Värdet i ett tyg

Tyg är inte alla gånger bara billigt. Men planerar du bra får du ganska mycket ur en 1 meters bit. Och visst harmas jag de gånger jag misslycktas med något för jag har ju ändå betalat för det där tyget som i värsta fall inte blir till något alls. Men jag brukar komma över det ganska snabbt.

För en tid sedan fick jag denna påse i mina händer. Påsen innehöll ett tyg av ett helt annat värde än summan det en gång kostat. Tyget i denna påse är fraktat från Khon Kaen i Thailand för snart 14 år sedan.

Min ena storasyster har tre gånger rest till Thailand i helt andra ärenden än att ligga på stranden. Hon har rest dit för att få hem sina barn.

Filip, är den äldsta av de barnen. Bara dagar efter att jag gift mig åkte hon tillsammans med sin man på sitt livs resa, resan att bli mamma efter år av barnlängtan. På ett barnhem i Khon Kaen i nordöstra Thailand väntade en nybliven 1-åring på sina föräldrar.

Khon Kaen är en viktig sidenregion och min syster köpte hem lite Thaisiden. Hon hade gått in i affären och genast fastnat för två tyg som hon då tänkte att hon ska köpa och låta sy en klänning av det någon gång senare i livet.

Nu, efter snart 14 år i påsen, var det någon gång senare och hon frågade om jag kunde vara skräddaren och sy en klänning till henne till Filips konfirmation.

Så kom det sig att jag fick den skrämmande äran att sätta saxen i det gamla, fina tyget som jag visste att hade ett långt mer känslomässigt värde än den summa det kostat. Jag kände pressen krypa över mig, men antog utmaningen. Ganska snart fick jag bilder i huvudet av hurudan klänning jag ville sy, men hur jag än letade hittade jag inget mönster på en sådan klänning. Min syster har en kropp som inte passar in i vanliga måttabeller. Passar det på ett ställe är det för stort någon annanstans och tvärtom.

Jag visste att jag skulle bli tvungen att arbeta fram ett mönster själv och måttade henne och tog lite mönster härifrån och därifrån och fick ihop ett mönster som jag sydde en prototyp av. Vi provade och jag ändrade, provade igen och ändrade igen tills jag tyckte att protypen sydd av ett gammalt påslakan satt bra på henne.

Jag lät det gå några veckor eftersom jag var lite nervös att sätta saxen i det riktiga sidentyget. Jag sydde en kjol av thaisiden åt mamma emellan och då hon provade den var den för liten. Så jag fick börja sprätta den samtidigt som självförtroendet sjönk. Tänk om jag klåpar mig och syrrans klänning blir till ingenting.

Men när jag fixat och trixat och fick mammas kjol att passa stärktes mitt självförtroende och jag tog mod till mig en regnig förmiddag. Jag sprättade upp prototypen och satte saxen i det känslosamma tyget. Jag använde mig av protypens mönsterdelar eftersom jag visste att den passade. Jag sydde ihop, men eftersom det skiljer ca 80 km mellan mig och min syster var det svårt att hitta tillfälle att komma och prova. Men den borde ju passa, för lakansklänningen passade ju.

I början av maj var klänningen klar och jag beodrade min syster att köpa en underklänning eftersom jag inte fodrade klänningen. För tyget var ändå ganska kraftigt. Jag sände den med mamma och pappa.

En vecka innan konfirmationsdagen fick jag telefonsamtalet jag inte ville ha. Mamma visste inte hur hon skulle vända orden och jag visste att nu var något riktigt fel. Klänningen hade varit alldeles för spänd över bysten och jag förstod att den inte alls hade suttit bra på. Mamma pratade om flera cm som borde släppas ut och jag visste att jag inte har många centimeter att släppa ut. Jag visste inte om jag skulle gråta eller ropa, jag visste inte om jag var ledsen eller arg. Jag hade satt ner så mycket tid på att utarbeta mönstret, sy prototyp och fick det dolda blixtlåset perfekt på klänningen. Jag förstod inte var det hade gått fel...

När jag lugnat mig lite så ringde min syster och berättade att hon var sjukskriven p.g.a förhöjt blodtryck och hon hade börjat samla på sig vätska, en rimlig orsak till att klänningen var för liten. Jag tänkte då att då var det kanske inte mönsterkonstruktionen som var den enda orsaken till att den inte passade. Hon åt nu vätskedrivande och hade krympt redan lite. En kväll förra veckan, med 2 dagar kvar till konfirmationen, kom mamma och hon till mig en kväll. Jag sprättade lite här och lite där, provade och sydde om lite.

Hur jag gjorde det är och förblir ett mysterium men som ett under fick jag trollat fram ca 2-3 cm i bystvidden och klänningen såg inte alls så tokig ut längre... och jag kunde pusta ut. Jag kände mig riktigt nöjd med det jag gjort.

Min syster hade fått en riktigt fin klänning till Filips konfirmation. Designad och anpassad för just henne och sydd av ett tyg hon köpte när hon hämtade hem honom för snart 14 år sedan...

Hon ställde upp på bild och gav tillåtelse att sätta bilden.

