Välkommen Victoria

Våra barn fick en kusin för någon vecka sedan. I ett ganska pojkstarkt släkte föddes nu en liten flicka. Då storebror Hector föddes var jag ännu i sytagen och han fick lite sydda plagg. Nu stickade jag en liten kofta på något jag tror kan klassas som rekordtid. Det tog bara några dagar för det var ett litet plagg och tjockt garn. Resterna från min egen "Marygenser" räckte precis.

Jag valde att sticka ett gratismönster jag hittade på Ravelry. Mönstret heter "Arches Baby Cardigan". Jag stickade storleken för 6 månader så att det nu inte skulle bli för litet direkt. Till sist toppade jag den med vita små hjärtknappar. Garnet är Dale Cotinga.

En kofta för sommaren

Jag ville sticka en kortärmad bolero att ha med sommarens klänningar och valet föll på "Peggy Sue" som var ett gratismönster på Ravelry. Den gav lite 50-tals vibbar och är enkel och stilren, men har ändå det där lilla extra tack vare flätmönstret i mudden. Det var första gången jag stickade något uppifrån ner och det kommer jag att göra igen. Det är hur smidigt som helst då jag kan prova under arbetets gång och sticka den så lång som man vill ha den.

Garnet är DROPS CottonMerino. Det känns mjukt och skönt och värmer ändå rätt bra. Tror att den kommer att användas en hel del i sommar.

Min tribut till cykelsporten - kapitel 1, "Giro d'Italia"

Vartefter jag lär mig och utvecklas inom stickkonsten får jag nya spontana ideer och lust och vilja att komponera mina alldeles egna mönster. Här är ett resultat av det.

De som känner mig vet att jag, vid sidan av handarbete av olika slag, också är nästan osunt intresserad av cykling. Jag har ju redan för ett par år sedan skrivit inlägg om Tour de France och detta inlägg koncentrerar sig på det lopp som sträcker sig över tre veckor i maj - Giro d'Italia.

Girot har cyklats årligen från och med år 1909 med några undantag. 1915-1918 höll man paus och 1941-1945. Bägge gångerna på grund av krig.

Liksom i Touren finns det 4 olika tröjor man kan tävla om.

Rosa - det är totalledaren som bär den rosa tröjan (la maglia rosa)
Lila - ledaren i poängtävlingen
Blå - ledaren i bergstävlingen, den bästa klättraren
Vit - ledaren i ungdomstävlingen, alltså cyklisten måste vara under 25 år.

Därför är färgerna i dessa sockor valda med en tanke. Ränderna är de olika tröjorna. Själva sockan är rosa och orsaken till att girots färg är rosa är att sporttidningen La Gazzetta dello Sport trycks på rosafärgat papper. Tidningen var ursprungligen en arrangör till girot och hoppades att cykeltävlingen skulle ge mer synlighet och ökad försäljning.

Min man har ritat diagrammet till cykeln. Dessa var så roliga att sticka att jag har kapitel 2 på stickorna redan, Tour de France sockor. Samma tanke men i tourens färger.

Årets giro avslutades i söndags och blev en nagelbitare ända in på sista etappen. Aldrig tidigare har jag varit med om mera spännande cykeltävling. Jag tyckte att årets giro fick en värdig slutsegrare i Tom Domoulin. Nu blev det nästan lite tomt då man rest runt i Italien i tre veckor med den svenske kommentatorn Roberto Vacchis sällskap i tv rutan. Jag har njutit varje vardag då min baby sovit sig genom sändningarna så exemplariskt. Jag har kunnat följa cyklisterna och lärt mig en massa nytt på vägen. Vacchi har kunskap, humor och stor entusiasm vilket gör ett tre veckors lopp oerhört intressant. Nu väntar jag på Tour de France som kör igång 1 juli.

Pingviner

Försöker blåsa liv i denna plats med jämna mellanrum, men det lyckas inte så bra. Jag vet inte hur många gånger jag har satt mig ner för att skriva men sedan blivit avbruten. Det är väl så det är det här livet med en baby och tre andra som behöver mig.

Jag har haft väldigt flyt på med stickorna i vår. Det är nästan så att man inte kunde tro att det bara är ett drygt år sedan jag stickade enbart sporadiskt. Nuförtiden stickar jag nog minst ett varv per dag på något projekt.

Jag lär mig mycket om mig själv genom det jag tillverkar. Under våren har jag till exempel kommit underfund med att stickstorlek 4-5 passar mig bäst. Jag har inte riktigt tålamodet för tunna stickor, inte ännu i alla fall.

Under vintern stickade jag just med storlek 5 en tröja åt Milo. Jag började redan i november, men jag var så mycket sjuk att jag inte riktigt kom vidare. Men i mars fick jag den färdig.

