lördag 26 oktober 2013

Lady in red

Oktober har ganska lång varit en månad då jag satsat på att sy till mig själv. Jag hade hittat självförtroendet, glädjen och lusten att tillverka till mig själv. Men så tog jag itu med detta projekt och hela den inställningen omkullkastades. Den förhatliga tröjan som stötte på problem efter problem. Sprättaren har varit i lika flitig användning som symaskinen om inte mera. Som jag avskytt och varit less på detta numera underbara plagg. För nu tycker jag den är alldeles fantastisk och jag är glad att jag tog mig tid att sprätta och göra om flera gånger om för jag fick den till sist som jag ville. Nu tycker jag om denna röda sak mest av allt i min garderob.


Först börjar vi med tyget: Efter att jag hade sytt min första "Martha" kom jag ihåg att jag sett det här blommiga tyget och jag såg framför mig hur fint det skulle bli. Jag skulle satsa i ett ordentligt kvalitetstyg till mig själv. Tyget med blommor heter "Sakura" och går ton i ton ihop med "Dotties" tyget, båda från Lillestoff. Jag beställde hem det, men drog mig för att sätta igång med rädsla för att göra något fel med det dyra tyget för det här skulle ju bli så bra. En kväll tog jag mod till mig och klippte till och gjorde miss nummer 1. En riktig dundermiss och nybörjarmiss. Jag klippte inte till tyget på det mest fördelaktiga sättet om man säger så, så jag fick för lite och fick beställa till.

Nåja, när jag fick mera tyg skulle jag börja sy. Först sydde jag ihop delarna fel så att yttertyget på framfickan hamnade på baksidan, vet inte hur jag tänkte där. Men det var ju ändå relativt lätt att åtgärda. Jag sydde vidare och kom till det första provningstillfället. Jag drog frimodigt på mig min Sakura och hade alldeles för mycket tyg över bysten så att sömmen som skulle komma under brösten var i midjehöjd istället. Att det ska vara så svårt att få till det, jag hade ju sytt en annan enligt samma mönster förut utan några som helst problem. Nu gick allting fel och det såg bara galet ut. Jag funderade allvarligt på om tyget innehöll någon form av förbannelse för jag höll på att bli riktigt less på hela alltihop. Att det ska vara så svårt, det skulle ju bli så bra. Jag drog av mig den avskyvärda och olycksdrabbade tröjan och slängde den i en hög på golvet. Jag skulle aldrig se på den igen. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan och hade kunnat klippa sönder den på direkten. Melvin uppmanade mig att sätta bort den ett tag och tänka på nåt annat, så jag lugnade ner mig med att läsa en saga för honom.

Men i morse tog jag tag i sprättkniven, sprättade upp i princip allt och klippte bort ca 4 cm av bröstdelen, sydde nya veck och började om på nytt. Jag hamnade att sprätta så mycket eftersom bakstycket är helt, dvs det finns ingen söm där. Jag tog mig genom tillverkningen steg för steg och se så bra det blev!

Jag är så glad att jag orkade bemöda mig om att sprätta och göra om för nu är den alldeles ljuvlig och underbar. När jag började fundera över var det gick fel och hur jag plötsligt kunde ha för mycket tyg över brösten då jag inte hade det problemet med den förra jag sydde kom jag fram till att jag tror att jag efter den förra förlängde själva mönsterdelen på papper med ca 5 cm. Nu förlängde jag bara av gammal vana 5 cm till, varpå jag fick sömmen nästan i midjan i stället och alldeles för mycket tyg.

Note to self: förläng inte bröstdelen på nästa Martha! Men nu blir det nog ingen Martha på ett tag. Jag tror jag ska satsa på busenkla barntröjor och bodyn utan konstigheter. En och annan trikåklänning till mig själv har jag också i högen med tillklippta saker.

Men jag är galet nöjd med den här "Sakura" tröjan min och Melvins kommentar kommer jag att bära med mig då han tittade på mig och  sa: "Mamma, den där är jättefin på dig. Nu fick du nog till det på bästa sätt".




Så enkelt, så snyggt.

Ibland får jag kommenataren "Nog är du duktig att sy". Och med tanke på mitt förra inlägg, så visst, man går framåt och lär sig och visst måste du ha en viss kunskap för att få det snyggt. Men ibland tycker jag att hälften är vunnet bara med ett snyggt tyg. För du kommer långt på ett snyggt tyg.


