tisdag 31 december 2013

Nyårstankar

Jag ska i kväll i väg med min familj till goda vänner för att äta en bit mat tillsammans med dem denna nyårsafton. Nyår är nog inte längre vad det en gång var. För egentligen är det bara en kväll som alla andra, speciellt för barnen. De ska i vilket fall som helst i säng den där samma tiden oavsett om det är årets sista dag eller inte. Så vi äter tillsammans, men sedan går vi nog hem tills det blir nattdags för barnen. Det är mysigt på sitt sätt det också, att sitta i soffan tillsammans med min man efter att barnen tystnat. Äta lite chips, kanske få en kopp av mannens goda cappucino och ta en chokladbit till det.

Men jag tycker ändå om nyår. Jag tycker om tanken på att lämna det gamla bakom sig och ta emot något nytt. Se bakåt, vända blad och blicka framåt.
Den här bloggen vill jag hålla som en syblogg så de bakslag jag upplevt detta år och de förhoppningar jag har inför nästa år på det privata planet får förbli osagda. Men några saker kan nämnas.

2013 blev året då min man cyklade runt Vättern och jag fick se det riktiga "Villa Villekulla" på Gotland. Det blev också året jag plötsligt var mamma till en skolpojke med allt vad det innebär med läxläsning och föräldrakontakter. Och med tanke på temat för denna blogg fick jag ju min efterlängtade och omtyckta CoverPro detta år.

Det blev året då jag sydde en hel del och utvecklades på det område jag vill dokumentera här.

Under 2014 önskar jag inom det området att jag ska få utvecklas ännu mera. Jag har ännu förhoppningen att bli en riktig "mästerapplikant" (få till riktigt snygga applikationer). Jag vill lära mig mera om hur jag kan rita egna mönster, ändra mönster på bästa sätt och hoppas sy mera till mig själv också. Jag ser framemot att pröva nya mönster till den som kommer att fylla 8 år nästa år som inte vill ha för barnsliga kläder längre.

Jag hoppas också att jag ska våga mig på att sy mera byxor. Då tänker jag närmast på jeans, inte mjukisbyxor. Men i första hand till barnen.

Jag kommer att få delta i syjuntans Sy-lan redan om några dagar så förberedelserna för vad jag ska sy då är redan i full gång.

En tillbakablick är på sin plats denna kväll och jag ska här lista de tre saker jag är mest nöjd med av allt jag sytt under 2013.

Tredje plats:

Med motiveringen att det var mycket sprättande och massor med problem under arbetets gång, men jag trots det hade tålamodet att göra om och använder den massor nu måste det nog bli min "Sakura Martha". Jag älskar tyget och modellen.

Men jag måste nästan göra en delad tredje plats för jag är nog också väldigt nöjd med Klas Klättermus som jag sydde till svärmor. Den blev så mycket bättre än jag hade föreställt mig när jag började.


Andra plats:

I min eftersträvan att börja behärska och förstå mig på hur applikationer ska sys måste jag nog säga att jag blev ruskigt nöjd med de här hängselbyxorna med det applicerade lejonet. Perfekt är det inte, men det är tillräckligt snyggt för att jag ska kunna vara riktigt nöjd. Tyvärr är byxorna numera för små.

Första plats:

Jag är nog jättenöjd med kragbodyn jag sydde till Milo när vi skulle på 1-års fotografering. Det var mycket jobb med att pröva sig fram för att få fram mönstret, men det blev så bra och sömnaden stötte inte på några problem heller. Den blev nog det närmaste perfektion jag kom detta år. Tyvärr är också den för liten numera.

ETT KREATIVT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG MIG SJÄLV OCH MINA LÄSARE!


Sista klappen ut

Årets sista dag och här kommer sista klappen som jag sytt.


Mottagaren var vår 2-åriga gudson som tycker om traktorer. Det fina traktortyget kommer från Znokdesign och tyget är återigen designat av fantastiska Johanna Ahlard. Det blev en helt enkel och snabbsydd, långärmad tröja enligt ett fungerande mönster. Jag hade gärna vågat ta ut svängarna lite mera i valet av halskant och ärmslut och satt rött eller brunt eller vad som helst, men svart kändes onekligen som det säkraste valet så det fick bli det.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 104

måndag 30 december 2013

Riktigt nöjd

En av mina bekanta frågade om jag kunde tänka mig att sy en tröja till hennes 8-åriga gudson. Jag lovade att göra det och såg samtidigt en möjlighet att utforska lite nya mönster. Melvin har just fyllt 7 år och jag märker att han börjar ha lite större skillnad på vad han klär på sig. En del tyger tycker han är för barnsliga och jag ser framemot att pröva mig fram lite bland mönster för större pojkar de kommande åren.