Mönstret är ett gratismönster hämtat från ravelry och jag stickade i storlek 6 år så det finns ännu lite växtmån. Men 4 år hade nog blivit för liten, han blev fem i januari. Jag använde DROPS Nepal och stickor nr 5.

Från får till tröja

Min syjunta har haft ett intressant projekt det senaste året. Ett projekt vi kallar "från får till tröja" där vi följer ullens väg från fåren till färdiga produkter.

Vi började i september med att själva vara med och klippa får. Ullen från fåren fick vi ta hand om och den fördes till ett spinneri i Ylistaro där det spanns. Sedan delade vi upp garnhärvorna mellan alla medlemmar och var och en har fått sticka vad de velat. En del av det vita garnet blev färgat och vi har försökt komma överens om färgerna.

När jag började fundera vad jag ville sticka blev det svårt. Det finns så ofantliga mängder vackra mönster på ravelry. Jag har tänkt på fyra olika modeller, börjat på med två av dem innan jag rivit upp och ångrat mig och till sist fastnade jag för mönstret som kallas "Aftur" som ironiskt nog var ett gratis mönster och jag vid det laget redan hade betalat för två andra.

Garnet som vi fick från fåren fanns förutom i naturvitt i två olika bruna nyanser. En gråaktig och en riktigt mörkbrun. Av det färgade garnet ville jag ha grön, orange, cerise och mörklila.

Jag blev riktigt nöjd med min tröja och nu har jag ju färdigt köpt två mönster som jag kan sticka av nåt annat garn. för modellerna var det inget fel på.

Jag ville sedan också sticka en liten babykofta av det mörkaste garnet till min pojke. Med små mängder färgat garn på oket blev den riktigt söt. Det mönstret köpte jag också på ravelry och det var roligt, lätt och snabbstickat. Så det mönstret kommer jag helt säkert att använda igen.

Vill man se mera av syjuntans projekt "Från får till tröja" kan man följa oss på instagram där vi går under namnet @stitchedsisters och taggen #frånfårtilltröja Där finns bilder från hela processen samlade.

Traktortröja

Jag är så på gång med stickandet nu. Jag har många projekt på gång. Börjar på nya när jag får andra färdiga.

I somras var jag med min mamma till Jakobstad. Hon skulle köpa garn från den lokala garnaffären och jag gick med. Jag stod och bläddrade i några mönstermappar från Sandnes när mina ögon fastnade på en barntröja med traktorer på. Jag tänkte genast på min andra son och köpte mönstret. Mönstret låg i min mapp hela hösten, men efter nyår köpte jag garn och stickade den åt honom.

Jag valde att sticka den i DROPS Karisma. Jag har varit nöjd med DROPS garn och det passar min plånbok då det är prisvärda garn. Först var jag lite skeptisk till den olivgröna färgen. Hade kanske gärna haft en klarare färg, men då den var klar var jag ändå helt nöjd.

Jag stickade storlek för 8 år eftersom han fyller 8 i april. Men den blev faktiskt lite för stor.

Mönster: Från Sandnes, köpt i handarbetsaffär Marks & Rosengren i Jakobstad
Storlek: 8 år

Ett minne från Ålesund

I maj ifjol hade jag förmånen att hälsa på min svägerska som vistades i Ålesund ett knappt år. Innan vi åkte hade jag kollat runt på internet vad det fanns för garnaffärer i Ålesund och hade bestämt mig för att besöka Spøteriet där. Jag hade redan länge innan vi åkte kollat in den så kallade "Marysweatern" på Ravelry och bestämt mig för att köpa norskt garn till den från Ålesund.

Foto: Svägerskan Mirjam

Jag fick tröjan färdigstickad i november, men eftersom min livmoder då verkade som hyresvärd kom den inte till användning innan hyresavtalet gick ut i slutet på januari. Men efter det har jag använt min Marysweater jätteofta. Och den fungerar som ett minne från resan till Ålesund.

Foto: Maria

Jag hittade rätt fort de färger jag ville använda och köpte hem det norska garnet Dale Cotinga. Ett supermjukt och härligt garn att sticka i och använda. Jag tilltalas av enkla mönster som ändå är effektfulla och det här mönstret var precis ett sånt. Lättstickat och snabbstickat med lite grövre stickor.