Snabbfixat

En av mina systerdöttrar ringde mig för nån vecka sedan och undrade om jag kunde sy en superhjältemask till henne. Jag lovade sy en och det här var verkligen snabbfixat syende när det är som bäst.

Jag måttade lite på ett av mina egna barn och ritade ut en mall på papper. Jag valde sedan att göra den i två lager stretchcollege med dubbelhäftande mellanlägg emellan. Jag tänkte att det blir skönare för huden om det är mjukt på baksidan. Jag körde bara siksak runt hela masken för att fästa ihop tyglagren. Sedan klippte jag ut hål för ögonen, körde siksak runt ögonöppningarna och sydde fast ett gummiband och så var det klart.

Melvin fick prova den och satte genast in en beställning på en likadan. Men då ska jag ändra min mall och klippa lite mindre hål för ögonen.

Ett snabbfixat hemmapyssel som gläder.

Riktigt nöjd

En av mina bekanta frågade om jag kunde tänka mig att sy en tröja till hennes 8-åriga gudson. Jag lovade att göra det och såg samtidigt en möjlighet att utforska lite nya mönster. Melvin har just fyllt 7 år och jag märker att han börjar ha lite större skillnad på vad han klär på sig. En del tyger tycker han är för barnsliga och jag ser framemot att pröva mig fram lite bland mönster för större pojkar de kommande åren.

Den här modellen jag sydde som ett beställningsjobb är definitivt ett mönster jag kommer att återgå till en annan gång. Mönstret börjar från stl 128 och snart är Melvin där. Jag hittade så fint tyg också, ett tyg som igen en gång kommer från liandlo, men som jag beställt via en finsk återförsäljare.

Skatetyget är alltså liandlos tyg och det svart-vit randiga är det samma som jag använde till Emmas tröja. Alla former av randiga tyg är en oerhört bra bas att ha i skåpet då det är så enkelt att kombinera med de flesta tyg.

Jag gillade modellen där det delade framstycket gör den lite spännande och de olika tygen på ärmarna ger den lite variation. Trots att det var ett beställningsjobb vågade jag mig på att sy täcksömmen synlig med svart tråd på skärningssömmarna. Efter samarbetssvårigheterna med CoverPron i förra inlägget var jag så glad att den här sömmen blev som den skulle och maskinen gjorde det den skulle göra.

Mönster: "Literature", Ottobre 4/2011
Storlek: 134

Med gemensamma krafter till en fotbollsbaby

Min systers man spelar i fotbollslag och de har haft en kvinnlig tränare. Denna fotbollstränare har blivit mamma. För några veckor sedan ringde min syster och frågade om jag kunde sy en body i storlek 68 åt en liten baby. Min syster själv skulle virka en filt som såg ut som en fotbollsplan och hon ville ha en body till det. Den skulle exempelvis kunna vara röd sa hon, eftersom lagets fotbollskläder går i rött. Jag tänkte att en röd body kan man plocka upp i vilken affär som helst, en liten baby med fotbollsmamma borde få något mera unikt än så och jag fick en idé som syrran genast nappade på.

Jag kom att tänka på resterna av Melvins fotbollströja. Kunde månne de resterna räcka till en babybody i stl 68? Jag fixade och vände på mönsterdelarna av och till, men hur jag än vände och svängde fick jag en ärm för lite. Jag hann sucka och tänkte att det strandade där, jag skulle bli tvungen att sätta en ärm röd. Men så gick jag till min kära syjunta och undrade om någon annan händelsevis hade beställt av det där tyget och om denne någon skulle råka ha en bit kvar som skulle räcka till en bodyärm i storlek 68 och jag fick napp. Det fanns en och hon hade kvar en hel del av tyget. Så jag fick hela bodyn av fotbollstyget. Eftersom lagets fotbollsdräkt är röd så fick det bli röd mudd och röda tryckknäppen och visst blev det ett sött litet fotbollskit åt en liten babytjej?

Filten har alltså min äldsta syster virkat enligt eget huvud. Hon hade nog inget mönster hon följde utan hade skissat upp den på ett papper bara. Visst är den fin? Hon är duktig på att virka den där systern min.

Till filten sydde jag en body i storlek 68 av liandlos fotbollstyg. Mönstret är mitt eget utarbetade.

Jag tror jag ska hitta på något stickat att få i utbyte mot bodyn. Jag tycker inte om att ta betalt, hon får hellre sticka något åt mig. Det är så roligt att man kan komplettera varann. Tillsammans kan man göra så mycket fint.

Väska till vännen

Redan för ett år sedan uttryckte en av mina vänner en önskan att hon skulle vilja ha en väska. I något svagt skede lovade jag sy en, men sköt det på framtiden. Nu först har hon fått den.

Hon gav fria händer och det är på ett sätt lite svårt. Jag antar att personen i fråga ändå har någon form av bild i huvudet av hur den ska se ut och min bild är knappast den samma. Hon hade lite tankar kring modellen. Den skulle vara i liknande stil som en dagiskasse (jag hade sytt en sån åt hennes dotter) men med blixtlås och med längre band så att man kan bära den över axeln.

