måndag 19 maj 2014

From Thailand with love

Det är samma sak varje maj. Jag syr mycket, men får inte alls allt bloggdokumenterat. Det tar ju lite tid att skriva inläggen också så jag har vant mig med att dokumentationen till bloggen haltar i maj. Det känns inte så nödvändigt att sätta hit alla t-skjortor och byxor jag syr åt pojkarna då jag för det mesta syr enligt samma mönster.

Men vissa saker vill jag verkligen dokumentera. Jag har haft Thailand i mitt hjärta de senaste veckorna. Landet som de flesta förknippar med semester, sol och bad. Men som för min syster är landet som gett henne de barn hon fått anförtros att ta hand om, uppfostra och älska. Men vilken lång väg hon gått för att komma dit. Jag beundrar henne, hon har ett tålamod de flesta bara kan drömma om. Det har tagit många, många år för henne att få hem de barn hon i dag har runt sig. Hon är en stark människa som fått utstå mycket sorg, besvikelser och längtan. Och fast jag följt henne på nära håll i hennes väntan och längtan kan jag nog ändå inte fullt förstå hur det är att vänta på ett barn i så många år. Men jag vet att det inte är vidare roligt att se alla runtomkring sig få stora magar då man själv önskar det samma. Tänk att behöva utstå det år efter år. Det var faktiskt inte så roligt att berätta åt min syster då jag väntade mitt tredje barn Jag skulle hinna få två barn på samma tid hon väntade på sitt tredje. Jag har nuförtiden för vana att sända en bön till dem som längtar, de som jag vet att är inne i en adoptionsprocess. Jag ber att de ska orka vänta, ber att de ska få det barn jag så högt unnar dem.

Tre gånger har min syster med familj besökt Thailand. Alla gånger har syftet varit detsamma, att vara en person till då de reser hem. Första gången var ett par dagar efter att jag gift mig 2002. Då reste de till nordöstra Thailand, till en stad som heter "Khon Kaen". Där på ett barnhem väntade en nybliven 1-årig pojke på att få föräldrar. Andra gången var i april 2005. Då fanns en 8 månaders pojke på ett barnhem i Bangkok. Tredje gången var sommaren 2012. Då återvände de till Bangkok och samma barnhem som barn nr 2 kom från för där fanns en drygt 1-årig flicka som behövde ett hem.

Den sista resan återvände de också till Khon Kaen för att barn nr 1 skulle få se sitt barnhem. Khon Kaen är ett område med stor siden och textilindustri och min syster köpte tyg åt sig. Jag var lite förvånad och anade att det tyget skulle hamna i mina händer till sist. Min syster anser att symaskiner har något personligt emot henne eftersom hon bara kan sy 50 cm innan den börjar krångla. Men hon älskar att sticka. Vid påsk hade hon stickat ett par sockor till mig. Ett par fina vita yllesockor med flätor på fanns i en påse tillsammans med lite thaityg:

      

Det var inte svårt att räkna ut att hon initierade en ny byteshandel. Sockorna var mina, tygen var till låns tills jag skapat något av dem. Ett av tygen ville hon gärna ha klart sydda till studenthelgen. Hon hade lite ideer, men i det stora hela hade jag fria händer.

Så jag började skapa med lite vånda. Jag njöt av att sätta saxen i det fina tyget, men samtidigt ville jag att det skulle bli bra, helst riktigt bra. Tyget hade inte varit så där alldeles dyrt, så det var inte det som fick mig att våndas. Det var det känslomässiga värdet jag visste att tyget representerade för min syster som gav mig kalla fötter.

I går var hon och hämtade den färdiga produkten.


Till mammans kjol använde jag mig av ett välbeprövat kjolmönster. Jag har sytt mycket av det till mig själv. En A-linjeformad kjol med blixtlås mitt bak. Inga konstigheter, bara så enkelt som möjligt. Jag har haft mönstret hur länge som helst och inte skrivit från vilken tidning jag använt det.

Min systerdotter Natalie fick en klänning enligt ett mönster jag sytt av förut. En hängselklänning med volang i fållen. Inspirerad av Thaitemat hade jag satt saxen i ett av de thaisidentyg jag fått från Thailand för att sy till mig själv. Jag har en färg för varje thailändsk syskonbarn. Och färgen passade bra ihop med tyget min syster skulle ha så jag satte volangfållen på Natalies klänning av enfärgat thasiden. De verkade nöjda med kläderna när de åkte hem och jag vet att det känslomässigt betyder mcyket för min syster att bära kjolen, sydd av tyg från samma land som gett henne barnen.

