onsdag 29 januari 2014

En Simone

En av syjuntans medlemmar flyttade bort från staden för ett bra tag sedan, men hon dyker upp oftast då vi har Sy-lan och vid senaste sy-lan  när vi skulle iväg på frukost hade hon en så fin tröja på sig att flera kommenterade och frågade vad hon hade för mönster. Det visade sig att mönstret var hennes eget och vi var flera som ritade av det. Det gjorde även jag och en efter en dyker Simonetröjorna upp i vår syjuntegrupp. Det är en ny vardagsfavorit som jag mer än gärna sätter på mig och flera kommer jag att sy upp för det är en så skön och lättsydd modell.


I den här varianten är tyget som kommer från Nosh helt underbart mjukt och skönt. Modellen är lite längre baktill. Jag prövade första gången nu att kanta halshålet med framilonband som jag blev tipsad av en syjunttis. Jag sydde fast framilonbandet från avigsidan. Sedan vek jag in sömsmånen, pressade försiktigt och sydde ner fållen. Det blev riktigt snyggt och jag kommer att använda den tekniken igen. Framilonbandet klippte jag ca 1,5 cm kortare än själva halshålsöppningen. Snyggt, bekvämt och ett underbart basplagg.

Mönster: Simones

lördag 25 januari 2014

Vänskap i polarnatten

Egentligen hade pojkarna inte så stort tröjbehov nu just. Men det hade känts väldigt ologiskt och märkligt att sy t-skjortor till sommaren av ett tyg som heter "Polar night". Ett sånt tyg måste ju användas på vintern.



Jag får bara positiva vibbar av det här tyget. Det beställdes från JNY i Sverige nästan genast då det kom till försäljning och lika snabbt som det kom tog det slut kändes det som. Tyget är designat av finska Sari Ahokainen, som också designat en del tyg för Lillestoff. Det är gjort av ekologisk bomull och jag fick slutligen så mycket av tyget att jag blev alldeles till mig. Jag skötte om en sambeställning från syjuntan och eftersom det var jag som beställde det kom tyget till mig. 2 meter tyg skulle delas och när jag klippt bort  metern som någon annan skulle ha hade jag bara en dryg 50 cm bit kvar. Jag mailade dit och berättade läget och jag fick lämna med den bit jag hade samtidigt som de sände en ny meter till mig, så jag hade 1,5 meter plötsligt. Jag blir så glad när kundservicen fungerar. Alla gör vi misstag, det är hur man reder upp misstagen som betyder något och jag är så glad att de rättade till misstaget för annars hade jag inte fått det att räcka till två tröjor.

Nu hade jag mycket tyg och medan jag sydde pojkarnas tröjor fick jag en rosa vision. Jag bara var tvungen att kombinera detta tyg med rosa mudd, jag bara måste. Och jag kom att tänka på en dotter till en nyfunnen vän. Jag ville sy en body för att jag älskar att sy dem och syr inga bodyn åt Milo längre då han blivit så stor.


Mamman till den här lilla flickan har blivit min vän i polarnatten, hon är min morgonväninna. Vi träffas en kort stund så gott som varje morgon när vi för våra barn till skolan för att vi delvis går samma väg och hon har blivit en människa jag kommit att tycka mycket om. Vissa människor känner man bara att man fungerar med och också känner att man vill bjuda in i sitt liv och också delge de saker man upplevt som inte varit så roliga. Det är en intressant känsla som infinner sig när man plötsligt bara märker att man pratat på i nästan en halvtimme om allt möjligt och inte ens tänkt på att man för ett par månader sedan inte ens kände den här kvinnan annat än till namnet och vems mamma hon var. En fin människa som jag en tidig morgon kan bjuda in på spontankaffe och tårtrester fastän hemmet inte är i toppskick. En människa som gjort mitt liv mycket rikare. Jag är glad och tacksam över att våra vägar korsats.

Tröjorna:
- Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med lång ärm), storlek 92
- Bat T-shirt, Ottobre 3/2008 (med lång ärm), storlek 116

Bodyn: Eget mönster, storlek 80

fredag 24 januari 2014

Om Milo vore ett tyg...

