söndag 30 december 2012

Nyservad syinspiration

Är man inspirerad från förr blir sylusten inte mindre av att ha en nyservad overlockare. Det är ett rent nöje att sätta sig ner vid en overlockare som fungerar smärtfritt och spinner som om den aldrig fungerat bättre. Det är verkligen roligt att sy på en maskin som fungerar nästintill perfekt. Tanken på en ny overlockare har slagit mig många gånger, men i dag bara njöt jag av att sy på en helt bra maskin:



Jag har två bodymönster jag framarbetat själv. Det ena är det här och det andra är med raglanärmar, som jag ännu inte hade arbetat fram i storlek 80. Men nu har jag gjort det också. Den här med lejon på är den första raglanbodyn i storlek 80 och är ännu lite för stor. Tyget har legat länge i min låda, men jag tycker ändå om det. Jag satte senapsgula muddar i den och väntar på att han ska växa in i den ordentligt.

Mönster: Eget
Storlek: 80



Jag sydde också ett par velourbyxor åt honom av tyg jag bytte till mig på en av syjuntans tygbytarkvällar. Ett par basbyxor är aldrig fel och inte kan man få för många av dem heller. Och velour är ju bara för härligt.

Mönster: Ottobre 1/2012
Storlek: 80


En ny pyjamas fick han också enligt samma mönster jag sydde åt Natalie till julen. Jag gillar den här modellen mycket, speciellt efter att jag gjort lite ändringar i mönstret. Jag har gjort den smalare, skippat knäpplisten i grenen och satt mudd i ärm och benslut. Jag använde mig av Hilcos fantastiskt mjuka randiga trikå.

Jag börjar ha så många olika resårfärger jag beställer härifrån och därifrån så nu måste jag för eget kom ihåg börja skriva upp vad färgerna heter och varifrån jag köpt dem. Både den senapsgula jag använde till bodyn och den här tycker jag är väldigt fina färger beställda från Hannan Kangas och heter "Sinapinkeltainen" och "Poltettu oranssi".

Mönster: Ottobre 4/2008
Storlek: 74/80

torsdag 27 december 2012

...efter sprund

En av mina systerdöttrar, den yngsta, var i desperat behov av en pyjamas så det fixade jag åt henne till julklapp. Jag känner mig inte rädd för att sy sprund längre så här kommer nu ett till, men ett annorlunda än det förra.

Tyget är Znoks fina elefanttyg som jag beställde en bit 2:dra klass av från Sampsukka i höstas. Tanken var nog att sy något annat av det, men jag tyckte att det skulle passa Natalie så det fick bli en pyjamas till julen.


Det är alltid lite spännande att beställa 2:dra klass för att man inte riktigt vet om felet på tyget är märkbart eller om man lyckas klippa runt det på nåt sätt. Med den här biten tänkte det bli problem. Det var ett skarv över tyget och hade jag sytt en tröja hade det inte varit något problem, men på en heldräkts pyjamas behövs det rätt mycket tyg på längden och det blev väldigt knappt i axelsömmarna. Men jag fick det att räcka för att jag bestämde mig för att göra en bredare mudd i bensluten istället för bara en smal remsa. Jag kortade då också av ärmarna och satte bred mudd där också för att få det enhetligt.

Modellen är snygg, men lite onödigt bred. Enligt mönstret skulle det vara knapplist i grensömmen, men det struntade jag i för det har jag gjort på Milos också. Man ryms nog i den i alla fall, knäpplisten skulle bara förenkla blöjbytet. Men med Milo byter vi ingen blöja på natten så då ska ha ändå ha av sig alla kläder på morgonen för att få dagkläder på. På en pytteliten baby ser jag vitsen med knapplisten bättre. Men Natalie är dryga 1½ år och sover hela natten.

Den uppmärksamme kanske noterar att jag försökt få till det med färgvalet här. Med röd mudd blev det samma färger som i thailändska flaggan... Röd, vit och blå (även om det heter mörkturkos)

Mönster: "Jetro overall", Ottobre 4/2008
Storlek: 86

Sprund efter sprund...

Nu när jag äntligen har fått kläm på det här med att sy sprund är det ingen hejd på mig,  något vårt fadderbarn fick erfara i sin julkapp.

Han blev ägare till den här tröjan i storlek 92, så den är ännu för stor åt honom, men han har ju något att växa in i då också.

Jag visste att min bästa kompis tyckte mycket om liandlos tyg med barn från alla barnens hörn så jag ville gärna använde det åt hennes son. (Är man bara 1½ år har man inte själv så mycket att säga till om.) Jag har använt tyget förut både åt min ena systerdotter och till en tröja åt Melvin och den här gången ville jag lyfta fram det gula i tyget och satte därför gul mudd och enfärgad gul trikå på insidan av sprundet. Matheo känns som en pojke som passar i gult.

En enkel baströja att kombinera med otaliga färger på byxorna.

Mönster: "Buttoned-up", Ottobre 1/2012
Storlek: 92

I dag har jag förresten fört min overlockare på service, inte för att den har något fel, men för att det är vettigt att serva den med jämna mellanrum. Vettigt att ha en kunnig typ som ser över den, oljar den och ser till att livslängden förlängs.

onsdag 26 december 2012

En sällsynt art

Av alla julklappar jag sydde är jag kanske allra mest nöjd med den här tröjan, samtidigt som det var den gåvan som var den mest spännande att ge för att jag visste att mottagaren endera älskar den eller dissar den totalt.

Det är min egen son som agerar modell, men det är han 8-åriga kusin som fått den därför ser den lite stor ut på Melvin. Det är kanske den gåva jag satt ner mest tid på, men också den jag är allra nöjdast med för att jag är en så naiv nybörjare när det kommer till applikationer.

Jag tänkte att det var ett "wild card" för att jag tänker mig att en 8-årig pojke kanske inte jublar över mjuka paket, men det randiga tyget från JNY-design skrek "Anton" varje gång jag såg på det. För att göra tröjan lite extra speciell bestämde jag mig för att se min applikationsrädsla i vitögat och applicera en tokig spindel på tröjan. Och jag lär mig, även om det inte alls ännu sitter perfekt det där med applikationer.

Spindelbilden hittade jag på internet och förenklade den lite för att få det lite lättare för egen del. I den processen tog jag bort ett par ben även om jag vet att en spindel har åtta ben. Min tokiga spindel har bara sex ben och blev därför en väldigt sällsynt art, kanhända det här är den enda. Spindeln är utklippt i svart velour och munnen och ögonen är av vit trikå.

För att sedan göra tröjan ännu mera speciell ritade jag själv upp ett spindelnät som jag bara sydde på med vanlig raksöm. Jag placerade nätet under högra armen i skarvet mellan fram och bakstycke så att det syns också bakifrån. Här ser man tyvärr tydligt att jag inte riktigt lyckades med att få ränderna justerade, men det får nu duga så här.

I muddvalet tog jag fasta på den svarta spindeln och satte svart halskant och ärmslut.

Helheten blev riktigt lyckad och mottagaren hade tyckt om den... puh... Melvin som fick prova den satte in en beställning på en likadan. Så kanske blir det en lite liknande nån gång igen. Exakt likadan blir den knappast. Dels har jag inte mera av det randiga tyget och dels blir det svårt att få exakt likadan då man syr själv. Men det är ju just det som gör begreppet "handmade" så unikt, att det inte finns en exakt likadan.

Och ja, jag fick mersmak av applikationer...

Mönster: Ottobre 1/2006
Storlek: 128

tisdag 25 december 2012

Piggt pink


I augusti fick en vän till en av mina vänner en liten tjej och då sydde jag på beställning ett startpaket med babyplagg. Nu ville min vän ha en julklapp åt den babyn och beställde ett set med body och byxor, så det sydde jag.

Bityget är "En gul apelsin":s tyg köpt direkt av henne på en marknad i Jakobstad för ett bra tag sedan. Tyget är fint, men har av någon orsak ändå bara lämnat att ligga i lådan. Jag såg inte riktigt vad det skulle bli och har nog planerat både en pyjamas och en kortärmad tröja av det. En liten bit har blivit sytt till en mössa vet jag och en av Melvins bästa vänner har fått en pyjamas av det. Och nu plötsligt såg jag en body i det.

Jag använde det mönster jag själv arbetat fram i storlek 74. Jag funderade länge på muddfärgen och efter tips på syjuntan satte jag en "pink" muddkant och det blev så piggt, riktigt som pricken över i:et! Sedan satte jag in en beställning på pink stretchfotté och sydde byxor av det och i bensluten använde jag samma tyg som i bodyn för att riktigt fokusera på matchandet. Av en syjunttis fick jag två "pink" tryckknäppen och det pigga setet blev en fullträff. Det var nästan så jag ville behålla det själv, men jag har ingen i storlek 74 längre.

Nu får istället någon jag inte känner själv använda det och jag hoppas att det kommer till användning.