Den här tröjan har blivit en storfavorit för Melvin. Nosh organics fantastiska skotrar finns i flera färger. I somras fanns tyget med röda skotrar på ljusblått botten och Melvin hade en t-shirt av det tyget. Den blev flitigt använd, men är kortärm. Jag försökte leta efter den tröjan här i bloggen, men den har nog inte blivit dokumenterad. Nu i höst kom det nya färger och jag föll för den här saffransgula med ljusblå skotrar. Egentligen hade jag kunnat köpa hem varenda färg av tygen, men den här fastnade jag mest för i och med att jag tänkte den åt Melvin. Jag faller ofta för gult när det gäller honom. Med ljusblå mudd i halshål och ärmslut är den jätte fin tillsammans med ett par ljusa jeans han har (inte dem på bilden).

Ett beprövat mönster, ett snyggt tyg och en passande mudd och vips har man en snygg tröja. Så enkelt, så snyggt.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116 (bredd) 128 (längd)

lördag 19 oktober 2013

Utvecklas i tacksamhet

Jag har ända sedan tonåren varit syintresserad av och till. Mamma lät mig sy så mycket jag ville. Hon lät mig misslyckas och lät mig utvecklas. Hon köpte och betalade de tyg jag ville ha när vi tillsammans besökte tygaffären. Hon lät mig pröva mig fram trots att hon inte alltid tyckte att jag gjorde saker på det lättaste och smidigaste sätten. Men hon uppmuntrade mig alltid och jag minns inte att hon skulle ha använt uttrycket "he de vaar itt ti naa" (där det blir inte till något) en enda gång. Vissa kläder jag sydde såg nog verkligen inte ut som det de borde... men hon lät mig sy dem i alla fall.
Allt det där är saker jag kan känna en så stor tacksamhet över att hon gjorde för mig då. Genom att misslyckas går man framåt och lär sig framöver. Innan jag och min man flyttade till Åbo till vårt första gemensamma hem var det också mamma som var med när jag köpte min första egna symaskin.

Det var då, för mera än 10 år sedan, men jag är ännu tacksam. Jag hade lite paus med sömnaden de första åren i Åbo, men när jag började vänta barn började jag sy lite smått igen. Sedan när barnet växte ur babyavdelningen i klädbutikerna började jag sy för att få gulliga kläder. Och när vi flyttade till Vasa och fick vårt andra barn växte intresset till sig ännu lite till. Den största vändpunkten kom nog egentligen när jag började i min syjunta. I samband med det hittade jag nätbutikernas oändliga tygutbud och med vännerna där växte ivern till sig ännu mera för att man inspirerar varann. Syjuntan är en annan sak jag känner en enorm tacksamhet över för nog har jag gått framåt bara sedan jag började där.

Jag grävde nämligen fram stl 86 åt Milo och då hittade jag en tröja jag hade sytt åt Malte till 1-årsdagen. Jag minns att jag var så nöjd över den där tröjan då för 3,5 år sedan. Men nu då jag tog fram den tittade jag på den och började dra på munnen... den var nog inte så välsydd... Ärmmudden var helt tokig och inte alls spänd, fickan var sned och halskanten var bara en slapp grå resårbit... jag tänkte att jag nog inte kommer att använda den där. Jag insåg att jag gått framåt massor. Jag har fått mera kunskap, bättre kvalitet på tygen och kanske också bättre maskin, tack vare CoverPron. Men det var en trevlig modell på tröjan trots allt och jag tänkte ge mönstret en ny chans att förverkligas och bli något vackert med de kunskaper jag besitter i dag:


Så samtidigt som den gamla åkte i roskis klippte jag till en ny och nu är jag nöjd. "Pii-paa" tyget med utryckningsfordon är från Myllymuksut, därifrån är också den blåa mudden och den prickiga fickan är rester. 

Jag funderade länge om jag borde spara Maltes 1-års present av nostalgiskäl och för att verkligen ha svart på vitt att man går framåt och lär sig bara man håller på. För man lär sig verkligen hela tiden nytt: med rätt inställning, med tillräckligt många misstag och med det rätta sällskapet. 

Tack mamma för att du lät mig hålla på i ditt trånga syrum, jag lärde mig massor! Och tack kära syjunta för att ni finns för råd och visdom och sällskap. Tack vare er lär jag mig ännu och går framåt!

