onsdag 31 december 2014

Min kreativa årskrönika 2014

Förra nyårsafton gjorde jag en liten tillbakablick på mitt kreativa år 2013 och jag har nu när år 2014 närmar sig sitt slut gått tillbaka och läst det. Det var roligt att läsa vad jag var nöjdast med förra året och vad jag hoppades att år 2014 skulle föra med sig och vad jag ville utvecklas inom och lära mig.

Bloggen har för egen del verkligen fungerat som en uppslagsverk och jag är glad att jag har den. Ska jag sy något jag vet att jag sytt förut är det lätt att söka upp det inlägget och läsa vad jag gjorde för ändringar på mönstret.

Jag tycker, precis som ifjol om nyår. Just den där tanken att man lämnar det gamla bakom sig och blicka framåt, så nu kommer den kreativa årskrönikan för år 2014.

Ifjol hade jag skrivit att jag hoppas lära mig att sy applikationer ännu bättre. Med facit på hand har jag inte gjort så där väldigt många applikationer, men jag vill påstå att de blir bättre och bättre.

Mera byxor har jag också sytt, men inte jeans. Jag försökte mig på ett par jeans åt Malte, men de satt inte alls bra på.

Vad jag inte visste för ett år sedan, men som jag märkt under årets gång är att jag sytt mera till mig själv än tidigare år. En annan sak jag verkligen inte trodde att skulle hända var att jag hittat glädjen i att sticka igen.

Det sistnämnda är något jag hoppas att håller i sig även under det kommande året. Det är faktiskt bra mycket lättare och mera avkopplande att sitta och sticka på kvällen istället för att sy. Men hittills håller jag nog mig till de små projekten som sockor och vantar. Fast vem vet om jag plötsligt får för mig att sticka en tröja eller kofta av något slag.

Efter nästan 8 år hemma med barnen tog jag ett halvt steg in i arbetslivet i augusti. Det syns på antalet blogginlägg jämfört med tidigare år. Jag har helt enkelt tyckt att det varit mera avkopplande att sitta och sticka i soffan bredvid min man under hösten än att sy. Och faktum är ju att det tar så väldigt mycket längre att se resultat då man stickar än då man syr. Visst har jag sytt en del, men mina projekt har inte kommit sig till bloggen för att det tar tid att skriva inläggen också. Mycket av det jag sytt har lämnat odokumenterat under hösten.

Nästa år går jag upp i 80% jobb så mera tid att sy och dokumentera lär det inte bli, men allt har sin tid. Mera stickat tror jag kommer att dyka upp på bloggen och jag hoppas jag fortsätter att sy en del till mig själv.

Nu följer ännu topp tre för 2014.

3:e plats: Det får nog så lov att bli klänningen jag sydde till mig själv till en begravning i våras. Det här var en av de gånger allting stämde och förlöpte utan problem. Ett klänningsmönster som passade utan några som helst ändringar, att jag för en gångs skull hittade precis det tyg jag sett framför mig. Ett resultat jag var riktigt nöjd med och en klänning som var väldigt mycket jag i stil, snitt och bekvämlighet.

2:a plats: Tröjan jag skulle sticka till Melvin, som sedan skulle bli Maltes och som nu slutligen blev färdig till Milo. Att jag äntligen fick den färdig kom lite som en överraskning för mig själv och det var kanske det att jag fick den här färdig som blev startskottet på ett växande intresse för stickor.

1:a plats: Det var inte särskilt svårt att hitta årets 1:a. Jag har bara använt den en enda gång hittills så det är inte för att det är ett så bra basplagg. Detta plagg tilldelas första plats på grund av jag hade hittat självförtroendet att sy något verkligt fint till mig själv för en gångs skull. Då man sätter känslorna med i plagget, det vill säga tygets ursprungsland och den förtrollande kväll jag bar den i en fantastisk stad jag länge drömt om att få se är det lätt att se att det här är årets etta för mig.

Årets nyår firas hemma i lugn och ro med två vattkoppsjuka barn. Min man har lovat göra Wienershnizel och i morgon får vi bänka oss och se nyårskonserten med Wienfilharmonikerna från Musikverein och för första gången kan jag se den och säga att jag varit i den byggnaden. Jag har suttit på en av de stolarna och då var jag världens lyckligaste kvinna.

KREATIVT NYTT ÅR TILL ER!

lördag 27 december 2014

Olika intresseområden

En dag i somras när jag och mina systrar var samlade hos våra föräldrar hade jag och min äldsta syster Gunilla bestämt oss för att göra en bytesaffär.

Min andra syster framhöll då att hennes omtyckta tunika börjar bli lite nött och sliten vilket jag kunde förstå eftersom jag ofta sett min syster klädd i den och det har gjort mig så glad. Jag tycker om att se grejer jag sytt i användning. Hon har tyckt om modellen och jag kan bara hålla med. Jag har sytt otaliga "Bohemiantunikor" för att det är ett väldigt bra mönster för alla möjliga storlekar. Nu stod det klart att jag skulle få sy ännu en. Det skulle bli den första byteshandeln med syster Annika.

Jag kom då ihåg ett tyg jag sett som skulle passa henne. Så vi besökte en webshop för tyg och kom överens om tyg till hennes tunika.

Efter det gick vi in på garnstudios hemsida eftersom jag kom att tänka på en mössa och ett par vantar jag sett där och fallit för, men inte skulle våga mig på att sticka själv. När kvällen kom och vi återvände till våra hem beställde hon garn och jag beställde tyg och en ny bytesaffär hade fått sin början.

I november avslutades den med följande produkter:


Jag sydde en Bohemian tunika i ett grått blommigt tyg beställt från Majapuu.

Det var ju enkelt då det var den andra jag sydde till henne. Och det var säkert min 10:e Bohemian så jag börjar kunna den modellen vid det här laget. Tänk att ett mönster kan vara så bra.

Mönster: "Bohemian", Ottobre 5/2009


I utbyte fick jag den så efterlängtade mössan med tillhörande vantar stickade i DROPS Nepal. Annika frågade flera gånger om jag verkligen var säker på att jag ville ha senapsgult garn. Hon tyckte inte alls om färgen, men jag gillar den murriga senpasgula nyansen skarpt.

Fast jag själv har börjat sticka lite mera nu också så är nog Annika verkligt duktig och jag överlåter med varm hand såna här mönsterstickade verk till henne, för hon kan.

Vi har ett annat bytesavtal på gång nu också.

Ett hjärtevarmt tack

Jag hittade glädjen i stickorna i höst igen. Efter att jag fått tre par sockor till barnen stickade och faktiskt hade två sockor av varje ville jag våga mig på mönsterstickade vantar.



Dessa vantar blev ingen julklapp utan en tackgåva åt en vän. Melvin har gått på musikverkstad hela höstterminen och hans grupp har börjat kl.15.30. Ett klockslag då han ännu befinner sig på eftis för att både jag och min man jobbar. Han har inte velat gå själv trots att det är gångavstånd från eftis. Men det löste sig så bra eftersom en av hans klasskompisar har varit samma i grupp. Klasskompisens mamma har plockat upp Melvin varje vecka och skjutsat honom till musikverkstaden.