Hur jag än tänkte kom jag inte på hur jag skulle få in ett blixtlås på en dagiskasse. Jag letade efter mönster i tidningar och lånade böcker på biblioteket, men jag hittade ingen passlig modell som jag fick "Daniela-feeling" av. Så jag måttade lite och ritade ett eget mönster efter lite ideér ur böcker och tidningar och sydde den här "Daniela väskan":

Materialvalet var svårt då jag väldigt länge var inne på något i stil med retroblommigt. Det negativa med att återanvända gamla påslakan är tyvärr att de kan vara lite för slitna för att få en tillräckligt stadig väska. Jag ville också gärna ha en stilren väska framom en galet blommig och färggrann väska. Jag letade i mina tyghögar och hittade ett grönt jeanstyg som jag valde till projektet. Det var stadga i det och kändes passligt neutralt i färgen då det passar till de flesta färgerna man kan tänkas ha på kappor och jackor.

Jag kunde ändå inte släppa tanken på någon form av blommor så jag klippte ut en del av ett loppisfyndat örngott och sydde fast en remsa av blåmönstrat tyg. Därifrån fick jag idén att använda ett blått blixtlås i öppningen. Som kontrast och detalj, men som ändå passar tack vare de blå blommorna.

Jag hade tänkt fodra väskan med det samma blåblommiga tyget, men det tyget räckte inte till. Jag tog istället en gammal rutig gardin jag hittat på loppis och satte det som foder inuti väskan. Med de blå ränderna i gadinstyget kan också fodret kopplas ihop med det blåa blixtlåset. För att avsluta finishen sydde jag fast en "handmade" lapp på väskan. "Handmade"-bandet har jag beställt från Hanheli.

I det stora hela är jag nöjd med vad jag åstadkom. Jag är nöjd att jag lyckades rita upp mönstret, men insåg att den kunde varit lite mindre. Den mäter ungefär 45 x 30 cm och den kändes onödig stor. Redan 40 x 30 hade känts lite mindre och lite mer kvadratisk. Den blev onödigt rektangulär. Men det kan bra hända att det blir flera såna här väskor.

När mönstret inte passar...

...måste man hitta ett sätt att få det att passa.

Onion 2035. Mönstret som alla varit så nöjda med och som har passat på de flesta, även på mig. När min svägerska frågade om jag kunde sy en klänning åt henne reflekterade jag inte ens över att det inte skulle passa henne. Det satt ju sa bra på mig så jag var nästan på gång med att bara sy den och skicka den på posten, det var ju ett så bra mönster så vad kunde gå fel? Men vilken tur att jag inte gjorde det för här fick jag ändra massor. Mönstret som satt så bra på mig satt inte så bra på henne. Jag fick göra många ändringar så vilken tur att jag bestämde mig för att sy den när hon var med. Och vilken tur att jag med mina justeringar fick den att passa i alla fall. Den blåprickiga klänningen blev söt till sist och den används har jag förstått.

Jag fick klippa av överdelen med 2-3 cm, jag fick sy in lika många cm i sidsömmarna och blev tvungen att sätta insnitt vid bysten. Sedan satt den bra och jag var glad åt att jag inte bara sydde den i hasten och satte den på posten för då hade den nog inte blivit använd. Den satt inte alls bra på då jag bara hade följt mönstret.

Jag utgick alltså från Onion 2035, men gjorde så många ändringar att jag inte vet om jag kan kalla den för det i slutändan. Det blev nog mest bara ett eget hopkok som sista slutligen blev riktigt bra. Och hon passar jätte bra i den klarblåa färgen.

Skolstart även för svärmor

Det var inte bara Melvin som hade något nytt till skolstarten. Förutom Klas Klättermus fick svärmor också en ny tunika till skolstarten.

Historien till den här tunikan börjar egentligen med att jag sydde en klänning åt min svägerska i juli. Den är ännu inte dokumenterad, men hoppas hinna med det snart. Vi var hos svärföräldrarna och sydde och jag sa att jag ibland syr åt andra på beställning, lite beroende på tid och lust och om man råkar fråga vid rätt tillfälle. Svärmor frågade då när rätt tillfälle skulle vara för hon skulle vilja ha något nytt till skolstarten och jag sa "nu". Först var vi lite inne på prickigt eftersom jag sydde det åt svägerskan, men sedan kom jag att tänka på det här tyget jag kom ihåg att jag sett och tänkte att det skulle passa svärmor. Det var lite hennes stil, diskret, stilrent och i en neutral färg. Jag visade Fabriinas hemsida och hon tyckte om det så jag beställde det.

"Pihlaja"-tyget är alltså beställt från Fabriina. Det är finsk design och är också tillverkat i Finland. Det är underbart mjukt och skönt att ha på sig, men saknar elastan. Det är 100% bomull och saknar därför den där extra töjbarheten som elastan ger. Det ställde till problem vid kantningen av halshålet som först blev hopplöst vid och slattrig. Jag sydde sedan en rynktråd i halshålet och drog på halshålsremsan allt vad jag kunde och då blev det så mycket bättre. Jag hoppas bara att den håller formen bra trots att den saknar elastan.

Mönstret är samma "Onion" mönster jag använt till mig själv, men med lite små ändringar och i annan storlek. Hon är ganska kort i ryggen, så jag höjde sömmen lite mitt bak och satte dessutom insnitt i ryggen och då satt det perfekt.

