En julgåva

Jag har sytt lite mera under senare delen av detta år. Jag hittade ju sylusten igen där i oktober och jag har sytt lite då och då sedan dess. Men det är fortfarande svårt att hitta tiden att skriva blogginlägg om det jag syr. På något sätt är jag nöjd och glad när jag fått något färdigt och har inte samma behov av att dokumentera det som tidigare. Kanske blir det ändring på det under 2016, kanske inte. Vi får se vad orken tillåter.

Det var ett tag sedan jag sytt bodyn, men det är nog kanske det jag fortfarande tycker är allra roligast att sy. Jag hade sytt en body till barnens lilla kusin i julklapp. Lilla Hector som fick fira sin första jul nu i år.

Det fick vi en body med vintermotiv i hopp om att det ska bli nån vinter i år. Det här mörkret vi lever i här uppe i Norden är så otroligt mörkt i december. Det är mörkt hela dagen och därför är bilden lite mörk.

Jag använde mitt eget utritade och beprövade mönster på raglanbody. Jag valde chokladbrunt till muddarna för jag tycker att kombinationen brun och ljusblå är oslagbart fint på små plagg. Jag sydde bodyn i en storlek han kan använda nu genast för det är inte så motiverat att använda en body med snögubbar sedan i maj. Den ska ju användas nu!

Mönster: Eget
Storlek: 68

Ett pojkstarkt släkte

Våra barn har fått en kusin från pappas sida. Nu är de tillsammans 6 st pojkkusiner. För den här pojkens del är han någons förstfödda.

Det var längesedan jag hade sytt bodyn nu, men jag gillar det fortfarande väldigt mycket. Den nya kusinen fick följande färgglada plagg:

Bodyn är sydd av Liandlos "Maskerad"-tyg och sparkbyxorna är sydda av rester från ett tunt stretchcollege. Mönstret på bodyn är mitt eget framarbetade mönster från då vår Milo var liten och byxorna är Meedoms mönster på tajts.

Så kunde jag inte hålla mig från att dyka ner i trikårestlådan och sy ett lapptäcke. De är fortfarande roliga att sy och de blir alla lika färgglada och ändå olika.

På baksidan satte jag en mörkgrön velour och kantningen på den här blev ingen höjdarkantning. Jag vet inte om det var för längesedan jag hade kantat en filt, eller om det var tråden eller resåren det var fel på, men jag kämpade med hoppstygn och besvärliga svängar när tråden inte ville hållas på bandet. Till sist, efter lite sprättande fick jag det någorlunda och filten blev klar för anvädning. Så nu får den värma en ny liten kusin. Välkommen till världen lilla Hector.

Baby i svart och rosa

Det var ett evigt tillverkande av babykläder för ett tag sedan då flera av våra vänner hade prickat in att få baby ungefär samtidigt. Vissa gåvor gav vi nästan direkt och vissa gåvor tar det längre tid att få iväg och jag vill inte skriva inlägg om en gåva som ännu inte nått fram till mottagaren. Men nu har även denna gåva kommit sig fram till de nya föräldrarna.

Min mans kusin och tillika goda barndomsvän blev pappa i mitten av juli. De fick en liten dotter och hon ska nu få klä sig i kombinationen rosa och svart, det är enligt mig en fin kombination.

Hängselbyxor tillverkade jag av metsolas stretchfrotté enligt Heidis mönster och raglanbodyn tillverkade jag enligt eget mönster av en randig jersey jag köpte i Linköping i Sverige i fjol somras.

En ny kusin

Våra barn fick en ny kusin för några veckor sedan. Det verkar bli ett pojkstarkt släkte då kusin Arthur fick en lillebror och vi har tre pojkar.

Jag skar ut mera trikålappar och sydde ett lapptäcke åt den här babyn också. Jag hade alltså inom loppet av en vecka sammanfogat över 100 trikålappar till två olika lapptäcken. Jag tycker om att sy de här lapparna och filtarna uppskattas verkligen, men nu behöver jag nog en liten paus från trikålappar. Jag drömde för någon vecka sedan att jag badade i färgglada trikålappar.

Då den här filten skulle kantas hade CoverPron en bättre dag för kantningen blev så mycket snyggare än den förra filten. Jag kan tycka att det är så konstigt att det kan vara så olika från gång till gång. Det måste ju vara en kombination av materialval och trådval som gör att maskinen beter sig lite olika.

Jag satte en svagt ljusgrön velour som baksida och den här velouren var underbart mjuk och skön. Det är Hilcos velour jag beställt från någon bortslumpning någon gång. Just den här färgen känns kanske inte som ett byxtyg, men det är ju bra att veta att velouren är av bra kvalitet tills jag ska ha byxtyg åt någon av pojkarna någon gång.

 

När vi överräckte filten hade kusinen inte ännu något namn så jag kunde inte sätta en "Made for..." lapp som jag satte på Elliots filt den här gången. Jag sydde istället fast en "handmade" lapp över muddskarvet.