...skulle det se ut så här:


Lillestoffs tyg har fångat mig. Jag älskar att sy i deras kvalitet och de flesta av deras tyg har fantastiska printrar. Jag tycker om många av deras tyg och fastän man inte tycker om alla deras tyg är utbudet hos dem numera så stort att du säkert hittar några du tycker om. Det här med noshörningar på var Milo mitt i prick. Först och främst är brun och ljusblå en färgkombination som alltid gör mig svag. Randigt är en annan svaghet hos mig och jag tänkte genast på Milo när jag såg det för han passar i ljusblåa nyanser.

Mönster: Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med långa ärmar)
Storlek: 92


Stjärnor som värmer

Ofta är steget från idé till färdig produkt rätt långt. Jag visste redan när det blev höst att Malte kommer att behöva en fleecetröja. Tyget köpte jag hos Ahkera Liisa i Laihela i oktober, men först först förra veckoslutet fick jag den sydd. 


Det här fleecetyget är ett av de mjukaste och skönaste fleecetyg jag stött på. Tyg med stjärnor på brukar oftast vara ett väldigt säkert kort. I det här fallet var det mest frågan om vilken färg på tyget jag skulle välja eftersom det fanns många fina färger. Att jag valde grönt blev en liten överraskning för mig själv också. Grönt är inte förstahandsvalet när det gäller Maltes kläder och jag var väldigt nära att ta orange. Men nu blev det grönt. Jag valde att sätta blixtlås i kontrastfärg och valde en klarblå färg. Jag lämnade fållen i ärmsluten lite väl långa och har dem nu uppvikta. Men då finns det ju växtmån.

Mönster: Ottobre 6/2008
Storlek: 116

söndag 19 januari 2014

För en varmare vardag

Jag fullkomligt älskar vintern! Jag älskar rimfrost i håret, rödrosiga kinder och knastret under skorna. Jag har bara väntat på snö och minusgrader. Jag hade kanske inte önskat mig riktigt så här kallt ändå, där runt -7 kunde vara passligt. Men jag skulle alla gånger välja -20 hellre än +5 och regn i januari. Jag älskar de fyra årstiderna som finns i detta land. Jag vill inte vara utan sommaren, men jag vill inte heller vara utan vintern. Och de brukar ju säga att det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Och kläder för en varmare vardag har jag fixat.

Jag har haft för mig att merinoull är sånt man syr till underställ, att ha närmast kroppen. Jag har sytt underställ åt barnen för vinterbruk tidigare år, men så slog det mig plötsligt att man kan väl ha det som en tröja också. Nog ska det väl värma den vägen också och är det riktigt kallt kan man ju ha undertsället under och en merinoulltröja utanpå också. Eftersom jag på senare år blivit svag för harlekinmönstrat bestämde jag mig för att beställa hem lite harlekinmönstrad merinoull i två lite olika färgställningar från Myllymuksut och min plan var varsin kofta åt de två äldsta:


Tyget fanns i flera olika fäger och jag skulle gärna ha dem alla, men jag fastnade för de mest diskreta trots att jag annars tycker väldigt mycket om färg. Melvin fick en svart/grå variant och Malte fick en svart/naturvit version. Jag hade en vision om en kofta med huva och knäppning fram. Jag valde därför att sy ett mönster jag sytt förut och som jag visste att skulle passa på dem. Jag har återigen använt mig av ett mönster anpassat för ett smalt barn till Melvins tröja, medan Maltes är sytt enligt ett mönster för normalbyggda barn. Istället för bara ett sprund klippte jag upp hela framstycket längs mittlinjen. Jag satte enfärgad svart trikå på insidan i båda huvorna. Annars är koftan ofodrad.



Jag hade sett de allra tjusigaste tryckknäppen med stjärnor på hos Käpynen och de kände jag att jag absolut måste ha istället för blixtlås.

Malte går omkring och säger att merinoull är ett så skönt material så åtminstone hans kofta fick med beröm godkänt. Melvin sa inte så mycket, men han satte nog den gärna på sig. I hans värld hade den nog varit coolare om jag fått inbakad nån Batmanrelaterad detalj i tröjan. Det ligger högt på hans önskelista nu, en tröja med Batmanlogon på och helst också ett par byxor i samma anda. I mitt huvud har jag redan sytt den tröjan, i verkliga livet hoppas jag hinna med något sånt inkommande vecka.

