När rester möter rester...

...kan det uppstå kärlek.

Jag har så oerhört svårt att kasta tyg. Jag tänker att varje liten restbit kan räcka till något ännu, om inte till annat så till en liten lapp i ett lapptäcke. Resttygerna samlas på hög vartfefter det kommer ännu mera rester. Högen fylls på utan att det minskar något i den. Men så en dag möter ett resttyg ett annat i högen och plötsligt ser jag vad som ska skapas av två tyg som passar ihop.

Det randiga tyget har legat ett bra tag i min restlåda. Det var en rätt stor restbit, men inte tillräckligt stor för att få en hel tröja av det.

När jag satte resterna från min påskklänning i restlådan träffades prickarna och ränderna och jag såg framför mig kärleksfulla hönor. (Det har ju just varit påsk). Ena sidan blev prickig och den andra randig. Baksidan är helt av det randiga tyget.

Det var ett tag sedan jag sytt applikationer nu igen och det är ju på riktigt roligt att sy dem, om än lite pilligt. Applikationen är gjord av stuvbitar av velour.

"Öna Pöna töjan" som lilleman själv kallar den hittade snabbt sin plats som en av hans favorittröjor. Tänk att vissa tyg och kläder kan tilltala en människa mer än andra tyg, till och med för en sån här liten människa.

Mönster: "Octopus", Ottobre 3/2008
Storlek: 92

Tredje gången gillt

Ingen kan ana hur glad jag är att ha detta projekt klart. Upptakten till detta projekt startade vid Minimani hösten 2008. Jag gick förbi garnhyllorna när mina ögon fastnade på en så härlig gul färg att jag köpte ett antal nystan så jag skulle få detta fantastiskt gula garn att räcka till en barntröja till Melvin som då var 1½ år.

Jag började frimodigt sticka på en tröja för en 2-åring, men som oftast med mina stickprojekt stannade det av efter framstycke och bakstycke. Jag orkade inte börja sticka på ärmarna och Melvin hann växa ur den halvfärdiga tröjan. När vi sedan fått Malte och han var ca 2 år, våren 2011, tänkte jag att nu ska jag sticka ärmarna och sticka den färdig. Och det gjorde jag nästan. Mitt garn tog slut och jag visste inte hur jag skulle få tag i samma nyans gul för att få den färdig. Det är Novitas Isoveli garn och den fina gula färgen hade ju förstås utgått ur deras sortiment för länge sedan. Jag försökte efterlysa både på syjuntan och bland mina stickande systrar, men ingen råkade ha rätt garn och projektet avstannade en andra gång. Malte hann växa ur tröjan innan jag fick den färdig.

I höstas när jag städade lite bland mina tyg hittade jag plötsligt ett nystan av det rätta garnet och nu ÄNTLIGEN har jag en 2-åring som kan använda den och inte har hunnit växa ur den, för nu stickade jag den färdig. Jag tycker fortfarande om den varmgula färgen och är glad att jag kan använda den på Milo nu.

Nånstans på vägen måste jag ha räknat fel för ärmarna är helt hopplöst långa, men det går att vika upp. Nu ska den användas då den äntligen är färdig, den där tröjan jag började på då mitt äldsta barn var knappt 2 år.

Mönster: Ur boken "Sticka till familjen", utgiven 1977
Storlek: 2 år
Garn: Novita Isoveli

Påskgömmor

Jag har länge tänkt skapa något speciellt för barnen att förknippa med påsk och komma ihåg när de blir äldre. Min man hade en höna gjord av papier maché när han var liten. Under den hönan gömdes påskgodiset så där passligt till påsklördagen. Själv minns jag en glashöna som mamma alltid placerade på vardagsrumsbordet och på påsklördagsmorgonen fanns det tre kinderägg i hönan, ett till mig och varsitt åt mina två systar.

Nu ville jag skapa påskminnen till mina egna barn. Jag letade runt lite på internet med sökordet "påskpynt" och ramlade in på en blogg som hade en beskrivning på söta påskpåsar. Jag tyckte att de var mysiga och sydde tre stycken. Så på lördagsmorgonen hittade pojkarna varsin påskgömma vid sin plats på frukostbordet. Söta små påskpåsar fyllda med påskgodis:

Jag använde filttyg och lite rester av bomullstyg. Så snabbsydda, så enkla, så mysiga. Till nästa påsk ska jag skaffa finare band att knyta ihop påsarna med. I år fick jag bara ta vad jag råkade ha hemma.

Beskrivningen hittar du här.

Påskklänning

Jag har haft en favorittunika i många år. En tunika jag impulsshoppade när jag gick förbi KappAhl i Åbo sommaren 2007. Jag minns så bra när jag köpte den. Jag var på väg hem från något ärende i stan och gick förbi KappAhl. I skyltfönstret såg jag en tunika jag tyckte var såå fin. Jag hade Melvin, då ½ år i vagnen och han skrek som bara den. Jag kände att jag måste ha den där tunikan och gick in och köpte den, jag brydde mig inte om att pröva den. Jag köpte den oprovad och den är ett av de plagg jag har använt klart mest av alla kläder jag nånsin har ägt. Den används ännu, men den börjar bli ganska nött efter snart 7 års användning. Eftersom jag tyckt så mycket om modellen ritade jag av den så gott det gick och kombinerade med ett annat mönster och tadaa, jag skapade mig en kycklingsgul påskklänning:

Det gula tyget betsällde jag någonstans ifrån i höstas. Men när det kom och jag såg det fick jag så enorma kycklingsvibbar att jag inte kunde förmå mig att sy något av det. Jag var tvungen att skaka av mig kycklingskänslan innan jag kunde sätta saxen i det. Nu lagom till påsk tänkte jag att det passade bra med gult och jag skred till verket. Jag tycker att den blev riktigt söt och framför allt är den bekväm.