Vi träffade henne på skolgården i dag innan hon gick in med sina elever och hon hade nog tunikan på sig första skoldagen.

Jag har tyckt så mycket om det här "Onion" mönstret. Det verkar sitta bra på de flesta utan ändringar (utom min svägerska, men det kommer i ett senare inlägg), så jag har faktiskt beställt några "Onion" mönster till. De beställdes i går så det blir spännande att se vad de går för och om de sitter lika bra på mig som det här har gjort.

Mönster: Onion 2035

Grönt är skönt

Jag fortsätter på beställningstemat och gröna temat också för den delen. Den här tröjan är alltså  inte till nåt av mina barn.

Förra sommaren träffade jag en bekant som frågade var jag skaffat pojkarnas kläder då hon tycker att det är så svårt att hitta färgglada och trevliga pojkkläder. Jag berättade att jag syr det mesta själv och nu i vår skickade hon ett mail och frågade om jag kunde sy två t-skjortor åt hennes pojke. Just då kände jag mig rätt inspirerad och i slutet av maj sattet jag två stycken t-skjortor på posten varav detta då är en av dem.

Jag har börjat tycka alltmera om Colour blocking modellen. Det är ett effektfullt sätt att variera en baströja. Här har jag kombinerat Liandlos limegröna stjärntyg med enfärgad grön trikå från Kestovaippakauppa. Jag tvekade in i det sista om jag skulle sätta gul mudd, men jag är nöjd över att jag gjorde det.

Mönster: Colour blocking, Ottobre 2/2005
Storlek: 110/116

Beställning med misstag

Nu som då händer det att jag får förfrågan om jag kan sy något på beställning åt såna jag känner. Ibland syr jag gladeligen, ibland säger jag nej... allt beroende på ork och lust.

En av mina vänner har flera gånger anlitat mig och nu senast i april fick jag i uppdrag att sy body och sparkbyxor till en nyfödd baby i hennes bekantskapskrets. Jag tycker riktigt mycket om att sy bodyn, speciellt sedan jag fick hem CoverPron och kan använda bandkantaren. Det blir så snyggt resultat med den. Det är också bodyn jag helst syr då jag själv känner någon som har fått en baby.

Det här gröna setet tycker jag så mycket om. Lillestoffs "Tre små grisar" tyg är så behagligt grön och kvaliteten är så bra att det är en fröjd att sy i det. Milo har också fått en body av det.

Den gröna enfärgade trikån jag använt till sparkbyxorna vet jag inte helt säkert varifrån jag beställt, men jag tror den är från JNY.

Tyvärr blev bodyn inte helt perfekt. CoverPron var relativt ny då jag sydde det här. Jag var ännu ganska ovan med inställningarna och den ena nålen kom lite utanför resåren på två ställen så det kom en gul tråd på själva tyget. Hade jag sytt till nån av mina egna barn hade jag inte tagit det så hårt, men jag visste ju att de här skulle ges bort och ville göra det bra. Jag sprättade en gång, men vågade inte sprätta en annan gång då jag var rädd att få hål på själva tyget.

Så som kompensation fick hon en body till med fruktgubbar på. Och här blev kantningen som den skulle. Tyget är Liandlos beställt via Royal-tuote nån gång på våren då de hade nån kampanj så det var nedsatt.

Jag tänkte att den här bodyn också passar helt bra med de gröna sparkbyxorna då det finns en del grönt i tyget.

Den här gången blev mina missar till mottagarens fördel då hon fick två bodyn istället för en.

Mönster:
Body - Ottobre 5/2006
Sparkbyxor - Meedom & Meedoms barnkläder

Storlek: 62

Piggt pink

I augusti fick en vän till en av mina vänner en liten tjej och då sydde jag på beställning ett startpaket med babyplagg. Nu ville min vän ha en julklapp åt den babyn och beställde ett set med body och byxor, så det sydde jag.

Bityget är "En gul apelsin":s tyg köpt direkt av henne på en marknad i Jakobstad för ett bra tag sedan. Tyget är fint, men har av någon orsak ändå bara lämnat att ligga i lådan. Jag såg inte riktigt vad det skulle bli och har nog planerat både en pyjamas och en kortärmad tröja av det. En liten bit har blivit sytt till en mössa vet jag och en av Melvins bästa vänner har fått en pyjamas av det. Och nu plötsligt såg jag en body i det.

Jag använde det mönster jag själv arbetat fram i storlek 74. Jag funderade länge på muddfärgen och efter tips på syjuntan satte jag en "pink" muddkant och det blev så piggt, riktigt som pricken över i:et! Sedan satte jag in en beställning på pink stretchfotté och sydde byxor av det och i bensluten använde jag samma tyg som i bodyn för att riktigt fokusera på matchandet. Av en syjunttis fick jag två "pink" tryckknäppen och det pigga setet blev en fullträff. Det var nästan så jag ville behålla det själv, men jag har ingen i storlek 74 längre.

Nu får istället någon jag inte känner själv använda det och jag hoppas att det kommer till användning.

Mönster och storlek:
Body - eget, stl 74
Byxor - "Little houses" Ottobre 1/2012, stl 74.