Förutom filten hade jag sytt och tryckt en tröja och en body till bröderna.

 

En till storebror i stl 92 och en till lillebror i stl 62. 

Så hittade jag så tjusiga tryckknäppen när jag tittade in på käpynens webshop en gång. Det är alltså en stjärna på den. Den där lilla knappen gör en stor insats på en annars väldigt enkel tröja.

Min bästa väns baby

Jag blev i gymnasiet välsignad med en fantastisk väninna. Innan gymnasiet visste jag nästan bara namnet på henne för att vi hade gemensamma vänner och rörde oss i samma kretsar. Att hon började i mitt gymnasium blev en överraskning för jag visste inte att de hade flyttat. Rätt snabbt hittade vi varann trots att vi gick på olika årskurser, hon är ett år äldre än mig.

Vi är väldigt olika hon och jag, men hon är den där som vet allt om mig och ändå tycker om mig. I gymnasiet visste vi nog inte att vi ca 10 år senare skulle komma att bo ca 300 meter från varandra och träffas så intensivt som vi gjort. Hon är nog en av dem som gjort mina år som hemmamamma så lyckliga. Hon har också varit hemma stora delar av den tiden och många är de luncher vi ätit, de tårar vi gråtit och de ord vi yttrat i allra största förtroende över varandras köksbord. Många är de skratt vi delat, de utflykter vi gjort tillsammans med barnen och otaliga är de kaffekoppar vi druckit. Ibland har vi experimenterat och bryggt kaffe på de mest märkliga sätt med kakao i och allt möjligt. Märkliga maträtter har vi ätit och i bland har vi levt på surskorpor när vi träffats. Vi har alltid funnits där för varann. Och det kommer vi att göra i fortsättningen också fast jag har börjat jobba delar av veckan. Hon fortsätter hemmamammalivet för min andra jobbdag fick hon sitt tredje barn, sin tredje son.

Jag gav ett lapptäcke av trikårester och ett lite kläder till den lilla babyn.

Bodyn är sydd enligt eget mönster och byxorna är sydd enligt ett mönster Heidi från syjuntan tagit fram. Hängselbyxorna är sydda i stretchfrotté beställt från Metsola på rea. Jag beställde det just med tanken att sy hängselbyxor till någon som får baby någon gång. Det underbara tyget verkar slitstark samtidigt som det är mjukt och skönt.

Filten visste hon nog om att hon skulle få för hon hade uttryckt en sådan önskan en gång och jag sa att hon kan nog få en till nästa baby så jag ville hålla mitt löfte.

Trikåfiltar av rester blir så fantastiskt färgglada och trevliga och de är också roliga att sy. Extra roligt är det ju att oberoende av hur många du syr blir varje filt unik på sitt eget sätt. Jag radar aldrig lapparna på samma sätt och då ett tyg tar slut använder jag andra tyger så de blir så fantastiskt olika, men ändå lika färgglada.

Jag har kommit fram till att jag helst använder velour på baksidan. Det ger filten mera stadga och tyngd än om jag använder trikå. Jag har också kommit fram till att helst jag gör filtarna rektangulära och sätter 7x8 lappar istället för 8x8. Det passar bättre i vagnen med ett lite smalare täcke.

Vad jag inte kom så bra underfund med på just detta täcke var kantningen. Jag vet inte om det var fel på tråden, materialet eller inställningarna, men det blev inte så bra som jag hade önskat. CoverPron var inte samarbetsvillig just då. Jag fick massor med hoppstygn och fick sprätta flera gånger. Jag ändrade inställningarna flera gånger och fick det till sist godkänt.

Baksidan på den här filten är prickig velour.

Den här babyn fick också namnet Elliot, precis som babyn i förra inlägget. Tänk så många namn det finns och så väljer båda just Elliot.

Varmt välkommen till denna värld Elliot. Jag ser så framemot att få lära känna dig... Min bön och förhoppning är att du ska få vara lycklig, glad, trygg och älskad. 

Mönster:
Body - eget, storlek 68
Byxor - Heidis, storlek 68

Välkommen till världen Elliot!

Det är lite av babyboom omkring mig, det har varit så hela sommaren.

I juli föddes bland andra en lillebror i en familj. Mamman har blivit en god vän till mig och jag lärde känna henne för ett år sedan. Jag ville komma ihåg dem med en liten present med anledning av deras tredje barn.

Det fick bli en raglanbody enligt eget utritat mönster av resterna från min siksak tröja.

Bodyn kombinerade jag med ett par hängselbyxor sydd enligt en syjunttis framritade mönster. Jag valde stretchfrotté med troll på. Trolltyget beställde jag redan för länge sedan.

Båda plaggen är sydda i storlek 68.

Välkommen till världen lilla Elliot. Jag hoppas ditt liv ska fyllas med glädje, trygghet och värme.