Mönster och storlek:
Body - eget, stl 74
Byxor - "Little houses" Ottobre 1/2012, stl 74.

måndag 24 december 2012

En riktigt god jul

Även detta år hann jag bli färdig med alla julklappar i tid. Att två tröjor lämnade halvfärdiga är inget jag harmas över. Jag började sy dem med tanken att hinner jag så paketerar jag in dem, hinner jag inte får mina barn ändå tillräckligt med paket. Vartefter jag hinner ska jag uppdatera bloggen med ett antal välvalda klappar och beställningar jag sysslat med under november och december. Jag har sytt massor och kommer inte att sätta riktigt allt hit tror jag.

Min overlockare börjar bli i desperat behov av en grundservice efter allt slit den fått stå i med. Jag har ett sy-lan med syjuntan på kommande i början av januari, så tills dess skulle jag vilja att den skulle spinna som vanligt igen. Och redan i kväll när jag nattade barnen började nya projekt och ideér spinna i huvudet.

Men i dag har vi haft julafton och om ni minns sydde jag en provbody åt Milo för att jag inte vågade sätta saxen i det rödrutiga tyget från Lillestoff direkt. Men då det sprundet lyckades tog jag mod till mig och sydde ihop hans julbody:


Och sprundet satt lika bra som förra gången. Jag kantade bodyn med grön mudd som kontrast till det röda.

Jag börjar bli kluven till vilka tygtillverkare jag tycker bäst om. Jag älskar liandlos printrar och mönstren på deras tyg. Men jag känner starkt att Lillestoffs tyg är en klass för sig. Pratar vi om kvalitet är det en vinnare och de har helt snygga tyg. Det här rutiga trikåtyget var underbart skönt att arbeta med. Lillestoff har gått framåt den senaste tiden, många tyg känns som "must have"- tyg och det kommer nya tyger i en rasande fart därifrån. Men då liandlo har så otroligt fina tyg de också...

Det här rutiga tyget är alltså Lillestoffs tyg, men beställt via Bellapuu. Royal-tuote brukar också ha ett bra urval av deras tyg. Jag vet att de kommer att ta ta in många fina Lillestoff tyg snart. Då ska jag åtminstone klicka hem lite brandmän har jag tänkt.

Men med denna julbody vill jag önska er alla en riktigt god jul och om ni kikar in här de närmasta dagarna kommer ni att se åtskilliga syprojekt som i dag fått nya ägare.

Body: Ottobre 1/2012
Storlek: 80



fredag 14 december 2012

Julfestklänning


Malte har haft dagklubbens julfest i kväll och jag hade sytt en ny klänning åt mig själv. Jag köpte tyget redan i somras då vi var till Tuuri men hur det nu har kommit sig har det inte blivit sytt. Jag brukar med fördel använda rött på julen, men i år valde jag att köra på kombinationen grönt och rött. Jag sydde klänningen i grönt, prickigt tyg och eftersom den är ärmlös sprang jag staden runt för att hitta en helt vanlig röd kofta utan nitar, paljetter eller andra glamourhöjande detaljer. Att det ska vara så svårt att hitta en helt vanlig röd kofta utan konstigheter.

Modellen är hämtad ur en gammal "Allt om handarbete Ingelise" och heter Sommarklänning. Den är sydd i våder och har blixtlås i sidsömmen. Jag lekte länge med tanken på att sätta en svart eller röd spets i fållen eller under bysten men bestämde mig till sist för att låta bli. Som den är nu skriker den inte julfest och kan användas också som en sommarklänning. Hade jag satt en röd spets hade den blivit just en julklänning. Nu är det mera frågan om valet av tillbehör som sätter julprägeln på det hela. Väljer jag en vit kofta till och byter ut det röda smycket till ett silverhalsband är det frågan om något helt annat än en julfestklänning.

Modellen är på många sätt som gjord för min kropp, men då jag sitter spärrar den lite framtill i halshålsöppningen. Jag vet inte riktigt om det går att åtgärda det problemet och ännu mindre vet jag hur man åtgärdar det i så fall. Men på det stora hela är jag nöjd med den och använder den gärna.

fredag 7 december 2012

Stress och behov

Jag visste att både Melvin och Milo behövde nytt ylleunderställ redan i oktober vilket resulterade i att jag beställde merinoull åt dem båda redan i oktober. Jag tänkte att då hinner jag med god marginal sy det tills det blir kallt. Tyget levererades snabbt och jag tvättade det färdigt och skulle bara sy något annat emellan.

Nåja, förra veckan kom kölden och tyget låg fortfarande i lådan ouppklippt och jag hade inte ens ritat av mönster. I förrgår kom jag till skott och tänkte att jag måste sy åtminstone Milos yllehalare (overall för svenska läsare) för han ska sova ute i vagnen. Så jag ritade av mönster, klippte till och sydde hastigt ihop en yllehalare åt honom. Jag var stressad och ville mycket hellre sy något annat varpå hans ylledräkt innhåller precis alla de nybörjarmissar och misstag som bara är möjliga. Jag sydde fel från början till slut och arbetsprocessen förlängdes rejält på grund av sprättningar av delar som var fel ihopsydda... suck...

Merinoullen med igelkottar på är beställt från Myllymuksut och är nog nästan det enda vackra med hela plagget. Halshålet ser för bedrövligt ut och blixtlåssprundet är nog det sämsta sprund jag nånsin sytt.

Själva modellen sitter ändå bra på och mönstret är hämtat från svärmors gamla bok från 1980-talet. Och jag tänker som så att plagget är något han  enbart har utomhus, nästan enbart när han sover och som just ingen ser, så det får helt enkelt vara så där. Huvudsyftet är ju att han ska hållas varm och det gör han för tyget är fantastiskt underbart mjukt och härligt.

Om jag orkar kanske jag sprättar upp blixtlåssprund och halsmudd och syr om det någon dag. Men för en sovhalare utomhus känns det onödigt just i dag då det finns roligare saker att låta passera symaskinen och många vackra tyg som väntar på att jag ska skapa något fint av dem.

Melvins ylleunderställ ska jag vara noggrannare med i alla fall, när nu den blir sydd. Men nu känner jag applikationsivern ramla över mig... och så har jag ännu kvar några julklappar jag tänkt sy och en klänning åt mig själv... och en body åt Milo och...

Mönster: "Sy kläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson
Storlek: 1 år

måndag 3 december 2012

Vinterbröder

Det blev vinter. Termometern kryper neråt och snön har lagt sig som ett tunt täcke över den frusna marken. I helgen har vi hos oss firat både en 6-åring och lillajul. Det är alltid lika roligt att se om det är snö eller inte på Melvins födelsedag, han har firat födelsedag med båda möjligheterna. Den natt han föddes regnade det. 4-årsdagen firades med mängder av snö, det var den vintern det kom så mycket snö. Ifjol var det ingen snö alls och i år hade ett vitt täcke sänkt sig över den kalla dagen. En kallare födelsedag än den här har han inte firat hittills.

Jag sydde ingen födelsedagspresent i år, men eftersom det var lillajul fick alla pojkarna paket på kvällen.


I paketen fanns varsin tröja åt de två äldsta och en body åt den minsta. Tyget heter Vinterglädje och kommer från Znok. Om ni minns hade jag i somras ett tyg som hette Sommarglädje och nu var det dags för vinterglädjen.

Jag trodde att det skulle räcka med 1,2 meter åt alla tre, men där tog jag lite fel. Dels klippte jag fel så att en del tyg gick till spillo och dels hade det nog kanske inte räckt i alla fall. Jag fick två ärmar för lite och hamnade att beställa mera tyg.

Det är svårt att se på bilden, men på tyget finns en massa barn som ägnar sig åt olika vinteraktiviteter som skidning, skridskoåkning och kälkåkning. Och jag är stormförtjust i detta tyg. Antagligen för att jag själv älskar vintern så högt och det gör mina barn också, speciellt Melvin.

Jag har hört om teorin att man tycker om den årstid man är född på och i mitt fall skulle det stämma bra. Jag är född i februari och har två barn födda på vinterhalvåret. Melvin i december, när jultiden inleds och Milo i januari, två dagar efter tjugonde Knut då julen ska ut. Melvin älskar vintern. Beträffande Milo kan han inte styrka påståendet för jag tror att han tycker att det för tillfället är mest jobbigt med vintern då mamma ska bylta på honom så mycket kläder. Malte är född i april, men tycker nog ändå om snö. Det snöade faktiskt den dag han föddes, den sista snön det året kom i mitten på april.

Vintertröjorna blev omtyckta och Malte ville helst sova med sin tröja på sig. Jag har använt olika resårfärger. Melvins kantade jag med en ljus turkos, eller ska jag kalla det isblå resår. Maltes fick svarta resårkanter och Milos body kantades med ljusgrå.

Behovet av varma kläder blev påtagligt i och med kölden så i morgon ska jag sätta saxen i merinoull. Jag har ännu lite hemligheter på gång inför julen också.

Mönster:
Melvin, storlek 122 (förlängd ca 5 cm) - Ottobre 6/2010
Malte, storlek 110 - Ottobre 4/2011
Milo, storlek 80 - Eget bodymönster



söndag 2 december 2012

Där satt det...

...det perfekta sprundet.

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag tycker om kläder med sprund. Men ni vet också att jag undviker att sy dem för att jag tycker det är så svårt att få dem snygga. Jag har alltid tänkt att nån dag ska jag sy det perfekta sprundet och förra veckan satte jag det äntligen.