Mönstret är "Muksis" ur Ottobre 1/2009

onsdag 16 oktober 2013

Att... Tattu Arthur

Förra veckan fick jag ett meddelande av min svägerska och hon undrade om Milo hade några pyjamas han inte använder. De använder numera samma storlek då det bara skiljer 6 veckor mellan dem. Arthur hade behov av pyjamas och jag fick för mig att sy en till honom. En blev två och en extra tröja.



Det prickiga tyget har hon själv betalat eftersom det är resterna från den klänning jag sydde till henne i somras. Det blåa enfärgade trikåtyget hade jag hemma och det gröna tyget med utryckningsfordon är resterna efter en tröja jag sydde till Milo (sätter den hit i ett senare skede). Nu blev det ju två tröjor som passar ihop med byxorna, men jag ville gärna bli av med tygerna och hon kan ju använda den ena som helt vanlig tröja. I tyghyllan hade jag också ett blått tyg med stjärnor på. Ett tyg jag länge velat få slut på och nu fick jag det uppanvänt också. Jag kombinerade stjärnorna med JNY:s "Bunny Day" tyg med små kaniner på. Och vips fick Arthur två nya pyjamasar. Milo kallar honom "Att" och Arthur själv hallar sig "Tattu".

I samma inlägg sätter jag in ett set jag sydde till honom tidigare i höst, men som förblivit obloggat. Då vi skulle beställa tyg till svägerskans klänning hittade hon också det gråa tyget med maskiner på och kombinerade det med svart/vit randigt tyg. Resultatet blev ett set med tröja och byxor.

Tröjan är ett avritat mönster jag hittade på botten i lådan med mönster. Det stod bara "Raglantröja stl 86" på det så jag vet inte från vilken tdining eller bok jag hittat det, men det sitter bra på. Det är samma jag använt till pyjamaströjorna och till en tröja åt Milo. Jag kan tycka det är synd att jag inte skrivit varifrån jag hämtat det då jag gärna skulle rita av följande storlek sedan då det blir aktuellt.

De randiga byxorna är "Little houses" ur Ottobre 1/2012 i stl 86.
Pyjamasbyxorna är Meedoms tajt, men med resår i bensluten.

Som en tapet

Majapuus "tapettiprintti" - tyg är ett tyg jag varit in och kikat på nu som då. Det är något med tyget som tilltalar mig, men jag har tvekat för att jag varit lite osäker på färgen... jag vet inte om turkos är rätt färg för mig och dessutom blir tyg rätt dyrt då man ska ha till en vuxen. Mängderna är så mycket större än 60 cm för en barntröja och eftersom jag varit så osäker har jag inte velat sätta ut pengar på det. Men för nån vecka sedan meddelade en syjuntevän att hon tänkte sätta in en beställning till Majapuu och jag gick in och kikade på det igen och till min stora glädje var normalpriset överstruket och priset var nedsatt och jag bestämde mig för att det fick bära eller brista... nu skulle tyget bli mitt. Och jag ångrar mig inte alls.


Jag lyckades få till en riktigt fin tunika av mitt tapettyg. Jag klippte till den på syjuntan en gång och försökte få smakråd bland syjuntevännerna för tygvalet till ärmslut och halskant. Jag hade så gärna velat våga sätta någon helt annan kontrastfärg, typ stark rosa eller röd eller brun. Men en syjunttis sa att hon nog skulle hålla sig till färgerna i tyget. När jag skulle sätta igång höll jag i ett stark rosa tyg jag var inställd på att sätta saxen i för att använda just i ärmslut och halskant. Jag skulle vara modig, men någonstans på vägen tappade jag bort modet och beslöt mig ändå för att hålla mig till de turkosa nyanser som fanns i tapettyget. Och det var nog bra trots allt. Jag var ändå så pass djärv att jag valde bort enfärgat och tog istället ett turkosrutigt tyg jag hade bland mina resttyg. Och jag är nöjd att det blev den i alla fall. Rosa hade kanske varit ett modigt val, men det här rutiga tyget kändes som ett väldigt säkert val fast ändå lite annorlunda.