Den här modellen jag sydde som ett beställningsjobb är definitivt ett mönster jag kommer att återgå till en annan gång. Mönstret börjar från stl 128 och snart är Melvin där. Jag hittade så fint tyg också, ett tyg som igen en gång kommer från liandlo, men som jag beställt via en finsk återförsäljare.


Skatetyget är alltså liandlos tyg och det svart-vit randiga är det samma som jag använde till Emmas tröja. Alla former av randiga tyg är en oerhört bra bas att ha i skåpet då det är så enkelt att kombinera med de flesta tyg.

Jag gillade modellen där det delade framstycket gör den lite spännande och de olika tygen på ärmarna ger den lite variation. Trots att det var ett beställningsjobb vågade jag mig på att sy täcksömmen synlig med svart tråd på skärningssömmarna. Efter samarbetssvårigheterna med CoverPron i förra inlägget var jag så glad att den här sömmen blev som den skulle och maskinen gjorde det den skulle göra.



Mönster: "Literature", Ottobre 4/2011
Storlek: 134

Till mina systerdöttrar

Jag tänkte uppdatera med de sista klapparna så jag får dem dokumenterade på den här sidan året.

Jag har två systerdöttrar, en som är 9 år och en som är 2 år. Jag är glad att de finns i mitt liv för det gör att jag ibland kan beställa hem ett tyg som jag tycker är vansinnigt fint, men som är kanske mera åt flicksidan än pojksidan. Ett tyg som det är roligt att sy och skapa i och som man blir glad av. För de som läst min blogg kommer det knappast som någon överraskning att många av de tygen kommer från svenska liandlo och är designade av Johanna Ahlard. Ahlard är en av mina absoluta favoriter när det kommer till tygdesigners, det beror nog helt enkelt på att hon designar tyg i en smak jag gillar: lekfullt och färgglatt. Till systerdöttrarnas klappar hade jag beställt hem en restbit på 90 cm bit av ponnytyget.


Till 9-åriga Emma blev det en tröja enligt samma mönster hon fick en tröja av tidigare i höst. Jag visste ju att det mönstret passade. Jag ville den här gången kombinera med randigt så det blev med Hilcos fenomenalt mjuka smalrandiga tyg, vita ränder på svart botten. Jag valde att sätta grön mudd i halshålet. Det var samma gröna nyans som träden i tyget.

Mönster: "Fancy Mix" Ottobre 4/2012
Storlek: 146


Till 2-åriga Natalie blev det också en tröja av samma tyg. Men här stötte jag på problem. Först fick jag för lite tyg. Min tanke var att sy en långärmad tröja av ponnytyget och inte alls kombinera det med prickigt. Men tyget räckte bara till korta ärmar vilket jag anade redan då jag bara fick tag i 90 cm av tyget. Så då började jag blanda in prickigt tyg för att få långa ärmar. Först tänkte jag göra hela ärmen dubbel så att det skulle vara dubbelt tyg vid de korta ärmarna. Men eftersom modellen har raglanärm och rynkning vid halshålet blev det för tjockt att rynka ihop båda tyglagren. Så jag måste fixa det på ett annat sätt. Nu är de korta ärmarna bara enkla och det prickiga tyget är sytt fast i kantningen av de korta ärmarna.

När jag sedan skulle kanta halshålet blev jag riktigt arg och fick bittert erfara att bandkantaren på min CoverPro inte alls tycker om framilonband. Jag hade först sytt framilonband i halskanten för att få jämna rynkor, men när jag sedan skulle kanta  blev det bara hoppstygn, lösa trådar och elände av alltihop... Jag rattade på inställningar och skruvar, ändrade pressarfotstryck och bytte nålar, men ingenting hjälpte. Jag kan godkänna hoppstygn då jag syr åt mina egna för ifall tråden börjar släppa är det ju bara att sy ihop igen. Men då jag syr något som ska ges bort vill jag inte godkänna hoppstygn, då känns det som slarvgöra om halshålskantningen plötsligt börjar släppa trådar omkring sig. Jag sprättade flera gånger om och till sist sprättade jag bort framilonbandet. Jag sydde en vanlig hederlig rynktråd på min vanliga maskin istället och försökte få rynkorna så jämnt fördelade som möjligt och kantade med bandkantaren som nu fungerade felfritt. Det var alltså framilonbandet den inte tyckte om. 
Jag sydde i en kattknapp och Natalie tyckte så mycket om sin tröja. Hon vet ju inte hur många gånger jag sprättat och hur arg jag varit. Huvudsaken är ju att slutresultatet blev bra och att mottagaren blev glad och nöjd.

