måndag 30 juni 2014

Du och jag moffa, du och jag...

Båda mina föräldrar har haft födelsedag i juni. Pappa riktigt i början och mamma bara för några dagar sedan. Jag har sytt något åt dem båda och pappas present blev till på min sons begäran. Minns ni traktortröjan jag sydde till Malte i vintras. Han hade en önskan om att moffa skulle ha en likadan. Och jag tänkte att det kunde väl gå för sig. så det fick bli en sån.


Jag hade inget beprövat mönster på t-skjorta för herrar så jag fick ta ett mönster på högt från en tidning jag köpt på loppis för längesen. Den verkar passa helt okej och pappa verkar använda den.

Efter att det här fotot blev taget drog han igång Nuffield, som startade på första försöket. Så barnen fick i tur och ordning ta en tur på den gamla traktorn jag tyckte så mycket om då jag var liten.

fredag 27 juni 2014

Väsklust

För ett tag sedan fick jag akut behov av att sy en väska. Så jag letade fram ett tyg som legat och väntat på rätt inspiration.


Tyget har jag fiskat upp ur bolagets skräptunna. Jag tror att det var för förra sommaren eller sommaren innan dess som jag skulle föra ut soporna och överst i soptunnan låg ett kraftigt tyg som varit ett örngott. Jag såg att grannen just hade varit till soptunnan och det låg överst. Jag tog det med mig in. Jag kunde inte förstå varför någon kastat bort ett så vackert randat tyg, det luktade inte ens illa. Det hade en liten fläck på sig som inte gick bort i tvätten, men annars var det jättefint.

Jag tyckte ändå att det kanske hade känts lite märkligt att gå omkring med en väska sytt av ett tyg någon annan i husbolaget kastat bort så nästa gång jag såg grannen frågade jag om det var hon som hade kastat det och om jag fick använda det istället. Hon drog lite på munnen, log och sa att det var nog helt okej. Hon hade ju tänkt kasta det så det var bara att använda det om jag har någon användning av det.

Mönstret på väskan har jag ritat ut själv. Den bruna brodyren har jag i något skede hittat på loppis och tyckte att den gjorde väskan mera spännande. Jag fodrade den med ett gammalt påslakan så priset på den här väskan är kanske 20 cent för brodyren på loppis. Jag fick en väska jag tycker väldigt mycket om.

Mönster: Eget

Un fratello e una sorella

(En bror och en syster, enligt google translate)

I dag landar min i Italien bosatta väninna i Italien igen efter lite semester i hemknutarna på de Österbottniska slätterna. Jag träffade henne, hennes italienska make (som förövrigt liknar den italienska fotbollsspelaren Pirlo) och deras två barn för en knapp vecka sedan. Det är så roligt att träffa dem när de är hemmavid, det blir ju inte så ofta.

När det blev bestämt att vi skulle träffas gick jag upp och letade bland mina tyghögar. Jag ville sy något åt hennes barn. Jag har gjort det några gånger tidigare och hon har uppskattat det massor. Färgglada barnkläder är en bristvara i Italien tydligen.

Lillasyster hade just fyllt 1 år och storebror är dryga 4 år.

Lillasyster fick en klänning av liandlos tyg "Små grodorna". Mönstret är från en bok jag lånat av en syjunttis nån gång, jag tror att det var Welinders bok om barnkläder.

Så enkelt då tyget är fint i sig själv. Det blev rosa muddkantningar.

Mönster: Welinders tunika
Storlek: 74-80


Storebror fick en t-skjorta av liandlos astronauter i blått.

Inga konstigheter här heller när man har ett mönster som fungerar och en mörkblå mudd som passar med tyget som är vackert i sig själv.

Snabbsytt, enkelt och uppskattat. Vardagsplagg kan man inte få för många av.

Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 110

I Italien är det mera sommarvärme än vi har här i alla fall, så där används de. Mina egna barn har haft mera långärm än kortärmat den här sommaren.

måndag 23 juni 2014

"Polka dot dress"

Jag har en del traditioner ingen annan kanske förstår sig på. En av de traditionerna är att jag SKA ha klänning på midsommarafton fastän klänningen då, som i år, måste bäras med tjocka strumpbyxor under. Klänningen är ingen uttalad midsommarklänning. Jag bara råkade få den färdig så där passligt till midsommaren. Det är drömmen om en "polka dot dress" jag förverkligat här.