Mönster: Ottobre 4/2012
Storlek: 116 (normalbyggt barn), 128 (smalt barn)

fredag 17 januari 2014

Lillgrabbens födelsedagspresent

I går hade vi en liten, men naggande god jubilar i vårt hus. Det var ju första gången han fyllde jämna år när han nu blev 2 år, vår lilla grabb. För tillfället är det bussar som gäller i hans värld. Hans små, klara ögon strålar när vi är ute och går och en lokalbuss åker förbi. Han skulle säkert älska att vistas i London där bussarna är höga, röda och fina. Han fick nog inte åka till London på sin födelsedag, men han fick en tröja med Londonbussar på:


Tyget med bussarna på är beställt från en tysk webbaffär som heter "Königreich der stoffe", (tygens konungarike). Det var en av syjunttisarna som hade hittat den butiken och satte in en beställning. Där fanns allt möjligt fint. Jag beställde det ursprungligen med Malte i åtanke, men sedan då Milo började tycka om bussar tänkte jag om.

Mönstret på tröjan är en långärmad version av ett välsittande t-skjorts mönster som jag tycker har suttit bra på honom. Jag ritade långa ärmar på högt och insåg snabbt att de nog såg för breda ut, så jag ritade om och nu är de kanske lite snäva i ärmsluten istället. De kunde kanske också vara lite, lite längre. Men annars tycker jag om mönstret.

Byxorna är sydda enligt ett eget framarbetat mönster. Jag minskade lite på vidden jämfört med de här och nu blev de riktigt bra. Jag tycker att mjukisbyxor ska få vara lite småpösiga. Jag satte busstyget i fickan på byxorna för att markera att de hör ihop. (Men det syns inte på den här bilden).

Tröja - Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med långa ärmar), storlek 92
Byxa - Eget mönster, storlek 92

Bussen han leker med på bilden är en favorit och har varit det redan ett tag. Jag har köpt den på loppis nästan enbart av nostalgiskäl. Jag hade nämligen en likadan själv när jag var barn. Den är från Tupperware och jag fick en när jag var liten, kanske 4-5 år. Jag minns inte om det var till födelsedag eller jul, men den bussen var nog en av mina favoritleksaker som barn. Den går att "bygga om" till en skola och med bussen följde 4 barn och en fröken. Min buss finns nog kvar i mitt barndomshem, men bussen har gått lite sönder och några av människorna saknas. När jag såg den här på loppis blev jag så glad. Den hade alla delar och människor i behåll, men istället för ett barn var det en "gubbe" som följde med den här bussen. Han är busschaufför och klassfarfar har pojkarna bestämt.



söndag 12 januari 2014

Äntligen vinter!

Det kom snö och det blev kallt - äntligen. Lagom till det kallare vädret kom jag mig för att sy något av det merinoulltyg jag haft i lådan och i åtanke sedan i höstas nångång. Ett merinoulltyg från myllymuksut. När jag beställde tyget hade jag ingen riktigt bra bild av hurudan tröja jag skull sy av det, bara att det skulle bli till Milo. Men bilden av tröjan växte långsamt fram och här är den nu.


Jag har utgått från ett Ottobre mönster där jag fastande för den assymetriska skärningen vid blixtlåset. Alla modeller med någon form av ficka fastnar jag också ofta för. Den skulle egentligen ha haft en huva. Men eftersom jag i beställningsskedet inte visste riktigt hurudan modell jag skulle sy av det beställde jag för lite. Jag tänkte nog på att sätta in en beställning för att få mera tyg, men sedan tänkte jag ändå om. I den här åldern är huvan rätt ofta till besvär. Speciellt när vinterhalaren (i Sverige overallen) ska på. Jag bestämde mig därför för att göra tröjan med krage och knäppning istället. Hade jag bestämt det i ett tidigare skede hade jag kanske köpt ett längre blixtlås och låtit blixtlåset gå upp på kragen också. Istället för att köpa ett nytt, längre blixtlås valde jag då att sätta ett tryckknäppe på kragen.

Tröjan är helfodrad med trikå på insidan. På det sättet kan den också fungera som en lite tunnare vårjacka. Men nu ska vi inte prata om våren då vi äntligen fått vinter. Nu är vi rustade för pulkabacken.