Mönster: "Dreamland" Ottobre 4/2011
Storlek: 104

lördag 28 december 2013

Tygtrycks comeback

För ca 10 år sedan. Då jag ännu bodde i Åbo och vi inte ännu hade några barn hade jag en period då jag dels stickade väldigt mycket, vem hade trott det, men också sysslade en del med tygtryck. Nu fick tygtrycket en comeback. Kanske stickandet också kommer att få göra en comeback nångång...

Hur som helst. Malte hade önskat sig kalsonger med en ren på. Jag ville tillmötesgå denna enkla, lite oväntade önskan. Jag hade kunnat gå in i vilken klädaffär som helst och leta efter kalsonger eller köpt ett par enfärgade och tryckt renen på. Men nu fungerar ju inte jag så utan jag väljer ju förstås att först sy ett par kalsonger av ett skönt tyg. Det är en egenskap jag ibland kan irritera mig på hos mig själv, det att jag ibland gör saker så invecklat och inte ids köpa det som jag ju faktiskt kan sy själv även om det ibland skulle spara rejält med tid att gå in i i en affär och komma ut ett par minuter senare med det jag skulle ha. Att jag sedan inte kunde nöja mig med att faktiskt bara sy ett par kalsonger utan fick för mig att sy två par kan ju också tyckas lite onödigt. Men här är de nu:


Och faktum är att dessa kalsonger verkar sitta nästintill perfekt på Malte. Lite bättre än köpta kalsonger faktiskt. Då man märker att de passar så bra känns det faktiskt inte onödigt att sy kalsongerna själv. Jag tog vad jag hade ur min restbitslåda och sydde ihop. Sedan tog jag bokplast och svart textilfärg och tryckte en ren på det ena paret och en uggla på det andra. Kanske jag till och med kommer att sy flera par för vad är bättre än ett par välsittande kalsonger.

Mönster: Ottobre 4/2004
Storlek: 116

En glad elefant

Ett par dagar innan jul insåg jag att jag hann bli färdig med alla "måste"- klappar och med ens satte jag igång med att sy något åt någon av mina egna också. Jag började med en klapp till min glada nästan tvååring. Då kunde jag ju inte bara sy en tröja rätt och slätt utan då började jag hålla på med applikationer också.

Jag hade kvar en bit av jofotex elefanttyg. Ett tyg jag haft i så många färgställningar att jag numera faktiskt blivit lite trött på det fastän jag tidigare hållit hårt på åsikten att man inte kan bli trött på just det tyget. Jag har haft det i limegrönt, i blått, i rött, i turkos, i svart och i gult. Hade jag haft en flicka hade jag säkert haft det i rosa också. Det var en bit gult jag hade kvar i mitt skåp. En bit jag faktiskt sparat med tanke på en tröja åt Milo. Jag tycker om den varmgula färgen.


Eftersom tyget är fullt av elefanter tänkte jag dra elefanttemat till sin spets och applicerade en glad elefant på tröjan. Jag hade tänkt kanta med samma gråa resår, men jag hade inte rätt nyans och det kändes bara fel att sätta en resår som var "nästan rätt". Så jag steg ur den gråa zonen och klev in i en mörklila zon istället. Jag kan tycka att gult och lila är så snyggt ihop. Mönstret "Little lamb" fick jag prövat nu också. Milo har varit för liten för det mönstret då det börjar från 92, men nu då vi småningom börjar vara förbi bodyåldern är jag på jakt efter nya välsittande tröjmönster och det här mönstret var inte alls så dumt. Använder det gärna på nytt.

Jag hade förhoppningar i början av detta år att lära mig göra snygga applikationer och visst har jag lärt mig en del, men jag får dem ännu inte lika snygga som många andra får dem. Ibland undrar jag om min maskin inte kan sy tillräckligt tät siksak. För här finns definitivt mera att lära ännu nästa år. Men jag är glad och nöjd att jag kommit så här långt. Det här med applikationer är lite väl tålamodsprövande ibland. Och så finns det så många fina tyg som är finast bara i sig själv.