Den här klänningens väg har varit lång och kantad av omändringar. För det första köpte jag tyget, som är ett påslakan, på ikea främst för den andra sidan av påslakanets skull. För där är färgerna omändrade så det är röda bollar på vitt botten. Jag ville nödvändigt ha en klänning med röda bollar på vitt botten, varför får ni veta nån gång i juli. Men då tyckte jag ju nog också om den här färgställningen och jag började sy en klänning till mig av den sidan.

(Nu följer en lång berättelse om mönsterkonstruktionen, främst för mitt eget kom ihåg om jag vill sy flera då det inte finns något mönster).

Det blev lite som i berättelsen om Mäster skräddaren, för det tänkte inte bli nånting av hela klänningsprojektet.

Bystdelen är hämtad från en Suuri Käsityö jag lånat från biblioteket nån gång, för typ 3 år sedan. Men jag har nu ändrat det. Det var mönster på en festtopp. Jag sydde den en gång, men den satt inte alls bra på. Den var på tok för urringad och jag använde den aldrig. Hur som helst så hittade jag den där toppen jag hade sytt och det var något med det rynkade framstycket som ändå tilltalade mig. Jag provade den igen och förstod nu vilka ändringar jag skulle göra på mönsterdelen för att få höjt urringningen lite. Jag höjde "mittdelen" ca 3 cm.

Sedan prövade jag att bara förlänga festtoppen till en klänning och det hade sett bra ut om jag varit gravid. Men nu är jag ju inte det och det såg bara fel ut och som en uttalad "mammaklänning". Jag blev less på hela projektet och lät det ligga flera månader. Men förra veckan fick jag för mig att jag måste ju ändra den så att det härliga bolltyget skulle komma till användning.

Jag sprättade bort fålldelen och grävde fram mönstret till sommarklänningen. Jag måttade, ändrade, ritade om lite på högt för att få det att passa med detta "rynkade" byststycke och så fick jag fram en ny mönsterdel att sätta som kjolfåll. Jag slapp "gravidkänslan", men eftersom den förra versionen hade varit väldigt "rak" i snittet fick jag för lite tyg för vidden till den nya kjolfålen. Det blev en "miniklänning" som jag nog inte hade känt mig bekväm med.

Först tänkte jag att jag fållar ändå upp den och använder den som en sommartunika med ljusa jeans. Jag prövade och det såg inte alls tokigt ut, jag hade nog använt den så också. Men då jag tyckte att det prickiga tyget hade enorm klänningspotential så jag tänkte att jag sätter en rynkad volangfåll för att förlänga den. Problemet var bara att jag inte hade speciellt mycket tyg kvar, så jag insåg att jag måste strunta i trådriktningar bara jag får ihop resterna till en kjolfåll. Och på något sätt lyckades jag pussla ihop resterna till en enhetlig fåll.

Jag blev till sist helt nöjd fastän jag flera gånger hann tänka att det inte blir till nåt. Det bidde en klänning i alla fall. Dessutom en klänning jag tycker mycket om.

Mönster: Finns inget, bara i mitt huvud.







torsdag 19 juni 2014

"Jag tror, jag tror på sommaren. Jag tror, jag tror på sol igen"

Så gick en gammal låt som var svensktoppsetta 1967 och som vi hade på en kassett hemma i mitt barndomshem. Och jag vill ju tro att de ska bli sommar och sol snart, även om midsommaren verkar bli lite kylig.

Men i Wien hade vi det soligt och varmt, nästan för varmt första dagen. Jag hade sytt mig en sommarklänning. Jag sydde den på sy-lan i slutet på maj och tog med den till Wien i hopp om sommarsol och värme och den kom väl till pass redan den första heta dagen vi var där.