Välkommen till världen lilla vän

Min kusin blev mamma för ett litet tag sedan. Jag hade sytt ett set färdigt, men när vi hade sommarjunta hemma hos en i juntan hade hon lite grejer hon ville bli av med. Bland annat lite tyg och där fanns ett tyg som fick mig att tänka på min kusin. Tyget räckte precis till en body:

Bodytyget är beigefärgat med hästar på. Det finns lite rosa detaljer i tyget så jag valde rosa mudd. Hemma hade jag ett randigt, tunt velourtyg som jag sydde ett par sparkbyxor av.

Det var hästarna som fick mig att tänka på min kusin. Hon red mycket när hon var yngre, jag vet inte när hon senast suttit på hästryggen, men hästar var en stor del av hennes liv när vi växte upp, så därför ville jag sy hästtyget åt just hennes nyfödda dotter.

Det är så vansinnigt roligt att sy bodyn. Och det är ju roligt att jag tycker det just nu då jag har många vänner som just fått eller snart ska få baby. 

Mönster:

Body - eget, storlek 68

Sparkbyxor - Meedom, storlek 68

Vänskap i polarnatten

Egentligen hade pojkarna inte så stort tröjbehov nu just. Men det hade känts väldigt ologiskt och märkligt att sy t-skjortor till sommaren av ett tyg som heter "Polar night". Ett sånt tyg måste ju användas på vintern.

Jag får bara positiva vibbar av det här tyget. Det beställdes från JNY i Sverige nästan genast då det kom till försäljning och lika snabbt som det kom tog det slut kändes det som. Tyget är designat av finska Sari Ahokainen, som också designat en del tyg för Lillestoff. Det är gjort av ekologisk bomull och jag fick slutligen så mycket av tyget att jag blev alldeles till mig. Jag skötte om en sambeställning från syjuntan och eftersom det var jag som beställde det kom tyget till mig. 2 meter tyg skulle delas och när jag klippt bort  metern som någon annan skulle ha hade jag bara en dryg 50 cm bit kvar. Jag mailade dit och berättade läget och jag fick lämna med den bit jag hade samtidigt som de sände en ny meter till mig, så jag hade 1,5 meter plötsligt. Jag blir så glad när kundservicen fungerar. Alla gör vi misstag, det är hur man reder upp misstagen som betyder något och jag är så glad att de rättade till misstaget för annars hade jag inte fått det att räcka till två tröjor.

Nu hade jag mycket tyg och medan jag sydde pojkarnas tröjor fick jag en rosa vision. Jag bara var tvungen att kombinera detta tyg med rosa mudd, jag bara måste. Och jag kom att tänka på en dotter till en nyfunnen vän. Jag ville sy en body för att jag älskar att sy dem och syr inga bodyn åt Milo längre då han blivit så stor.

Mamman till den här lilla flickan har blivit min vän i polarnatten, hon är min morgonväninna. Vi träffas en kort stund så gott som varje morgon när vi för våra barn till skolan för att vi delvis går samma väg och hon har blivit en människa jag kommit att tycka mycket om. Vissa människor känner man bara att man fungerar med och också känner att man vill bjuda in i sitt liv och också delge de saker man upplevt som inte varit så roliga. Det är en intressant känsla som infinner sig när man plötsligt bara märker att man pratat på i nästan en halvtimme om allt möjligt och inte ens tänkt på att man för ett par månader sedan inte ens kände den här kvinnan annat än till namnet och vems mamma hon var. En fin människa som jag en tidig morgon kan bjuda in på spontankaffe och tårtrester fastän hemmet inte är i toppskick. En människa som gjort mitt liv mycket rikare. Jag är glad och tacksam över att våra vägar korsats.

Tröjorna:
- Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med lång ärm), storlek 92
- Bat T-shirt, Ottobre 3/2008 (med lång ärm), storlek 116

Bodyn: Eget mönster, storlek 80

Ett gåvomaraton

Nu kommer ett inlägg om tre gåvor jag sydde i oktober.

En av Maltes dagklubbkompisar hade kalas. Eller egentligen hade rätt många kalas i oktober, men gåvan blev sydd till en pojke som fyllde 4 år. Jag har ju onekligen ett förråd av pojktyger så Malte fick välja vilket tyg vi skulle ta till kompisen och han valde JNY:s fina racerbilstyg. Inte att undra på då Maltes standardsvar när man frågar vad han gjort i klubben är "Lekt med bilarna med Viggo". Så racerbilströja fick det bli. Mönstret är det vanliga, det beprövade raglanmönstret ur Ottobre 4/2011. 

Den andra gåvan blev sydd till en 2-årig flicka. Hon fick en "Mail-Express" tunika/klänning i Lillestoffs fina "Best Friends"- tyg kombinerat med ett rosa tyg med röda prickar på.

"Best friends"-  tyget har jag så ofta drömt om att få sy i. Jag tycker så mycket om det tyget, men har upplevt det lite för flickigt för mina pojkar. Då jag märkte att hon fyller 2 år beställde jag hem det för att kunna sy det till henne.

Lillestoffs tyg är nog fantastisk kvalitet att sy i. Mönstret är från Ottobre 1/2012.