Yada-klänningen

Nu har vi varit på dop och fått närvara när Natalie blev döpt och nu ska jag då också sätta in ett inlägg om hennes festklänning, Yada-klänningen jag fick i uppdrag att sy åt henne.

Yada är alltså hennes thailändska namn och klänningen är sydd av två tyg från Thailand och min mammas gamla underlakan som foder. När jag fick den mönstrade tygbiten i min hand hade jag en klar bild av hurudan klänning jag skulle sy, men som ni läste i ett tidigare inlägg blev ju den idén till ingenting.

På väg med Melvin till förskolan en dag fick jag en bild i huvudet av en klänning som jag inte hade något mönster på, så jag började konstruera ett eget. Kanhända det finns i någon tidning, men ingen jag råkade ha så jag fick så lov att konstruera mitt eget.

Min utgångsplan var en A-linjeformad klänning med en kil i det avvikande tyget jag fått av min syster. Första prototypen blev fel på det sättet att kilen kom mitt på framstycket och så ville jag inte ha det, jag ville ha det lite till vänstra sidan. Jag tänkte om och funderade lite vidare och fick sedan kilen där jag ville ha den. Jag sydde en modell i ett gammalt påslakan och prövade det på vår gudson Matheo som är jämngammal med Natalie. Till min stora förbluffande glädje satt den helt bra på, jag behövde bara göra den lite vidare vid midjan.

När jag skulle börja sy ihop den rätta klänningen började jag fundera på om jag skulle ta mig in till stan för att köpa mera av det samma tyget som jag hade köpt till att börja med till den första, felkonstruerade klänningen. Men jag orkade inte och kom att tänka på att jag någonstans borde ha en liten bit plommonfärgad thaisiden som lämnade efter en klänning jag sydde till mig 2008. Och längst ner i mina gömmor hittade jag det och de resterna räckte precis till vad det skulle. Tyget är köpt i Thailand då min mamma och pappa var där 2007. Jag kombinerade den tunna thaisiden med det lite kraftigare tyget jag hade fått på vinst och förlust och det blev bra. Jag fodrade den sedan med ett gammalt lakan som var mjukt och härligt att ha mot kroppen. 

Klänningen passade och hon bar i dag alltså en klänning designad och konstruerad just för henne. Och jag är lite så där barnsligt stolt över att jag gjort allting själv! Ett tack måste jag också säga till Matheo och hans mor för enträget povande under processens gång. 

Få saker är jag riktigt nöjd och stolt över, men den här Yada-klänningen är en av dem.

By air mail

 Förra veckan satte jag ett paket på posten innehållandes tre tröjor och ett handskrivet brev. Paketet har färdats många, många kilometer söderut och landade småningom i en postlåda bland de toscanska kullarna där också jag befann mig i somras.

Några veckor efter att vi varit där kom min, numera i Italienbosatta vän, hem till Finland och var på besök här hos mig. Hon hade varit på stan och letat barnkläder och kände sig lite besviken på utbudet och funderade var alla färger fanns. Jag svarade lite på skämt att färgerna finns i min tyghylla och hon tog sig en liten titt och titten slutade med att hon beställde två tröjor åt sin 2-åriga son. Hon ville ha en kortärmad tröja av Liandlos "Krokodilen i bilen" och en långärmad tröja av Znoks apor och elefanter på grönt botten. Hon tyckte också om tyget med vikingar på, men det hade jag reserverat åt Malte. Dagen efter satte jag in en beställning på mera vikingatyg och tänkte att jag skulle sy en extra överraskningströja enligt principen "tag 3 betala för 2". De tog så bra hand om oss när vi var där i somras.

Det var så roligt att sy tröjorna och eftersom jag visste hur det ser ut där lilla Leo springer omkring med  sina tröjor blev jag alldeles full av sommarminnen medan höststormen yrade runt våra fönster där jag satt vid min symaskin och hörde regnet mot takfönstret. Jag kom ihåg alla ljuden när vi gick från Jenny och Robertos hus till vårt hus. De vackra kullarna och känslan av att vara på den vackraste plats jag sett. Jag tyckte mig minnas smaken av all den goda maten Roberto kokade åt oss och den saftigaste vattenmelon jag nånsin satt i min mun. Plötsligt började jag sakna den där vännen jätte mycket och bara längtar till julen då hon förhoppningsvis kommer till mina trakter igen.

Nu kan jag inte titta på Znoks apor och elefanter utan att tänka på Robertos skaldjurspasta som bara var så vansinnigt god att jag hade kunnat äta alltihop själv utan att dela med mig.

Tröjorna har kommit fram och jag hoppas att de passade. Jag tänker ofta på den där underbara lilla familjen där nere. Tack för i somras och alla fina minnen du gav oss Jenny!

Mönster:
Kortärmad: Ottobre 3/2010
Långärmad: Ottobre 4/2011

Storlek: 98

Startpaket åt baby

Någon jag inte känner har blivit ägare till detta startpaket åt sin förstfödda bebis. En av mina väninnor har en väninna som just blivit mamma och hon frågade mig redan i våras om jag kunde tänka mig att sy ett startpaket på beställning och jag lovade då att göra det. De enda instruktionerna jag fick var att det skulle innehålla en omlottbody, sparkbyxor, sovpåse och en liten mössa. Kläderna skulle vara i storlek 62 och passa både för en flicka och en pojke. Det enda jag hade sytt förut var mössan. 