Det är något vi är oerhört tacksamma över eftersom jag inte vet om han hade haft möjlighet att gå på kursen utan hennes skjuts då han inte ville gå dit själv. Jag ville ge något som tack.

Mönstret har legat länge i min mapp med stickmönster. Jag stickade ett par åt mig själv i andra färger för ca 10 år sedan. Mappen har stått och samlat damm i många år då jag varit ointresserad av stickning, men nu har jag letat fram den igen.

Garnet är Novitas Nalle.

söndag 21 december 2014

Till en kollega som hjälpt mig

December rusade i väg i väldig fart på jobbet. Jag körde nästan slut på mig då jag fick uppgifter som skulle bli mina först efter nyår. Jag har jobbat 50% hela hösten, men i januari ska jag börja 80% och med nya arbetsuppgifter. Jag ska ta mig an ett moderskapsvikariat, men nu blev det så att hon jag ska vikariera plötsligt blev sjuksriven varpå jag redan nu hamnade på en del av hennes uppgifter så jag jobbade min egen 50% och stora delar av hennes arbetsuppgifter på tre dagar per vecka. Vi hade inte hunnit med någon inskolning så det var mycket jag inte visste hur det ska göras.

Men en av kollegerna hjälpte mig på ett fantastiskt sätt. Hon visade mig massor och det hon inte visste hjälpte hon mig att ta reda på. Hon skolade nog in mig fast det inte var hennes uppgift och jag känner mig så tacksam. Jag ville ge henne något som tack för all hjälp så jag knåpade ihop den här ängeln till henne:


Den är gjord av ett gammalt naturvitt brodyrtyg jag har haft med mig från mitt barndomshem. Lite ljusrosa velour fick fungera som ansikte och det sydde jag fast för hand med langettstygn. Lite brunt garn fick bli hår och av silvertråd böjde jag ihop vingar och med silverkulor på silvertråd fick jag en gloria.

Jag fyllde den med vadd och satte lite risgryn i botten för att få ängeln att stå stadigare.


Förutom ängeln fyllde jag en burk med hemrostad julmysli som jag också gav. Det är alltid lite knepigt att ge matvaror som gåva då man inte har koll på allergier, för är mottagaren nötallergiker ger man döden i en glasburk. Till all tur var hon inte nötallergiker och blev väldigt glad åt gåvan.

Då gåvan är oväntad känns den extra rolig att ge.


måndag 15 december 2014

Mönsterstickade julsockor

Det har varit lite tystare vid symaskinen ett tag, istället har stickorna åkt fram då jag fick den fenomenala idén att sticka julstrumpor åt alla tre pojkarna. Varifrån nu den idén kom så plötsligt då jag tidigare om åren haft problem med att få paret till en strumpa stickad. Nu kom jag plötsligt på att sticka tre par sockor i mönsterstickning. Men det var ju roligt och jag känner på mig att stickning kommer att få mera plats i mitt handarbetsliv. Etiketten "stickat" här på min blogg kommer att få flera inlägg de kommande månaderna tror jag.

Mönstren är hämtade från garnstudios hemsida och sockorna är stickade i Novitas 7-bröder garn.

Melvin fick snögubbar på sina sockor

Malte passar i och tycker mycket om rött. De här är nästan mina favoriter.

Milo har så små fötter att det inte ryms så mycket mönster på så korta skaft.

onsdag 10 december 2014

Stjärnor och stjärnbilder

Dagarna rullar på. Livet rullar också på dag för dag. Vi jobbar, äter, leker, lever och älskar varandra. Vi gör läxor och vi läser sagor och myser tillsammans. Nu som då har jag fram min symaskin och syr lite när jag har en ledig stund någon kväll, men mest sytt blir det nog på helgerna.

För några veckor sedan firade vi en 8-åring, men vi firade också lillajul. Tre dagar innan lillajul kom jag på att det nog vore roligt att sy varsin pyjamas åt pojkarna som lillajulsgåva. Det här är så typiskt mig, jag får en idé som jag inte kan släppa och jag bara måste hinna föra idén från tanke genom handling till färdig produkt trots att tiden är knapp. Sedan har jag ett problem med att jag inte kan tänka så enkelt som möjligt utan börjar tänka applikationer då också i stressen.

Men varsin pyjamas till killarna hade jag färdigt till lillajul.



Maltes pyjamas är sydd enligt samma mönster jag nästan alltid använder till pyjamas, nämligen mönstret ur Ottobre 6/2009. Inga konstigheter där inte. Det småstjärnigatyget har jag beställt nånstans ifrån för längesedan och tanken var nog redan då en pyjamas. Det randiga tyget minns jag inte varifrån jag beställt.

Då jag skulle börja tillverka Melvins pyjamas ville jag använda ett annat mönster. Melvin är ganska smal och tycker inte om när pyjamasen sitter för löst runt kroppen så jag sydde tröjan enligt ett mönster ur Ottobre 6/2010. En tröja modell snävare med sadelärm. Ett riktigt bra mönster till Melvin och jag kommer nog att använda det igen. Jag kom på att Melvin är väldigt intresserad av rymden och stjärnbilder just nu så jag bestämde mig för att applicera 7 stjärnor på pyjamaströjan. Stjärnorna bildar stjärnbilden Karlavagnen.

Pyjamasbyxorna är också de en snävare modell. Ett långkalsongmönster ur Ottobre 4/2004. Jag behövde en smal modell av den anledningen att det randiga tyget jag använde till byxor var en restbit så de gick inte att göra dem bredare. Det randiga tyget är köpt i Linköping i fjol somras.

Minstingens pyjamas kommer i ett eget inlägg.

tisdag 4 november 2014

Kjolar är min grej

Jag har använt jeans i dag och jag tycker inte om det, jag kommer inte överens med jeans. Jag känner mig obekväm med jeans. Det känns som att det inte ens existerar ett par jeans som skulle sitta perfekt på mig. Så i dag när jag kom hem från jobbet drog jag på mig min nya favoritkjol istället och det kan inte bli mera "jag" än så här. En rutig kjol med veck som går lite omlott.


Mönstret är hämtat från "Suuri käsityölehti" 11-12/2002. Det är alltså ingen ny tidning, men vad gör det när modellen fortsättninvis fungerar. Flera kjolar lär det bli, men den gör jag nog lite längre för den här är i kortare laget. Den assymetriska skärningen kommer inte till sin rätt när kjolen är så kort. Men omlottdelen ska hänga lite "snett" så att fållen blir lite sned, det var sytt så i tidningen och det var det jag föll för med modellen, men det kommer inte riktigt fram när kjolen är så kort.

torsdag 30 oktober 2014

The "butter-case" closed

För en tid sedan blev en bytesaffär med min ena syster avslutad. Jag började kalla byteshandeln för "the Butter-case" för väskan jag sydde till henne heter "Buttercap bag" och den stickade sjalen hon stickade i byte heter "Butterfly dream". Eftersom båda orden innehåller ordet butter fick det bli Butter-case.

