Snabbfixat

En av mina systerdöttrar ringde mig för nån vecka sedan och undrade om jag kunde sy en superhjältemask till henne. Jag lovade sy en och det här var verkligen snabbfixat syende när det är som bäst.

Jag måttade lite på ett av mina egna barn och ritade ut en mall på papper. Jag valde sedan att göra den i två lager stretchcollege med dubbelhäftande mellanlägg emellan. Jag tänkte att det blir skönare för huden om det är mjukt på baksidan. Jag körde bara siksak runt hela masken för att fästa ihop tyglagren. Sedan klippte jag ut hål för ögonen, körde siksak runt ögonöppningarna och sydde fast ett gummiband och så var det klart.

Melvin fick prova den och satte genast in en beställning på en likadan. Men då ska jag ändra min mall och klippa lite mindre hål för ögonen.

Ett snabbfixat hemmapyssel som gläder.

Till en kollega som hjälpt mig

December rusade i väg i väldig fart på jobbet. Jag körde nästan slut på mig då jag fick uppgifter som skulle bli mina först efter nyår. Jag har jobbat 50% hela hösten, men i januari ska jag börja 80% och med nya arbetsuppgifter. Jag ska ta mig an ett moderskapsvikariat, men nu blev det så att hon jag ska vikariera plötsligt blev sjuksriven varpå jag redan nu hamnade på en del av hennes uppgifter så jag jobbade min egen 50% och stora delar av hennes arbetsuppgifter på tre dagar per vecka. Vi hade inte hunnit med någon inskolning så det var mycket jag inte visste hur det ska göras.

Men en av kollegerna hjälpte mig på ett fantastiskt sätt. Hon visade mig massor och det hon inte visste hjälpte hon mig att ta reda på. Hon skolade nog in mig fast det inte var hennes uppgift och jag känner mig så tacksam. Jag ville ge henne något som tack för all hjälp så jag knåpade ihop den här ängeln till henne:

Den är gjord av ett gammalt naturvitt brodyrtyg jag har haft med mig från mitt barndomshem. Lite ljusrosa velour fick fungera som ansikte och det sydde jag fast för hand med langettstygn. Lite brunt garn fick bli hår och av silvertråd böjde jag ihop vingar och med silverkulor på silvertråd fick jag en gloria.

Jag fyllde den med vadd och satte lite risgryn i botten för att få ängeln att stå stadigare.

Förutom ängeln fyllde jag en burk med hemrostad julmysli som jag också gav. Det är alltid lite knepigt att ge matvaror som gåva då man inte har koll på allergier, för är mottagaren nötallergiker ger man döden i en glasburk. Till all tur var hon inte nötallergiker och blev väldigt glad åt gåvan.

Då gåvan är oväntad känns den extra rolig att ge.

Påskgömmor

Jag har länge tänkt skapa något speciellt för barnen att förknippa med påsk och komma ihåg när de blir äldre. Min man hade en höna gjord av papier maché när han var liten. Under den hönan gömdes påskgodiset så där passligt till påsklördagen. Själv minns jag en glashöna som mamma alltid placerade på vardagsrumsbordet och på påsklördagsmorgonen fanns det tre kinderägg i hönan, ett till mig och varsitt åt mina två systar.

Nu ville jag skapa påskminnen till mina egna barn. Jag letade runt lite på internet med sökordet "påskpynt" och ramlade in på en blogg som hade en beskrivning på söta påskpåsar. Jag tyckte att de var mysiga och sydde tre stycken. Så på lördagsmorgonen hittade pojkarna varsin påskgömma vid sin plats på frukostbordet. Söta små påskpåsar fyllda med påskgodis:

Jag använde filttyg och lite rester av bomullstyg. Så snabbsydda, så enkla, så mysiga. Till nästa påsk ska jag skaffa finare band att knyta ihop påsarna med. I år fick jag bara ta vad jag råkade ha hemma.

Beskrivningen hittar du här.

Vintern som aldrig blev vinter

Vilket märkvärdigt februariväder vi har haft.

Medan det ännu var kallt och vi kunde besöka skridskobanan sydde jag sittunderlag åt alla tre pojkarna. Tanken började när jag letade igenom mina tygrester och jag hittade en del vintertyg jag tänkte klippa till ett trikålapptäcke. Men jag känner ingen som väntar en vinterbaby och sedan tänkte jag att ett babytäcke ska få vara neutralt och inte årstidsbetonat.

