Lady in red

Oktober har ganska lång varit en månad då jag satsat på att sy till mig själv. Jag hade hittat självförtroendet, glädjen och lusten att tillverka till mig själv. Men så tog jag itu med detta projekt och hela den inställningen omkullkastades. Den förhatliga tröjan som stötte på problem efter problem. Sprättaren har varit i lika flitig användning som symaskinen om inte mera. Som jag avskytt och varit less på detta numera underbara plagg. För nu tycker jag den är alldeles fantastisk och jag är glad att jag tog mig tid att sprätta och göra om flera gånger om för jag fick den till sist som jag ville. Nu tycker jag om denna röda sak mest av allt i min garderob.

Först börjar vi med tyget: Efter att jag hade sytt min första "Martha" kom jag ihåg att jag sett det här blommiga tyget och jag såg framför mig hur fint det skulle bli. Jag skulle satsa i ett ordentligt kvalitetstyg till mig själv. Tyget med blommor heter "Sakura" och går ton i ton ihop med "Dotties" tyget, båda från Lillestoff. Jag beställde hem det, men drog mig för att sätta igång med rädsla för att göra något fel med det dyra tyget för det här skulle ju bli så bra. En kväll tog jag mod till mig och klippte till och gjorde miss nummer 1. En riktig dundermiss och nybörjarmiss. Jag klippte inte till tyget på det mest fördelaktiga sättet om man säger så, så jag fick för lite och fick beställa till.

Nåja, när jag fick mera tyg skulle jag börja sy. Först sydde jag ihop delarna fel så att yttertyget på framfickan hamnade på baksidan, vet inte hur jag tänkte där. Men det var ju ändå relativt lätt att åtgärda. Jag sydde vidare och kom till det första provningstillfället. Jag drog frimodigt på mig min Sakura och hade alldeles för mycket tyg över bysten så att sömmen som skulle komma under brösten var i midjehöjd istället. Att det ska vara så svårt att få till det, jag hade ju sytt en annan enligt samma mönster förut utan några som helst problem. Nu gick allting fel och det såg bara galet ut. Jag funderade allvarligt på om tyget innehöll någon form av förbannelse för jag höll på att bli riktigt less på hela alltihop. Att det ska vara så svårt, det skulle ju bli så bra. Jag drog av mig den avskyvärda och olycksdrabbade tröjan och slängde den i en hög på golvet. Jag skulle aldrig se på den igen. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan och hade kunnat klippa sönder den på direkten. Melvin uppmanade mig att sätta bort den ett tag och tänka på nåt annat, så jag lugnade ner mig med att läsa en saga för honom.

Men i morse tog jag tag i sprättkniven, sprättade upp i princip allt och klippte bort ca 4 cm av bröstdelen, sydde nya veck och började om på nytt. Jag hamnade att sprätta så mycket eftersom bakstycket är helt, dvs det finns ingen söm där. Jag tog mig genom tillverkningen steg för steg och se så bra det blev!

Jag är så glad att jag orkade bemöda mig om att sprätta och göra om för nu är den alldeles ljuvlig och underbar. När jag började fundera över var det gick fel och hur jag plötsligt kunde ha för mycket tyg över brösten då jag inte hade det problemet med den förra jag sydde kom jag fram till att jag tror att jag efter den förra förlängde själva mönsterdelen på papper med ca 5 cm. Nu förlängde jag bara av gammal vana 5 cm till, varpå jag fick sömmen nästan i midjan i stället och alldeles för mycket tyg.

Note to self: förläng inte bröstdelen på nästa Martha! Men nu blir det nog ingen Martha på ett tag. Jag tror jag ska satsa på busenkla barntröjor och bodyn utan konstigheter. En och annan trikåklänning till mig själv har jag också i högen med tillklippta saker.

Men jag är galet nöjd med den här "Sakura" tröjan min och Melvins kommentar kommer jag att bära med mig då han tittade på mig och  sa: "Mamma, den där är jättefin på dig. Nu fick du nog till det på bästa sätt".