Jag växer in i stickandet. Sedan slutet av januari har jag påbörjat tre tröjor till mig själv av syjuntans egenspunna "Från får till tröja" garn, men dragit upp alla tre. I torsdags började jag med den fjärde modellen som känns rätt på alla sätt. Oket på den blir betydligt mera påtigt än något jag stickat förut, men jag tror att det blir bra ändå. Mitt sticksjälvförtroende har fått växa till sig under året som gått och om jag för några år sedan aldrig skulle ha dragit upp inser jag nu att det ändå på alla sätt är bättre att riva upp och börja om ifall det inte känns rätt än att stå där med en tröja du sedan inte använder. Det hade jag aldrig sagt för ett år sedan.

Nu tycker jag att vägen, själva stickandet, av ett plagg är lika mycket mycket målet som själva slutprodukten. Jag älskar att sätta upp maskor för en ny stickning och sakta, men säkert ser hur det växer och blir en produkt.

Om någon vill följa syjuntans "från får till tröja projekt" kan man följa oss på instagram -  @stitchedsisters

Årets första

När 2017 var några dagar gammalt fick jag för mig att jag nog ville sticka en kofta till babyn vi väntar. Impulsiv som jag är ville jag börja genast och fick gå efter principen "man tar vad man har" i garnvalet. Jag råkade ha naturvitt 7 bröder från Novita och en massa restgarn av samma garnmärke i olika färger.

Eftersom jag tyckte om mönster och modell på koftan jag stickade till Milo ifjol fick det bli en till, men i storlek 1-3 mån och med naturvit botten.

Jag började en måndag och hade den färdig på torsdag.

Jag blir allt bättre på att sticka mönsterstickning. Jag kommer numera i håg att inte dra åt trådarna på baksidan så hårt, men i detta fall syns mönsterfärgen under den naturvita huvudfärgen och det blev inte så snyggt.

Roligt att sticka något riktigt smått även om den inte kommer att vara i användning särskilt länge, babysar växer ju så snabbt.

Nu har jag två nya barntröjor på stickorna. Samtidigt som jag längtar efter att få sätta igång med något nytt projekt åt mig själv också. Jag har bland annat garn från min syjuntas projekt "från får till tröja" som jag väntar på att få börja på med. Och så har jag så många andra ideer, men för lite tid. Jag vet med mig själv att jag inte kan ha för många projekt på gång samtidigt. Jag har bestämt mig för att jag får ha högst 3 stickprojekt på gång samtidigt och så nån sockstickning.

Vantar till en konstnärssjäl

Jag stickade bara en julklapp i år. Hade kanske tänkt sticka flera, men eftersom både barnen och jag var så mycket sjuka i november så blev det inte av då tiden blev så knapp. men ett par vantar stickade jag åt en av mina svägerskor.

Mönstret är ett mönster som jag haft hur länge som helst i min stickmapp och kommer ursprungligen från en bok jag lånade från det lokala biblioteket i det som var min hemort medan jag ännu bodde hos mamma och pappa. 

Jag använde naturvitt Nalle-garn från Novita och kombinerade med DROPS Delight för att få färgskiftningar. Hon som blev ägare till vantarna är mycket konstnärligt lagd och jag ville fånga upp hennes intresse för färgskiften i vantarna.

Prinsessan af Snö

Det är nu fjärde gången jag är gravid och jag tror mig veta att det nu också är sista gången. "Man ska aldrig säga aldrig" sägs det i och för sig, men vi har tänkt oss fyra barn och om en dryg månad är jag i mål med det fjärde. Tre av dessa fyra gånger har jag varit gravid på vintern. Och redan i höstas tänkte jag att jag den här gången skulle vilja ta ordentliga fotografier av mig i det gravida tillståndet just på vintern. Jag visste också vilken fotograf jag ville anlita, en som är jätteduktig på porträttfotografering och som jag dessutom känner så jag kan vara avslappnad och trygg med.

Jag har alltid älskat vintern och har en teori om att det beror på att jag själv är född på vintern. Jag föreställde mig att jag en frostig, klar vinterdag skulle ta mina gravidfoton utomhus på en öppen plats iklädd en tjock, varm handstickad kofta. Stickintresserad som jag blivit i år letade jag, redan i september efter ett passligt mönster. Ett mönster som skulle motsvara den föreställning jag hade gällande fotona jag ville ta. Ja hittade ett som hette "Winter Orchid" på garnstudios hemsida. Med stickor nummer 9 skulle det gå snabbt så jag beställde hem Drops Eskimo i en härligt ljusblå, isig nyans.

Det här var snabbstickning när det är som bäst. Och jag har använt den här koftan mycket mera än jag trodde jag skulle göra innan det ens var dags för fotografering.

I onsdags var vädret perfekt. Det hade kommit lite nysnö på tisdag och på onsdag sken solen och gav ett härligt sken på himlen. Vi fotade när solen just skulle gå ner och det var så roligt.