Mönstret är detsamma som den här lila tunikan, men utan avvikande färg i fållen. Jag valde att bara fålla den på vanligt sätt. Slutresultatet blev ett stilrent, enkelt klädesplagg jag vet att jag kommer att använda mycket. Jag är glad att jag beställde tyget trots allt. Att modellen är snabbsytt gör tunikan ännu bättre, det tog mig 40 minuter att sy den. Då hade jag den färdigt tillklippt så där sparade ju mycket tid.



måndag 14 oktober 2013

Semesterminnen i höstrusket

Jag har åter hittat såväl lusten som självförtroendet att sy till mig själv. Medan höstlöven virvlar omkring där ute och mörkret verkar komma tidigare och tidigare varje kväll hittar jag ljuset och glädjen vid symaskinernas små tända lampor. Att sedan sy kläder som påminner om en underbart rolig sommarsemester gör att man kan orka och trivas även i höstmörkret.



Båda dessa randiga tyg är köpta på vår sommarsemester i två olika tygbutiker i Linköping, Sverige. Jag köper ofta tyg om det ges möjlighet när jag är på resa. Det blir lite som ett reseminne och sedan när jag sätter mig ner för att sy ihop något av tygen tänker jag på allt det roliga vi fick göra på resan.

Det gråa tyget är köpt i en affär som kort och gott hette "Tygaffär". Jag tyckte det var ett billigt meterpris så jag köpte hela 1,5 meter för att sy något åt mig själv av det. Det lämnade sedan passligt mycket så att också Milo kunde få en tröja att matcha sin mor med.

Mönstret till min tröja är ur Ottobre 5/2013, men knapplisten i raglanskärningen har jag gjort själv. Det var inte så på mönstret, men jag hade en idé om orange knappar för att piffa upp det gråa och för att matcha med ett par orange byxor jag använder rätt ofta. Jag har också ett par orange strumpbyxor jag brukar använda med jeanskjol så de orange knapparna ville jag ha med på plagget. Annars ett välsittande mönster jag helt säkert kommer att använda igen.

Av resterna sydde jag alltså ihop en tröja åt Milo och han fick mörkgrön mudd och mörkgröna knappar på sin tröja. Hans mönster är hämtat ur Ottobre 4/2010 (Loikka heter modellen). Fungerar bra, men är lite lågt i nacken, så jag har höjt halshålet i nacken med 1-1,5 cm (för eget kom ihåg). Storlek 86.

Det lilarandiga tyget är köpt på Ohlssons tyger i Linköping. Det är underbart mjukt och behagligt att ha på sig. Jag fick till en riktigt fin modell av det också då jag råkade se att en av mina syjuntevänner satt och bläddrade i en "Suuri Käsityö" på syjuntan en gång. Jag tyckte om den tidlösa modellen med det lilla vecket mitt på framstycket så jag lånade tidningen för att rita av mönstret. Jag gjorde några små ändringar på mönstret och det här blev då verkligen en modell att tycka om. Jag ska helt säkert sy flera...  Mönstret är hämtat ur "Suuri Käsityö" nr 9/2011.

Varje gång jag klär på mig något av dessa plagg känner jag stolthet över min man som trampade 300 km runt Vättern medan jag shoppade tyg.





tisdag 8 oktober 2013

"Hjulen på bussen..."

Det slår aldrig fel, Liandlo gör tyg i min smak. Designern Johanna Ahlard kommer att göra mig fattig en vacker dag. "Hjulen på bussen" - tyget var helt enkelt ännu ett "måste ha" tyg. Och det var helt klart Malte som skulle få det. Malte som tycker om att sjunga och som tidigt lärde sig just sången "Hjulen på bussen"...


Den limegröna färgen, som är rätt typisk Liandlo, kändes som ett lite otippat val åt Malte. Han har väldigt lite gröna kläder, jag dras åt det turkosa och blåa hållet när det gäller kläder till honom, men inte är grönt helt fel heller. Han tyckte om den och har väntat på att jag skulle få den sydd i flera veckor. Han har gått och gnolat på "Hjulen på bussen" hela dagen i dag.

Tyvärr tycks det vara så att Liandlos återförsäljare minskar i Finland samtidigt som frakten från Sverige stiger. De få webbshopar som tar in Liandlos tyg har också ett rätt saftigt meterpris på dem. På ett sätt är det bra att det inte bara slentrianmässigt blir så att jag beställer hem en meter och sedan ser vad jag ska sy av det utan att jag måste tänka efter vad jag ska sy redan innan jag betsäller. Nu tog jag 60 cm för att jag ville sy en tröja till Malte av det. Så mera av det här tyget har jag inte. Bara småbitar som räcker till lappar i ett lapptäcke. Det här tyget har jag bara sett på Hanheli.