Jag blev som sagt inspirerad och håller på med något vackert till mig själv också av mitt eget thasiden, men det resultatet får ni vänta på ännu några veckor.

Mönster:
Klänning - "Allt om handarbete Ingelise nr. 9/05
Storlek: 3 år


fredag 9 maj 2014

En helhet av rester

På syjuntans sy-lan i höstas hoppade en del av syjuntevännerna i en bil och åkte till ett tygloppis i grannkommunen. Jag valde att inte åka med för jag ville sy det projekt jag hade på gång och ansåg att jag inte hade behov av mera tyg just då. Jag tänkte att om jag åker med kommer jag säkert hem med något också. När de kom tillbaka hade den ena av dem köpt ett tyg med cowboyhattar på som hon skulle ha till sina pojkar. Hon började genast klippa och jag tyckte om tyget. Melvin var inne i en cowboy period just då och då hon hade klippt färdigt frågade hon om jag ville ha resterna. Jag fick det och på så sätt fick jag tyg utan att behöva åka nånstans. Tack för det. Tyget var lite missfärgat så jag tänkte att det behöver nog pusslas en del för att få ihop det till en hel tröja åt Melvin. Jag tog hem det och har nu som då haft fram det och försökt tänka ut en smidig plan för just det tyget. Men det har alltid bara lämnat. 

Nu har jag verkligen på gång ett försök att få uppanvänt en del av mina tyg. Efter att jag sytt "Höna-pöna" tröjan till Milo kom jag på hur jag skulle använda cowboyhattarna. Hilcos smalrandiga tyg i kombination med ett annat tyg och en applikation var ju ett fungerande koncept så jag bestämde mig för att köra samma stil igen. 


Det fick bli en Cowboy applikation, en sheriff. En av de mest invecklade applikationer jag har gjort tror jag. Det var så många små delar och färger att hålla reda på. Det tog mig hela semifinal 1 i Eurovision Song Contest att fästa applikationens trådar. 

I applikationen har jag blandat material rätt friskt. Ansikte och armar är velour, skjortan är rester av rutig trikå, jag använde mina söndriga jeans till byxor och väst. Hatt och stövlar är gjorda av brun trikå. Kronan på verket blev den lilla stjärnan. Det var den som gjorde den här killen till en sheriff. Stjärnniten är tagen ur min mammas gamla sygömmor. Jag minns att jag hade likadana stjärnnitar på en jeansjacka när jag var barn.

Melvin tyckte om sin tröja och den kommer nog att bli en sommarfavorit tror jag.

Mönster: "Raide", Ottobre 6/2012 (med korta ärmar)
Storlek: 128

torsdag 8 maj 2014

Snygga, sköna byxor

Jag har länge haft en tanke om ett par jeansliknande mjukisbyxor åt äldste sonen. Men eftersom jag inte riktigt hittade det mönster jag hade föreställt mig ritade jag ett eget.



Mönstret är ett hopkok av hur många olika mönster som helst som jag sedan ritat ut till ett mönster jag tänkte skulle passa Melvin. Det blev bättre än jag vågat hoppas, men nästa par får jag göra lite längre. Det finns nog ingen växtmån att prata om i dessa byxor.

Jag ska också flytta upp ficköppningen lite på frambenen på nästa par. Byxorna har gummiband i midjan, så de är mjuka och sköna. Collegetyget är beställt från Buttinette. Ett collegetyg som är både billigt och bra.

Mönster: Eget hopkok
Storlek: Typ 128.

onsdag 7 maj 2014

Stickorna har vaknat

Efter den långa dvalan har jag väckt stickorna. Eller rättare sagt införskaffat nya stickor, jag vet inte hur det kom sig, men plötsligt beställde jag ett set med KnitPro stickor åt mig. Om tryckknäppstången är sömmerskans bästa vän, så är KnitPro stickorna en stickares bästa vän, åtminstone min bästa vän just nu. Det är oerhört smidigt att ha samma kabel på rundstickorna och bara byta ut själva stickstorleken beroende på vad du stickar för nåt. Dessutom är de bekväma att hålla i och sticka med. Om jag nu en gång börjat sticka igen kan jag sticka med lite lyxkänsla för att få ut det mesta ur stickupplevelsen.

I början av mars kände jag ett behov av att sticka. Jag surfade in mig på garnstudios hemsida och hittade en tröja med Melvin-feelis. Jag beställde för första gången garn istället för tyg och började sticka. Och det tog bara en dryg månad innan jag hade Melvins tröja färdig.