Några timmar innan fotograferingen kände jag mig klumpig som en flodhäst, höggravid som jag är. Magen var i vägen och jag kände mig inte alls i stämning för nå fotografering. Men med papiljotter i håret så att det skulle locka sig och ett flätat diadem av samma garn som koftan är stickad kände jag mig i alla fall lite fin. När Malin och jag kom till stranden där vi skulle fota plockade hon fram Prinsessan av Snö i mig. Fantastiskt duktiga Malin Åbrandt fångade verkligen min gravidlycka, min längtan efter barnet jag väntar och det vackra i att vara gravid på ett magiskt sätt. Jag kände lyckan pulsera i min kropp för varje bild hon tog och jag är så glad att jag valde att satsa på gravidfoton den här gången. Malin är jätteduktig, i synnerhet på porträttfotografering.

Till koftan och själva stickandet. Mönstret är alltså hämtat från garnstudios hemsida och heter "Winter Orchid" Den är stickad i DROPS Eskimo med stickor nr 9. Det gick jättesnabbt med så grova stickor. Det enda negativa var att den blev ganska tung att jobba med. Garnet är tjockt och det gick åt 16 nystan så då jag skulle montera kragen var det tungt att hålla upp stickningen. Men jag ville ha tjockstickat så jag räknade med det. 

När ärmarna skulle monteras i koftan märkte jag hur mycket hellre jag stickar okmodell. Stickar jag med ok är det bara två små hål under armarna som skall sys ihop. Nu skulle hela ärmen sys fast i axlarna och jag tyckte att det var svårt att få det snyggt så jag höll på ett bra tag. 

Jag gillar ändå modellen och den är verkligen varm. Sen när babyn kommer ut kan jag ju knäppa den hela vägen ner och då blir den ännu varmare.

För en liten kropp under en kall vinter

En av våra barns kusiner har just firat sin 1-års dag. Redan i juli bestämde jag att jag ville sticka något åt honom och började med en kofta.

Efter ett tag kom det nya projekt jag ville prova och sticka på. Jag borde verkligen lära mig att bara ha ett projekt på gång. Jag borde inte börja ett nytt innan jag avslutat ett. Plötsligt var det september och den lilla koftan saknade ännu ärmar.

Jag hann i alla fall få den färdig så vi kunde överräcka den när vi var på 1-års kalas förra veckoslutet.

Mönstret hittade jag på garnstudios sida och fastnade för kombinationen randigt och prickigt. Det var ett roligt mönster att sticka och jag tror att jag ska sticka en till babyn i min mage också, men då i den allra minsta storleken. Den här var stickad för en 1-åring.

Jag använde Novitas Nallegarn i blå och turkos. Hoppas att koftan får värma den lilla under hösten och vintern.

Stickade små vantar

Två fina vänner i min bekantskapskrets har de senaste månaderna fått välkomna nya små liv till världen. Två små pojkar har fått ta sina första andetag och fått komma till den här på många sätt galna världen. Men de här två pojkarna har fått komma till de bästa och tryggaste hem som finns.

Inför varje möte med en liten ny människa blir jag så ödmjuk - ödmjuk inför det liv som skapats. Varje litet liv är en oförtjänt gåva. Ett under är det och ett litet mirakel som tyvärr inte alla är förunnade att få ta del av. Varje möte med ett nytt liv för tankarna till dem som på ett eller annat sätt bara längtar efter ett likadant möte och kämpar år efter år, de ofrivilligt barnlösa. Jag vet själv hur svårt det kan vara att bära på den längtan, att man kan älska något man inte ens har.

Dessa två pojkar är en livets gåva och de behöver få ha varma händer när hösten snart kommer, så det fick bli stickade vantar i paketet.

Mönstret hittade jag via ravelry till en blogg där författaren delat med sig av detta mönster. Jag tyckte ugglorna var så där lagom babymysiga och att vantarna saknade tummar var bara bra. Det är svårt att få in de små babytummarna i tumhålen så då är det lika bra att lämna vanten helt utan.

Jag använde mig av rester av Novitas Nallegarn. Jag gillar nog mönsterstickning mer och mer.

Mönstret hittade jag här: http://strikkehikke.blogspot.fi/2012/06/uuuuhu-vottemnster.html

Vintage memories

När jag började upptäcka Ravelry, en sajt för stickmönster, satte jag ganska snabbt en tröja som hette "Vintage memories" bland mina favoriter. Jag är svag för ok och stora mönster och modellen tilltalade mig. Men jag drog mig för att börja sticka den då mönstret var på engelska och jag trodde inte att jag skulle klara av att sticka den då. 

Men då erbjöd sig en syjunttis att översätta den till svenska åt mig så jag skulle komma igång med stickandet.