Ofta uppstår en byteshandel helt spontant. Den här gången blev byteshandeln aktuell när vår mamma hade födelsedag och jag gav henne den här väskan. När min syster kom dit sa hon att hon också behöver en väska och hon ville gärna ha en likadan. Jag sa att jag ville ha en sjal. Så här blev bytet denna gång:

Jag sydde en väska av vår farmors gamla bolstertyg enligt samma mönster som väskan jag sydde till mamma. Eftersom jag skulle få en handstickad sjal satte jag mera tid och omsorg på insidan av väskan än mammas väska. Insidan kom jag mig inte för att fotografera innan jag gav bort den. Men det finns ett inre fack med blixtlås inne i väskan.

Jag tycker om färgkombinationen rosa och grå och det här gamla bolstertyget är oerhört välhållet.



Och titta vad jag fick för en sjal i byte. Hon är duktig med stickorna den där systern min.

Nu har jag nästa sticka-sy byte på gång med min andra syster. Det är helt onödigt att jag ska sitta och irritera mig på stickorna när jag har två fina systrar som kan. Jag kan så gärna sy till dem om de ser till att hålla mig varm i vinter.

Tack Nilla! Vi gör ett nytt byte snart igen!


Tack också till min fina vän Maria för sjalbilderna som hon fotograferat!

lördag 25 oktober 2014

Musikens självklara plats

Det känns som att barnen har blivit stora den här hösten. De har börjat dagis och de har börjat visa intressen för olika saker. Ett intresse som jag väntat på börjar ta mera plats i deras och hela familjens liv, nämligen musiken. Jag har väntat på att musiken ska få en självklar plats i vårt hem. För det är väntat. Musik i olika former har alltid varit en viktig del både i mitt och min man Jonathans liv redan när vi båda två var barn och inte kände varandra. Så det hade varit lite konstigt om inget av våra barn hade fått det intresset med sig. Nu verkar det som att alla tre har fått musiken och rytmen i kroppen. Det sjungs i hemmet dagligen och Jonathans gitarrer får inte längre vara ifred. Vår mellanson Malte dras som en magnet till pappas elgitarr och det var givet att han skulle få en tröja av tyget med elgitarrer från majapuu.

Tyget kunde inte vara mera Malte mitt i prick. Den är röd och den har elgitarrer på sig. Ett mönster som innefattar en huva och vi har en tröja Malte helst ockå sover i.


Modellen var ett nytt mönster jag länge velat prova och den sitter ritktigt bra på Malte. Det är nämligen så bra ställt att Malte älskar att ha huvtröjor av olika slag medan Melvin som är äldre inte har tyckt om huvtröjor. Det finns därför inte huvtröjor att ärva vilket sätter mig i en position där jag får sy mycket nytt och detta mönster kommer jag att återgå till en annan gång.

Ingen av barnen har ännu gjort anspråk på att försöka spela på min klarinett. Pappas gitarrer och hans bas är bra mycket mera intressanta. Och vårt piano spelas det ofta på också.

Mönster: "Beagle Boy", Ottobre 4/2013
Storlek; 116

onsdag 8 oktober 2014

Baby i svart och rosa

Det var ett evigt tillverkande av babykläder för ett tag sedan då flera av våra vänner hade prickat in att få baby ungefär samtidigt. Vissa gåvor gav vi nästan direkt och vissa gåvor tar det längre tid att få iväg och jag vill inte skriva inlägg om en gåva som ännu inte nått fram till mottagaren. Men nu har även denna gåva kommit sig fram till de nya föräldrarna.

Min mans kusin och tillika goda barndomsvän blev pappa i mitten av juli. De fick en liten dotter och hon ska nu få klä sig i kombinationen rosa och svart, det är enligt mig en fin kombination.


Hängselbyxor tillverkade jag av metsolas stretchfrotté enligt Heidis mönster och raglanbodyn tillverkade jag enligt eget mönster av en randig jersey jag köpte i Linköping i Sverige i fjol somras.

tisdag 7 oktober 2014

Onödiga knappar - en trevlig detalj

Jag syr när jag hinner och det är rätt skönt att behovet av basplagg är täckt för tillfället när det gäller alla tre pojkarna. Jag har inte riktigt samma sytid som tidigare nu när jag jobbar och dag efter dag fylls med program. Att dessutom skriva blogginlägg om allt jag syr skulle ta massor med tid, så jag väljer lite.

För det är ju ändå så att syintresset har växt sig så pass starkt att jag behöver få sy med jämna mellanrum för mitt eget välbefinnande. För några veckor sedan tillverkade jag en tröja till Malte av ett mönster jag länge tänkt att jag skulle vilja prova sy.


Tyget med astronauterna på beställde jag från tyg.se med en syjuntevän i somras. Mönstret hade jag spanat in i en Ottobre rätt länge, men inte hittat rätt tyg för. Nu bestämde jag mig för att förverkliga modellen av detta tyg i kombination med ett vitt tyg med gula ränder på. Han har alltså inte en t-skjorta under utan det randiga tyget i halsöppningen är fastsydd i rymdtyget. Som dekoration, helt utan användningmöjlighet har jag satt fast tre stjärntryckknäppen, svarta stjärnor på gul knapp. Det kan upplevas som onödigt i allra högsta grad eftersom knäppena inte går att knäppa, men det blev en trevlig detalj och dekoration.

Jag gillade den här modellen och mönstret passade Malte riktigt bra.

Mönster: "Snap button", Ottobre 1/2013
Storlek: 116

fredag 19 september 2014

Stora sydygnet

Förra veckoslutet spenderade jag 24 timmar med syjuntan på ett av våra traditionella sy-lan tillställningar. Den här gången var jag konstigt passiv och inte alls ivrig i början av veckan, men mot slutet av veckan vände det och jag började förbereda. Man skulle kunna kalla det där dygnet för stora byxdygnet för det var byxor i alla de former och storlekar som stod på schemat för min del.

Roligt hade vi, aktiv och produktiv var jag och jag fick färdigt allt jag hade tänkt att jag borde få sytt.

Alla tre pojkarna har växt mycket nu och alla behövde de nya byxor. Några tröjor behövdes också till basgarderoben.


Efter en rätt lång paus återupptäckte jag nu byxmodellen som heter "High jump". Jag sydde åtskilliga byxpar av den modellen för ett par år sedan, jag sydde nog för många så att jag till sist blev väldigt trött på det och la det helt att vila. Det var nu när jag skulle leta fram våra sparade kläder i stl 98 för Milo att ärva som jag hittade ett par och då kom jag på att det mönstret var ju rätt bra. Så jag klippte till och sydde ihop ett par till Milo i stl 98 och ett par till Malte i stl 116. Malte tycker om rött så jag satte röda muddar på hans byxor. Till Milo använde jag mig av limegrönt, en färg som fått vila ett tag nu. Jag använde limegrönt mycket förut, men det har inte blivit så mycket använt den senaste tiden. Jag tänkte att det kunde göra sig ganska bra mot den klarblåa färgen. Milos byxor är gjorda av collegetyg från Buttinette och Maltes velourbyxor är sydda av ett tyg jag köpte i Linköping för mera än ett år sedan och som jag alldeles hade glömt bort att jag ägt.