Men och andra sidan ploppar det upp nya tyger hela tiden. Speciellt Lillestoff verkar ha en ständigt pågående process att få ut nya tyger på marknaden.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116


Emma och Donna

Jag har en 9-årig systerdotter som heter Emma. Jag tycker att det är väldigt roligt att sy till henne och när jag såg tyget som heter "Ystävykset" på Sampsukka i somras såg jag att flickan och hunden på bilden var så lik Emma och deras hund Donna att jag bara måste klicka hem det. Det tog ett tag innan jag fick den sydd då jag inte kunde bestämma mig för vilket mönster jag skulle använda. När jag bläddrade i mina tidningar såg jag en modell jag tyckte om och när jag såg att tyget med flickan och hunden skulle passa bra ihop med gul, prickig trikå från Eurokangas föll alla bitarna på plats och jag skred till verket:


Jag tänkte mig inte riktigt för då jag klippte så flickan blev tyvärr halshuggen på framstycket där det prickiga oket möter det laxrosa tyget. Och det lämnade att störa mig. Knappast skulle någon annan tänka på att jag klippt tyget så tokigt, men det stör mig. Men jag får så lov att leva med det eftersom jag inte hade tillräckligt med tyg att klippa till ett nytt framstycke. Jag kantade med ljusrosa mudd för att plocka upp det rosa i flickans klänning.

Jag tycker att den här modellen var rolig att sy och blev fin. Jag tycker om att blanda olika tyg och den här kombinationen blev riktigt lyckad. Emma gillade den stort och det finns inget bättre än att höra att det man sytt verkligen används.

Mönster: "Fancy Mix" Ottobre 4/2012
Storlek: 146

måndag 7 oktober 2013

Tygloppis på gång

Jag har de senaste dagarna spenderat en del tid med att klippa till projekt av tyg ur mina skåp. Dels tycker jag om att ha tillklippta projekt färdiga att bara ta fram en kväll när klockan redan är mycket, men jag hinner sy lite innan jag själv ska i säng. Då är det skönt att inte behöva börja från början utan bara får göra det roliga.

Men mitt mål med denna tillklippningiver är att få bortklippt de tyg jag verkligen vill använda till något och sälja bort resten av den tygbiten. Inkommande lördag är det nämligen tygloppis på gång. Arbis syjunta, som är min syjunta, ordnar tygloppis i Arbis lokaler:

                      

Passa på och kom dit och sälja bort sånt du själv tröttnat på och istället fynda något nytt. Förutom tyg brukar det finnas mycket garn, en del mönstertidningar och böcker. Jag brukar alltid tycka att det är så synd att mina garntokiga systrar bor så långt från Vasa för de skulle helt säkert fynda fina garn.

Jag kommer att sälja bort en del jag inte behöver, men som ännu räcker till något annat och hoppas kunna hitta nya skatter i stället. Jag hoppas få se dig där och då. Varmt, varmt välkommen!

fredag 4 oktober 2013

Välkommen lilla vän

Min jämnåriga kusin blev pappa för första gången för några veckor sedan. Jag ville ge deras baby något eftersom jag insett när jag tänkt efter att den här kusinen varit mera speciell för mig än någon annan kusin varit. Vi har växt upp i samma by, gått i samma klass och lekt tillsammans mycket som barn...

I gymnasiet var han väl nog en av mina bästa vänner. Många var de kvällar jag hoppade på cykeln och trampade iväg till honom för att tillsammans plugga matematik. Han behövde knappast hjälp, men jag har aldrig haft något sinne för matematik och var glad att han ville hjälpa mig. Jag skrev sedan matte i studenten så frivilligt som möjligt, men blev godkänd och jag är ännu skyldig honom en kaffekopp på ett café i den lilla staden där vi gick i gymnasiet. Dealen var att om jag skrev de två sämsta vitsorden i matte skulle han bjuda mig på kaffe, skrev jag bättre än så skulle jag bjuda honom. Han trodde på mig mera än jag trodde på mig själv. Den där kaffekoppen bjöd jag honom aldrig på... tiden går och man vandrar åt lite olika håll. Men ibland kan jag sakna gymnasietiden och den täta kontakt man hade då. Snällare människa än honom får man leta efter. Han bryr sig om, tar hand om, är ansvarsfull och pålitlig. Ett litet gossebarn har fått en jättebra pappa.