När jag skulle välja garn fanns det ingen färg som tilltalade mig så mycket som den här, en härligt mörk, murrig petroleumnyans så jag köpte några nystan DROPS Lima mix. Jag hittade ingen färg av det garnet som jag ville ha till blomoket, men hemma hade jag färdigt några nystan DROPS Karisma i rosa toner så jag valde två av dem. Eftersom tjockleken var den samma gick det bra att kombinera de två olika garnen.

Jag hade köpt för lite garn av Lima och fick åka och köpa några nystan till för att få det att räcka.

Nu när tröjan är färdig kan jag konstatera att jag lärde mig en hel del nya sticksätt, nya förkortningar och några nya tricks att få det snyggt under arbetets gång och jag fick mig en tröja som sitter som ett smäck. Den känns bekväm, varm, mysig och vacker och jag kommer helt säkert att använda den mycket. Det är roligt att använda sånt man gjort själv.

Tack till Ann-Sofie för översättningsarbetet och tack till fantastiska Maria för fotona... det var en fin fotostund vid havet och lite tid med bästa vännen är aldrig fel.

 

En nordisk sommar

Efter att min blåa kofta blev färdigstickad fick jag ju verkligen mersmak av att sticka. Och jag började snabbt på ett nytt projekt som jag nu hunnit färdigställa.

För kanske två somrar sedan fastnade mina ögon på ett garn som jag tyckte var så ljuvligt. Jag fastnade i första hand för färgen. Det var ett bomullsgarn och jag har stickat väldigt lite i bomullsgarn, men jag köpte det i alla fall utan att ha någon plan med det. I det skedet var jag ju inte ens så intresserad av att sticka, men jag tänkte väl att jag nångång skulle komma till skott och göra något av det. Jag har börjat på två olika modeller, men tröttnat när tålamodet inte har räckt till. Nu bestämde jag mig för att det ska bli något av det. Jag surfade in mig på garnstudios hemsida och hittade en modell som passade med tjockleken på det garn jag hade. Jag satte igång och fastnade direkt. Den här modellen skulle bli riktigt rolig att sticka och jag insåg snabbt att den här gången blir det något av garnet och jag kommer också att få den färdig. Modellen heter"Nordic summer" och jag lekte med tanken om att få den färdig till 1 juni och det fick jag också med några dagar tillgodo till och med.

Jag har börjat tycka allt mera om ok av olika slag. Mest för att den färdiga produkten blir så mycket snyggare och det är så lite att sy ihop sedan, bara två små hål under armarna. Den här tröjan är verkligen nordisk, eftersom ena ärmen helt och hållet är stickad i Norge. Jag besökte Ålesund i början av maj och stickade en del både i flyget och i hyrbilen när vi körde till Geirangerfjorden en dag. Jag stickade också några varv i väntan på flyget på Arlanda och förstås är det mesta stickad hemma i soffan eller under träffarna med min syjunta hemma i Finland.

Vem hade trott att jag skulle bli så ivrig på att sticka att jag valde bort två tröjor ur packningen för att få med några extra nystan ifall jag skulle hinna längre på min stickning än jag tänkte mig. Det gjorde jag faktiskt också. Jag stickade upp alla de nystan jag hade med på resan. Det var nog också första gången jag ställde mig på resa och mitt största bekymmer var om trästickorna jag hade beställt skulle hinna komma innan avfärd så jag skulle kunna sticka på flygplanet. Stickorna hann komma och jag är så nöjd med den här tröjan.

Jag velade länge vilken färg jag skulle använda på mönstret på oket. Jag var länge inne på vit, funderade ett tag på brunt, men valde till slut rosa och det valet känner jag mig mycket nöjd med.

Jag har ännu lite att lära mig gällande mönsterstickning med två färger. Jag har en tendens att sticka lite för hårt så att mönsterfärgen börjar dra lite. Men med tanke på att jag bara för ett halvår sedan kallade mig en ickestickare är jag ändå nöjd. Jag vill ju ha något att sträva efter att bli bättre på.

Det här med att sticka hål känner jag att jag börjar få kläm på i alla fall. Ärmarna på den blåa koftan lärde mig verkligen vad omslag är. Den här tröjan innehöll också hålstickning i form av bårder i ärmslut, fåll och halskant.

Vem hade trott att jag inom loppet av ett knappt halvår stickat två tröjor till mig själv och dessutom hunnit med en kofta åt Milo. Nu är början på nästa kofta på stickorna och nu antar jag utmaningen att lära mig att sticka enligt en engelsk beskrivning och förkortningar jag aldrig tidigare gjort.

