lördag 31 december 2016

Stickåret 2016

2016 närmar sig sitt slut och jag gick tillbaka i min blogg för att se i fjolårets årskrönika vad jag hade satt för mål för 2016. Jag insåg då att jag ifjol inte skrev någon årskrönika så jag vet inte huruvida mina mål har uppfyllts. Eftersom jag saknade fjolårets avslutning tänkte jag skärpa mig och nu skriva en sammanfattning av år 2016.

2016 blev det stora stickåret efter många år med ett avsvalnat stickintresse. Att hitta glädjen och ron i att sitta och sticka har gjort att jag på många sätt känt mig mer harmonisk än år 2015 i år. Men så började jag 2016 också med en längre sjukskrivning innan jag bytte jobb i mars. Mera tid för handarbete har jag haft under året. Jag har sytt ganska mycket i år också, men det mesta har förblivit odokumenterat eftersom jag alltid använder de samma mönstren och det blir i längden kanske lite tråkigt att skriva om dem. Eftersom stickning tog plats i mitt liv var det också mina produktioner inom det området som jag valde att lyfta fram här. Jag blev förvånad över mina framsteg när jag nu läste igenom årets inlägg. Jag har ju stickat väldigt mycket. Vem hade trott att jag för några år sedan skulle komma att sticka 5 tröjor till mig själv och två barntröjor. Och så några vantar och sockor utöver det också. Jag hade ju inget tålamod för stickning bara för ett par år sedan!

En av tröjorna jag stickat har ni inte fått del av här eftersom den blev klar i november och magen var så stor vid det laget att tröjan inte såg så bra ut på. I januari ska ni få se den bara vår babypojke kommer ut så tröjan sitter bättre.

Årets  tre-i-topp: 

Tredje plats tilldelas det mest utmanande jag någonsin stickat i mönsterstickningsväg. Sockorna som blev en present till min fina vän. Jag är ännu förvånad över att jag faktiskt fick båda två färdiga. Det kämpar jag ännu med, det där att man ska sticka två likadana. Jag är liksom nöjd när jag gjort en och tycker bara att det är ett nödvändigt ont att behöva sticka en till likadan.

Andra plats ger jag nog till "Vintage memories". Tröjan jag stickade till mig själv som är så min stil att jag kunde ha designat den själv. Nu har jag ju inte gjort det utan det är den första tröjan jag stickade från Ravelry. Jag betvivlade mina engelska kunskaper starkt och är glad att Ann-Sofie ur syjuntan översatte mönstret till mig. Jag tror att jag kommer att sticka flera såna här tröjor i andra färger. Jag tycker så mycket om stora mönster som är vackra i sin enkelhet.

Det bästa jag gjort i år är ändå inte stickat. Första platsen går i år till klänningen jag både designade och sydde till min syster av tyger hon köpte för 14 år sedan i sin sons födelsestad KhonKaen, Thailand. Jag är hedrad över förtroendet jag fick när jag blev tillfrågad att sy den och är glad, nöjd och mycket stolt över att jag fick den att passa trots den snåriga vägen innan den var klar att användas. Det kan vara det mest känslomässiga jag någonsin skapat, inte för egen del utan för det känslomässiga värdet tyget hade för hon som skulle få den.  

Så avslutar jag mitt kreativa 2016 och vänder blad i almanackan för att se vad 2017 för med sig. Jag hoppas att det blir ett minst lika kreativt år som 2016 trots en babys ankomst som behöver min omvårdnad. 

Jag hoppas på hälsa och ork och många avkopplande stunder med stickorna och vid symaskinen. Jag tror att stickintresset kommer att hålla i sig och jag hoppas att jag ska komma från det där negativa med att jag måste sticka två sockor. 

Kreativt nytt år till er alla!!! Hoppas 2017 blir till stor välsignelse!




Vantar till en konstnärssjäl

Jag stickade bara en julklapp i år. Hade kanske tänkt sticka flera, men eftersom både barnen och jag var så mycket sjuka i november så blev det inte av då tiden blev så knapp. men ett par vantar stickade jag åt en av mina svägerskor.


