torsdag 30 april 2015

Chef Malte

Våran Malte har tidigare tyckt om att baka, men nu har han upptäckt matlagningskonsten tack vare att han i 6-års present fick en kokbok för barn. Han brukar titta på bilderna i den och önska att vi ska koka något ur den tillsammans. Och han vill ofta vara med och laga maten.

Nu när det drog ihop sig till vappenmaskerad på dagis beslöt vi tillsammans att han skulle vara kock. Jag brukar tycka att det är lite onödigt att lägga mycket tid på maskeradkläder, men den här gången tänkte jag att han ska få använda kockrocken  och den tillhörande kockmössan här hemma när han kokar mat till familjen och jag blev så motiverad att sy. I januari 2013 när Ottobre damp ner i min postlåda såg jag genast på pärmen att det fanns mönster på en kockrock och jag tänkte redan då att den ska jag sy nångång. Nu fanns det orsak att sy den och i morse förde jag den här glada kocken till dagis.



Eftersom jag kom på det sent på tisdag kväll insåg jag att det är knappt om tid att få den färdig till torsdag. Men jag kan vara envis och bestämd när jag är inspirerad och jag skulle ha den färdig trots bihåleinflammation och huvudvärk. Jag grävde fram ett gammalt och avlagt vitt lakan och satte igång. Och jag blev så nöjd.

Ännu på onsdag hade jag förhoppningar om att hinna sy de charmiga rutiga byxorna som hörde till i mönstertidningen, men jag fick nog inse min begränsade tid och nöjde mig med att köpa sex knappar och inte börja leta rutigt tyg när jag var inne i tygaffären.

Men det här var ett roligt projekt och Malte är så stolt över sin kockrock och undrar när vi ska koka mat tillsammans nästa gång så han får använda sin kockrock.

Mönster: Ottobre 1/2013
Storlek: 122

tisdag 14 april 2015

Vardagspussel och tygbitspussel.

Jag har sytt väldigt lite de senaste månaderna. I förhållande till många andra syr jag väl rätt mycket, men jämfört med mig själv i fjol vid samma tidpunkt har jag sytt lite. Och det jag har sytt har jag inte fått dokumenterat, tyvärr. Jag vill nämligen gärna för min egen skull dokumentera så mycket som möjligt av det jag tillverkar, men nu när jag jobbar 4 dagar/vecka tänker jag lite annorlunda. Jag syr fortfarande det mesta av barnens kläder själv, men jag väljer att inte stressa med dokumentationen. Allt har sin tid och nu är det en annan tid än det var för ett år sedan.

Det är en tid med jobb dagtid och på kvällarna är det tid för barnamys, läxläsning och planerande för nästa dag: vem för, vem hämtar, vem behöver bil, vem cyklar och vem åker buss? Det är en tid att lägga vardagspussel på ett annat sätt än då man var hemmamamma. Jag klagar inte för jag tycker om mitt jobb och försöker njuta för jag vet att det är ett gästspel jag gör på den arbetsstol jag sitter på varje dag.

Men det är ju onekligen ett helt annat liv än den vardagslunk jag traskade omkring i för ett år sedan och det har tagit tid att vänja sig. Jag har behövt tid att sätta mig in i helt nya saker för mig, tid att inse att jag omöjligt hinner med allt på samma sätt som förut. Tid att inse att stunder att umgås med bästa vännen behöver planeras och bokas in på ett annat sätt än tidigare. Allt ska planeras på ett helt annat sätt än tidigare och det kan vara irriterande, men hälsosamt. Jag kan sakna livet som hemmamma för jag tyckte att det var de klart bästa åren i mitt liv, men jag tycker också om utmaningen att hitta mig själv i en ny roll som arbetstagare. Jag vill försöka hitta balansen mellan jobb och fritid, hem och familj och ibland känns det lite små kaotiskt. Men mitt i det vardagskaos som råder hittar jag ännu en enorm njutning i att sitta vid mina symaskiner och ibland skapar jag något som blir bättre än jag först hade föreställt mig och de sakerna väljer jag i nuläget att lyfta fram här på min syblogg.

Melvin fick en ny tröja för några veckor sedan. En tröja som blev en stor favorit och det gör mig så glad. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - Min stora utmaning inom sömnaden just nu är att skapa kläder som vår äldsta vill ha på sig. Jag vill så gärna sy till honom fortfarande, för nu har vi kommit till ett skede då man kanske till och med sparar en slant med att sy till honom. När ett barn växer ur den där småbarnsavdelningen i klädbutikerna och vi börjar röra oss i storlek 128 - 134 blir priserna nästan de samma som vuxenkläder. Och det duger ju inte med vad som helst längre heller. Det får absolut inte vara barnsligt utan så där lagom coolt.

Jag hittade ett rött trikåtyg med smala svarta ränder på i mina gömmor, ett tyg jag köpt av en syjunttis för ett tag sedan och jag skarvade i med rester av enfärgat svart till ärmarna. Jag ansåg att det ännu saknades något så det blev en liten svart ficka på framstycket och sedan ännu ett sprund. Sprundet kom till mest bara för att jag är lite rädd att glömma bort hur de ska sys och vill hålla sprundkunskapen vid liv. Och Melvin var jättenöjd. Vi tänker tillsammans numera när det gäller kläder till honom. För jag ids inte sy kläder han sedan inte vill använda så då är det bättre att han själv får vara med i planeringen och själv säga hur han vill ha det.

Mönster: Villi Viikinki, Ottobre 6/2010, har lagt till sprund och ficka.
Storlek: 128 (bredd) 134 (längd)