Mönstret är som sagt ett eget hopkok. I det stora hela är det utritat av den så omtycka tunikan jag köpte 2007. Omlottframstycket är ritat av den. Men jag förlängde den rejält för att jag ville ha en klänning och fålldelarna är tagna från Onion 2035.

Precis som på orginalet jag utgick från bröt jag av både fram och bakstycket med ett midjeband av avvikande tyg och baktill finns en rosett.

Jag satte ärmar på den här klänningen trots att utgångstunikan var ärmlös. Mönstret till ärmarna är tagna från det så omtyckta Onion 2035.

Klänningen sitter bra och är superbekväm.
Halshålet kantade jag med framilonband och klippte det hela ca 10 cm kortare än halshålet och tänkte att det nog börjar rynka, men det gjorde det inte. Halshålet blev riktigt fint.

Flera klänningar av samma mönster ska det nog få bli.

Mönster: Eget hopkok

Kusingåva

En av våra barns kusiner är jämnårig med vår Milo, bara 6 veckor yngre. Den kusinen och hans föräldrar flyttade utomlands för en tid i höstas och i månadsskiftet februari-mars var vi och hälsade på dem. Eftersom jag tycker så mycket om att sy och ibland har en ordentlig inspirationsfas då jag syr mera än våra barn behöver hade jag sytt lite kläder åt kusinen. Det är under dessa inspirationsfaser jag syr som mest och bloggar som minst.

Jag tog fram lite tyg ur skåpet och Kusin A fick två par byxor, två kortärmade tröjor och två långärmade tröjor.

Byxorna är sydda enligt ett eget utarbetat mönster åt Milo, men eftersom det bara skiljer 6 veckor borde de passa A också.

Mönster: Eget
Storlek 86/92

T-skjortorna är sydda enligt ett omtyckt mönster, men där jag förstorat halshålet lite.










Jag har tyckt så mycket om det här mönstret att jag också ritat ut ett mönster för en långärm att passa för samma mönster:

Mönster: "Octopus", Ottobre 3/2008
Storlek: 92

Kjolälskare

Jag har alltid tyckt om att klä mig i kjol. Jag försöker förstå varför jag gör det, men kommer nog inte på någon annan orsak än att jag helt enkelt trivs i kjol och tycker att det är min stil. Därför anser jag att jag inte kan få för många kjolar. Minns ni uniformskjolen jag sydde mig för ett bra tag sedan? Jag gillar den modellen och bestämde mig för att sy en till av samma mönster:

Det här tyget var ett tyg som slank ner i köpkorgen under en Buttinettebeställning för ett bra tag sedan. Det var på rea och så billigt och tjusigt att jag köpte det utan att riktigt veta vad jag skulle sy av det. Plötsligt såg jag bara vad det skulle bli av det och satte igång med att sy en till veckad kjol till mig. Men jag har faktiskt sytt den en storlek mindre än den rutiga för den har börjat kännas lite för stor.

Den här kjolen sätter jag gärna på mig.

Mönster: Suuri Käsityölehti 11-12/2004

Byxor

Att sy byxor är inget jag har prioriterat, jag har tyckt att det är rätt tråkigt. Men nu plötsligt kan jag till och med tycka att det är lite inspirerande att sy byxor, extra roligt blir det då jag framarbetat ett mönster själv. Spännande att se om det passar:

De här byxorna passar rätt bra, men lite förändringar måste jag göra till nästa par. De blev lite för höga i midjan. Annars sitter de bra. Vidden blev tillräckligt smal för vår äldsta, smala son och jag känner mig lite stolt över att jag ritat mönstret själv.

Collegetyget var en positiv överraskning. Melvin vill inte ha velourbyxor utan önskar collegetyg. Jag beställde detta härligt vårgröna collegetyg på vinst och förlust från Buttinette med en syjuntevän och hade nog inga höga förväntningar då meterpriset var så billigt jämfört med många andra, men det var inte alls så dumt. Får se hur det håller mjukhet efter några tvättar...

Mönster: Eget
Storlek: 128 (typ)

Maltes favoritbyxor är utan tvekan "Chillax" jag sydde till honom i somras. Tyvärr har de nu börjat se jätte slitna ut och jag bestämde mig för att testa sy ett par Chillax i stretchfrotté åt honom.

Stretchfrotté är ett material som inte har tilltalat mig överhuvudtaget. Jag associerar alla typer av frotté med badhanddukar, men jag beställde den här biten för att jag tyckte om den blå färgnyansen. Och frotté som byxmaterial var inte alls så tokigt. Malte gillar byxorna och jag  kan tänka mig att köpa mer frotté en annan gång. Jämförbart med velour är det ju inte, för velour är nog fortsättningsvis ett av mina favoritmaterial när jag ska välja tyg till byxor. Fast omväxling förnöjer och det är roligt att sy något annat emellanåt.

Mönster: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 116