Mönstret är ett mönster som jag haft hur länge som helst i min stickmapp och kommer ursprungligen från en bok jag lånade från det lokala biblioteket i det som var min hemort medan jag ännu bodde hos mamma och pappa. 

Jag använde naturvitt Nalle-garn från Novita och kombinerade med DROPS Delight för att få färgskiftningar. Hon som blev ägare till vantarna är mycket konstnärligt lagd och jag ville fånga upp hennes intresse för färgskiften i vantarna.




fredag 16 december 2016

Prinsessan af Snö

Det är nu fjärde gången jag är gravid och jag tror mig veta att det nu också är sista gången. "Man ska aldrig säga aldrig" sägs det i och för sig, men vi har tänkt oss fyra barn och om en dryg månad är jag i mål med det fjärde. Tre av dessa fyra gånger har jag varit gravid på vintern. Och redan i höstas tänkte jag att jag den här gången skulle vilja ta ordentliga fotografier av mig i det gravida tillståndet just på vintern. Jag visste också vilken fotograf jag ville anlita, en som är jätteduktig på porträttfotografering och som jag dessutom känner så jag kan vara avslappnad och trygg med.

Jag har alltid älskat vintern och har en teori om att det beror på att jag själv är född på vintern. Jag föreställde mig att jag en frostig, klar vinterdag skulle ta mina gravidfoton utomhus på en öppen plats iklädd en tjock, varm handstickad kofta. Stickintresserad som jag blivit i år letade jag, redan i september efter ett passligt mönster. Ett mönster som skulle motsvara den föreställning jag hade gällande fotona jag ville ta. Ja hittade ett som hette "Winter Orchid" på garnstudios hemsida. Med stickor nummer 9 skulle det gå snabbt så jag beställde hem Drops Eskimo i en härligt ljusblå, isig nyans.

Det här var snabbstickning när det är som bäst. Och jag har använt den här koftan mycket mera än jag trodde jag skulle göra innan det ens var dags för fotografering.

I onsdags var vädret perfekt. Det hade kommit lite nysnö på tisdag och på onsdag sken solen och gav ett härligt sken på himlen. Vi fotade när solen just skulle gå ner och det var så roligt.

Några timmar innan fotograferingen kände jag mig klumpig som en flodhäst, höggravid som jag är. Magen var i vägen och jag kände mig inte alls i stämning för nå fotografering. Men med papiljotter i håret så att det skulle locka sig och ett flätat diadem av samma garn som koftan är stickad kände jag mig i alla fall lite fin. När Malin och jag kom till stranden där vi skulle fota plockade hon fram Prinsessan av Snö i mig. Fantastiskt duktiga Malin Åbrandt fångade verkligen min gravidlycka, min längtan efter barnet jag väntar och det vackra i att vara gravid på ett magiskt sätt. Jag kände lyckan pulsera i min kropp för varje bild hon tog och jag är så glad att jag valde att satsa på gravidfoton den här gången. Malin är jätteduktig, i synnerhet på porträttfotografering.


Till koftan och själva stickandet. Mönstret är alltså hämtat från garnstudios hemsida och heter "Winter Orchid" Den är stickad i DROPS Eskimo med stickor nr 9. Det gick jättesnabbt med så grova stickor. Det enda negativa var att den blev ganska tung att jobba med. Garnet är tjockt och det gick åt 16 nystan så då jag skulle montera kragen var det tungt att hålla upp stickningen. Men jag ville ha tjockstickat så jag räknade med det. 

När ärmarna skulle monteras i koftan märkte jag hur mycket hellre jag stickar okmodell. Stickar jag med ok är det bara två små hål under armarna som skall sys ihop. Nu skulle hela ärmen sys fast i axlarna och jag tyckte att det var svårt att få det snyggt så jag höll på ett bra tag. 

Jag gillar ändå modellen och den är verkligen varm. Sen när babyn kommer ut kan jag ju knäppa den hela vägen ner och då blir den ännu varmare.