Den här elefanten är jag i alla fall helt nöjd med.

Mönster: "Little lamb", Ottobre 4/2012
Storlek: 92


torsdag 19 december 2013

Julfesttider

Vi lever i december. Jag tycker att dagarna bara rinner iväg, den ena efter den andra passerar och plötsligt har det gått flera veckor sedan senaste blogginlägget. Men så är ju också december för en hobbysömmerska i vissa avseenden en tid för hemlighetsmakeri. Jag har sytt en del julklappar och egentligen borde jag nog kunna sätta upp bilder på klapparna här eftersom jag tvivlar på att någon som ska få klapparna läser min blogg särskilt noga. Men jag ska ändå låta bli att sätta upp de bilderna innan jul utifall någon skulle se dem.

Men december innebär också en tid för julfester. Vi har söndagsskolans julfest, dagklubbens julfest, skolans julfest och alla möjliga andra julfester som ordnas i sammanhang vi rör oss i.

Jag tog den enkla vägen i år och valde att sy en prickig klänning av trikå enligt ett mönster jag vet att sitter bra på. Det blev Onion 2035.


Min tanke var att sätta ett rött bälte under bystsömmen, men det såg bara för tokigt ut så jag beslöt mig rätt snabbt för att tänka om då det gällde den lilla detaljen. Eftersom jag gjorde kortärmad har jag använt en röd kofta ovanpå för att få till lite julfeelis. Enkelt, lättsytt och passande eftersom jag använt mönstret förut.

Men då började jag titta i mina tyghyllor och märkte att jag hade kvar en del av det prickiga tyget. Jag hade också en bit av ett lite kraftigare enfärgat svart trikåtyg jag någon gång plockat med mig från Eurokangas bitsida och jag började se en tvådelad klänning framför mig. Så det blev en klänning till. Nu har jag två att välja mellan när jag ställer mig för julfest.


Jag tycker om dem båda. Den här tvådelade modellen känns lite flickaktig, på ett positivt sätt och jag använder den väldigt gärna. Hittills har jag haft den på flera julfester än den första.

Mönstret är "Matisse" ur Ottobre 2/2013. Men jag minskade vidden i kjoldelen rejält eftersom tyget inte räckte till för att få så många rynkor som det var i mönstret. Jag gjorde dessutom min variant kortärmad, i brist på tyg. Enligt mönstret skulle det vara trekvartsärm. Jag är så nöjd med den så här och jag tycker så mycket om att använda den.

Ännu lite siffror och inställningar för eget kom ihåg:
Jag bandkantade med det svarta tyget i halshålsöppningen och i ärmsluten kantade jag med prickigt tyg. Diffen körde jag på 0,75. Inställningarna: 5-5-3.

torsdag 5 december 2013

Lillajulspaket

Förra helgen firade vi både lillajul och vår äldsta son Melvin som blev sju år den 1:a december.

På lillajulskvällen, lagom till läggdags, hittade barnen varsitt paket på trappan. Lillajulspaketen i år innehöll varsin pyjamas.


Alla tröjorna ser ut på samma sätt. Liandlos "När trollmor har lagt de elva små trollen" fick det bli. Ett tyg jag haft förut, för två år sedan. Det är något med det här tyget som trollbinder mor i detta hus. Först när det kom tyckte jag att det var på tok för rörigt, för många färger och för kaotiskt. Men när jag fick hem det och började sy av det första gången började jag tycka mera och mera om det. Så när det kom i tryck igen ville jag ha mera av det. 

 Jag kantade alla tröjorna med svart mudd. Svart mudd blev det också i bensluten, men alla tre fick olika färger på pyjamasbyxorna. Melvins blev svarta, Maltes röda och Milos senapsgula.

Att sedan få alla tre att sitta stilla och få dem att titta åt samma håll för att kunna ta en bild var ett projekt i sig. Ett nästintill omöjligt projekt.

Mönster: Ottobre 6/2009
Storlek: 92, 116 och 122/128

tisdag 3 december 2013

Jag vill byta två pepparkakor mot en pyttipanna

Jag och mina systrar idkar nu som då byteshandel. De är båda två duktiga stickerskor, men ingendera av dem kommer särskilt bra överens med symaskiner av olika slag. Jag igen känner mig inte särskilt bekväm i stickornas sällskap. Jag har till exempel en strumpa som jag stickade för två vintrar sedan som fortfarande lever ett änkeliv eftersom den andra sockan ännu inte är stickad. Kanske jag skulle få den stickad den här vintern.