Milo, som plötsligt blivit så stor pojke, fick också ett par gula velourbyxor, med gröna täcksömmar enligt "Milo-byxan", ett mönster jag arbetat fram själv och som jag tycker passar honom riktigt bra. Det är en rätt vid modell som jag ritat ut i stl 92. Jag blev lat och istället för att rita om hela mönstret i en storlek till förlängde jag det bara i fållen för att få det att motsvara stl 98 och det fungerade för den här gången. Småningom hamnar jag nog att rita om det helt och hållet.

Tröjan består av en brokig skara djur med stjärntyg på ärmarna. Jag hittade djurtyget som en stuvbit på Sampsukkas hemsida och det räckte inte till ärmar, bara till fram och bakstycket. Mönstret är ett beprövat raglanmönster från samma tidning som "High jump" byxan, en välanvänd Ottobre 4/2011.



Melvin känns numera som en utmaning då det gäller att sy kläder. Vår förstödde går redan på andra klassen och fyller 8 år innan detta år är slut. Kläderna får inte vara för gulliga längre, det ska vara lite häftigt och lite spännande. Men heller inga huppare (munkjackor i Sverige) då han inte tycker om huvor. På kestovaippakauppa hittade jag ett trikåtyg med riddare och slott på. Det var "riktiga" riddare med full rustning, svärd och sköldar. Ett slott känns också spännande, speciellt efter vårt besök i Åbo slott i somras då vi gick "lilla riddarrundan"- guidningen och fick se fängelsehålor och leta efter saker en riddare hade tappat i slottet. Det var nog kanske den bästa barnguidning jag varit på någonsin och Melvin var riktigt intresserad. Så med den upplevelsen i minnet hos honom klarade riddatyget Melvins stenhårda granskning. Nuförtiden är det få tyg som får hans godkännande.

Byxorna är sydda av "joustocollari" som vi säger i Finland. Alltså ett tunnare collegetyg med lite stretch i. Mönstret är "Chillax", ett av få byxmönster som passar Melvin utan ändringar.

Jag sydde också lite annat, men det har jag inte kommit mig för att fotografera ännu. 

Nu ligger två bytesaffärer och vilar på mitt samvete. Jag har redan fått en sjal som min syster stickat och i utbyte ska hon få en väska av fammos gamla bolstertyg. Jag har också en bytesaffär på gång med min andra syster.



torsdag 11 september 2014

En ny kusin

Våra barn fick en ny kusin för några veckor sedan. Det verkar bli ett pojkstarkt släkte då kusin Arthur fick en lillebror och vi har tre pojkar.

Jag skar ut mera trikålappar och sydde ett lapptäcke åt den här babyn också. Jag hade alltså inom loppet av en vecka sammanfogat över 100 trikålappar till två olika lapptäcken. Jag tycker om att sy de här lapparna och filtarna uppskattas verkligen, men nu behöver jag nog en liten paus från trikålappar. Jag drömde för någon vecka sedan att jag badade i färgglada trikålappar.


Då den här filten skulle kantas hade CoverPron en bättre dag för kantningen blev så mycket snyggare än den förra filten. Jag kan tycka att det är så konstigt att det kan vara så olika från gång till gång. Det måste ju vara en kombination av materialval och trådval som gör att maskinen beter sig lite olika.
Jag satte en svagt ljusgrön velour som baksida och den här velouren var underbart mjuk och skön. Det är Hilcos velour jag beställt från någon bortslumpning någon gång. Just den här färgen känns kanske inte som ett byxtyg, men det är ju bra att veta att velouren är av bra kvalitet tills jag ska ha byxtyg åt någon av pojkarna någon gång.
 
När vi överräckte filten hade kusinen inte ännu något namn så jag kunde inte sätta en "Made for..." lapp som jag satte på Elliots filt den här gången. Jag sydde istället fast en "handmade" lapp över muddskarvet.

Förutom filten hade jag sytt och tryckt en tröja och en body till bröderna.


En till storebror i stl 92 och en till lillebror i stl 62. 

Så hittade jag så tjusiga tryckknäppen när jag tittade in på käpynens webshop en gång. Det är alltså en stjärna på den. Den där lilla knappen gör en stor insats på en annars väldigt enkel tröja.










fredag 29 augusti 2014

Min bästa väns baby

Jag blev i gymnasiet välsignad med en fantastisk väninna. Innan gymnasiet visste jag nästan bara namnet på henne för att vi hade gemensamma vänner och rörde oss i samma kretsar. Att hon började i mitt gymnasium blev en överraskning för jag visste inte att de hade flyttat. Rätt snabbt hittade vi varann trots att vi gick på olika årskurser, hon är ett år äldre än mig.

Vi är väldigt olika hon och jag, men hon är den där som vet allt om mig och ändå tycker om mig. I gymnasiet visste vi nog inte att vi ca 10 år senare skulle komma att bo ca 300 meter från varandra och träffas så intensivt som vi gjort. Hon är nog en av dem som gjort mina år som hemmamamma så lyckliga. Hon har också varit hemma stora delar av den tiden och många är de luncher vi ätit, de tårar vi gråtit och de ord vi yttrat i allra största förtroende över varandras köksbord. Många är de skratt vi delat, de utflykter vi gjort tillsammans med barnen och otaliga är de kaffekoppar vi druckit. Ibland har vi experimenterat och bryggt kaffe på de mest märkliga sätt med kakao i och allt möjligt. Märkliga maträtter har vi ätit och i bland har vi levt på surskorpor när vi träffats. Vi har alltid funnits där för varann. Och det kommer vi att göra i fortsättningen också fast jag har börjat jobba delar av veckan. Hon fortsätter hemmamammalivet för min andra jobbdag fick hon sitt tredje barn, sin tredje son.

Jag gav ett lapptäcke av trikårester och ett lite kläder till den lilla babyn.



Bodyn är sydd enligt eget mönster och byxorna är sydd enligt ett mönster Heidi från syjuntan tagit fram. Hängselbyxorna är sydda i stretchfrotté beställt från Metsola på rea. Jag beställde det just med tanken att sy hängselbyxor till någon som får baby någon gång. Det underbara tyget verkar slitstark samtidigt som det är mjukt och skönt.

Filten visste hon nog om att hon skulle få för hon hade uttryckt en sådan önskan en gång och jag sa att hon kan nog få en till nästa baby så jag ville hålla mitt löfte.

Trikåfiltar av rester blir så fantastiskt färgglada och trevliga och de är också roliga att sy. Extra roligt är det ju att oberoende av hur många du syr blir varje filt unik på sitt eget sätt. Jag radar aldrig lapparna på samma sätt och då ett tyg tar slut använder jag andra tyger så de blir så fantastiskt olika, men ändå lika färgglada.

Jag har kommit fram till att jag helst använder velour på baksidan. Det ger filten mera stadga och tyngd än om jag använder trikå. Jag har också kommit fram till att helst jag gör filtarna rektangulära och sätter 7x8 lappar istället för 8x8. Det passar bättre i vagnen med ett lite smalare täcke.

Vad jag inte kom så bra underfund med på just detta täcke var kantningen. Jag vet inte om det var fel på tråden, materialet eller inställningarna, men det blev inte så bra som jag hade önskat. CoverPron var inte samarbetsvillig just då. Jag fick massor med hoppstygn och fick sprätta flera gånger. Jag ändrade inställningarna flera gånger och fick det till sist godkänt.