Bodyn åt Milo var bara en provbody. Jag har beställt rödrutig trikå som jag ska sy en likadan body av till julen. Men eftersom jag har så många misslyckade sprund i bagaget fegade jag ur och vågade inte sätta saxen i det tyget innan jag visste att jag hanterar sprundet rätt. Så jag letade fram lite resttyger och klippte till en provbody av hilcos underbart mjuka, randiga trikå. Tyget blev för knappt i ärmsluten så där skarvade jag i med enfärgad rosa trikå och satte samma rosa tyg i sprundet och halskanten också.

Jag började sy och blev förvånad över att jag fick sprundet rätt och snyggt på första gången utan att behöva sprätta alls. Och provbodyn blev ursnygg och kommer att användas massor. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Hilcos smalrandiga tyger är så mjuka och sköna. Och mönstret sitter helt bra på, lite stor är bodyn ännu då han just övergått från storlek 74 till 80, men 74 hade nog blivit för liten.

Nu vågar jag sätta saxen i det rödrutiga tyget också och hoppas att det sprundet också blir lika snyggt som det här. Jag börjar få kläm på det här med sprund nu så nästa utmaning blir väl att öva sig mera på applikationer.

Mönster: Ottobre 1/2012
Storlek: 80

lördag 1 december 2012

Vinstbodyn

För en tid sedan hade jag ett litet lotteri här på bloggen och i dragningen fick jag Simones namn på en lapp i min hand. Eftersom hon syr en hel del själv fick hon välja om hon ville ha 50 cm tyg eller en body/tröja/tunika i valfri storlek. Hon valde då en body i storlek 80 till hennes dotter och jag började sy.

Det är roligt att sy åt någon annan då man får fundera ut vad den personen skulle kunna tycka om för färger och mönster samtidigt som jag vill sätta min personliga prägel på det och göra något som är lite typisk mig. I det här fallet valde jag tyg från Liandlo och sydde upp bodyn i "Ekorrn satt i granen" - tyget. Färgerna kändes lite som att de kunde passa Simone och jag kantade med grön mudd den här gången. Den lär ska ha passat dottern och jag hoppas att den slits med hälsan.

Om någon funderar om jag tänkt ha någon julkalender i år så är svaret nej. Jag har inte tillräckligt med gammalt, obloggat material att ta till. Men en del gammalt kanske dyker upp här i alla fall. Jag tänker speciellt på en klänning jag inte rymdes i ifjol.

Mönster: Eget
Storlek: 80

onsdag 28 november 2012

Blått

Antalet inlägg den här månaden kunde tyda på att jag inte fått något gjort, men så är inte fallet. Tystnaden på denna blogg beror på den här tidens hemlighetsmakeri, som alltid den här tiden på året. Symaskinen har inte varit det minsta tyst utan varit i nästan daglig användning. Och vid sidan av hemligheterna har jag sytt lite åt vår minsting. Jag har fått gräva fram nästa storlek åt honom då speciellt byxorna började vara alltför korta. Då insåg jag till min stora glädje att de två äldre inte lämnat så många par byxor att ärva. Vi har tagit steget in i krypåldern och jag antar att Malte slet ut rätt många byxor. Visst fanns det några par, men jag vill ju så gärna sy själv åt Milo, så i helgen fick han två par nya byxor.

 Jag sydde i velour som jag ju på nåt sätt fastnat för när det kommer till mjuka sköna barnbyxor. Den här härliga molnvelouren är beställd från Lieblinsstücke för länge sen. Jag har använt den till något annat förut och nu klippte jag upp den sista biten. Nu finns det bara små stuvbitar kvar

Ottobre 1/2012 innehöll en hel del bra basmönster för babyplagg och alla modeller har något namn. Den här byxan kallas "Little rabbit". En helt enkel basbyxa utan finesser och detaljer.

Mönstret på de andra byxorna är hämtade ur samma tidning, men heter "Little Houses". Jag har sytt det mönstret förut och tyckte mycket om modellen. Den har bra passform och ger så bra utrymme för en blöjbak tack vare kilen på baken. Milo verkar vara rätt normalbyggd och kan bra ha lite snävare byxor. Den här velouren är beställd från Buttinette och är bra mycket tunnare än den vanliga jag brukar köpa från de finska webshopparna. Den har ju då istället en helt annan elastisitet och passar därför utmärkt till snävare byxor. Istället för att sätta resår i bensluten valde jag att sätta jofotex trikå med elefanter. Byxan blev lite extra rolig på det sättet.

Men varför jag tyckte om velour? Mörkblå velour på en baby som kryper, hur tänkte jag riktigt där? En rundtur på vårt golv och byxorna är inte så rena längre.

Mönster: Ottobre 1/2012
Storlek: 80

fredag 16 november 2012

The retrolook och vännen Heidi

Efter mycket möda och rätt stort besvär har jag lyckats sy ihop min så kallade "Stitch details" klänning. Den heter så i mönstret där den var uppsydd i grått linnetyg. Jag valde en retrolook på min klänning:

Min vän Heidi från syjuntan har en likadan klänning på gång och jag fick konsultera henne per telefon en gång då jag inte förstod mig på hur fickorna skulle sys. Både hon och jag hade sytt dem på onsdag kväll då ingendera av oss var på syjuntan. Hon hade fått sin färdig medan jag då drunknade i konsten hur fickorna skulle sys och inte hann/orkade sy i ärmarna. På torsdag hade Heidi skrivit på facebook att hon hade sin färdig, men att ärmarna var för smala. Eftersom det var ärmarna och fickorna jag hade kvar blev jag modfälld och tänkte för ett ögonblick ge upp hela projektet. Men i går gav jag den ändå en chans och tänk vad min garderob hade missat om jag inte hade sytt ihop den för den är ju alldeles underbar!


Eftersom Heidi hade meddelat problemet med de smala ärmarna var jag medveten om att de kanske var för smala och sydde med minsta möjliga sömsmån. Det kan ha räddat det eller så var det materialvalet som gjorde att Heidis ärmar kändes för spända för jag tycker att jag kan röra mig obehindrat utan att det spänner nånstans. Men det kan sägas att de kunde vara lite vidare.

Jag ringde Heidi för att förstå hur fickorna skulle sys ihop och eftersom hon först hade gjort samma fel som jag gjort visste hon mitt problem. Men då det i beskrivingen står "kasta samman fickpåsarna hela vägen runt" så förstår jag det som att jag ska sy ihop dem, men det skulle jag alltså inte. Jag skulle bara kasta sömsmånerna, själva fickpåsarna skulle sys ihop i ett senare skede. Nåja, de kom ju på plats till sist.

Så slutligen är jag rätt nöjd med den, men det är längesedan sprättkniven varit så flitigt i användning som den här veckan och nu ser jag så mycket framemot att sy barnkläder i trikå igen. Det kräver inte alls samma typ av tankeverksamhet som att sy i stumt tyg åt sig själv. Det är inte lika tidskrävande heller.

By the way så är det också Heidis förtjänst att jag fick tag i det här tyget. Det var hon som hittade det åt mig då vi i somras var till Purmo på loppisrace tillsammans med två andra från syjuntan. Jag hade gått förbi det, men Heidi tyckte att det var "min typ av tyg" så jag gick tillbaka och köpte två gardinslängder varav det ena blev använt till den här klänningen.

Heidi är en av de fantastiska människor jag nog aldrig hade träffat om det inte var för vårt gemensamma syintresse. Hon är hemma från södra Finland och jag är hemma från en liten by i Österbotten. Sedan har vi hamnat i samma stad på syjunta och plötsligt har hon blivit en viktig och uppskattad vän i min tillvaro. Mitt andra barn och hennes första är födda med tre dagars mellanrum och leker bra tillsammans. Jag åkte hem när hon kom in till BB. Vi har kanske lite samma smak och fastnar ofta för samma modeller och mönster. Hon är godhjärtad och trevlig och är så lätt att umgås med, en vän jag skulle sakna om hon av en eller annan orsak skulle försvinna ur mitt liv. Men ibland känner jag mig lite avundsjuk på henne för hon har något som inte jag har: hennes maskinpark är fullständig då hon nyligen skaffat sig en coverlock.

Hon har också en blogg: http://svipustina.blogspot.fi

Mönster: "Stitch details" Ottobre 5/2012
Storlek: 44, lite insydd i sidsömmarna under bysten.

måndag 12 november 2012

Ett papperspyssel tips

Dagens inlägg har inget att göra med sömnad och min blogg är i första hand tänkt att vara en dokumentation av mina syalster och det är fortfarande min allra största hobby. Men jag tycker också om att tillverka kort och annars hålla på med lite pysslande och i dag tänkte jag då ge er ett sånt tips inför adventstiden.

För några år sedan började jag ge en adventsgåva åt mina egna föräldrar och min man Jonathans föräldrar, alltså barnens mor- och farföräldrar och den gåvan har blivit så uppskattad och omtyckt att den återkommer varje år. De vet alltid vad gåvan är även om innehållet aldrig är det samma. Nu vill jag ge tipset vidare:

Gåvan till mina föräldrar ser i år ut så här:


Det är deras kylskåp ni ser i bild. Vi väljer varje år ut 24 bilder av barnen från det gågna året och framkallar dem i små kvadrater 6x6 cm. (Jonathan beställer dem på större fotoark, 6 bilder på varje ark som jag sedan klipper till kvadrater).
Jag limmar sedan upp varje bild på större kvadrater jag klipper ut i kartong 7x7 cm. Så då har jag till sist 24 kvadrater med ett foto på varje.