Jag tänkte att det är rätt bra för mig att sticka med grova stickor, då går det någorlunda snabbt ifall jag tröttnar. Det brukar ju gå så med mina stickprojekt. Men den här gången tröttnade jag inte utan beställde samma garn i andra färger till en likadan tröja åt Malte också. Och då jag nu en gång var i gång beställde jag till en tröja i en tredje färgkombination åt Milo också.

Så här passligt till Eurovision Song Contest veckan och sandlådssäsongen lär jag inte bli utan att göra i tv-soffan och vid sandlådskanten.

Tröjan är ju långt ifrån perfekt, men med tanke på hur lite jag stickat de senaste åren är jag ändå mer än nöjd med slutresultatet.

MEN, nu behöver jag hjälp. Jag är ju lite av en novis då det gäller stickning och den här tröjan blev inte särskilt snyggt ihopsydd. Hur syr man snyggast ihop en stickad tröja? Och hur ökar jag snyggast utan att det blir stora hål?

Garn: "Paris" från Drops
Storlek: 7-8 år

En handarbetshistoria


Mitt intresse för stickor och garn har varit i dvala en längre tid. Innan barnen kunde jag sticka en tröja åt mig själv per vinter, åtskilliga vantar och sockor.

Min första julklapp till han som i dag är min man var ett par stickade sockor. Jag var 17 år och hade ritat mönster själv så under sockorna stod det "Gillar dig".

Ännu när jag väntade Melvin och han var liten stickade jag en hel del. Men när vi fick vårt andra barn var det lite som att allt mitt tålamod gick till barnen och det kändes lite tröstlöst att sticka. Jag hade stickat i 45 minuter och jag hade bara kommit några cm. Jag kunde ju sy en tröja på de 45 minuterna. Jag sydde allt mera och stickade allt mindre.

Mitt syintresseet växte och växte och det syns verkligen att jag gått framåt på det området. Att sy är enkelt, går snabbt och har blivit en stor del av den jag är. Jag har utvecklats och lärt mig en massa om att utnyttja ett tyg maximalt, vet mycket mera om material än jag gjort tidigare och har genom syendet hittat en enorm glädje. Mina applikationer blir bättre och bättre och jag har börjat rita en del mönster själv. Att få hem ett nytt tyg ger mig ett lyckorus.

I vinter har jag trots allt börjat hitta glädjen i stickorna igen. Jag vet inte vad som utlöste det, men jag har börjat tycka att det är roligt att sticka igen. Det är mycket enklare att ta med sig. Och det kan vara rätt skönt att göra den monotona rörelsen och sjunka ner i tv-soffan en stund. Det går liksom inte att sy och titta på tv samtidigt. Och när jag ska ut på gården med barnen är det enkelt  att ta stickningen med sig och sticka med grannen vid sandlådskanten.

Det är nästan så att jag upplever samma lyckorus av nya garn som av en tygbeställning. Fast inte riktigt ändå...

måndag 5 maj 2014

Pyttipanna affären avslutad

Jag och min äldsta syster har rätt ofta någon form av byteshandel på gång. Hon stickar och kommer inte överens med symaskiner. Jag syr och stickar ibland. Stickintresset håller ju faktiskt på att växa lite, men jag stickar inga sjalar. När jag skulle på begravning för en dryg månad sedan ville jag ha en svart sjal. Eftersom jag vet att syrran stickar mera sjalar än hon behöver frågade jag om hon eventuellt hade en svart sjal utan ägare i sina lådor och det hade hon. En svart "pyttipanna" med glitter i hade hon och jag fick ta den. Jag frågade vad hennes barn hade för behov och affären skulle avslutas med att jag skulle sy en klänning till hennes snart 3-åriga dotter.

I helgen levererade jag klänningen och affären blev avslutad.


Jag utgick från samma mönster som jag sydde till Natalie i julklapp. Men förlängde den till en klänning och satte kort ärm. Vi går ju mot sommaren. Tyget är Liandlos "Trädgårdssnäckor".

Eftersom jag senaste gång inte lyckades få framilonbandet att löpa genom CoverProns bandkantare struntade jag i att använda CoverPron den här gången och kantade istället på det gamla vanliga sättet på min vanliga symaskin. Det gick ju det också, men inte blev det lika snyggt som på CoverPron.

Mönster: "Dreamland", Ottobre 4/2011
Storlek: 104