Till sist sydde jag en body och sparkbyxor till en nyfödd flickbaby. Våra vänner fick sitt tredje barn och jag ville ge dem något.

Bodyn är sydd i Liandlos "Små grodorna"- tyg enligt ett av mina egna mönster. Sparkbyxorna är sydda enligt Meedoms mönster. Kläderna är sydda i stl 68.

Mörkt som novembermörkret

Vissa tyg är såna där tyg jag lite avvaktar med. Jag kan tycka att de är väldigt fina, men kan tveka vad jag ska sy av det. Då lämnar jag det oftast och hittar det lite senare som restbit i någon bitsida. Det här jätte fina tyget med drakar och riddare på från Lillestoff  är ett sånt tyg. Jag hade många gånger kikat på det både här och där, men hittade det till slut i Fabriinas "palakankaat" (bittyger) och jag fick en restbit för en relativt billig peng:

Jag tycker om färgerna i tyget. Det passar speciellt så här års när det vissa dagar känns som att det inte blir ljust ute överhuvudtaget. Jag tänkte genast på Milo när jag fick det och såg en body i tyget. Men när jag hade sytt den färdigt började Malte också visa sitt intresse för tyget. Jag har lite kvar, men det räcker knappast till en hel tröja, speciellt inte till en 4-åring. Jag måste se om jag får det kombinerat med något annat tyg så jag skulle få ihop något åt Malte av det också. Jag tycker ju om utmaningen som ligger i att utnyttja ett tyg maximalt och jag kan också tycka om att mixa och matcha med andra rester nu som då. Jag får återkomma när jag har tänkt färdigt och sytt ihop en tröja till Malte också.

Jag klippte till bodyn på syjuntan en gång och vid klippbordet bredvid mig stod en syjuntevän och insåg att velourtygbiten hon hade med inte skulle räcka till ett par byxor i stl 104 som hon skulle ha. Jag såg att den blåa nyansen i velourtyget passade perfekt ihop med draktyget jag höll på att klippa och eftersom hon inte fick det att räcka till det hon skulle ha det till så kom tyget hem med mig och förvandlades till ett par byxor i stl 86/92.  Eftersom velouren var mera elastisk än de jag brukar ha valde jag att sy ett par snäva byxor enligt Meedoms tights mönster, men jag satte resår i bensluten och fick på så sätt ett par snäva, men bekväma vardagsbyxor som passar perfekt ihop med bodyn. Ett ljuvligt litet set i lika mörka färger som novembermörkret.

Mönster:
Body: Eget, storlek 86/92
Byxor: Meedom, form 0, men med mudd. Storlek 86/92

Med gemensamma krafter till en fotbollsbaby

Min systers man spelar i fotbollslag och de har haft en kvinnlig tränare. Denna fotbollstränare har blivit mamma. För några veckor sedan ringde min syster och frågade om jag kunde sy en body i storlek 68 åt en liten baby. Min syster själv skulle virka en filt som såg ut som en fotbollsplan och hon ville ha en body till det. Den skulle exempelvis kunna vara röd sa hon, eftersom lagets fotbollskläder går i rött. Jag tänkte att en röd body kan man plocka upp i vilken affär som helst, en liten baby med fotbollsmamma borde få något mera unikt än så och jag fick en idé som syrran genast nappade på.

Jag kom att tänka på resterna av Melvins fotbollströja. Kunde månne de resterna räcka till en babybody i stl 68? Jag fixade och vände på mönsterdelarna av och till, men hur jag än vände och svängde fick jag en ärm för lite. Jag hann sucka och tänkte att det strandade där, jag skulle bli tvungen att sätta en ärm röd. Men så gick jag till min kära syjunta och undrade om någon annan händelsevis hade beställt av det där tyget och om denne någon skulle råka ha en bit kvar som skulle räcka till en bodyärm i storlek 68 och jag fick napp. Det fanns en och hon hade kvar en hel del av tyget. Så jag fick hela bodyn av fotbollstyget. Eftersom lagets fotbollsdräkt är röd så fick det bli röd mudd och röda tryckknäppen och visst blev det ett sött litet fotbollskit åt en liten babytjej?

Filten har alltså min äldsta syster virkat enligt eget huvud. Hon hade nog inget mönster hon följde utan hade skissat upp den på ett papper bara. Visst är den fin? Hon är duktig på att virka den där systern min.

Till filten sydde jag en body i storlek 68 av liandlos fotbollstyg. Mönstret är mitt eget utarbetade.

Jag tror jag ska hitta på något stickat att få i utbyte mot bodyn. Jag tycker inte om att ta betalt, hon får hellre sticka något åt mig. Det är så roligt att man kan komplettera varann. Tillsammans kan man göra så mycket fint.

Välkommen lilla vän

Min jämnåriga kusin blev pappa för första gången för några veckor sedan. Jag ville ge deras baby något eftersom jag insett när jag tänkt efter att den här kusinen varit mera speciell för mig än någon annan kusin varit. Vi har växt upp i samma by, gått i samma klass och lekt tillsammans mycket som barn...