Baksidan på den här filten är prickig velour.

Den här babyn fick också namnet Elliot, precis som babyn i förra inlägget. Tänk så många namn det finns och så väljer båda just Elliot.

Varmt välkommen till denna värld Elliot. Jag ser så framemot att få lära känna dig... Min bön och förhoppning är att du ska få vara lycklig, glad, trygg och älskad. 




Mönster:
Body - eget, storlek 68
Byxor - Heidis, storlek 68







Välkommen till världen Elliot!

Det är lite av babyboom omkring mig, det har varit så hela sommaren.

I juli föddes bland andra en lillebror i en familj. Mamman har blivit en god vän till mig och jag lärde känna henne för ett år sedan. Jag ville komma ihåg dem med en liten present med anledning av deras tredje barn.


Det fick bli en raglanbody enligt eget utritat mönster av resterna från min siksak tröja.

Bodyn kombinerade jag med ett par hängselbyxor sydd enligt en syjunttis framritade mönster. Jag valde stretchfrotté med troll på. Trolltyget beställde jag redan för länge sedan.

Båda plaggen är sydda i storlek 68.

Välkommen till världen lilla Elliot. Jag hoppas ditt liv ska fyllas med glädje, trygghet och värme.




Högt bland molnen

Jag känner ibland att det är där jag befinner mig, högt över molnen. Just nu kan jag känna att livet ler mot mig. Allt är inte rosenrött och skimrande, visst möter jag motgångar dagligen och känner mig besviken på mig själv. Men i det stora hela mår jag bra och trivs med tillvaron. Att jobba 50% var så rätt något kunde bli. Jag trivs på jobbet, men märker att jag njuter extra mycket av att vara med barnen mina lediga dagar och jag tycker mig märka att jag är en gladare mamma och medmänniska än jag var innan och då har jag ändå upplevt mig som en mycket glad kvinna även tidigare.

Med 50% jobb hinner jag också sy en hel del. Jag har redan för ett tag sedan gett upp tanken på att dokumentera allt jag syr, då skulle jag inte göra annat än sy och skriva blogginlägg. Så jag väljer lite.

Jag beställde någon gång ett turkos molntyg. Igen ett sånt där tygköp som var billigt, men utan plan. Jag tog fram det ur min hylla en varm sommardag och jag fick en plan för tyget. En applikationsplan...


Och planen var ett plan. Jag tänkte mig att planet skulle flyga bland molnen. Det var mellansonen som skulle få tröjan och då fanns det bara ett specifikt plan som kunde komma på tal, Dusty Spridenfält från "Planes"-filmen som är den stora favoriten just nu.

Jag använde trikårester till applikationen. Sedan valde jag att ta fasta på planets orange färg till muddkantningen och sydde täcksöm med orange tråd.

Pojken blev nöjd och såg att det var Dusty trots att jag förenklat honom lite.

Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 116

onsdag 20 augusti 2014

"Det var raka rör och siksak"

Den frasen från sången "För alltid alla för en" skriven av finlandssvenska duon Sås och kopp snurrar i mitt huvud med onödigt jämna mellanrum. Den låten är en högprioriterad sång när barnen har konsert här hemma och den sjungs många gånger om dagen. Just frasen i rubriken på detta inlägg passar onekligen bra till det jag sytt till mig själv i sommar.

På "Kankaiden yö" i maj hade Kestovaippakauppa rabatt på ett siksak tyg jag hade spanat på ett tag. Jag såg framför mig en baströja i tyget, men kom mig inte för att sy det då. En syjuntevän skulle sätta in en beställning till en annan webshop några veckor senare och de hade jättefina randiga tyg så jag beställde lite med tanken att sy något till mig själv. När jag fick tyget i min hand såg jag framför mig en helt enkel baströja i trikå med båtringning. Jag hittade inget mönster jag gillade, men jag utgick från ett tröjmönster jag ritat av en syjunttis och ritade helt enkelt om halshålsöppningen.  Eftersom den randiga tröjan med 3/4 längd på ärmarna användes så ofta ville jag sy en likadan tröja i det röd-vita siksak tyget. Jag gjorde långa ärmar på den och de här två tröjorna har jag verkligen använt massor. Båda tygen är riktigt mjuka och sköna, men speciellt det randiga tyget som är beställt från tyg.se är riktigt skönt att ha på sig.



torsdag 7 augusti 2014

"En ny dörr står nu på glänt..."

...det gamla ska jag lämna bakom mig". Så sjunger Kalle Moraeus i en av sina svängiga sånger. (Ja, jag gillar faktiskt Kalle Moraeus.) Den frasen kan jag stämma in i den här veckan när jag kombinerat dagisinskolning och jobb. Jag har börjat jobba 50%. Jag smakar ännu på meningen "Jag far på jobb" dagligen och tycker att orden börjar passa i min mun även om det ännu känns väldigt ovant.

De två minsta har gjort dagispremiär den här veckan. Milo fick en ny dagiskasse att ha reservkläder i på dagis. Jag hittade en stuvbit av ett Mumintyg i mina lådor. Jag tycker om formen på dagiskassarna. Jag gjorde den här lite mindre än andra jag sytt och den blev riktigt passligt storlek.


I oktober blir det 8 år sedan jag gick nerför trapporna från mitt arbetsrum på tredje våningen i centrala Åbo. Jag hade jobbat i svenska församlingen där på 50% ett par år. År jag är väldigt tacksam över, men jag hade en baby i magen och gick på mammaledigt. När jag gick bort från arbetet den där regniga dagen i oktober väntade ett helt nytt liv jag inte visste något om. Jag skulle bli mamma, jag bar på ett barn och jag kunde aldrig i mitt liv tro att jag skulle bli hemma så länge som jag blev. Inte visste jag hurudan jag skulle bli som mamma, inte visste jag om jag skulle trivas hemma och ett helt nytt liv väntade. Jag började skriva på ett nytt kapitel i mitt liv som jag inte visste något om. Vi blev föräldrar.

Melvin föddes första dagen i årets sista månad och jag blev snabbt väldigt bekväm i min roll som mamma. Jag älskade att få vara hemma och när folk började fråga när jag skulle börja jobba igen insåg jag att jag vill vara hemma med mitt barn så länge det går och jag trivs. Hade någon sagt till mig att jag kommer att vara hemma i nästan åtta år hade jag nog ändå inte trott dem. Då Melvin var drygt 1 år tog vi vårt pick och pack och drog norrut. Vi flyttade till Vasa där min man hade fått jobb och han trivdes med det. Åren gick och vi fick Malte... och att vara hemma med två barn var ju roligare än att vara hemma med bara ett så jag fortsatte hemmalivet. Så kom Milo och nu har jag fått vara hemma med honom i 2,5 år.