På andra sidan av kartongen, alltså den gröna sidan, sätter jag en klisterbild och numrerar bilderna från 1-24. Jag försöker ordna fotona i kronologisk ordning även om det inte alltid blir så. 1 december är alltid tillägnad Melvin eftersom han har födelsedag då. 6 december försöker jag hitta antingen en blå-vit bild eller någon bild som annars är festlig på grund av Finlands självständighetsdag. Julafton brukar innehålla en bild från förra julen.

Sedan sätter jag upp bilderna med magneter på kylskåpet och så får de en adventskalender där de får vända fram en ny bild varje dag från 1 december fram till julafton.

Orsaken till att jag redan satt upp den hos mina föräldrar är att vi inte åker dit mera innan första december så jag brukar sätta upp den på farsdag. Och jag tänkte att om jag sätter upp det på bloggen redan nu hinner någon ännu fixa en kalender innan 1 decmber om någon nappar på idén. För kalendern har varit väldigt omtyckt.

söndag 4 november 2012

Att ha syskon

Jag har sytt en hel del, men det mesta är beställda julklappar och kan därför inte ännu dokumenteras. Men jag har också sytt åt egna barn.

Maltes tröja fick jag färdig i mitten på veckan. Jag har länge, länge tänkt sy den eftersom tyget blev beställt redan i somras, men det har av en eller annan orsak inte blivit gjort. En orsak är att han inte egentligen har haft något skriande behov av tröjor då han är andra barnet och har en hel del tröjor efter Melvin. Men tillika vill jag också att han ska få något nytt och inte bara ärva. Jag är själv yngst i en syskonskara på 3 systrar och jag minns hur roligt det var att få något som jag inte hade sett på de äldre syskonen, nånting som var bara mitt, gjort eller köpt för just mig.

Malte passar så väldigt bra i blått och Melvin har haft väldigt lite blåa kläder. Jag har aldrig känt att blå är Melvins färg medan jag upplever att det är väldigt mycket Maltes färg. Jag kantade halshål och ärmslut med en klar blå resår. Tyget är tillverkat av Lillestoff och är fullt med vikingar.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 110


Det är roligt att se hur den där broderskärleken varierar från dag till dag. Vissa dagar leker de så bra tillsammans och vissa dagar tycker jag att de bara bråkar.Men för det mesta tycker de så mycket om varann.

Melvin är ju äldst så han får nästan allting nytt. Melvins tröja har jag längtat efter att få sy. Det är ju bara så att det finns vissa tyg som helt enkelt är mitt i prick vad det gäller min smak. Tyg jag bara älskar, men som många andra kanske inte alls fastnar för. LiandLos "Ekorrn satt i granen" hör numera till ett av mina favoriter genom tiderna. Jag älskar färgerna i det här tyget.

Tyget beställde jag redan i början på oktober, genast när det dök upp i en finsk webshop och det sålde slut nästan genast. Jag ville pröva ett nytt mönster den här gången, så jag sköt upp tillverkningen för att jag inte visste hur mönstret skulle sitta på pojken. Men i går kväll kom inspirationen över mig så jag svängde ihop den. Och ja, den är helt ljuvlig. Tyvärr var mönstret nog i kortare laget för tröjan kunde ha varit lite längre för att förlänga användningstiden. Men å andra sidan har jag mera av det här tyget så jag kan sy en i nästa storlek sedan. Man vet ju aldrig hur ett mönster sitter på kroppen innan man har sytt det första gången och i det här fallet så måste jag nog förlänga fållen lite så jag har skrivit + 5 cm i fållen på mönstret. Annars sitter den helt bra på och i ärmsluten är den inte för kort. En "slim fit" modell som passar på vår smale son så jag kommer helt säkert att använda det igen.

Mönster: Ottobre 6/2010
Storlek: 122

lördag 3 november 2012

102 inlägg i år

Jag nämnde ju i något skede att jag tänkte ha en liten utlottning när jag passerat 100 inlägg det här året och det här blir inlägg 102 för i år.

Och utlottning ska det bli. Du kan delta i utlottningen genom att lämna en kommentar på detta inlägg eller skicka ett mail med ditt namn till mailadressen frufingerborg@gmail.com

Utlottningen håller på till den 11.11 kl.18. Vinnaren dras samma kväll och vinsten skickas per post lagom till lillajul.

torsdag 1 november 2012

Lycka

Så har vi november. Årets kanske mörkaste månad är här. Förut tyckte jag att november var så dyster och mörk, jag var lite höstdeppad. Men det ändrade lite 2006 då jag väntade mitt första barn just till november, månaden blev då fylld med en positiv förväntan och längtan efter att få sitt barn. Han väntade sedan till den 1 december innan han kom ut, men november har ändå blivit en ljusare månad för min del.

I dag har jag ändå känt mig lite nere. Den redan nämnde förstfödde fyller snart 6 år och eftersom han hoppade över det där med 3-års trots tar han både 3-, och 6 års trotset på samma gång och ibland är han lite svår att resonera med. Men det blev bättre och bättre och vi var bästisar då han gick i säng och jag satte mig vid symaskinen med frid i hjärtat.

Jag känner ett enormt lyckorus när jag får sätta mig där på min lite knarrande stol. Jag känner lyckan falla över mig som nån form av tunt glitter, egentligen är det väl sydamm som faller över mig, (det där eviga velourdammet) men det känns bra. Lyckan jag känner över att få skapa är svår att förklara. Att sätta saxen i ett vackert tyg och förvandla det till en fin tröja eller ett par byxor ger mig en enorm glädje och livslust. Min kompis uttryckte det så bra då hon framhöll att det är en underdrift att säga att jag är intresserad av att sy. Det är mera en passion än ett intresse. Blir symaskinen att stå oanvänd många dagar känner jag mig rastlös och irriterad.

Och vissa dagar är euforin total. I dag ringde det på dörren 17-tiden och där ute stod en budbärare med ett liandlopaket i sin famn. Jag kände lyckoruset ramla över mig så hastigt att jag nästan kunde ha gett den stackars trötta budbäraren en kram. Men det gjorde jag inte, jag bara önskade honom en god fortsättning på kvällen och sa tusen tack.

Efter det slet jag upp paketet och kände doften av 10 meter nya tyger... Jag tog en stunds time out och bara kände på alla fina nya tyg. Fantastiskt vilken glädje en stackars budbärare kommer med. Lycka känner jag, LYCKA!!!



Nu ska jag ännu bara påpeka att alla 10 metrarna inte är mina. Det ska bara stanna 2,5 meter tyg hemma hos mig. Det är frågan om en av många sambeställningar från syjuntan.





tisdag 30 oktober 2012

Bohemian med detaljer


Jag har beställt nya mängder tyg och började lite se genom de tyghögar jag har från förut. Varenda gång jag öppnat skåpet har mina ögon fastnat på en randig trikå jag inte minns varken varför eller varifrån jag beställt, men jag antar att det är från Sampsukka eller Myllymuksut. Jag hade antagligen en bra plan med det då jag beställde det, men jag kan inte komma på vad den planen var. Det har bara legat där, månad efter månad och förra veckan tänkte jag att nu sätter jag saxen i det här och syr det till något enkelt. Jag insåg att det just och just räcker till en Bohemian tunika åt mig själv. Den modellen börjar jag kunna vid det här laget, så jag funderade hur jag skulle kunna göra den lite mera spännande.

Då kom jag på att jag skulle kanta ärmslut och ficköppningar med stretchande kantband i avvikande färg och dessutom satte jag knappar på fickorna och vips fick tunikan den lilla extra kryddan som behövdes till ett annars ganska tråkigt tyg.

Det är alltid roligt att sy en modell jag vet att jag tycker om och som passar mig. Den här blev nu ännu en "Bohemian-tunika" att älska, nöta och använda. Tyget är underbart mjukt och jag storgillar den. Så fick jag äntligen bort det där tyget ur hyllan också.

Mönster: Ottobre 5/2009
 

söndag 28 oktober 2012

Retrotunika


Jag var på loppis den här veckan. Redan innan jag besökte loppis hade jag ritat av ett mönster ur en av min svägerskas tidningar. I tidningen var den uppsydd i sidentyg och det var riktigt fint. Men jag insåg att jag kanske inte använder sidentunikor så ofta. Jag gillade ändå modellen och tänkte att det skulle vara lite trevligt att sy upp den i ett gammalt påslakan. Jag bara väntade på att rätt tyg skulle dyka upp och det gjorde det alltså på traktens bästa loppis. Ett gammalt påslakan i härliga retrofärger låg där och bara väntade på att jag skulle ta hem det. Jag betalade ju förstås för det, hela 6 euro betalade jag för två hela påslakan.

