tisdag 5 januari 2016

Yllesocksslitaren

Nu kryper temperaturen på termometern neråt och vi har fått väder för den årstid vi lever i. Jag är väldigt frusen om fötterna och sliter hårt på mina yllesockor varje vinter. Egentligen använder jag yllesockor året om, men vintern är ändå kallast. Jag gillar yllesockor och ett par håller nästan bara en vinter sedan är det hål på dem.

Så jag har ju stött på problem varje vinter under mina "jag vill inte sticka" år. Varifrån ska jag få tag i yllesockor? Oftast har någon av mina systrar sträckt ut en hjälpande hand och jag har klarat mig tack vare dem. Så nu då jag börjat sticka själv har en börda lättat från dem.

Det finns så otroligt många fina sockmönster när man börjar kolla runt ute på webben. Jag skulle kunna sticka hur många som helst. Problemet är ju oftast att jag inte får stickat två likadana sockor för då jag stickat en tycker jag att jag vill prova ett nytt mönster och inte sticka en till likadan. Nu har jag kommit in i ett system då jag alltid har två sockstickningar på gång samtidigt. Jag stickar en socka, stickar en annan socka av ett annat mönster innan jag gör paret till den första och sist då paret till den andra.

Jag stickade änglasockor under julen. Mönstret är från garnstudio, men jag valde blåa toner istället för julrött och grått.


Garnet är Novitas 7-bröder.

Värmande vantar

December kom och gick och plötsligt inleddes ett nytt år.

För egen del spenderades halva december med en sjukledighet då jag drog på mig nåt envist virus med hosta, heshet och en ofattbar trötthet. Jag tappade rösten och eftersom jag behöver prata en del i mitt jobb blev jag förlagd med talförbud och vila... välbehövligt i och för sig, men tråkigt.

En hel del av december satt jag således inbäddad i soffan under en filt med en stickning. Ja du hörde rätt, en stickning. För jag har hittat lust och glädje i stickorna igen och på så vis infriat en del av min vision för 2015. Det skulle bli året jag stickade mera än förut och det gjorde jag verkligen. Speciellt i slutet av året.

Det jobbar en alldeles ljuvlig människa på mitt jobb. En sån där människa som vet i princip allt man behöver veta om hur saker ska skötas. En människa som är klar och ärlig och som stöttar och bryr sig om. En sån där människa jag kommer att sakna när mitt vikariat tar slut. En människa med ett varmt hjärta och som också behöver få ha varma händer. Jag stickade ett par vantar åt henne.

Vantarna heter "Tumvantar i rosengångsmönster" och mönstret är hämtat ur veckotidningen "Allers" år 1997.

Det var ett riktigt roligt mönster att sticka. Det gick snabbt och blev snyggt och tidlöst. Mönstret går runt hela vanten så det är inte nåt annat mönster inne i handflatan. Därför kunde man läsa av mönstret från varvet innan och behövde inte sitta och räkna maskor och varv för att få det rätt. Man behövde inte heller sitta med mönstret bredvid sig hela tiden... det var bara att sticka.

Jag använde mig av Novitas Nalle garn och stickor nr.3.












När jag var så på gång med stickandet började jag sticka ett par vantar till som jag sedan gav som julklapp åt en av mina systrar. Nu gjorde jag det inte riktigt lika enkelt för mig utan bestämde mig för att rita ett mönster själv. Systern stickar massor själv så jag ville ge något riktigt unikt, som ingen annan har. För fast hon stickar själv stickar hon nästan aldrig till sig själv vilket många kanske tror och därför får hon sällan stickat som gåva.



Även här använde jag Novitas Nallegarn i blått och rött.

Det är så roligt att ha hittat stickglädjen igen.