I gymnasiet var han väl nog en av mina bästa vänner. Många var de kvällar jag hoppade på cykeln och trampade iväg till honom för att tillsammans plugga matematik. Han behövde knappast hjälp, men jag har aldrig haft något sinne för matematik och var glad att han ville hjälpa mig. Jag skrev sedan matte i studenten så frivilligt som möjligt, men blev godkänd och jag är ännu skyldig honom en kaffekopp på ett café i den lilla staden där vi gick i gymnasiet. Dealen var att om jag skrev de två sämsta vitsorden i matte skulle han bjuda mig på kaffe, skrev jag bättre än så skulle jag bjuda honom. Han trodde på mig mera än jag trodde på mig själv. Den där kaffekoppen bjöd jag honom aldrig på... tiden går och man vandrar åt lite olika håll. Men ibland kan jag sakna gymnasietiden och den täta kontakt man hade då. Snällare människa än honom får man leta efter. Han bryr sig om, tar hand om, är ansvarsfull och pålitlig. Ett litet gossebarn har fått en jättebra pappa.

Han bor numera rätt långt ifrån mig, men jag tänker på honom alltid nu som då och tycker alltid det är roligt att träffa honom även om det blir rätt sällan. Jag träffade honom en dryg månad innan deras beräknande nedkomstdatum. Han berättade då att de skulle få en pojke och för första gången tror jag att hade sytt presenten innan babyn faktiskt var här. Eller ja, bodyn hade jag färdigt. Byxorna sydde jag senare...

Tyget med elefanterna är köpt från Eurokangas. Jag råkade vara in dit med en vän från syjuntan och fastnade genast för det. Det gjorde också vännen som i dagarna går på mammaledigt, så vi delade på det sista som fanns kvar på rullen. Det fanns också i andra färgsättningar, men jag tyckte bäst om den här mörkblåa och visste ju att det skulle bli till en liten babypojke.

Den limegröna trikån hade jag hemma och det räckte precis till ett par snäva byxor. Jag satte elefanttyget i bensluten för att få ett set. Jag sydde storlek 68 och kläderna är mottagna, men passar ju inte ännu på ett tag. Jag brukar ofta ge storlek 68 eller 74 för att vi oftast fått storlek 62 åt våra barn. Det brukar vara roligt att ha någon lite större storlek att vänta i lådan att ta fram när babyn växt.

Mönster:
Bodyn: Eget
Byxorna: Meedoms tajts.

Storlek: 68

Kusin C: Vad sägs om vi skulle ta den där kaffekoppen nästa gång vi råkas? Så skulle jag få bort den från mitt samvete... ;)

Sy-lan resultatet

Jag tillfrisknade så pass att jag kunde delta i sy-lan fredag till lördag. 24 timmar ostörd sytid gör ju en frisk även om man skulle råka vara sjuk. Jag hade på grund av förkylningen inte hunnit förbereda mig i samma utsträckning som jag brukar. Jag brukar nämligen klippa till allt färdigt så jag bara behöver tuta och köra. Den här gången fick jag ta med lite av varje och bara se vad jag kände för att göra. Och jag hann med en hel del trots allt. Här kommer ett litet urval:

Vår lilleman behövde pyjamas så jag sydde ihop en pyjamaströja av Liandlos tyg "Haren och sköldpaddan". Mönstret jag använt var helt enkelt mönster på en baströja jag hittade i min mönsterlåda. Jag hade inte skrivit på mönsterdelarna varifrån jag hämtat det, men jag antar att det är från någon Ottobre. Byxorna är Meedoms tajts, men med mudd nertill. Tyget till byxorna fyndade jag på tygloppis, men eftersom jag vet vem som sålde det vet jag att det ursprungligen kommer från Buttinette.

Jag tycker om att sy pyjamas och är så glad att de två äldsta också behöver nya pyjamasar.

Storlek: 86

Milo behövde också nya basbyxor och jag sköt min vana trogen upp att sy dem. Av någon orsak jag inte ens själv känner till har jag stagnerat i ett tänkande kring att jag inte tycker om att sy byxor. Egentligen är det inte svårt och inte tar det särskilt länge heller, men jag tycker att det är på något sätt lite tråkigt. Den här gången prövade jag ett nytt mönster också och drog mig lite för att sy upp dem då jag helt enkelt inte visste hur det mönstret skulle passa. Men de sitter rätt bra. Enligt mönstret skulle de inte ha mudd i bensluten, men eftersom få saker så irriterande som när barnet trampar på fållen satte jag mudd så de skulle hållas på och uppe. Byxorna var också märkvärdigt låga i midjan och hade mudd istället för fålltillägg och gummiband, så nästa par ska jag höja i midjan. Jag sydde fast bokstäver som bildar hans namn och är glad åt att han har ett så kort namn. Världens bästa velour köper man från Kestovaippakauppa och den är underbart mjuk och härlig och behåller mjukheten tvätt efter tvätt. Nuförtiden vill jag nästan bara ha deras velour.