Mönster: "Nordic summer"
Garn: Hjertegarn, Cotton no,8

Blåa tankar

Jag brukar sällan klä mig i blått, förutom jeans då. Jag har fått för mig att jag inte passar i blått. Men när jag besökte en av stadens handarbetsaffärer i höstas fastnade mina ögon på ett nystan behaglig blå som jag faktiskt ville ha. Då köpte jag garn så det skulle räcka till något till mig själv. Jag började på med en tröja som jag kom mig av med. Jag tyckte allt mindre om modellen så jag slutade sticka på den, nystade upp garnet tillbaka och satte garnet i en påse igen och där låg det tills jag blev sjukskriven flera veckor här i början på året. Då ville jag börja sticka något för att stickning visade sig ha en lugnande effekt på mig. Jag surfade in mig på garnstudios hemsida och fastnade för en modell med hålstickade ärmar. Jag gillade modellen och ville utmana mig själv lite, men jag ville sticka den i något vamare än bomullsgarn. Så jag tog fram påsen med mitt blåa garn och insåg att sticktätheten passade, det var samma garngrupp och jag satte igång och nu har den redan värmt mig många dagar för jag fick den färdig strax efter påsk.

Jag stickade in många tankar, många tårar och många förhoppningar i den här koftan. Det var terapi nog att gråta lite på mitt garn, lyssna på lite bra musik och bara skapa med händerna. Nu kommer den här koftan att påminna mig om en period i mitt liv som jag kanske gärna hade varit utan, men ändå inte. Alla motgångar och svårigheter genom livet har gjort mig starkare och format mig till den jag är i dag och jag vill fortsätta formas. Jag vill inte någonsin bli "färdig", jag vill lära mig nytt och utvecklas.

Jag vill använda koftan för att den påminner mig om att man är så mycket starkare än man tror ibland. Jag bär den som en påminnelse om att livet inte blir som man tänkt, planerat och hoppats alla gånger, men att man faktiskt nästan alltid kommer tillbaka starkare än innan. Och att det mesta brukar lösa sig förr eller senare. Och sen ska man nog aldrig säga aldrig, för jag skulle ju aldrig börja sticka...

Mönster: Från garnstudio "Green Forest Cardigan"
Garn: DROPS Karisma

Alla borde ha en Maria i sitt liv

Jag har alltid sett mig som en social varelse som är öppen, men det finns ändå bara ett fåtal människor jag anförtror i princip allt i mitt liv. En av dem är mina fina bästa vän Maria som funnits vid min sida från det jag var 16 år ungefär.

Jag kan vara mig själv fullt ut med henne. Hon är där och tröstar om jag behöver det och kommer med goda råd om det är det jag vill. Hon har ett hjärta av guld och finns alltid där.

För någon vecka sedan hade hon födelsedag och jag blev bjuden på brunch efter att jag fört killarna till dagis, förskola och skola. Jag tänkte lite större gällande present till henne i år. För det mesta har det varit en blomma eller en godispåse som jag gett. Men så många gånger som jag stod utanför hennes dörr kl.9.05 på morgonen när jag var så trött här i början på året ville jag ge något finare än vanligt. Alla de morgnarna kom hon och öppnade i pyjamas, bryggde en kopp kaffe och lät mig gråta och ventilera mina tankar... hon var så värd något lite extra fint i födelsedagspresent i år.

Maria stickar inte så mycket själv. Och hon länkade för ett tag sedan en bild på ett par sockor som en bekant hade stickat och hon tyckte de där sockorna var så fina.

Jag visste att jag sett just de där sockorna på garnstudios hemsida. Jag hittade mönstret, köpte två garnnystan och satte igång.

Gåvan gladde Maria jättemycket och jag älskar att ge bort saker jag gjort själv, speciellt när mottagaren förstår värdet och jobbet man satt ner på det. Jag tycker om att ge bort sydda saker också, jag tycker överlag om att ge bort saker jag tillverkat. Men onekligen sätter du mera tid på att sticka ett par mönsterstickade sockor än du gör när du syr en tröja.

Jag visste nog inte vad jag gav mig in på gällande dessa sockor för det var tålamodsprövande. Men det var samtidigt roligt att sticka mönsterstickade sockor. Jag har aldrig förut stickat något så invecklat där man behövde räkna maskantalet så noga som här. Men det gav mersmak. Få saker är så lugnande för kropp och själ som att sticka maska för maska i ett mönsterstickat projekt. Du kan inte ha bråttom, det går inte att skynda och just nu är det just det där lugnet stickandet medför som gör att jag hittat stickgnistan igen. En gnista som börjar ta alltmera fart...