Jag flyttade alltså mitt under min vårdledighet med mitt första barn och i den nya staden hade jag verkligen inget jobb att gå tillbaka till. Inte för att jag vet om jag hade fått komma tillbaka till jobbet i Åbo heller eftersom jag inte hade fast tjänst, men nu hade jag verkligen inget att falla tillbaka på. Jag fick ibland frågan om jag inte oroar mig för det, att jag inte har något jobb. Och jag kan ärligt säga att det inte har bekymrat mig. Jag har aldrig känt att jag borde avancera och skaffa erfarenhet.

För barnen har jag varit den absolut viktigaste människan i deras liv och vi har haft så roligt. Jag har nog aldrig känt mig så värdefull, uppskattad, omtyckt och duktig som under de år jag spenderat med dem. Jag har inte känt att mitt värde skulle ha försämrats för att jag varit borta från arbetsmarknaden. Mitt värde och mitt självförtroende har i mina egna ögon vuxit och jag har lärt känna helt nya sidor hos mig själv, sidor jag gillar och som jag tar med mig långt utanför hemmets väggar och min vardag med barnen. Jag har inte upplevt att jag inte skulle duga som arbetstagare längre efter att ha varit hemma så länge utan tänkt att det löser sig när jag kommer så långt. Jag har litat på att Gud leder mig dit han vill ha mig.

I våras ramlade ett jobb över mig som jag kunde få börja i augusti och på något sätt kände jag att det var dags nu. Att få börja på 50% efter så många år hemma kändes som det enda rätta för då får jag fortsätta vara med barnen halva veckan. Så nu hittar jag mig återigen i församlingsjobb på 50% på tredje våningen, men i centrum av Vasa och med andra uppgifter än förut.

Under åren hemma har jag inte varit någon "supermorsa". Kanhända har mitt tålamod varit kortare än föräldrar som är ute i arbetslivet. Jag har inte ansett mig vara bättre än mammor som börjar jobba tidigt. Jag tycker inte man ska vara hemma om man inte trivs. Då är man inte heller en bra förälder. Men jag har trivts och jag har inte känt någon ångest över att jag "borde" jobba istället. Jag planerade aldrig att bli hemma i 8 år, det bara blev så. År jag är oerhört tacksam över, år där jag lärt mig massor om mig själv, år jag känt varit väl värda att satsa på. Åren då barnen varit små och trivts tillsammans med mig är år jag aldrig får tillbaka. Jag skulle inte byta bort en enda av de många dagarna fast det innebär att jag lyfter mindre pension jämfört med andra kvinnor som jobbat mera när/om jag kommer så långt i livet. För mig har det inte handlat om jämställdhet. För mig har det handlat om att jag har haft möjlighet att göra vad jag verkligen ha velat göra. Jag har fått förmånen att vara hemma och min man har trivts med att jobba. Jag har verkligen gjort valet att vara hemma. Det är inget någon har tvingat mig till, det är ett val jag gjort. Det bästa lyckokast jag nånsin gjort.

måndag 28 juli 2014

Sommarshorts

Det har väl lite undgått någon att vi har värmebölja på gång. Jag är av den sorten som tycker det är lite jobbigt med värme, jag börjar så lätt må illa när det är varmt. Det är nästan så barnen tycker att det är för varmt ute också och är hellre inomhus än utomhus.

Men jag har sytt shorts åt dem av trikårester och de har kommit väl till pass i hettan. Det går åt så små mängder tyg till såna här korta shorts att rester räcker bra.


Mönster: "Grasshopper" Ottobre 3/2014
Storlek: 128 och 116



tisdag 22 juli 2014

"Tour de France" klänning

Jag fortsätter på temat sommarklänningar. Det här är samma mönster som klänningen i det förra inlägget. Det här är min "Tour de France" klänning.


Jag har en cykelintresserad man. Ifjol cyklade han Vätternrundan som är 300 km i en och samma etapp. Han trivs alltså i cykelsadeln själv och han tycker också om att se på cykling i TV. Det finns tre så kallade Grand Tours som håller på tre veckor vardera. I maj cyklas Giro d'Italia, i september cyklas Vuelta a España och i juli, alltså nu, håller Tour de France på.

Innan jag riktigt visste vad som hände blev jag själv intresserad att se på dessa lopp tillsammans med min man. Det händer ganska mycket under loppen och framför allt är det fantastiska vyer i kamerorna. Det är nästan lika mycket ett reseprogram som cykellopp. Tour de France är det äldsta loppet av de tre stora och cyklades första gången 1903.

Det finns fyra olika tröjor en cyklist kan föräras att få bära. Den som leder ungdomstävlingen cyklar i en vit tröja. Den som leder poängtävlingen cyklar i en grön tröja. Cyklisten som är totalledare i hela touren bär en gul tröja och den som leder bergstävlingen har en vit tröja med röda prickar. Vid prisutdelningen står det två vackra kvinnor bredvid cyklisten klädda i klänningar som matchar den tröja som då delas ut. Jag tycker att "bergatröjan" är den finaste och jag ville sy en "bergaklänning" till mig. Det var därför jag köpte det där påslakanet som var röd med vita prickar på ena sidan och vit med röda prickar på baksidan. Just nu, under årets Tour de France" fick jag färdigt min gulliga "bergaklänning".




Mönster: Suuri Käsityö 4/2012


måndag 21 juli 2014

Sommarklänning

I mars sydde jag en klänning till en begravning. Den klänningen var en modell jag verkligen tyckte om och som jag tyckte att passade mig utan förändringar. Jag ville också sy en sommarklänning av samma modell. Jag har haft ett gulblommigt gammalt påslakan ett tag i mina lådor. Lakanet har jag köpt på ett loppisrace i Purmo en gång. Och nu kände jag för att göra något av det.



Jag fick en klänning jag verkligen tycker om och som jag använt mycket i sommar.

Mönster: Suuri Käsityö 4/2012


onsdag 16 juli 2014

Välkommen till världen lilla vän

Min kusin blev mamma för ett litet tag sedan. Jag hade sytt ett set färdigt, men när vi hade sommarjunta hemma hos en i juntan hade hon lite grejer hon ville bli av med. Bland annat lite tyg och där fanns ett tyg som fick mig att tänka på min kusin. Tyget räckte precis till en body:


Bodytyget är beigefärgat med hästar på. Det finns lite rosa detaljer i tyget så jag valde rosa mudd. Hemma hade jag ett randigt, tunt velourtyg som jag sydde ett par sparkbyxor av.

Det var hästarna som fick mig att tänka på min kusin. Hon red mycket när hon var yngre, jag vet inte när hon senast suttit på hästryggen, men hästar var en stor del av hennes liv när vi växte upp, så därför ville jag sy hästtyget åt just hennes nyfödda dotter.

Det är så vansinnigt roligt att sy bodyn. Och det är ju roligt att jag tycker det just nu då jag har många vänner som just fått eller snart ska få baby. 

Mönster:
Body - eget, storlek 68
Sparkbyxor - Meedom, storlek 68

tisdag 1 juli 2014

Milo-byxan


Den här modellen är de mest sydda till Milos garderob just nu. Mönstret ligger i den mapp där jag har de mönster jag använder mest. Det är mitt eget mönster framritat för Milo så därför kallar jag dem "Milo byxan". Mönstret kom till som ett resultat av att det alltid lämnade en viss storleks restbit efter att jag klippt till ett par byxor till Melvin. Med detta mönster fick jag resterna att räcka till ett par byxor åt Milo.