Visst hade jag sytt bodyn förut, men inte just i omlottmodell. Sparkbyxor hade jag inte heller sytt och ingen sovpåse heller. Men jag hade ändå mönster på allt.

Jag valde att sy bodyn och mössan av Liandlos "Alla fåglar kommit rén" tyg som jag beställde från Royal-tuote. Jag valde sedan att ta fasta på de gula näbbarna i tyget och kanta hela härligheten med gul mudd. Jag matchade sedan med helgula sparkbyxor av trikå från Royal-tuote.

Mössan gjorde jag också av fågeltyget, men valde att kanta den med svart mudd. Ett lite otippat val, även för mig, men jag tyckte att det gjorde sig bra mot det turkosa tyget.

Sovpåsen är sydd av ett tyg som länge legat i mitt skåp och som jag beställde för så längesen att jag inte ens minns varifrån det är beställt. Det är fullt med små skogstroll på det och jag har sytt en pyjamas av Malte av det förut, så för mig kändes det lite pyjamasaktigt och därför passade det bra till en sovpåse. Jag fodrade den med enfärgad röd trikå från Royal-tuote.

Några dagar efter att jag levererat paketet kom beställaren på att hon också ville bifoga ett fodral för rådgivningskortet i paketet så då satte jag mig ner för att sy det också, men det glömde jag bort att fotografera. Vid det laget visste jag att det var en liten tjej som hade kommit till världen och som ska få använda de här kläderna.

Mönster:

Body, stl 62 -  Ottobre 6/2007

Sparkbyxor, stl 62 - Meedom & Meedoms barnkläder

Mössa och sovpåse, stl 62/68 - Ottobre 5/2006

Tjusiga sommarklänningar

Det händer i bland, tack och lov inte så ofta, men i bland ringer en av mina systrar och berättar att hennes dotter behöver en klänning till ett speciellt tillfälle och ofta är det tillfället bara en dryg vecka bort då hon ringer. För två veckor sedan hade vi ett sådant tillfälle. De skulle på bröllop och 8-åriga dottern Emma hade ingen bra klänning att ta på sig så jag fick frågan om jag kunde sy en. Jag sydde en klänning åt henne för ett tag sedan som hon har tyckt så mycket om, men som nu börjar bli i mindre laget. Så vi kom överens att jag skulle sy samma modell, men följande storlek.

Jag hade svårt att bestämma vilket tyg jag skulle använda, så den här gången fick hon faktiskt två klänningar och fick själv välja vilken hon ville ta på bröllopet. I lördags var de på bröllop och jag vet inte vilken klänning hon valde till sist. Själv hade jag haft svårt att välja.

Den röda känns på ett sätt mera festlig än den småblommiga. Medan den rosablommiga känns somrig och lätt, en riktig sommarklänning. Jag vet inte vilken jag hade valt till ett bröllop faktiskt. Det röda tyget minns jag inte varifrån jag har skaffat. Det småblommiga har Emmas mamma någon gång köpt, men hon visste inte vad hon skulle sy av det och gav det till mig. Nu fick hon det tillbaka i ny form.

Mönster: Ottobre 2/2005
Storlek: 134

Beställningsjobb

...kan ta lång tid. Ibland tar jag emot en och annan beställning, men det är väldigt varierande leveranstid. Är jag på humör kan det gå jätte snabbt och jag har en färdig produkt redan nästa dag, ibland tar det månader. Man kan ju fråga sig varför det är så?

Jag tror mig veta att det beror på vem som frågar. En av mina bästa väninnor bor löljligt nära och då hon pratade om att hon ville ha en pyjamas lämnade det med frasen. "Inte är det så bråttom, vi träffas ju så ofta." Varpå hon fick vänta flera månader på pyjamasen till sonen. Men nu är den levererad också.

En annan god vän ringde för ca 2 veckor sedan och ville ha t-skjortor åt båda pojkarna och vi bestämde att jag ska ha dem färdigt 1½ vecka senare då vi skulle träffas. Vi träffas inte så ofta nämligen. Jag hade sytt t-skjortor åt dem till födelsedagarna och hon tyckte om passformen och tyckte att de satt bra på. Så hon ville besälla två till. Nu har jag lovat mig själv att aldrig godta frasen "Inte är det så bråttom" utan alltid ge ett leveransdatum inom rimlig tid beroende på hur mycket jag har på gång.

Mönster:
Pyjamas - Ottobre 6/2009
T-skjortor - Ottobre  3/2008

Storlek:
Pyjamas - 110
T-skjortor - 86 och 110

Att aldrig säga aldrig

I helgen levererade jag två tunikor åt min mamma. Det var ett beställningsarbete och jag tycker fortfarande det känns lite konstigt att sy åt mamma. Mamma kan ju sy själv och har varit precis lika syintresserad som jag en gång. Jag har inget emot att sy åt henne, tvärtom, så mycket som hon har lärt mig känns det bara bra att få betala tillbaka med att sy lite åt henne. Det känns bara lite konstigt för att jag vet att hon kan om hon vill. Nåja...