Han bor numera rätt långt ifrån mig, men jag tänker på honom alltid nu som då och tycker alltid det är roligt att träffa honom även om det blir rätt sällan. Jag träffade honom en dryg månad innan deras beräknande nedkomstdatum. Han berättade då att de skulle få en pojke och för första gången tror jag att hade sytt presenten innan babyn faktiskt var här. Eller ja, bodyn hade jag färdigt. Byxorna sydde jag senare...


Tyget med elefanterna är köpt från Eurokangas. Jag råkade vara in dit med en vän från syjuntan och fastnade genast för det. Det gjorde också vännen som i dagarna går på mammaledigt, så vi delade på det sista som fanns kvar på rullen. Det fanns också i andra färgsättningar, men jag tyckte bäst om den här mörkblåa och visste ju att det skulle bli till en liten babypojke.

Den limegröna trikån hade jag hemma och det räckte precis till ett par snäva byxor. Jag satte elefanttyget i bensluten för att få ett set. Jag sydde storlek 68 och kläderna är mottagna, men passar ju inte ännu på ett tag. Jag brukar ofta ge storlek 68 eller 74 för att vi oftast fått storlek 62 åt våra barn. Det brukar vara roligt att ha någon lite större storlek att vänta i lådan att ta fram när babyn växt.

Mönster:
Bodyn: Eget
Byxorna: Meedoms tajts.

Storlek: 68

Kusin C: Vad sägs om vi skulle ta den där kaffekoppen nästa gång vi råkas? Så skulle jag få bort den från mitt samvete... ;)



tisdag 1 oktober 2013

Väska till vännen

Redan för ett år sedan uttryckte en av mina vänner en önskan att hon skulle vilja ha en väska. I något svagt skede lovade jag sy en, men sköt det på framtiden. Nu först har hon fått den.

Hon gav fria händer och det är på ett sätt lite svårt. Jag antar att personen i fråga ändå har någon form av bild i huvudet av hur den ska se ut och min bild är knappast den samma. Hon hade lite tankar kring modellen. Den skulle vara i liknande stil som en dagiskasse (jag hade sytt en sån åt hennes dotter) men med blixtlås och med längre band så att man kan bära den över axeln.

Hur jag än tänkte kom jag inte på hur jag skulle få in ett blixtlås på en dagiskasse. Jag letade efter mönster i tidningar och lånade böcker på biblioteket, men jag hittade ingen passlig modell som jag fick "Daniela-feeling" av. Så jag måttade lite och ritade ett eget mönster efter lite ideér ur böcker och tidningar och sydde den här "Daniela väskan":



Materialvalet var svårt då jag väldigt länge var inne på något i stil med retroblommigt. Det negativa med att återanvända gamla påslakan är tyvärr att de kan vara lite för slitna för att få en tillräckligt stadig väska. Jag ville också gärna ha en stilren väska framom en galet blommig och färggrann väska. Jag letade i mina tyghögar och hittade ett grönt jeanstyg som jag valde till projektet. Det var stadga i det och kändes passligt neutralt i färgen då det passar till de flesta färgerna man kan tänkas ha på kappor och jackor.

Jag kunde ändå inte släppa tanken på någon form av blommor så jag klippte ut en del av ett loppisfyndat örngott och sydde fast en remsa av blåmönstrat tyg. Därifrån fick jag idén att använda ett blått blixtlås i öppningen. Som kontrast och detalj, men som ändå passar tack vare de blå blommorna.

Jag hade tänkt fodra väskan med det samma blåblommiga tyget, men det tyget räckte inte till. Jag tog istället en gammal rutig gardin jag hittat på loppis och satte det som foder inuti väskan. Med de blå ränderna i gadinstyget kan också fodret kopplas ihop med det blåa blixtlåset. För att avsluta finishen sydde jag fast en "handmade" lapp på väskan. "Handmade"-bandet har jag beställt från Hanheli.


I det stora hela är jag nöjd med vad jag åstadkom. Jag är nöjd att jag lyckades rita upp mönstret, men insåg att den kunde varit lite mindre. Den mäter ungefär 45 x 30 cm och den kändes onödig stor. Redan 40 x 30 hade känts lite mindre och lite mer kvadratisk. Den blev onödigt rektangulär. Men det kan bra hända att det blir flera såna här väskor.