Välsittande mössa

Min äldsta son håller på att bli riktigt stor. I och med det blir han lite mera kräsen gällande vad han sätter på sig och han tyckte att han hade för barnslig vintermössa.

Jag ville sticka en mössa till honom och jag surfade in mig på garnstudios hemsida och hittade där en trevlig modell. En mössa med lite struktur som gjorde den lite mera spännande än en slätstickad mössa.

När jag blev mera stickintresserad började jag reda upp bland mina garn och hittade ett nystan blått 7- bröder garn. Jag började sticka på vinst och förlust eftersom jag inte var helt säker på att det skulle räcka. Men det gjorde det och det blåa garnet var inte barnsligt i pojkens tycke. När jag hade den färdig insåg jag hur bra den matchade med hans skolväska.

Nu har jag just tvättat bort den och tagit fram vårkläderna. Men jag bjuder ännu på en vinterbild som Melvins fammo tog när hon var med sparkstöttingen på isen bara för några veckor sedan.

I dag cyklade jag till stranden och nu är det nog färdigt med att vara ute på isen. Det är vår på riktigt nu... och det är härligt!

Val som ska göras

Med risk för att detta inlägg blir mycket djupare och längre än jag tänkte från början så väljer jag ändå att skriva.

Jag har tänkt en hel del på val den senaste tiden. Jag gör val flera gånger per dag. Allt från vilka kläder jag ska sätta på mig till vilken mat som ska kokas. Jag väljer tyg och modeller jag vill sy och jag väljer vilken färg på garnet jag ska ha till stickprojektet jag håller på med. Onekligen gör man också långt större val än så när man vandrar genom livet. Jag valde en gång en man jag ville leva med hela mitt liv och vi valde småningom att bilda familj tillsammans och vi väljer ännu varandra, varje dag.

Jag har nyligen gjort ett stort val igen gällande mitt jobb. Jag började året med en längre sjukskrivning efter ett år på en arbetsplats där jag till stora delar trivdes som fisken i vattnet. Men jag blev tröttare och tröttare, kände att jag inte hann med barnen och min stora hobby att handarbeta. Jag kämpade ändå på för jag visste att det kan ta tid att anpassa sig. Men tröttheten  blev alltmer påtaglig och jag var sjuk oftare än jag varit på länge. Jag började tappa bort mig själv lite, kände inte igen mig själv och i början av januari visste jag plötsligt bara att jag snart springer i väggen med hård fart. Då blev jag sjukskriven och jag tog bort en del måsten. Därav tystnaden på denna plats.

Under sjukskrivningen mognade ett beslut fram. Jag älskade min arbetsplats på så många sätt, jag satt i chefsposition och jag hade en arbetsplats där man på riktigt värnade om sina medarbetare. Trots allt detta ville jag inte tillbaka. Det viktigaste för mig blev att hitta mig själv igen, samla ihop mina pusselbitar och börja må bra. Jag ville hitta den glada, spralliga och positiva kvinna jag anser mig vara. Jag har varit deprimerad förut, för ca 13 år sedan och jag vet att vägen tillbaka kan vara så oerhört lång. Jag vill inte utsätta mig för det igen för nu har jag dessutom barnen som förtjänar en välmående mamma. Jag hade kunnat förlänga min sjukskrivning, men jag ville inte. Jag ville ha ett jobb, men ett jobb där jag jobbar lite mindre och hinner med mig själv, med barnen och min hobby. Så jag gjorde ett val, ett svårt val. Jag valde att säga upp mig. Dagen efter jag bestämt mig fick jag ett nytt jobb. Så jag är numera tant för eftermiddagsverksamheten. Jag jobbar enbart eftermiddagar och jag mår så bra. Någon har någon gång antytt att jag ju inte får mera tid med barnen på det sättet eftersom de har skola och förskola på förmiddagarna. Men det får jag visst. Nu är jag ensam hemma varje förmiddag så jag hinner med hem och hushåll, tvätt och sånt innan jag åker till jobbet. Det i sin tur betyder att jag är tillgänglig kvällstid för då har jag gjort undan alla "måsten" och "borde" för den dagen. Men bäst av allt är att jag är så lycklig, så glad och balanserad. Jag mår så bra och då mår hela familjen bra.

När man debatterar kvinnor, löner, chefspositioner och hemvårdsstöd kan jag ibland tycka att man glömmer de där som inte vill göra karriär, de där som är nöjdare med ett halvtidsjobb eller att få vara hemma med de barn de satt till världen. I dag tvingas ingen kvinna att vara hemma och pappan kan göra valet att stanna hemma om han vill, familjen välr själv. Kanske det kan vara så  att inte alla kvinnor vill göra karriär, kanske någon kvinna säger upp sig från sin chefspost och blir "fritistant" i stället för att hon mår så mycket bättre och det är det som betyder mest.