Jag sydde den här tunikan åt henne i höstas och hon tyckte så mycket om modellen. Det gör jag ju själv också eftersom jag vid det här laget hunnit sy hela åtta stycken varianter av Ottobres "Bohemian tunika". Nu valde jag att göra ännu en variant av den och bytte ut ärmarna till en fladdrigare modell. Det gjorde jag för att tyget jag avskydde under tillverkningprocessen trots allt hade ett sällsynt vackert fall. Och just tyget är ju en historia för sig.

Det här blåa tyget jag både hatat och älskat är köpt på Kangashalli Sutinen i Härmä för kanske 12-13 år sedan. Jag var dit med mamma medan jag ännu bodde hemma och då köpte mamma det och skulle sy något åt sig själv av det. Jag tror att ursprungsplanen var en klänning. Men av någon orsak sydde hon aldrig något av det och det har legat på samma ställe så länge jag kan minnas. När mitt syintresse växte till sig för något år sedan började jag med jämna mellanrum fråga av mamma om hon fortfarande tänkt sy något av det där tyget eller om jag får ta det. Jag fick aldrig ta det för hon skulle ju nog sy något av det i alla fall. Förra våren sa jag att "Mamma, du syr aldrig något av det där tyget och jag tycker det är så harmt att det ligger där då jag gärna skulle sy upp det". Men hon ville ändå inte ge bort det och jag tänkte att det där tyget aldrig kommer att få chansen att komma till sin rätt.

Nu i vår tog jag saken till tals igen, men nä, hon ville nog ha det själv, men jag får sy det åt henne. Och jag tänkte att ja, nog kan jag sy något av det där fastän jag inte får det själv bara det blir använt.

Och nu efter många långa år har detta vackra tyg äntligen fått komma ut ur skåpgömmorna. Det är en tunn, riktigt tunn trikå och det är helt säkert medblandat alla möjliga konstfiber för det var fruktansvärt eländigt att jobba med. Det var både halt och tunt men ack så vackert och det har verkligen ett jätte fint fall. De fladdriga ärmarna är pricken över i:et.

Snart reser den här tunikan iväg på en 4 veckors adoptionsresa till Thailand då min syster äntligen fått adoptionsbesked och mamma och pappa åker med. Jag kan tänka mig att den är extra skön att ha på sig i de varma breddgraderna för någon sommarvärme att tala om har vi inte fått hit ännu.

I kappsäcken får den också sällskap av en annan "Bohemian" tunika. Jag sydde nämligen en till av ett annat tyg köpt vid samma tillfälle som det blåa. Den är bara rätt och slätt sydd enligt mönstret, men utan fickor. Det tyget är också en riktigt tunn, vit trikå med blommor på och den känns betydligt mera "bomullig" än det blåa och är mjukt och skönt utan konstiga medel som gjort det halt och svårarbetat. Riktigt fin blev den också. Roligare är det i alla fall att tygerna används än att de ligger på hög i något skåp.

Mönster: "Bohemian" tunika ur Ottobre 5/2009

Fladderärmarna är från "Stream" klänning ur Ottobre 2/2009

Made for Isabell

I går när det var så trist väder och pojkarna lekte så bra med tågbanan fick jag, (eller borde jag säga tog jag mig), lite sytid medan Milo sov i vagnen där ute. Det var tacksamt att de lekte så duktigt då jag hade lovat att sy en klänning tills i dag. För i dag är det ingen vanlig dag, inte för Isabell i alla fall, för hon fyller 4 år i dag!

Isabell är klubbkompis till Melvin och mamman är en av de mammor jag brukar umgås med då barnen har klubb. Redan för några veckor sedan frågade hon om jag kunde sy en klänning till födelsedagen och min vana trogen sköt jag fram det ända tills senaste helg då jag kom på att det är på torsdag hon fyller. Men mönstertidningar har jag ju och tyg brukar också finnas hemma hos mig, så jag bläddrade i några tidningar och fick Isabell-feeling av en klänning. Jag har lite återupptäckt mönster i "gamla" mönstertidningar. Jag hade tänkt att jag skulle sy en rutig klänning, men då kom jag att tänka på ett djupt, mörkrött tyg med små, små blommor på jag köpt för längesen för att det var så vackert. Jag har inte kommit på något att sy av det tidigare, men nu skulle det komma till användning.

Jag hade fått fria händer och tyget blev alldeles perfekt till den här klänningen. Det var ganska stadigt, så jag behövde inte fundera på att fodra det. Jag ville inte sy någon prinsessklänning med spets och tyll, utan en klänning som funkar som lite finare samtidigt som den är väldigt vardagsnära och lekvänlig. Den lilla volangen i fållen höjer festkänslan lite samtidigt som den känns rätt diskret. Användningstiden förlängs lite genom att knappen på hängslen går att flytta vartefter hon växer.

I går blev den levererad hem till födelsedagsbarnet, som då låg och sov, men jag fick veta att hon önskat sig en röd klänning med blommor på. Så det kunde inte bli mera mitt i prick.