Jag älskar färgerna i det här tyget och med de bruna sidenbanden fick den det där lilla extra. Det kan bra hända att jag vill sy en i siden åt mig också till julen eller nåt sånt. Den är bekväm och jag tycker modellen sitter bra på, även om jag insåg att den kunde ha varit en storlek mindre, den blir lite onödigt pösig.


Mönster: Moda 6/2004

onsdag 24 oktober 2012

Ringlek med resårlek


Förra veckan fick jag äntligen städat ur mitt äldsta barns klädskåp. Jag vet inte när jag har gjort det senast. Han har växt massor och de flesta tröjorna var för korta, speciellt i ärmarna. Jag hade lovat mig själv att inte sy en enda ny tröja åt honom innan jag sett till att klädhögen minskat ordentligt. Det var nog det löftet till mig själv som gjorde att jag fick det gjort. Och det var nog verkligen länge sedan jag hade städat ur för små kläder för många av Melvins tröjor fick flytta direkt upp i Maltes hylla, varpå jag insåg att många plagg jag har tänkt sy åt Malte egentligen inte behövs. Men de är ju lite olika i kroppsformen och eftersom Melvins tröjor är anpassade för en smalis ser vissa inte alls lika bra ut på Malte. Dessutom passar de i lite olika färger.

 Nåja. Tröjhögen minskade rejält och det firade jag med att sy något nytt. Jag hade redan klippt till en tröja av Liandlos tyg med barn från jordens alla hörn, samma tyg jag använde åt Natalie. Melvin ville själv ha enfärgade ärmar och de mattade kanske av det barnsliga intrycket lite. Melvin vill inte ha för gulliga kläder numera, han fyller ju snart sex år.

Då jag letade resårer insåg jag att jag hade många små remsor av olika färger. Jag tycker alltid att det är svårt att utnyttja resårtyget på bästa sätt, det lämnar alltid små smala stuvbitar som inte räcker så långt. Nu bestämde jag mig för att använda upp tre av dessa smala remsor och satte olika färger i både ärmslut och halshål och det blev effektfullt i all sin enkelhet. Ett koncept jag kommer att använda igen. Jag valde färger ur tyget och satte rött och gult i ärmsluten och turkos i halsringningen.

Snart firar jag 100 inlägg det här året och det tänkte jag fira med en utlottning. Bara så ni vet.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116/122

söndag 21 oktober 2012

Hängselbyxor


Babyn vår växer. Jag var på 9 månaders kontroll med honom förra veckan och det är konstigt att tänka att tiden gått så fort. Jag får småningom börja ta fram nästa storlek åt honom och därför sydde jag de här byxorna på flit för stora. Jag trodde när jag hade dem färdiga att de var jätte mycket för stora, men snart kan han säkert ha dem. Egentligen kan han ha dem redan nu tack vare pöset i bensluten. Det är benslutsmudd och de är så tajta att han nu kan ha dem med lite extra pös. 

Den bruna velouren hade jag med mig från en tygbytarkväll på syjuntan i våras och bokstäverna är tillklippta från en stuvbit av ett bomullstyg jag fick av en annan syjunttis.

Mönstret är Heidis framarbetade mönster, som jag i min tur har ändrat lite för att få det att passa Milo. Ett par till är redan tillklippta, men jag har inte så bråttom att sy ihop dem då de ännu är lite för stora och jag har så väldig lust att sy till mig själv just nu och Melvin behöver få flera par byxor . Men det är annars en underbar modell på hängselbyxor.

Mönster: Heidis 
Storlek:  ca 80


Matchande mor och son




Plötsligt föll den över mig igen, den där lusten att sy kläder till mig själv. Det mesta jag syr blir till barnen och de är inte så noga med hur det sitter på. Tygåtgången är en helt annan då jag ska ha tyget till mig själv än då det ska till barnen då det blir dyrare helt enkelt. Men då jag var in till Eurokangas i ett helt annat ärende för några veckor sedan föll mina ögon på en härlig grön nyans av prickar och då tänkte jag faktiskt att jag ska sy en prickig tröja till  mig själv för att pigga upp min höst lite. Så ursprungstanken var en tröja till mig själv, sedan lämnade det lite tyg som jag klippte upp till en body åt Milo. Så nu matchar vi då han och jag.

Milos body är sydd enligt samma mönster jag använt förut och jag tycker att det sitter bra på. Jag gjorde den här lite längre i ärmsluten för att förlänga användningstiden då han växer så mycket.

Min egen tröja är sydd enligt ett mönster ur Ottobre 5/2012 och modellen heter "Stormy Blue". Jag var lite tveksam till de små rynkningarna i halshålet och funderade om det blir för pyjamasaktigt med rynkor och prickar. Men det blev inte så många rynkor och modellen passar min kroppsform bra så jag ska sy flera till mig småningom, jag har bara så lite "vuxentyg" hemma.

Jag får ibland frågan vad jag har på gång och den frågan tycker jag är omöjlig att svara på. Jag har liksom inte bara en sak på gång, utan massor med planer. Ibland vill jag bara sy en snabb enkel tröja eller ett par byxor som jag sytt många gånger medan jag ibland längtar efter att sy något mera krävande som kräver lite annan typ av koncentration.

Jag har merinoull projekt på gång snart då jag har beställt tyg för att sy underställ åt den äldsta och den yngsta inför vintern. Malte får ta Melvins gamla.

Och så har jag nya projekt på gång till mig själv också, retrotunika av gamla gardiner och en prickig klänning.

Mönster:
Body - Eget, storlek 74/80
Tröja - "Stormy Blue" Ottobre 5/2012

onsdag 17 oktober 2012

En till "Bohemian"

Jag fastnar ibland för ett mönster som jag sedan aldrig tröttnar på att sy upp i olika tyger. "Bohemian"-tunikan ur Ottobre 5/2009 är en sådan. Jag har gjort fyra varianter av den åt mig själv, tre åt min mamma och nu då en av mina systrar firade födelsedag fick hon också ett exemplar.

Tyget är Nansos fina "Satukaupunki" som jag nu har haft i tre olika färgställningar. En blå åt mig själv, en vit/röd åt min mamma och nu i grönt. Jag tycker tyget är så fint och stilrent till den här modellen.

Jag tror att tunikan blev uppskattad och kommer till användning. Hon tyckte att min blåa var så fin, men det blåa tyget var slut så det fick bli grönt den här gången. Men det är en väldigt vacker grön nyans på den.

Mönster: Ottobre 5/2009

måndag 15 oktober 2012

Klättereken och uniformskjolen.

 När jag var barn planterade vi hemma på gården vid mitt barndomshem en ek. Min ena syster hade fått plantan i pris i någon tävling och den planterades på vinst och förlust eftersom vissa påstod att vi har för kallt för att en liten svag ekplanta skall klara vintern. Men den växte långsamt och sakta men säkert blev den större och större. Jag minns att jag började vänta på att den skulle bli så stor att jag kunde börja klättra i den. Men när den började uppnå sådana höjder tyckte jag inte att det var så roligt att klättra i träd längre. Jag blev stor innan trädet blev det, men istället får mina barn leva min klätterdröm i mommos och moffas klätterträd. Nu är det över 10 år sedan jag flyttade hemifrån, men i helgen fick jag för mig att klättra i det stora trädet på baksidan av gården. Så dit i trädet klättrade jag med min kjol, men eftersom jag blivit lite höjdrädd vågade jag inte mig så högt upp.
Och kjolen ja. Jag är glad att vi inte har skoluniformer i vårt land, men jag kan tycka att veckade uniformskjolar är lite snygga. Eftersom jag älskar att ha kjol även på hösten ville jag sy en höstkjol åt mig. Jag är svag för rutigt, har alltid varit det och detta tyg beställde jag från buttinette redan i våras, mest bara för att det var rutigt och billigt - en oslagbar kombination. Det blev vår och sommar och tyget lämnade att ligga i min hylla i väntan på hösten.

När jag sedan fick förtroendet att tillhandahålla svägerskans mönstertidningar medan hon och hennes make, Jonathans bror, vistas utomlands ett år fanns mönstret i en av hennes tidningar så jag skred till verket med min rutiga, veckade höstkjol och I love it. Den kunde ha varit lite tajtare över höften, men det kan jag ju åtgärda ifall det blir flera.

Så Säde: Om du i Namibien läser det här, vet du att dina tidningar inte dammar. De används och jag tackar för lånet så här på förhand.

Mönster: Suuri Käsityölehti 11-12/2004

söndag 14 oktober 2012

Yada-klänningen

Nu har vi varit på dop och fått närvara när Natalie blev döpt och nu ska jag då också sätta in ett inlägg om hennes festklänning, Yada-klänningen jag fick i uppdrag att sy åt henne.

Yada är alltså hennes thailändska namn och klänningen är sydd av två tyg från Thailand och min mammas gamla underlakan som foder. När jag fick den mönstrade tygbiten i min hand hade jag en klar bild av hurudan klänning jag skulle sy, men som ni läste i ett tidigare inlägg blev ju den idén till ingenting.

På väg med Melvin till förskolan en dag fick jag en bild i huvudet av en klänning som jag inte hade något mönster på, så jag började konstruera ett eget. Kanhända det finns i någon tidning, men ingen jag råkade ha så jag fick så lov att konstruera mitt eget.