Men nu växer han massor och snart har han växt så att jag behöver rita ut det i en storlek till och då behövs det ju mera tyg så tanken med att få byxan tillklippt efter Melvins resttyg går i stöpet. Men jag har börjat tycka så mycket om den här modellen att jag nog ska rita ut mönstret i nästa storlek också.

Det härliga röda velourtyget är sydd av mina ett par gamla byxor.

Mönster: Eget
Storlek: 92

T-skjortan sydde jag till honom på sy-lan i maj. Jag sydde en hel hög med t-skjortor då som jag inte har satt upp på bloggen. Men när han nu råkade ha på den i dag tog jag bild av den på samma gång.

Mönster: Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008
Storlek: 92

Grattis mamma!

Min mamma hade, som jag nämnde redan i mitt förra inlägg, födelsedag för några dagar sedan. Jag hade sytt en väska till henne.

För några år sedan revs min farmors och farfars hus. Huset låg på samma tomt som mitt barndomshem. Men innan det kunde rivas måste det tömmas på de saker som fanns kvar. Min mamma hade tagit tillvara tre fina gamla bolstertyg. Hon tänkte att jag eventuellt var intresserad av dem och det kunde jag ju lungt påstå mig vara. Gamla, kraftiga bolstertyg är stadiga tyg till väskor och nu bestämde jag att mamma skulle få tillbaka ett av tygen i ny form.



Mönstret var ett gratismönster jag ramlade över när jag googlade på "sy väska". Det heter "Buttercup Bag" och kan laddas ner för eget bruk härifrån.

Jag satte ett "magnetlås" i öppningen så att den lite hålls ihop. Väskan är fodrad med ett gammalt påslakan.

Det var en riktigt trevlig och lättsydd modell på väska. Passlig storlek för plånbok, telefon och en liten vattenflaska.

En av mina systrar såg den och vips har vi en ny bytesaffär på gång. Min andra syster ville ha något annat sytt så jag har bytesaffär på gång med båda två nu.

måndag 30 juni 2014

Du och jag moffa, du och jag...

Båda mina föräldrar har haft födelsedag i juni. Pappa riktigt i början och mamma bara för några dagar sedan. Jag har sytt något åt dem båda och pappas present blev till på min sons begäran. Minns ni traktortröjan jag sydde till Malte i vintras. Han hade en önskan om att moffa skulle ha en likadan. Och jag tänkte att det kunde väl gå för sig. så det fick bli en sån.


Jag hade inget beprövat mönster på t-skjorta för herrar så jag fick ta ett mönster på högt från en tidning jag köpt på loppis för längesen. Den verkar passa helt okej och pappa verkar använda den.

Efter att det här fotot blev taget drog han igång Nuffield, som startade på första försöket. Så barnen fick i tur och ordning ta en tur på den gamla traktorn jag tyckte så mycket om då jag var liten.

fredag 27 juni 2014

Väsklust

För ett tag sedan fick jag akut behov av att sy en väska. Så jag letade fram ett tyg som legat och väntat på rätt inspiration.


Tyget har jag fiskat upp ur bolagets skräptunna. Jag tror att det var för förra sommaren eller sommaren innan dess som jag skulle föra ut soporna och överst i soptunnan låg ett kraftigt tyg som varit ett örngott. Jag såg att grannen just hade varit till soptunnan och det låg överst. Jag tog det med mig in. Jag kunde inte förstå varför någon kastat bort ett så vackert randat tyg, det luktade inte ens illa. Det hade en liten fläck på sig som inte gick bort i tvätten, men annars var det jättefint.

Jag tyckte ändå att det kanske hade känts lite märkligt att gå omkring med en väska sytt av ett tyg någon annan i husbolaget kastat bort så nästa gång jag såg grannen frågade jag om det var hon som hade kastat det och om jag fick använda det istället. Hon drog lite på munnen, log och sa att det var nog helt okej. Hon hade ju tänkt kasta det så det var bara att använda det om jag har någon användning av det.

Mönstret på väskan har jag ritat ut själv. Den bruna brodyren har jag i något skede hittat på loppis och tyckte att den gjorde väskan mera spännande. Jag fodrade den med ett gammalt påslakan så priset på den här väskan är kanske 20 cent för brodyren på loppis. Jag fick en väska jag tycker väldigt mycket om.

Mönster: Eget

Un fratello e una sorella

(En bror och en syster, enligt google translate)

I dag landar min i Italien bosatta väninna i Italien igen efter lite semester i hemknutarna på de Österbottniska slätterna. Jag träffade henne, hennes italienska make (som förövrigt liknar den italienska fotbollsspelaren Pirlo) och deras två barn för en knapp vecka sedan. Det är så roligt att träffa dem när de är hemmavid, det blir ju inte så ofta.

När det blev bestämt att vi skulle träffas gick jag upp och letade bland mina tyghögar. Jag ville sy något åt hennes barn. Jag har gjort det några gånger tidigare och hon har uppskattat det massor. Färgglada barnkläder är en bristvara i Italien tydligen.

Lillasyster hade just fyllt 1 år och storebror är dryga 4 år.

Lillasyster fick en klänning av liandlos tyg "Små grodorna". Mönstret är från en bok jag lånat av en syjunttis nån gång, jag tror att det var Welinders bok om barnkläder.

Så enkelt då tyget är fint i sig själv. Det blev rosa muddkantningar.

Mönster: Welinders tunika
Storlek: 74-80


Storebror fick en t-skjorta av liandlos astronauter i blått.

Inga konstigheter här heller när man har ett mönster som fungerar och en mörkblå mudd som passar med tyget som är vackert i sig själv.

Snabbsytt, enkelt och uppskattat. Vardagsplagg kan man inte få för många av.

Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 110

I Italien är det mera sommarvärme än vi har här i alla fall, så där används de. Mina egna barn har haft mera långärm än kortärmat den här sommaren.

måndag 23 juni 2014

"Polka dot dress"

Jag har en del traditioner ingen annan kanske förstår sig på. En av de traditionerna är att jag SKA ha klänning på midsommarafton fastän klänningen då, som i år, måste bäras med tjocka strumpbyxor under. Klänningen är ingen uttalad midsommarklänning. Jag bara råkade få den färdig så där passligt till midsommaren. Det är drömmen om en "polka dot dress" jag förverkligat här.



Den här klänningens väg har varit lång och kantad av omändringar. För det första köpte jag tyget, som är ett påslakan, på ikea främst för den andra sidan av påslakanets skull. För där är färgerna omändrade så det är röda bollar på vitt botten. Jag ville nödvändigt ha en klänning med röda bollar på vitt botten, varför får ni veta nån gång i juli. Men då tyckte jag ju nog också om den här färgställningen och jag började sy en klänning till mig av den sidan.

(Nu följer en lång berättelse om mönsterkonstruktionen, främst för mitt eget kom ihåg om jag vill sy flera då det inte finns något mönster).

Det blev lite som i berättelsen om Mäster skräddaren, för det tänkte inte bli nånting av hela klänningsprojektet.