Merinoull är rätt dyrt så för att försäkra mig om att han inte växer ur den så fort tog jag rejäla sömsmåner i ärsmslut och fåll och ni ser ju själva att den i nuläget är nästan som en tunika på honom. Ärmarna är ju också oerhört långa, så bäst som det är kan han använda den ännu nästa vinter. Nästa vecka blir det merinoull till de större pojkarna också. Men andra modeller och i annat tyg.


Siffror för eget kom ihåg: Kantningen på CoverPro - samma som vanligt, men med diffen på 0,75. Eftersom tyget var rätt tjockt då det blev dubbla lager med trikå satte jag reglaget på tjockt tyg.

Mönster: "Stardust" Ottobre 4/2013
Storlek: 92, men rejält tilltagen på längden och i ärmsluten

onsdag 8 januari 2014

Snabbsydda baskläder

På Sy-lan sydde jag som sagt en hel del. En del lite mer invecklade saker och en del vanliga trikåtröjor som inte kräver så mycket extra tankearbete. Det är väl de sistsnämnda man syr de där sista timmarna någon gång på natten innan man går i säng.

Den här gången hade jag lite "prova på nytt mönster" projekt på gång.


Vår minsting förärades med ett set med byxa och tröja. När jag såg att Liandlo kommit ut med ett "Noas ark" tyg designat av Ahlard blev jag eld och lågor. Jag började dagligen gå in på de få finska återförsäljarna för liandlo och genast det dök upp hos Hanheli beställde jag det tillsammans med "Hjulen på bussen" som kom till försäljning samtidigt. Busstyget sydde jag nästan direkt och nu sydde jag då också "Noas ark". Det blev en helt vanlig raglantröja med resår i ärmsluten. Jag använde faktiskt pyjamaströja - mönstret för en smalare passform.

Byxmönstret är eget framarbetat. Jag har utgått från mönster på en byxa i en Ottobre, men ändrat så pass mycket att jag nog kan kalla det eget. Jag har använt ett par köpta byxor som jag ritat och måttat av.

De sitter rätt bra på Milo. Men jag får ännu minska vidden lite, de är lite väl pösiga.

Den klargröna färgen är alldeles underbar och tyget kommer från ett par av mina gamla collegebyxor. Jag köpte ett par collegebyxor på rea en gång. Jag betalade väl kanske 3-4 euro för dem. Jag köpte dem utan att prova dem och förstod inte hur de kunde sälja så sköna byxor så billigt. Då jag kom hem och drog dem på mig förstod jag. Jag har nog aldrig haft ett par byxor med så dålig passform. De var hopplöst vida och stora trots att jag tagit min rätta storlek. Jag använde dem en gång, men tyget var så fantastiskt skönt att jag tänkte att jag klipper sönder dem och syr något nytt av dem. Och nu får då Milo använda mina gamla reabyxor.

Mönster:
Tröja - Ottobre 6/2009, storlek 92
Byxor - Eget, storlek 92

Jag provade också sy upp ett nygammalt mönster åt Malte. Gammalt av den orsaken att det är det bästa t-skjortmönstret jag har åt Malte. Nytt av den orsaken att jag sydde långärm och nu har jag ett mönster som sitter riktigt bra på honom.


Förra sommaren insåg jag att jag hittat ett t-skjortsmönster som sitter bra på Malte och jag sydde upp flera av just det mönstret. När det blev höst slogs jag av tanken att använda samma mönster som bas och bara förlänga ärmarna. Så jag ritade ut ett mönster med långa ärmar, men den första fick alldeles för spända och smala ärmar. Så jag klippte bort det långa och sydde om den till kortärm.

Nu försökte jag igen och nu sitter den bra. Tygen är från Lillestoff (det mörka) och Liandlo.

Mönster: "Bat T-shirt" Ottobre 3/2008 (men med långa ärmar)
Storlek: 116




söndag 5 januari 2014

"En sån pyjamas som Alfons har"

Ibland är den där tidsperioden från tanke till handling väldigt lång. För snart 2 år sedan då vi ordnade tygloppis hittade jag ett tyg på en syjunttis bord. Ett stumt, ganska tunt bomullstyg jag genast såg en kragpyjamas i. Jag köpte tyget, men hittade på en massa andra saker att sy emellanåt. Jag besitter förmågan att skjuta fram sånt som kräver onödigt mycket tankearbete. Nu som då har jag haft fram det där tyget och tänkte att jag skulle börja rita av mönstret, men kommit på att jag ska sy något annat i stället.