Min utgångsplan var en A-linjeformad klänning med en kil i det avvikande tyget jag fått av min syster. Första prototypen blev fel på det sättet att kilen kom mitt på framstycket och så ville jag inte ha det, jag ville ha det lite till vänstra sidan. Jag tänkte om och funderade lite vidare och fick sedan kilen där jag ville ha den. Jag sydde en modell i ett gammalt påslakan och prövade det på vår gudson Matheo som är jämngammal med Natalie. Till min stora förbluffande glädje satt den helt bra på, jag behövde bara göra den lite vidare vid midjan.

När jag skulle börja sy ihop den rätta klänningen började jag fundera på om jag skulle ta mig in till stan för att köpa mera av det samma tyget som jag hade köpt till att börja med till den första, felkonstruerade klänningen. Men jag orkade inte och kom att tänka på att jag någonstans borde ha en liten bit plommonfärgad thaisiden som lämnade efter en klänning jag sydde till mig 2008. Och längst ner i mina gömmor hittade jag det och de resterna räckte precis till vad det skulle. Tyget är köpt i Thailand då min mamma och pappa var där 2007. Jag kombinerade den tunna thaisiden med det lite kraftigare tyget jag hade fått på vinst och förlust och det blev bra. Jag fodrade den sedan med ett gammalt lakan som var mjukt och härligt att ha mot kroppen. 

Klänningen passade och hon bar i dag alltså en klänning designad och konstruerad just för henne. Och jag är lite så där barnsligt stolt över att jag gjort allting själv! Ett tack måste jag också säga till Matheo och hans mor för enträget povande under processens gång. 

Få saker är jag riktigt nöjd och stolt över, men den här Yada-klänningen är en av dem.

torsdag 11 oktober 2012

Made for Vanessa

Jag kan inte annat än konstatera att tiden går fort. Tänk att den lilla babyn som ifjol fick de här kläderna redan har vuxit upp och blivit en 1-åring som går omkring här i världen. Vanessa har haft 1-års dag och jag sydde en tunika till henne.

Tyget har jag haft i min hylla rätt länge. Jag beställde det i början på sommaren, men det har inte blivit sytt något av det förrän nu. Jag fullkomligt älskar färgerna i det här tyget och kvaliteten är så skön att sy i. Det är ett stabilt tyg som ändå är mjukt och följsamt.

Grattis på 1-årsdagen Vanessa!

Mönster: Welinders tunika
Storlek: 74/80

söndag 7 oktober 2012

Egen design

I går avslutade jag ett projekt som blev något mer utdraget än jag nånsin anat. Men så blev det också mycket roligare än jag trott och MYCKET lärorikt. Jag bara väntar på att få sätta upp bilden, men det får jag och ni snällt vänta på i en vecka.

Nästa söndag ska vi nämligen på dop. Min systerdotter Natalie ska bli döpt och hon får en specialdesignad klänning. Inte dopklänningen, men en festklänning. Eftersom hon är nästan 1,5 år och har mycket spring i benen tror jag att det kan vara svårt att få dopklänningen att hållas på längre än nödvändigt. Så resten av festen ska hon ha en festklänning.

Min syster ringde redan i augusti och frågade om jag kunde tänka mig att sy en klänning åt Natalie. Syrran hade köpt ett tyg i Thailand som hon skulle ha en kjol av själv. Men hon sa att om det räcker får jag gärna använda det tyget någonstans i klänningen. När jag fick tyget i min hand hade jag en tanke om vilken modell det kunde passa till. När jag sen klev in på Eurokangas för att hitta ett tyg att kombinera det med fanns inte något sånt tyg jag hade tänkt mig. Jag måste ta ett annat tyg och då dök en ny modell upp i mina tankar. Jag började rita av mönster och redan då tyckte jag att det inte stämde riktigt, men jag sydde i alla fall. När den var nästan färdig såg det fel ut och jag bad min kompis komma hit med sin son Matheo som är lika gammal som Natalie så jag kunde få prova den. Det såg inte alls bra ut.

Jag brukar aldrig vara så noga med att följa beskrivningarna till punkt och pricka, men den här gången gjorde jag det. Jag hade ritat in alla nödvändiga markeringar på mönstret och tyget och ändå blev det fel. Efter att jag kollat igenom det många gånger kunde jag konstatera att mönstret var felkonstruerat från början, en miss från tidningens sida. Jag hade med min misslyckade klänning till syjuntan och frågade råd av de andra och jag hade kanske kunnat rädda upp det på något sätt, men det hade inte blivit snyggt. Och nu skulle jag sy en festklänning åt en annan och jag ville att det skulle bli bra. Jag tänkte att jag får bita i det sura äpplet och sprätta upp och konstruera om just den mönsterdelen. Men vid laget hade jag fått nog av den modellen och jag funderade hur jag skulle gå vidare. Jag bläddrade genom alla mina mönstertidningar, men hittade ingen modell jag fastnade för.

På väg med Melvin till förskolan i torsdags fick jag en snilleblixt och såg en klänning framför mig som jag aldrig sett mönster på, men som jag tänkte att det skulle bli bra. Så jag ritade av lite härifrån och lite därifrån, ändrade om, klippte fel och konstruerade om. Och till sist hade jag ritat ett helt eget mönster och designat en klänning åt Natalie alldeles själv. Jag sydde ihop en klänning av ett gammalt påslakan och sprang över till Matheos hus och prövade modellen. Den behövde ändras lite, men den satt ändå rätt bra på och nu har jag den färdig.

Jag kallar modellen för "Yada-klänningen" för Natalies thailändska namn är Yada och hela klänningen känns lite thai-inspirerad. Och jag är faktiskt ganska stolt att jag gjort allting själv, till och med designat och konstruerat mönstret själv. Natalie har inte kunnat prova den ännu, men Matheo är bara några veckor yngre så storleksmässigt borde de vara ungefär likadana.

Mer än så kan jag inte berätta just nu för Natalies mamma har inte ens sett den ännu, den hänger ännu på en galg hemma hos mig. Så bildbeviset får ni vänta på till nästa söndag då den varit i användning.

söndag 30 september 2012

I ett hus vid skogens slut...


...liten tomte tittar ut. Ännu ett nytt tyg från Liandlo har blivit en body åt lilleman. Sången "I ett hus vid skogens slut" är en barnsång jag tyckte mycket om när jag var liten. Jag minns att jag tyckte så synd om den där haren. I det här tyget har vi tomten med sitt hus, haren och jägaren med på bild. Jag gillar färgerna i det här tyget och jag gillar att det är så många färger i Liandlos tyg överlag. Man kan sätta nästan vilken muddfärg som helst. Här valde jag gul och satte tre olika färger på tryckknäppen.

Det här bodymönstret sitter riktigt bra på honom. Det är mitt eget framarbetade mönster utgående från en tröja. Jag har tänkt att det är storlek 74, men då jag mätte med en köpt body i storlek 74 är den nog aningen större, så det är kanske nån blandning mellan 74 och 80. Jag tror att han kan ha den ett tag i alla fall.

Det här är troligen septembers sista inlägg eftersom vi i morgon har oktober. På det stora hela kan jag inte riktigt förstå hur mycket jag fått gjort den här månaden när jag tittar i mina inlägg. Jag har varit produktiv och det är till stor del mannens förtjänst för att han gett mig de där stunderna på kvällarna.

Mönster: Eget
Storlek: 74/80

lördag 29 september 2012

Mitt märke

När jag träffat folk har de ibland berättat att de brukar kika in på min blogg. Det är ju roligt och när jag ser på statistiken har besökarantalet ökat så jag blir riktigt nyfiken på vem som läser min blogg. Förut kunde jag lista ut på ett ungefär vem som besöker den här bloggen, men nu börjar jag ha så pass många som tittar in hit att jag inte vet längre. Roligt att ni hittat hit till min syblogg. Jag brukar få frågor av människor ibland och jag vill nämna att man gärna får lämna en kommentar eller fråga här om man vill. Jag har fått frågan om "Fru fingerborg", hur jag kom på det. Och svaret är att jag är en fru och fingerborg är en liten ordlek med mitt andra namn Ingeborg. Alltså Fru (F)Inge(r)borg.

Jag har också fått frågan om mitt "märke". Alltså det märke jag sätter fast på de kläder jag syr. Någon har frågat vad som står på dem och vad det står för. Så det tänkte jag berätta.

Det har stått "Minix" på dem, men nu har jag nya. Minix var ett ord vi ibland använde på vår förstfödde när han var bebis och det har hängt med därifrån. Men nu då jag skulle beställa nya namnband ville jag också byta namnet. Så numera ser mina namnband ut som bilden visar. Det är såna namnband man syr in i sömmen och numera står det "memamix" på dem. Jag gillar bokstaven x på nåt sätt så jag ville att det skulle sluta på x. "me" står för Melvin, "ma" står för Malte och "mi" står för Milo. Alltså det är en mix av de två första bokstäverna från mina barns namn.

Men ofta då jag syr gåvor sätter jag ett kantband i fållen där det står "Made for....". Det blir extra personligt på det sättet.

Nu har barnen somnat så nu ska jag rita av lite mönster...