Mönstret är från Sömnadsmagasin 8/2012 och det kan irritera mig att de numrerar barnkläder enligt ålder istället för storlek. Dessa sydde jag nu efter mönstret för en 1-åring, men jag undrar om jag borde ha använt mönstret för 2 år i stället. Kanhända att det hade hjälpt upp den låga midjan lite, men benlängden var ok för en 1-åring. Milo är drygt 1½ år. Jag föredrar alla gånger numreringen 86... 92... 98 osv...

När jag insåg att det inte alls behöver vara tråkigt att sy byxor sydde jag också upp ett par velourbyxor enligt samma mönster till Milos 6 veckor yngre kusin Arthur. Arthurs byxor blev bruna med limegröna bokstäver som skulle matcha bodyn han fick. Den här velouren är inte Kestovaippakauppas utan en bit jag bytte till mig på en tygbytarkväll en gång.

Bodyn är sydd i Liandlos "10 små indianer"- tyg enligt mitt eget mönster. Jag sydde två likadana bodyn, så Milo har en likadan och med setet följde också ett löfte. Arthur ska flytta utomlands med sin mamma och pappa för några år och löftet jag gav är att varje gång jag klär på Milo hans "10 små indianer" body  ska be för dem eftersom jag vet att Arthur har en likadan.

Jag sydde också en annan body till Milo, men den har jag inte fått fotograferat ännu. Jag sydde också ett par byxor åt Malte, ett par åt Melvin och en tröja till min 9-åriga systerdotter. Byxorna har jag inte fotograferat och tröjan har systerdottern ännu inte fått så därför sätter jag det inte hit ännu. Men en jumppapåse fick jag sytt:

Malte har börjat gå på jumppaskoj en kväll i veckan och behövde en jumppapåse för tossor och vattenflaska. Så jag sydde en enligt samma mått (ca 45 x 35 cm) som den jag sydde till Melvin i våras. Enkelt med några raka sömmar och ett band.

Tyget med de så välkända och omtyckta bilarna från filmerna om Blixten McQueen är beställt från Kangastukku för länge sedan, men är lika aktuellt nu som då det blev köpt. Jag köpte 3,5 meter band (anoraksnodd) eftersom de löper dubbelt, men banden blev ändå kanske lite onödigt långa då han ska bära den på ryggen.

Så visst hann jag med en hel del på ett dygn trots allt. Och jag fick en insikt även detta sy-lan. Insikten den här gången var att det inte alls är så förhatligt att sy byxor. Jag sydde 4 par byxor under dygnet med maskinerna och vännerna i världens bästa syjunta.

Nu har symaskinerna stått så gott som orörda sedan helgen och jag måste medge att det känns frustrerande att ha så många ideer jag vill förverkliga, men så lite tid att genomföra alla planer. Jag har kläder till mig själv i tankarna, en och annan pyjamas och några applikationer jag skulle vilja ta itu med. Det är ju inget jag måste jag göra, men något jag så gärna vill göra. Allt har sin tid...

Melvins design

För ett tag sedan sydde jag upp den 60 cm bit jag hade i skåpet av tyget som har lite olika namn. På svenska nätbutiker heter det ofta "Huset". På finska heter det på ett ställe "kortteli" (kvarteret) och på ett annat "kaupunki" (staden). Det må nu heta vad det vill, jag tycker om det i vilket fall som helst. Tyget blev beställt i våras från Kestovaippakauppa och tanken tror jag ursprungligen var en tröja till Malte, eftersom hans favoritfärg är röd. Men trots den röda färgen fick jag inga Malte-vibbar av det så det lämnade i skåpet. När jag tog fram det för ett par veckor sedan kom Melvin in i syrummet och frågade om tyget var hans. Han tyckte om det, men hade lite åsikter om hur det skulle sys. Han ville ha ärmarna av ett annat tyg så jag lät honom titta i tyghyllan och planera tröjan själv och han gjorde det riktigt bra och förklarade också varför han valde som han gjorde.

Till ärmarna valde han Liandlos limegröna stjärntyg för att träden i det röda tyget är limegröna. Sedan finns det ju också stjärnor i det röda tyget, så då passar det ju med stjärnor, resonerade han. Svart mudd var sedan det självklara valet. Han ville ha mudd i ärmsluten för att det lättare hålls på plats när man ska dra upp ärmarna.

Jag frågade innan jag sydde täcksömmen med svart tråd på raglansömmen så det fick jag göra. Och jag bara älskar när CoverPron samarbetar. Sömmen satt som en smäck och jag vågar allt mera ta ut svängarna med CoverPron när jag ser att resultatet blev bra.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116/128 (bredden/längden)



Melvin undrade sedan vad jag skulle göra av biten som blev kvar av det röda tyget. Och eftersom han var på hugget att hitta på frågade jag vad han tyckte jag skulle göra med den. Han tyckte att den skulle bli en body åt Milo. Så det blev det:

Den här gången använde jag ett av de mönster jag själv arbetat fram, den första i storlek 86 av den här bodymodellen. Och jag gjorde tydligen en miss i mönsterkonstruktionen för ärmarna känns snäppet för korta. Nästa body måste jag förlänga ärmarna eller sätta breda muddar i ärmsluten. Men i övrigt sitter bodyn så bra på.