När jag förra veckan läste "God natt, Alfons Åberg" för Malte började han leka att han var Alfons med allt vad det innebar vid läggdags. Han var törstig och kissnödig och så vidare och i samma veva pekade han på Alfons i boken och sa "Jag skulle vilja ha en sån pyjamas som Alfons har". I boken har Alfons en kragpyjamas med knäppning och krage och det var den kommentaren som satte fart på mig. Så medan han somnade ritade jag av mönstret och bestämde mig för att den här pyjamasen skulle bli ett av mina Sy-lan projekt.

Så i packningen i fredags hade jag bland en massa andra tillklippta saker också med Maltes pyjamas. Och under några av de 24 timmarna vi hade till vårt förfogande för vårt sy-lan sydde jag den.


Jag tänkte nog för mig själv många gånger att det kändes smått onödigt att sätta så mycket tid på en pyjamas. Men på samma gång har jag sytt så pass länge och så pass mycket nu att jag alltmera börjar tycka om att utmana mig själv lite och inte alltid sy det enklaste som jag vet att jag kan. Det här blev en riktigt rolig utmaning för mig. Jag suckade bara lite när jag hamnade att sprätta. Att sy den i så trevligt sällskap gjorde också sitt för att suckarna inte kändes så tunga.

På lördag efter frukosten gick jag in till den lilla knappbutiken i stan och hittade de sötaste små spindelknappar som passade så bra till pyjamasen. Malte blev så lycklig när jag kom hem med hans nya pyjamas. "Det är ju nästan en sån som Alfons har"!

Mönster: Ottobre 4/2003
Storlek: 116


Efter att jag klippt till Maltes pyjamas tyckte jag att det lämnat så mycket tyg att det skulle räcka till en pyjamas åt Milo också, men hur jag än vände och vred fick jag inte tyget att räcka till en likadan pyjamas som Maltes. Jag bestämde mig då för att sy byxorna av samma tyg och sy en trikåtröja med applikationer ur byxtyget att använda som pyjamaströja.

Det ljusgråa trikåtyget var ett tyg jag hittade bland mina enfärgade trikårester och jag vet inte alls varifrån det kommer från början. Jag applicerade en uggla och ett spindelnät på tröjan och så fick även Milo en ny pyjamas.

Mönster:
Byxor - Ottobre 4/2003, storlek 92
Tröja - Ottobre 6/2009, storlek 92



Sy-lan börjar vara ett tillfälle man börjar se framemot mera och mera för varje gång. Vi har kört konceptet så många gånger nu att det börjar gå på rutin. Vi "Checkar in" med våra maskiner och vår packning runt kl 17 en fredag kväll och 24 timmar senare "checkar vi ut" igen och då har många meter tyg förvandlats till fina plagg eller väskor eller annat vackert och kreativt. Vi äter middagen på pizzerian, som finns alldeles nära stället där vi huserar. Vi bokar in oss på morgonmål på något matställe inne i stan och lunchen brukar vi ordna med att några har bakat pajer och någon annan har gjort sallad. Annars kör vi knytkalas koncept då det gäller dricka, kaffe, godis, sötsaker och chips.

Jag har börjat förbereda mig bättre och bättre varenda gång. Jag klipper ut färdigt, planerar vilka resårer, trådar och andra tillbehör jag behöver ha med mig och packar i god tid. Alla tre symaksinerna brukar jag vilja ha med och jag har lika mycket packning för bara mig för ett dygn med syjuntevännerna som jag har när vi åker hela familjen någonstans flera dagar. Någon ställde en gång frågan om jag tycker att det är värt det. Och mitt svar var absolut! Det där konceptet vi har fungerar och det är verkligen något jag försöker kunna vara med på. Det gör så gott för mig att få åka bort, glömma allt vad hushåll, tvätt och matlagning heter. Att inte behöva vara tillgänglig för barnen hela tiden och få vara bara jag, inte vara mamma just då, utan vara den jag är. Jag är alla gånger lika glad att komma hem till barnen igen för det är med dem jag verkligen känner att jag vill vara. Men det gör så gott att komma bort lite ibland, bort från det där vanliga.

Jag hann ju sy så mycket mera än de här pyjamasarna och undan för undan vill jag nog dokumentera de sakerna här.