Tråkigt, men nödvändigt

Jag tycker att det är tråkigt att sy byxor. Egentligen är det inte svårt och inte tar det särskilt länge heller, men det är nu bara tråkigt. Det är så mycket roligare att skapa en tröja av ett vackert mönstrat tyg än att sy i enfärgad collegetyg. Men byxor är ju en nödvändighet och alltid på höstarna tycker jag att det där behovet gör sig lite extra påmint. Melvin har växt massor i sommar och även om jag har ett beprövat byxmönster ville jag nu göra en annan sorts byxa. Jag ville ha en byxa som skulle vara lite "stiligare", hur stiliga collegebyxor nu kan bli. Men en byxa med fickor skulle det vara i alla fall. Tyget är ett collegetyg beställt från Royal-tuote.

Modellerna i tidningen Ottobre heter ofta något och de här byxorna heter "Odakota". De saknar sidsöm, har fickor och benslutsmudd och passade vår smale son riktigt bra. Lite för långa är de ännu så det blir lite pösigt i bensluten, men det ger bara en extra "relaxed feeling". Så flera par ska jag väl sy ihop åt honom.

Men i helgen och i början av nästa vecka har jag ett spännande beställningsjobb på gång. Tyg från Thailand ska skapas till något vackert och matchande åt en mamma och en dotter.

Mönster: Ottobre 1/2012
Storlek: 122

torsdag 27 september 2012

Det var en gång...

Det var en gång en mamma som hade tre små pojkar och alla började de på bokstaven M. Den förstfödde blev intresserad av riddare, drakar, prinsar och sagor i största allmänhet och mamman tyckte om att sy barnens kläder själv. Hon fick höra om ett företag som kallades Liandlo som hade många fina tyger i sitt utbud och många av dem hade motiv från sagor eller sånger och bara några tygbitar senare hade hon förälskat sig i alla dessa vackra tyg och ville helst ha dem alla. Eftersom det ena visade sig vara vackrare än det andra hade hon snart köpt hem ganska många tyg att sy kläder av.


Den förstfödde väntade på och längtade efter att mamman skulle sy en tröja av ett riddartyg från liandlo han visste att hon hade införskaffat redan på sommaren. Men mamman hade så mycket annat hon ville sy och behövde sy så det blev aldrig av förrän en kväll då hon satte sig vid symaskinen och ville sy just den tröjan för att göra pojken glad.

Eftersom tyget var ganska brokigt och mönstrat valde mamman att sätta enfärgade ärmar, vilket var ganska typiskt henne. Det tonade ner tröjan lite så att den inte skulle kännas så rörig. Hon hade tänkt sig att hon skulle sy ärmarna av ett svart och vit randigt tyg, men det hade hon redan sytt en annan tröja av då det var fotografering i den förstföddes förskola. Så hon valde att sätta enfärgade gröna ärmar från JNY till det fina riddartyget och pojken blev så glad över sin tröja att han nästan ville gå och sova med den på.

Så fick pojken sin tröja han längtat efter så mycket och vad beträffar mamman hade hon redan ett nytt projekt på gång vid symaskinen av ett annat tyg från, just det, liandlo. Slutet gott allting gott, som i de flesta sagor.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 122

onsdag 26 september 2012

Feel the rhytm..



I dag hade Melvin fotografering i förskolan och i måndags sydde jag klart en tröja som jag ännu är lite förvånad över hur den blev som den blev. Jag hade tänkt mig något färgglatt och typiskt "mig" i den bemärkelsen att det skulle kanske vara något "liandloligt", men det blev det inte även om tyget faktiskt är Liandlos. Då beställlningen skickades in av en syjunttis funderade hon om hon beställde rätt för det hör inte till vanligheterna att jag beställer svart-vitt. Jag hade tänkt tyget till ett par ärmar till en tröja, men när jag fick det ändrade jag mig och sydde en hel tröja av samma randiga tyg.


Hur enkelt som helst blev det ändå inte då jag ville göra en basapplikation på tröjan. Jag funderade tillsammans med Melvin vilken färg basen skulle vara och det kom inte som någon överraskning att han ville att den skulle vara lila. Själv hade jag valt rött, men det var hans val.

Istället för att sy fast applikationen med siksak sydde jag fast den med raksöm vilket gjorde att kanterna lämnade lite råa och det blev en effekt i sig. Strängarna sydde jag med raksöm och resultatet blev riktigt snyggt, stilrent och passande för en förskolepojke. Själv var han också nöjd och glad.

I valet av halshålsmudd tog jag fasta på den lila gitarren och satte lila halskant.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 122

måndag 24 september 2012

By air mail


 Förra veckan satte jag ett paket på posten innehållandes tre tröjor och ett handskrivet brev. Paketet har färdats många, många kilometer söderut och landade småningom i en postlåda bland de toscanska kullarna där också jag befann mig i somras.

Några veckor efter att vi varit där kom min, numera i Italienbosatta vän, hem till Finland och var på besök här hos mig. Hon hade varit på stan och letat barnkläder och kände sig lite besviken på utbudet och funderade var alla färger fanns. Jag svarade lite på skämt att färgerna finns i min tyghylla och hon tog sig en liten titt och titten slutade med att hon beställde två tröjor åt sin 2-åriga son. Hon ville ha en kortärmad tröja av Liandlos "Krokodilen i bilen" och en långärmad tröja av Znoks apor och elefanter på grönt botten. Hon tyckte också om tyget med vikingar på, men det hade jag reserverat åt Malte. Dagen efter satte jag in en beställning på mera vikingatyg och tänkte att jag skulle sy en extra överraskningströja enligt principen "tag 3 betala för 2". De tog så bra hand om oss när vi var där i somras.

Det var så roligt att sy tröjorna och eftersom jag visste hur det ser ut där lilla Leo springer omkring med  sina tröjor blev jag alldeles full av sommarminnen medan höststormen yrade runt våra fönster där jag satt vid min symaskin och hörde regnet mot takfönstret. Jag kom ihåg alla ljuden när vi gick från Jenny och Robertos hus till vårt hus. De vackra kullarna och känslan av att vara på den vackraste plats jag sett. Jag tyckte mig minnas smaken av all den goda maten Roberto kokade åt oss och den saftigaste vattenmelon jag nånsin satt i min mun. Plötsligt började jag sakna den där vännen jätte mycket och bara längtar till julen då hon förhoppningsvis kommer till mina trakter igen.

Nu kan jag inte titta på Znoks apor och elefanter utan att tänka på Robertos skaldjurspasta som bara var så vansinnigt god att jag hade kunnat äta alltihop själv utan att dela med mig.

Tröjorna har kommit fram och jag hoppas att de passade. Jag tänker ofta på den där underbara lilla familjen där nere. Tack för i somras och alla fina minnen du gav oss Jenny!

Mönster:
Kortärmad: Ottobre 3/2010
Långärmad: Ottobre 4/2011

Storlek: 98

söndag 23 september 2012

Till Natalie

Jag syr gärna flickkläder som omväxling och nu tog jag ut alla svängar och sydde ett ordentligt startpaket åt min nya systerdotter som kom hem från Bangkok i augusti. Min ena syster fick hem sitt efterlängtade tredje barn och den lilla damen fick komma från Bangkoks storstad till landet i Lillby med kohagen som närmaste granne och daglig underhållning av traktorer med alla olika tillbehör på släp. Det blev en dagiskasse med innehåll i klädväg. Eftesom hon har pojkar från förut sydde jag riktiga flickkläder, men höll mig borta från rosa. Mamman tycker inte om rosa och använder inte den färgen så gärna och jag ville sy kläder som används.

Dagiskassen sydde jag av ett Barbapapa tyg jag hittade som stuvbit på Kangasmestarit i somras. Jag tvekade länge eftersom vit var huvudfärgen och jag funderade över hur smutsigt det inte ska bli när den används. Men Barbapapa fick det bli för att min syster älskade de figurerna. Hon är 9 år äldre än vad jag är och har läst massvis med barbapapa för mig när jag var liten. Barbapapa läste hon vare sig jag ville eller inte. Och nu har ju de charmiga figurerna gjort lite av en comeback. Jag minns så väl en vinter då vi byggde snögubbar eller snöbarbapapor rättare sagt och vi färgade snöfigurerna med silkespapper. De blev riktigt fina.

Innehållet i kassen var följande:

En "höstklänning" sydd av ett gammalt påslakan jag köpt på loppis. Mönstret har jag ritat av Heidi från syjuntan, hon har en gammal bok från 70-talet med en del fina basmodeller.

Jag sydde också två par leggings och två tunikor enligt mönster samma Heidi hade. Heidi har blivit lite av min källa till mönster på välsittande flickkläder.

Tunikorna är sydda enligt Welinders mönster och leggingsen är ett mönster från ett par sönderklippta leggings med bra passform. Jag hoppas att de passade Natalie också.


Den ena tunikan fick långa ärmar och tyget är som gjort för ett adoptivbarn. Det är Liandlos tyg med barn från världens alla hörn som springer hand i hand. Jag chockerade mig själv lite med att sätta svarta muddkanter. Men jag tänkte att det skulle passa bra till hennes svarta hår. Leggingstyget är från Royal-tuote.