När Melvin hade en lapp med sig hem från skolan om att de skulle ha sittunderlag med när de skulle skrinna på gymnastiken satte jag igång med vintertyg och trikålappar. Efter att jag sytt Melvins tyckte jag att det var så roligt att jag sydde två till då jag ändå var igång, så nu har alla pojkarna varsitt sittunderlag för vinterkul och vinterutflykter. Fast den här vintern kom och gick utan att jag ens märkte den. Bättre lycka nästa vinter kanske, för nu väntar jag bara på våren.

Jag har använt mig av trikåtygrester med vintermotiv och rester av lite prickar, stjärnor och ränder.
Underlagen mäter ungefär 40 cm x 40 cm och på baksidan satte jag dubbla lager fleecetyg. Jag kantade med muddväv och det tyckte inte CoverProns bandkantare om. Det blev helt enkelt för tjockt med dubbla lager fleece samt själva lappsidan och muddväven. Det spelade ingen roll hur jag rattade och ändrade inställningarna. Det blev fullt med hoppstygn på baksidan. Jag sydde därför hela varvet runt med vanlig tvillingsöm efter kantningen för att det inte skulle börja släppa loss stygnen. Snygg baksida blev det inte, men det fungerar ju och kantbandet sprättar inte bort.

Prickig påsk

Nu är det påskhelg igen ett år och även om jag tycker väldigt mycket om att pynta mitt hem inför högtider har jag känt att det är lite fattigt med påskpynt i mitt hem.

Så i år hade jag tänkt både brodera en påskduk med söta kycklingar på och göra fina tyghönor och fixa söta påskägg. Hur det nu kom sig kom påsken emot lite hastigt i år (också) och både duken och hönorna förblev osydda. Men äggen fick jag snabbt ihopsydda och det blev prickigt för hela slanten. Och det blev riktigt sött i påskriset.

Jag använde inte symaskinen alls utan lämnade kanterna råa genom att sy ihop äggen för hand med langettstygn ton i ton med själva tygfärgen. Precis som det var i modellbeskrivningen i Sömnadsmagasin nr 3 2012. Tygen är små prickiga rester ur min stuvbitslåda.

Glad påsk till er alla!

Dregellappar

Plötsligt var vi igen en gång framme vid den där tiden då dreglet börjar komma. Han är inte ens 3 månader ännu vår lilla, men Melvin fick sina första tänder vid 3 månaders ålder, så det kan ju vara att han är lika tidig. Men det blir vått, så vått på kläderna och då är det bra med dreglisar.

Det är nog något av det enklaste man kan sy. Jag har bara använt mig av restbitar i trikå och på baksidan är det ett lager enfärgad fleece. De båda lagren är bara ihopsydda med overlockare. Och i ändorna har jag satt tryckknäppen. Busenkelt.

Alla tygen borde vara bekanta eftersom det bara är restbitar. Den blåa fleecen som finns på baksidan är köpt på Eurokangas.

Mönster: Sömnadsmagasin nr 12/2009

Fodral till rådgivningskortet

Ibland är det roligt att sy någon liten onödig sak, som går snabbt att sy och är något annat än kläder. Ett tygfordal till barnens rådgivningskort är kanske inte det mest nödvändiga att äga, men lite kul idé i alla fall. Snyggare än de där plastfodralen är det åtminstone.



När jag var igång sydde jag hela 4 stycken, men ett har jag gett bort. Egentligen ryms nog två kort i samma fodral, men jag har ändå gjort varsitt åt pojkarna och har ett färdigt åt den ännu ofödda familjemedlemmen. Det är tre fack inuti, en på vänstra sidan och två på högra sidan. Eller egentligen är det fyra fack för det övre av det högra är indelad i två fack där fpa-kortet passar perfekt i det övre. Insidans foder och utsidan är stärkt med limtyg för att få mera stadga i fodralet.

Det gröna lantbrukstyget är ett av mina favorittyger - nånsin. Det är ett gammalt lakan från min barndom och det mesta har jag sytt till en babyfilt för att utnyttja hela tyget. Men nu använde jag upp det sista till det här fodralet. Annars är det stuvbitar av olika tyg jag använt.

Beskrivningen har jag hämtat härifrån.