Bystdelen är hämtad från en Suuri Käsityö jag lånat från biblioteket nån gång, för typ 3 år sedan. Men jag har nu ändrat det. Det var mönster på en festtopp. Jag sydde den en gång, men den satt inte alls bra på. Den var på tok för urringad och jag använde den aldrig. Hur som helst så hittade jag den där toppen jag hade sytt och det var något med det rynkade framstycket som ändå tilltalade mig. Jag provade den igen och förstod nu vilka ändringar jag skulle göra på mönsterdelen för att få höjt urringningen lite. Jag höjde "mittdelen" ca 3 cm.

Sedan prövade jag att bara förlänga festtoppen till en klänning och det hade sett bra ut om jag varit gravid. Men nu är jag ju inte det och det såg bara fel ut och som en uttalad "mammaklänning". Jag blev less på hela projektet och lät det ligga flera månader. Men förra veckan fick jag för mig att jag måste ju ändra den så att det härliga bolltyget skulle komma till användning.

Jag sprättade bort fålldelen och grävde fram mönstret till sommarklänningen. Jag måttade, ändrade, ritade om lite på högt för att få det att passa med detta "rynkade" byststycke och så fick jag fram en ny mönsterdel att sätta som kjolfåll. Jag slapp "gravidkänslan", men eftersom den förra versionen hade varit väldigt "rak" i snittet fick jag för lite tyg för vidden till den nya kjolfålen. Det blev en "miniklänning" som jag nog inte hade känt mig bekväm med.

Först tänkte jag att jag fållar ändå upp den och använder den som en sommartunika med ljusa jeans. Jag prövade och det såg inte alls tokigt ut, jag hade nog använt den så också. Men då jag tyckte att det prickiga tyget hade enorm klänningspotential så jag tänkte att jag sätter en rynkad volangfåll för att förlänga den. Problemet var bara att jag inte hade speciellt mycket tyg kvar, så jag insåg att jag måste strunta i trådriktningar bara jag får ihop resterna till en kjolfåll. Och på något sätt lyckades jag pussla ihop resterna till en enhetlig fåll.

Jag blev till sist helt nöjd fastän jag flera gånger hann tänka att det inte blir till nåt. Det bidde en klänning i alla fall. Dessutom en klänning jag tycker mycket om.

Mönster: Finns inget, bara i mitt huvud.







torsdag 19 juni 2014

"Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen"

Så gick en gammal låt som var svensktoppsetta 1967 och som vi hade på en kassett hemma i mitt barndomshem. Och jag vill ju tro att de ska bli sommar och sol snart, även om midsommaren verkar bli lite kylig.

Men i Wien hade vi det soligt och varmt, nästan för varmt första dagen. Jag hade sytt mig en sommarklänning. Jag sydde den på sy-lan i slutet på maj och tog med den till Wien i hopp om sommarsol och värme och den kom väl till pass redan den första heta dagen vi var där.

 
Jag tycker så mycket om den här klänningen och modellen att jag också sytt upp en i enfärgad trikå. Ett mönster som fungerar lika bra i stumt bomullstyg med blixtlås som i trikå utan blixtlås. Den här sommarblommiga varianten är sydd av en loppisfyndad gardin. Jag har fodrat den med ett vitt gammalt underlakan för att klänningen hade blivit lite genomskinlig annars då den är så ljus. Den har blixtlås i sidan.

Jag har gjort lite ändringar i mönstret för att få den att passa min kropp, så det är en hopkok storlek som passar just mig. Jag älskar den här klänningen och tycker jättemycket om att använda den. Ett riktigt bra mönster jag kommer att återvända till.

Det är ju så att jag fyndat en del stumma bomullstyg på diverse loppisar som jag inte riktigt kommer till skott med att sy upp sedan. Det kräver mera av mig att sy i stumma tyg för att passformen och mönstret verkligen måste sitta bra när tyget inte ger efter i samma utsträckning som trikåtyg gör. Men jag börjar få självförtroendet att våga sy mera sådant också. Att våga göra ändringar i mönster för att utarbeta det för att passa just min kropp. Det här var ingen dålig början och en till klänning ligger utklippt i ett annat tyg och väntar på att jag ska få mera tid...

Mönster: "The New Chick", Ottobre 2/2014


söndag 15 juni 2014

Bland violiner och kristaller

Jag dröjer mig lite kvar vid thaitemat samtidigt som jag förflyttar mig till den klassiska musikens huvudstad, Wien. För dryga 48 timmar sedan satt jag i en av de mest kända konsersalarna i Europa, en av de salar med bäst akustik: Musikverein i Wien,  känd från nyårskonserterna som sänds i tv.



När jag var ca 12-13 år var jag väldigt intresserad av klassiska kompositörer. Jag gjorde egna forskarprojekt utanför skolan bara för att jag var intresserad. Jag hade sedan föredrag för mina föräldrar och syskon. Mozart fascinerade mig, alla vet vem Mozart är trots att han bara blev 35 år gammal. Tänk vilket inflytande han fick för klassisk musik under sin korta livstid. Beethoven blev döv, men fortsatte komponera trots sin dövhet. Han flyttade 61 gånger under sitt liv och gifte sig aldrig trots att han var förtjust i otaliga kvinnor. 

Jag visste redan i tidiga tonåren att jag någon gång skulle vilja besöka Wien. Något jag nämnt någon gång till min man. Helt utan mitt vetande hade han nu fixat barnvakt, bokat flygbiljetter och hotell och gav det som morsdagspresent. Onsdag - lördag har jag spenderat i denna klassiska huvudstad som hade så mycket mera än musik att bjuda på. Men musik visste vi att resan skulle innehålla för redan strax efter morsdag bestämde vi oss och bokade biljetter till en konsert i Musikverein för vår sista kväll i Wien. Det blev en konsert med "Vienna Radio Symphony Orchestra" tillsammans med kören "Singverein der Gesellschaft der Musikfreunde in Wien" och solister. Jag bestämde då att jag skulle vara fin på denna konsert och eftersom jag hade thaisiden hemma satte jag saxen i det. Jag visste lite hurudan festklädsel jag ville sy, så det blev till att leta fram mönster och provsy i ett gammalt lakan först. Sedan satte jag saxen i ett rostfärgat thaisiden som är köpt i min äldsta systerson födelsestad "Khon Kaen" i Thailand.


Det blev en halternecktopp med en kort enkel, rak kjol. Jag blev riktigt, riktigt nöjd över detta set. Det var en liten chansning med toppen för jag har aldrig förut haft halterneck. Men det är ju både snyggt, bekvämt och annorlunda. 

Jag kände mig så fin vid sidan av min kostymklädda man. Konserten var så mycket bättre än förväntningarna. Det är en sann njutning att lyssna på klassisk musik då det är bra akustik och musiker som verkligen vet vad de gör. Jag började gråta under konserten bara för att allt var så vackert och perfekt just i den stunden. 

Den här konserten blev verkligen ett minne för livet som jag gömmer i mitt hjärta och kommer att plocka fram när livet inte visar sig gå i lika harmoniska tongångar som den här kvällen gjorde.

Mönster:
- Topp: Moda 6/2004
- Kjol: Ottobre 5/2007