Den andra tunikan fick kort ärm, mest bara av den orsaken att det inte räckte till långa ärmar. Jag har sytt en tröja av det åt Malte förut, men ville använda det åt Natalie också för att det är så där det ser ut där hon bor nu. Traktorer och röda uthus. Tyget är återigen Liandlos.

De här leggingsen är sydda av velour från Buttinette och har så bra stretch i sig att det gör sig så bra till snävare byxor eller leggings. Dessutom är de lite varmare än om du bara använder vanlig jersey och det är ju nog bara så att vi har hösten här nu.

Alla kläderna är sydda i ungefär storlek 86 och kommer att användas av lilla Natalie som fått ett hem. Ett hem där hon omges av kärlek, värme och omtanke och där de har väntat på henne i 5 år. De väntade på henne redan innan hon fanns till och nu har hon fått komma hem. En ljuvlig liten tösabit som jag ser framemot att lära känna.

Ett adopterat barn är ett älskat barn. Ett adopterat barn är ett barn med en historia och bakgrund som ingen annan har. Har man levt på barnhem hela sitt första levnadsår känner man inte till begreppen mamma och pappa och syskon. Hela begreppet familj är obekant då du bott på ett ställe där det funnits 20 likadana sängar i samma sovrum. Tänk att få komma till ett hem där någon ger dig full uppmärksamhet och att få en mamma och en pappa som längtat efter dig så länge. Utöver det finns mor och farföräldrar runt dig  samt mostrar, fastrar och kusiner. Massor med släktingar. Samtidigt som den där andra mamman finns där, den där mamman som gett dig livet. Sedan får du växa upp med den mamma och den pappa som ger dig kunskapen och rustar dig för att just leva det livet. Att genomgå en adoption är något jag tycker mig ha fått uppleva på nära håll nu tre gånger. Ändå kan jag aldrig förstå det helt. Jag kan nog aldrig förstå den längtan en adoptivförälder bär fullt ut, den där längtan efter ett barn. Jag vill avsluta detta inlägg med en dikt jag läst hos min syster:


ETT ADOPTERAT BARNS ARV

Det var en gång två kvinnor som aldrig lärde känna varandra.

Den första kommer du inte håg, den andra kallar du din mamma.
Två skilda liv, skapade för att ge dig ditt.

Den ena tände en stjärna, den andra blev din sol.


Den första gav dig livet, den andra lärde dig leva det.


Den första skapade hos dig behovet av kärlek,

den andra fanns där för att ge dig den.

Den första gav dig ett ursprung och en nationalitet,

den andra gav dig en identitet och ett namn.

En gav dig en begåvning, ett frö av talang,

den andra ett mål med den.

Den första gav dig förmågan att känna,

den andra fanns där när du kände dig orolig.

Den ena gav dig bort, hon hade inget val,

den andra bad om ett barn, hennes bön gick i uppfyllelse.

Och nu ställer du, genom tårarna, den urgamla frågan;

Vad gjorde dig till den du är?
Arv eller miljö?

Ingetdera, älskling, varken eller.

Du är du, tack vare två sorters kärlek,
och du är svaret på två kvinnors bön.

Välkommen Elvira


Det har fötts några babysar i min omgivning den senaste tiden och för några veckor sedan kom en liten flicka hit till världen. Jag valde att sy en liten klänning/tunika åt henne även om jag tänker att bodyn är det mest praktiska en baby kan ha på sig oavsett kön. Men eftersom jag syr mest pojkkläder tar jag tillfället i akt att sy flickkläder när det ges. Det här mönstret har jag velat testa och nu gjorde jag det. Det kan användas som klänning i början och när den blir kortare passar det att använda som tunika. Ärmslutsmuddarna är dubbelvikta så då de blir för korta kan man förlänga användningstiden genom att vika ner dem.

Tyget är Liandlos "Alla fåglar kommit ren..." och jag hittade en matchande resår i grönt som jag tror är från Myllymuksut. Jag börjar ha så många olika resårfärger i min låda som jag beställt från olika håll så jag har inte så bra koll på vad som är varifrån längre.

Det här paketet landade i en postlåda förra veckoslutet och jag hoppas att den kommer till användning när tösabiten blir lite större.

Välkommen till världen Elvira!

Mönster: Ottobre 1/2009
Storlek: 68

onsdag 19 september 2012

Välkommen Abbe





Blogguppdaterandet ligger lite efter tillverkningen just nu. Jag har sytt så mycket den senaste tiden så jag har inte fått det uppdaterat. Jag måste sova också och jag är en sådan som behöver rätt mycket sömn faktiskt. Jag är glad att jag har blivit välsignad med att få barn som sover bra, även om Milo är i en period med oroligare sömn just nu.

Jag hoppas att den lilla babyn som fick den här bodyn på posten förra veckan är en snäll baby som sover bra. Jag sydde en likadan body som jag sytt åt Milo och skickade den med posten. Det är samma tyg också bara i olika färgställningar. Jag tröttnar av någon orsak inte på dessa elefanter från Jofotex, det är lite beroendeframkallande att sy i det här tyget för det är fantastiskt lättsytt och känns bra och ordentligt i händerna.

Jag tycker alltid att det är svårt att veta viken storlek jag ska sy åt babysar. De minsta storlekarna växer de genast ur, men syr jag nå lite större tar det så länge innan den kan användas. Den här gången blev det storlek 74 eftersom jag inte hade just det här mönstret i någon mindre storlek och jag ville gärna sy just den här modellen.

Välkommen till världen Abbe!

Mönster: Eget
Storlek: 74






måndag 10 september 2012

Veckoslutet

Veckoslutet som gick kände jag mig aktiv och fick gjort lika mycket som annars hade tagit mig flera veckor, då menar jag inte enbart vid symaskinen utan med allt möjligt. Allt tack vare att mamma och pappa kom och hjälpte oss och att svärmor och svärfar besökte ikea.

Vi har länge tänkt att vi borde klippa häcken ända ner till marken för att den skulle få helt ny fart på våren sedan. Vi har också tänkt arbeta upp och plantera om en blombänk. Vi har också tänkt att vi borde få ordning på några leksaker på vinden genom att köpa ett litet skåp, men det tar så fasligt mycket tid att fara till ikea. Nå, svärföräldrar hade hem vårt skåp så slapp vi att sätta en dag på en ikea-resa. Dessutom är det ju sällan man bara köper det där skåpet då så mycket andra saker kommer ner i den där kärran då man en gång är på ikea. Nu fick vi vårt skåp och bara det.

Pappa hade med sig motorsågen då de kom hit i lördags och i ett huj fick han ner häcken. Han hade dessutom med släpkärran och körde bort riset på en gång. De hjälpte också till med att stiga upp och riva ner hela blombänken så det enda som finns kvart där nu är två Irisplantor som jag ville spara. Nu ska jag sätta min egen prägel på min blomrabatt. Hon som bodde här före mig lär ska ha varit trädgårdsintresserad och hade väl helt fina rabatter, men jag tycker inte om samma blommor som hon gjorde och jag har inte blivit skapad med gröna fingrar så jag vill ha rabatterna så lättskötta som möjligt.

Nu undrar kanske någon varför jag berättar allt det här på en syblogg. Och orsaken till det är att min syjunta ordnade sylan i lördags och jag var inte där. Jag valde bort det för att få ordning i trädgården och vid sidan av allt vi fått gjort i helgen har jag också hunnit sy en hel del för att inte säga massor. Jag har sytt hela sju saker i helgen så jag känner mig som nån form av "wonderwoman" som fått så mycket gjort trots att jag inte var på sylan. Nu är det så att det mesta av det jag sytt ska bli presenter eller är beställningsjobb och jag vill inte sätta bilderna hit innan mottagarna har fått sina grejer. Men två bodyn har den minsta fått. Jag sydde, i hans förra storlek, en body med raglanskärning och nu har jag arbetat om mönstret för att få det en storlek större. I helgen blev det upp till bevis för att se om mönstret passade och det gjorde det bättre än väntat så jag sydde upp två bodyn på en gång:

Liandlos "Bä, bä vita lamm" är ett av mina favorittyg. Det passar så bra till babykläder. Jag har tidigare gjort en filt av det och då lämnade lite som jag haft i hyllan och funderat vad jag ska spara det till. Jag har velat använda det, men jag har varit lite rädd om det. Men nu har jag fått tag i mera av det och då kunde jag använda upp den där sista biten till en body. Jag använde turkos mudd från Royal-tuote till kantningarna och satte turkosa tryckknäppen i raglanskärningen.

Den andra bodyn är sydd enligt samma mönster och det är just för plagg som det här jag gillar raglanskärning så mycket. Då man kan använda upp de där små resterna och kombinera det med nåt annat tyg och få en riktigt fin helhet.

Här använde jag upp den sista biten av liandlos "Var bor du lilla råtta"-tyg. Jag har sytt en t-skjorta åt Melvin av det tidigare och det lämnade bara en så liten bit att det inte räckte till en hel body, men då sydde jag ärmarna av enfärgad grön jersey från JNY och kantade med mörkbrun mudd. På den här satte jag röda tryckkäppen.

Mönster: Eget
Storlek: 74