Till bodyn sydde jag ett par byxor av det omtyckta snäva byxmönstret "Little Houses". Det limegröna collegetyget fyndade jag på tygloppis i våras och betalde hela 80 cent för det... billigt och bra.

Mönster och storlek:
Body - eget stl 86
Byxor - "Little houses" Ottobre 1/2012, stl 86

Nä, det var inte bra

Även om jag har ett mönster jag vet att sitter bra på något av barnen känner jag ibland bara att jag vill variera mig. Efter att ha arbetat fram fungerande bodymönster tänkte jag nu ta ett mönster rätt och slätt ur en tidning, så jag bläddrade genom några tidningar och fastnade för "Kisuliini"-bodyn i Ottobre 6/2012, men nä, det sitter inte bra, så är det bara.

Modellen är hopplöst bred, speciellt i ärmarna. Jag vet inte om det är för att bodyn saknar knappöppning i halsöppningen som den måste vara så bred, men den sitter inte lika bra som de andra mönstren jag jobbat fram själv. Det lilla hålet var inte på mönstret utan det la jag till som en egen liten detalj. Jag kantade inte med mudd utan med 4-vikt jersey i bandkantaren. (inställningarna 5-5-3, diffen på 0,5, för eget kom ihåg).

Rävtyget och prickarna är båda från Eurokangas. Jag köpte rävarna redan i våras med tanken var sy en höstbody till honom. Jag tycker mycket om tyget, men tycker att det är synd att jag använde det till en body som inte sitter så bra på.

I fortsättningen håller jag nog mig till mina egna utabetade mönster.

Milos byxor är också nya. En lite omarbetad variant av "Litttle rabbit"-byxan ur Ottobre 1/2012. Velouren är beställd från Seliashop.

Mästermannen i bodyn

Jag börjar ladda upp för nästa bodystorlek och jag har sagt det förut, men jag säger det ändå igen. Jag älskar att sy bodyn... riktigt på riktigt! Jag började nästan gråta då jag insåg att den här storleken är antagligen den sista jag syr, till Milo i alla fall. Han är uppe i stl 86 nu och jag syr upp ett lager för höst/vintersäsongen. Det börjar tillverkas lite tröjor också vid sidan av bodytillverkningen. Men för ett tag sedan klippte jag upp den sista biten av Liandlos "Mästerkatten i stövlar" - tyg. Ett tyg jag insåg att jag inte dokumenterat på bloggen även om jag redan sytt två tröjor av det tyget. En tröja var en del av en byteshandel med en syjunttis och den andra har Melvin sprungit omkring med hela sommaren i form av en t-skjorta jag sydde i maj. Så här kommer nu en bild av det tyget också så jag får det dokumenterat.

Bilderna av Milo blir inte de bästa, han kan liksom inte stå stilla fast hur man försöker säga "vänta där".

Bodyn är sydd enligt eget mönster. Jag har använt det en gång tidigare, men den här gången gjorde jag sprundet lite kortare och satte bara en tryckknapp och jag tyckte att det blev bättre så här. Det sitter bra på Milo, det gör de flesta av mina egna mönster för jag anväder i stort sett samma bas i bredd och längd...

Mönster: Eget
Storlek: 86

Hajbröderna

Lite har jag fått sytt i sommar och de här t-skjortorna blev nog egentligen klara redan i början på juni, men jag har inte kommit mig för att blogga om dem.

Det orange tyget med hajar på var en restbit jag böt till mig på en tygytarkväll på syjuntan och det räckte precis till en kortärmad body i stl 80. När jag sedan fick syn på samma tyg i turkos beställde jag en meter av det för att sy t-skjortor åt de två äldsta av det. Och här har jag riktigt sytt de mönster jag använder mest för att de passar på killarna. Melvin har en "Slim-fit" modell, Malte har en vanlig och Milo har en body av det mönster jag arbetat fram själv.

Benvenuti bambina

Jag satte ett paket på posten i måndags. Det skulle söderut, ända ner till Italien och redan i går (onsdag) fick jag ett tackmeddelande av mottagaren. Snacka om snabb leverans.

Min i Italien bosatta väninna fick sitt andra barn i början på sommaren och även om jag hade klippt till allt färdigt medan babyn ännu var inne i magen fick jag det inte ihopsytt förrän förra veckoslutet.

Den här gången blev det en body och sparkbyxor åt den nyfödda lilla dottern. Det fick bli Liandlos underbara "Guldlock" - tyg som blev föremål för detta projekt. Jag störtgillar det här tyget och jag tänkte att björnarna är lite små exotiska i Italien och får påminna om de finska rötterna. För här i skogarna finns det björnar.
Jag använde ett bodymönster jag använde mycket åt Milo i de minsta storlekarna. (Ottobre 5/2006) Jag matchade sedan bodyn med prickiga sparkbyxor.