Jag tycker inte om att ta betalt för jag vet inte vad jag ska ta för betalt. Det är lite annat om jag köper nytt, dyrt tyg då vill jag i alla fall ha ersättning för tygkostnaderna. Men i det här fallet hade jag kanske ändå sytt en klänning åt henne oavsett om mamman hade beställt den eller inte. Det blev i alla fall byteshandel - en klänning mot en påse choklad. Mamman har nämligen en intressant hobby, hon lagar ekologisk choklad själv. Till julen hade jag fått choklad med rostade kokosflarn inuti och Malte tyckte så mycket om det, så jag beställde kokoschoklad i muminformar att bjuda på Maltes 3-års kalas inkommande helg. Nu måste jag bara ta itu med hans födelsedagspresent också.

Men i dag är det Isabells dag, så grattis på 4-års dagen Isabell!

Mönster: Allt om handarbete Ingelise nr. 9/2005
Storlek: 4 år

God jul till Åland

Även om jag i december mest har bloggat om saker jag gjort för rätt längesen betyder det inte att symaskinerna stått orörda hela månaden. Så värst mycket har inte blivit sytt, men några julklappar blev det ändå.

Dessa klappar är sydda på beställning egentligen så jag har inte gett bort dem själv. En av mina systrar hade en förfrågan om jag kunde sy något åt hennes kompis barn på Åland. Hon tänkte att det skulle vara roligt att ge något unikt, som inte alla har. Jag åtog mig uppgiften med glädje och visste direkt vilka tyg jag ville använda.

Till den snart 4-åriga pojken valde jag att sy upp resterna av robotarna på svart botten. Samma tyg har jag sytt till min förstfödde. Men den här piggade jag upp med röd resår i halskanten.

Till den 1½ åriga flickan beställde jag ett helt nytt tyg från Sampsukka. Jag hade kikat på sniglarna i kombinationen rosa-lila ett tag, men visste inte vad jag skulle sy av det då jag själv har pojkar. Men nu fick jag tillfälle att sy en liten tunika av tyget. Ibland ligger största glädjen i att tillverka något av ett vackert tyg och inte så mycket i att just mina barn får något av tyget.

Mönster:
Tröja - Ottobre 4/2011
Tunika - Ottobre 6/2007

Storlek:
Tröja - 104
Tunika - 92

6:e december - Julfestklänning

Självständighetsdagen till ära ska jag lägga in ett lite finare plagg från ifjol. Det är inte någon balklänning utan det är frågan om fjolårets julfestklänning åt min systerdotter Emma.

Själv är jag jätte nöjd med klänningen, både med tillverkningsprosessen och resultatet. Det var en sådan där gång då alla bitar bara föll på plats i rasande fart. Jag hade nämligen lite tidsbrist. Den 2 december fick jag förfrågan om jag kunde sy den och fick fria händer. Jag kom ihåg ett mönster jag tänkte skulle passa Emma så bra. Men jag hade inget tyg. Jag ritade av mönstret på kvällen och dagen efter gick jag till Eurokangas och hittade direkt det gråa tyg jag ville ha. Jag ville ha så pass tjockt att jag skulle kunna lämna det ofodrat. Sedan gick jag till sytillbehörsaffär Halonen och köpte röda hjärteknappar och julrutigt snedband. Jag åkte hem, tvättade tyget och väntade på att det skulle torka så jag skulle kunna sätta igång med tillverkningen. På självständighetsdagen fick jag den färdig och dagen efter satte vi den på posten och skickade den till Nykarleby.

Alltså 4 dagar efter att jag fått beställningen var den färdig fast jag inte hade varken mönster avritat eller tyg hemma. Jag vet inte om jag nånsin varit så snabb i vändningarna och faktiskt varit nöjd med resultatet. Jesus-skjortan jag sydde till påskpassionen i april gick också väldigt hastigt, men då hade jag tyget hemma, färdigt tvättat.

Mönster: Ottobre 6/2007
Storlek: 128

Till mamma

När jag hade sytt den här sagotunikan till mig själv ville mamma ha en likadan, men i det färgval jag själv också tycker var finare nämligen rött mönster på naturvitt botten. Mamma har sytt mycket i sina dar, men det här med att beställa tyger över internet är nytt för henne. Då det skulle göras en ny beställning från Myllymuksut med syjuntan beställde jag tyget åt henne och det blev också så att jag skulle sy ihop den åt henne. Och den blev så fin och bättre än min egen.

Att sitta och sy åt mamma kändes lite märkligt. När jag satt vid min overlocksmaskin och skapade något åt mamma kom jag bara att tänka på de otaliga kvällar jag som barn somnade till ljudet av overlocksmaskinen i barndomshemmet och följande dag hade jag ett nytt plagg att ta på mig. Jag kunde höra det där samma ljudet och såg framför mig hur mamma satt där med sina nålar och sitt tyg och skapade fina och unika kläder åt mig och mina systrar. Nu är det jag som skapar och det kändes roligt att få sy något åt mamma som tack för alla de otaliga plagg hon skapat åt mig genom åren. Visst kan hon ännu sy, inte är det frågan om något annat, men det kändes ändå roligt att sy något åt henne.

Tyget är alltså beställt från Myllymuksut.

Mönster: Ottobre 5/2009