Men till handarbetssaken, det är ju ändå det denna blogg ska handla om och jag tänker inte ge mig in i någon debatt. Jag ville bara skriva av mig lite.

Jag har under min sjukskrivning hittat lugn, ro och pulssänkande aktivitet i stickning. Det är så skönt att sitta och sticka. Speciellt mönsterstickning för då kan du inte skynda. Det går inte att ha bråttom när du stickar mönster. Du måste läsa diagrammet och ta maska för maska, det är rogivande. Jag har stickat påsksockor till de två äldsta pojkarna:

Garnet är 7 bröder och mönstret hämtat från garnstudios hemsida.

Jag har mycket på gång. Jag har sytt en del och stickar på olika projekt och nu när jag har lediga förmiddagar tänkte jag sätta i system att skriva ett inlägg i veckan på denna blogg. Mest bara för att jag saknat dokumentationen för egen del så mycket.

Yllesocksslitaren

Nu kryper temperaturen på termometern neråt och vi har fått väder för den årstid vi lever i. Jag är väldigt frusen om fötterna och sliter hårt på mina yllesockor varje vinter. Egentligen använder jag yllesockor året om, men vintern är ändå kallast. Jag gillar yllesockor och ett par håller nästan bara en vinter sedan är det hål på dem.

Så jag har ju stött på problem varje vinter under mina "jag vill inte sticka" år. Varifrån ska jag få tag i yllesockor? Oftast har någon av mina systrar sträckt ut en hjälpande hand och jag har klarat mig tack vare dem. Så nu då jag börjat sticka själv har en börda lättat från dem.

Det finns så otroligt många fina sockmönster när man börjar kolla runt ute på webben. Jag skulle kunna sticka hur många som helst. Problemet är ju oftast att jag inte får stickat två likadana sockor för då jag stickat en tycker jag att jag vill prova ett nytt mönster och inte sticka en till likadan. Nu har jag kommit in i ett system då jag alltid har två sockstickningar på gång samtidigt. Jag stickar en socka, stickar en annan socka av ett annat mönster innan jag gör paret till den första och sist då paret till den andra.

Jag stickade änglasockor under julen. Mönstret är från garnstudio, men jag valde blåa toner istället för julrött och grått.

Garnet är Novitas 7-bröder.

Värmande vantar

December kom och gick och plötsligt inleddes ett nytt år.

För egen del spenderades halva december med en sjukledighet då jag drog på mig nåt envist virus med hosta, heshet och en ofattbar trötthet. Jag tappade rösten och eftersom jag behöver prata en del i mitt jobb blev jag förlagd med talförbud och vila... välbehövligt i och för sig, men tråkigt.

En hel del av december satt jag således inbäddad i soffan under en filt med en stickning. Ja du hörde rätt, en stickning. För jag har hittat lust och glädje i stickorna igen och på så vis infriat en del av min vision för 2015. Det skulle bli året jag stickade mera än förut och det gjorde jag verkligen. Speciellt i slutet av året.

Det jobbar en alldeles ljuvlig människa på mitt jobb. En sån där människa som vet i princip allt man behöver veta om hur saker ska skötas. En människa som är klar och ärlig och som stöttar och bryr sig om. En sån där människa jag kommer att sakna när mitt vikariat tar slut. En människa med ett varmt hjärta och som också behöver få ha varma händer. Jag stickade ett par vantar åt henne.

Vantarna heter "Tumvantar i rosengångsmönster" och mönstret är hämtat ur veckotidningen "Allers" år 1997.

Det var ett riktigt roligt mönster att sticka. Det gick snabbt och blev snyggt och tidlöst. Mönstret går runt hela vanten så det är inte nåt annat mönster inne i handflatan. Därför kunde man läsa av mönstret från varvet innan och behövde inte sitta och räkna maskor och varv för att få det rätt. Man behövde inte heller sitta med mönstret bredvid sig hela tiden... det var bara att sticka.

Jag använde mig av Novitas Nalle garn och stickor nr.3.












När jag var så på gång med stickandet började jag sticka ett par vantar till som jag sedan gav som julklapp åt en av mina systrar. Nu gjorde jag det inte riktigt lika enkelt för mig utan bestämde mig för att rita ett mönster själv. Systern stickar massor själv så jag ville ge något riktigt unikt, som ingen annan har. För fast hon stickar själv stickar hon nästan aldrig till sig själv vilket många kanske tror och därför får hon sällan stickat som gåva.

Även här använde jag Novitas Nallegarn i blått och rött.

Det är så roligt att ha hittat stickglädjen igen.