Vi brukar nu som då byta något sytt mot något stickat. Med min äldsta syster har jag nu bytt en julfestklänning till hennes 2,5-åriga dotter mot en sjal.


När jag tillsammans med en syjuntevän besökte tygbutiken "Ahkera Liisa" i Laihela i oktober fastnade mina ögon på det här röda trikåtyget med vita hjärtan på. Jag visste inte då vad jag skulle sy av det, men jag visste att jag inte kunde lämna det i butiken. Jag köpte det sista som fanns på rullen och tog hem det. Efter någon vecka började jag se en klänning i tyget. En julklänning med bruna detaljer och jag slog en signal till syrran och frågade om Natalie behövde någon julfestklänning och det behövde hon eller så lyckades jag övertala syrran att hennes dotter nog behövde en. Hur som helst.

Jag ville hålla modellen enkel, men effektfull och utgick från Welinders tunikamönster som jag fick tips om att var ett bra mönster av flickmammorna på syjuntan. Jag är lite av en novis då det gäller fungerande klänningsmönster. Jag klippte av fram och bakstycket en bit under ärmhålen och satte in en brun tygbit. För att ännu öka på julkänslan applicerade jag en pepparkaksgubbe och en pepparkaksgumma i det ena hörnet.

Mönster: Welinders tunika.
Storlek: 98/104

I utbyte fick jag en så kallad "Pyttipanna"- sjal. Eller halsduk eller scarf eller vad det nu är. Jag tycker om den i vilket fall som helst. Jag kan tycka hon är lite småtokig den där systern min, men på ett positiv sätt. Hon har nu inom loppet av några veckor stickat 8 pyttipannor. Jag vet inte om jag borde bli orolig då det vekar ha blivit ett beroende.

Fina är de i alla fall och de lär vara lättstickade, men den saken ska nog inte jag uttrycka mig om. Jag, som inte ens får två strumpor stickade. Vilken tur att man är olika och kan komplettera varann.

På återseende!

Det finns några ord jag får lite obehag av. Ett ord jag inte tycker om är ordet avsked. Det har en så vemodig klang över sig. Det är så definitivt och så sorgset. Därför undviker jag det. Det känns bättre att använda "adjö" eller "På återseende".

En av de sista dagarna i november fick vi säga adjö till en av barnens kusiner. Han som är sex veckor yngre än Milo flyttade utomlands för några år. Vi var och sa "hejdå" till honom och hans mamma och pappa. Det dröjer ett tag innan vi träffar dem igen och eftersom Arthur är under 2 år ännu kommer han att ha hunnit ändra en hel del tills vi ses igen.

Vi ville ge en liten avfärdspresent innan de åkte och hade köpt en barnbok om fordonskillen Halvan eftersom de inte får tag i svenska barnböcker där de nu befinner sig. Jag sydde också en tröja med Finlands djur på åt honom. Så att han kan lära sig vem björnen, älgen, ekorren och många andra djur är medan han vistas i miljonstaden.


Det blev en tröja med sprund. Det har blivit lite av en specialitet för mig. Men det här tyget var konstigt tunt och mjukt att sprunbottnet inte blev helt perfekt. Det var som om det skulle ha blivit för stor skillnad på tjockleken på de båda tygena då jag satte limtyg på det enfärgade som blev baksida i sprundet. Samtidigt som jag tänkte att limtyget behövs för att få stadga och för att inte själv tyget skall gå sönder vid knapphålen.

Jag tänkte sätta bruna tryckknäppen i sprundet, men när jag såg de söta knapparna med ugglor på hos "Hanheli" tänkte jag att de skulle passa bra ihop med tyget och valde dem framom tryckknäppen. Arthurs mamma tyckte det var söta knappar, så jag tror jag gjorde rätt val.

Jag sydde i storlek 86 på bredden och 92 på längden så den var i större laget nu när de åkte iväg, men innan de kommer hem nästa gång passar den säkert.

Nu har vi sagt "hejdå" för en tid åt dem, men vi får också säga "På återseende" för troligen kommer de hem på semester till sommaren sedan.

Mönster: "Buttoned-Up", Ottobre 1/2012
Storlek: 86/92