 
Jag tycker så mycket om den här klänningen och modellen att jag också sytt upp en i enfärgad trikå. Ett mönster som fungerar lika bra i stumt bomullstyg med blixtlås som i trikå utan blixtlås. Den här sommarblommiga varianten är sydd av en loppisfyndad gardin. Jag har fodrat den med ett vitt gammalt underlakan för att klänningen hade blivit lite genomskinlig annars då den är så ljus. Den har blixtlås i sidan.

Jag har gjort lite ändringar i mönstret för att få den att passa min kropp, så det är en hopkok storlek som passar just mig. Jag älskar den här klänningen och tycker jättemycket om att använda den. Ett riktigt bra mönster jag kommer att återvända till.

Det är ju så att jag fyndat en del stumma bomullstyg på diverse loppisar som jag inte riktigt kommer till skott med att sy upp sedan. Det kräver mera av mig att sy i stumma tyg för att passformen och mönstret verkligen måste sitta bra när tyget inte ger efter i samma utsträckning som trikåtyg gör. Men jag börjar få självförtroendet att våga sy mera sådant också. Att våga göra ändringar i mönster för att utarbeta det för att passa just min kropp. Det här var ingen dålig början och en till klänning ligger utklippt i ett annat tyg och väntar på att jag ska få mera tid...

Mönster: "The New Chick", Ottobre 2/2014


söndag 15 juni 2014

Bland violiner och kristaller

Jag dröjer mig lite kvar vid thaitemat samtidigt som jag förflyttar mig till den klassiska musikens huvudstad, Wien. För dryga 48 timmar sedan satt jag i en av de mest kända konsersalarna i Europa, en av de salar med bäst akustik: Musikverein i Wien,  känd från nyårskonserterna som sänds i tv.



När jag var ca 12-13 år var jag väldigt intresserad av klassiska kompositörer. Jag gjorde egna forskarprojekt utanför skolan bara för att jag var intresserad. Jag hade sedan föredrag för mina föräldrar och syskon. Mozart fascinerade mig, alla vet vem Mozart är trots att han bara blev 35 år gammal. Tänk vilket inflytande han fick för klassisk musik under sin korta livstid. Beethoven blev döv, men fortsatte komponera trots sin dövhet. Han flyttade 61 gånger under sitt liv och gifte sig aldrig trots att han var förtjust i otaliga kvinnor. 

Jag visste redan i tidiga tonåren att jag någon gång skulle vilja besöka Wien. Något jag nämnt någon gång till min man. Helt utan mitt vetande hade han nu fixat barnvakt, bokat flygbiljetter och hotell och gav det som morsdagspresent. Onsdag - lördag har jag spenderat i denna klassiska huvudstad som hade så mycket mera än musik att bjuda på. Men musik visste vi att resan skulle innehålla för redan strax efter morsdag bestämde vi oss och bokade biljetter till en konsert i Musikverein för vår sista kväll i Wien. Det blev en konsert med "Vienna Radio Symphony Orchestra" tillsammans med kören "Singverein der Gesellschaft der Musikfreunde in Wien" och solister. Jag bestämde då att jag skulle vara fin på denna konsert och eftersom jag hade thaisiden hemma satte jag saxen i det. Jag visste lite hurudan festklädsel jag ville sy, så det blev till att leta fram mönster och provsy i ett gammalt lakan först. Sedan satte jag saxen i ett rostfärgat thaisiden som är köpt i min äldsta systerson födelsestad "Khon Kaen" i Thailand.


Det blev en halternecktopp med en kort enkel, rak kjol. Jag blev riktigt, riktigt nöjd över detta set. Det var en liten chansning med toppen för jag har aldrig förut haft halterneck. Men det är ju både snyggt, bekvämt och annorlunda. 

Jag kände mig så fin vid sidan av min kostymklädda man. Konserten var så mycket bättre än förväntningarna. Det är en sann njutning att lyssna på klassisk musik då det är bra akustik och musiker som verkligen vet vad de gör. Jag började gråta under konserten bara för att allt var så vackert och perfekt just i den stunden. 

Den här konserten blev verkligen ett minne för livet som jag gömmer i mitt hjärta och kommer att plocka fram när livet inte visar sig gå i lika harmoniska tongångar som den här kvällen gjorde.

Mönster:
- Topp: Moda 6/2004
- Kjol: Ottobre 5/2007