Byxorna är sydda enligt Meedoms basmönster som är lika välsittande som de är snabbsydda.




För att sedan få en fin slutfinish på det hela satte jag en liten lapp i sidömmen där jag skrev "Fatto per Stella". (Alltså made for Stella på italienska)

Det blev också en lapp med texten "Fatto per Leo" för i familjen finns en pojke från förut och jag ville också skicka något åt den nyblivna storabrodern. Jag valde igen ett liandlo tyg och fick lite Leo - vibbar av "Hans och Greta" tyget.

Jag sydde en t-skjorta helt rätt och slätt utan märkvärdigheter och använde ett raglanmönster jag använt åtskilliga gånger förut.

Jag tycker så mycket om Liandlos mönster och tyg. Jag blir bara så fantastiskt glad av dem. Det finns en liten bit "Hans och Greta" kvar i min hylla och det tror jag är reserverat för endera Malte eller Milo. Jag har inte ännu bestämt mig för vem av dem som ska få det.


Med detta inlägg får jag hälsa till mina italienska vänner som bor på en av de vackraste platserna jag sett. Jag kan förstå att hon stannade där då hon mötte kärleken för det är underbart vackert där nere "Under the Tuscan sun". Och vad roligt att de fått ett nytt litet knytte att älska och ta hand om.
Benvenuti nel mondo bambina!

                                                               

Bodyparaden

Sommaren är här och även om vädret inte alltid är så varmt behövs kortärmade bodyn åt minstingen. Vi har väldigt varmt på vinden och då barnen är där uppe och leker har Milo oftast bara en kortärmad body på sig. De flesta kortärmade bodyn han haft är av storabrödernas arvegods, men en del av dem börjar bli slitna och jag vill ju så gärna sy. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag gillar att sy bodyn. Jag gillar det så mycket att jag sydde två likadana av LiandLos "Lilla snigel" och gav den ena åt 6 veckor yngre kusinen Arthur.

Ett av de tyg jag gillat bäst är Liandlos "Björnen sover". Det är ett tyg jag varit lite onödigt rädd om och därför inte velat klippa i. Det har legat i min låda i över ett år, men nu bestämde jag mig för att klippa ut en body av det. Det kommer nya fina tyger jämt och ständigt, så det var nu bara att bestämma sig för att sätta saxen i det. Det finns dessutom ännu kvar av det i min låda.

Här kantade jag med en tjockare, randig (brun & olivgrön) mudd som är kraftig, men ändå tillräckligt töjbar för att få ett snyggt resultat. Mudden är beställd från Kangas-Malla för rätt längesen.

Jag sydde också ihop en kortärmad body av LiandLos "Ekorrn satt i granen". Så nu får det gärna bli varmt och soligt igen.

Mönster: Eget
Storlek: 80

Beställning med misstag

Nu som då händer det att jag får förfrågan om jag kan sy något på beställning åt såna jag känner. Ibland syr jag gladeligen, ibland säger jag nej... allt beroende på ork och lust.

En av mina vänner har flera gånger anlitat mig och nu senast i april fick jag i uppdrag att sy body och sparkbyxor till en nyfödd baby i hennes bekantskapskrets. Jag tycker riktigt mycket om att sy bodyn, speciellt sedan jag fick hem CoverPron och kan använda bandkantaren. Det blir så snyggt resultat med den. Det är också bodyn jag helst syr då jag själv känner någon som har fått en baby.

Det här gröna setet tycker jag så mycket om. Lillestoffs "Tre små grisar" tyg är så behagligt grön och kvaliteten är så bra att det är en fröjd att sy i det. Milo har också fått en body av det.

Den gröna enfärgade trikån jag använt till sparkbyxorna vet jag inte helt säkert varifrån jag beställt, men jag tror den är från JNY.

Tyvärr blev bodyn inte helt perfekt. CoverPron var relativt ny då jag sydde det här. Jag var ännu ganska ovan med inställningarna och den ena nålen kom lite utanför resåren på två ställen så det kom en gul tråd på själva tyget. Hade jag sytt till nån av mina egna barn hade jag inte tagit det så hårt, men jag visste ju att de här skulle ges bort och ville göra det bra. Jag sprättade en gång, men vågade inte sprätta en annan gång då jag var rädd att få hål på själva tyget.

Så som kompensation fick hon en body till med fruktgubbar på. Och här blev kantningen som den skulle. Tyget är Liandlos beställt via Royal-tuote nån gång på våren då de hade nån kampanj så det var nedsatt.

Jag tänkte att den här bodyn också passar helt bra med de gröna sparkbyxorna då det finns en del grönt i tyget.

Den här gången blev mina missar till mottagarens fördel då hon fick två bodyn istället för en.

Mönster:
Body - Ottobre 5/2006
Sparkbyxor - Meedom & Meedoms barnkläder

Storlek: 62