söndag 14 augusti 2016

Symaskinstid

Med tanke på all stickning som förekommit på denna plats kunde man nästan tro att mina symaskiner slutat fungera. Men så illa är det ändå inte. Jag syr nog mycket fortsättningsvis, men eftersom jag nästan alltid använder mig av de samma mönstren och det mesta är helt vardagliga trikåtröjor och mjuka vardagsbyxor känns det inte så viktigt att sätta tid på att skriva inlägg om alla dem. Stickning har blivit det nya och intressanta nu, det är kanske det jag känner att jag vill dokumentera i större utsträckning än syendet.

De senaste veckorna har jag sytt mera än vanligt ändå och låtit stickorna vila lite.

Kanske det är terminsstarten som får fart på mig och allt som behövs för den. Min växande mage sätter det egna klädbehovet i nytt perspektiv också. Och med jämna mellanrum behövs en och annan present. Och nog är det roligt att sy, det går så mycket snabbare att få något färdigt jämfört med att sticka.

Två av barnens kusiner bor utomlands. Varje sommar brukar de vara hemma några veckor och då njuter i synnerhet vår yngsta av lek och sällskap med sin bara 6 veckor yngre kusin. I sommar, då de varit 4 år, har de verkligen lekt på ett sätt de inte gjort förut och det har varit en fröjd att se att de har så roligt tillsammans.

I helgen var det dags för vemodets avsked igen. Ett avsked vi ju borde vara vana med vid det här laget, men som alltid smärtar lite ändå. Det blir så tydligt och klart att det är så länge tills
vi träffas igen.

Jag har ett par gånger förut sytt likadana tröjor till de jämnåriga kusinerna och har i samband med det gett löftet att tänka på dem lite extra och sända en liten bön varje gång jag ser den tröjan. Som då jag hänger upp den efter tvätt, när jag ser att Milo har den och så vidare. Det började jag med redan när de två kusinerna var i bodyåldern. Vartefter de växt har jag sytt nya likadana. Nu var det dags för storlek 110.

Tyget jag valde nu var ett tyg som är ett av mina all time favourites från liandlo. Det har legat flera år i min tyghylla för att jag helt enkelt inte haft hjärta att klippa i det fina tyget. Men vem gläder det egentligen om det ligger i min hylla som inte ens har glasdörr? Ingen. Så nu satte jag saxen i det och fick det just och just att räcka till två likadana tröjor. Den ena till vår Milo och den andra till hans jämnåriga kusin som en tackgåva för allt roligt de haft den här sommaren. Och för mig själv som ett nytt löfte om att komma ihåg dem i bön. Med tanke på läget i världen just nu känns det kanske mera angeläget än någonsin tidigare.

Mönster: Eget hopkok
Storlek: 110

Det finns också en lillebror i familjen som snart ska fylla 2 år. De hade ett litet kalas för honom innan de nu åker tillbaka och jag sydde en tröja till honom också av ett annat av mina favorittyg, Lillestoffs "Tre små grisar", som också legat några år i min hylla.




tisdag 9 augusti 2016

Stickade små vantar

Två fina vänner i min bekantskapskrets har de senaste månaderna fått välkomna nya små liv till världen. Två små pojkar har fått ta sina första andetag och fått komma till den här på många sätt galna världen. Men de här två pojkarna har fått komma till de bästa och tryggaste hem som finns.

Inför varje möte med en liten ny människa blir jag så ödmjuk - ödmjuk inför det liv som skapats. Varje litet liv är en oförtjänt gåva. Ett under är det och ett litet mirakel som tyvärr inte alla är förunnade att få ta del av. Varje möte med ett nytt liv för tankarna till dem som på ett eller annat sätt bara längtar efter ett likadant möte och kämpar år efter år, de ofrivilligt barnlösa. Jag vet själv hur svårt det kan vara att bära på den längtan, att man kan älska något man inte ens har.

Dessa två pojkar är en livets gåva och de behöver få ha varma händer när hösten snart kommer, så det fick bli stickade vantar i paketet.



Mönstret hittade jag via ravelry till en blogg där författaren delat med sig av detta mönster. Jag tyckte ugglorna var så där lagom babymysiga och att vantarna saknade tummar var bara bra. Det är svårt att få in de små babytummarna i tumhålen så då är det lika bra att lämna vanten helt utan.

Jag använde mig av rester av Novitas Nallegarn. Jag gillar nog mönsterstickning mer och mer.

Mönstret hittade jag här: http://strikkehikke.blogspot.fi/2012/06/uuuuhu-vottemnster.html