Man kan alltid ändra sig

Jag har tidigare inte förstått mig på mönstrade barnbyxor. Det har känts mera logiskt med enfärgade byxor. Rutiga och randiga har känts okej, men inte med mönster. Men när jag hittade ett fint fordonstyg i velour från en nätbutik där jag brukar handla det mesta av mina trikåtyger tänkte jag att man alltid kan ändra sig. Så nu har jag sytt ihop ett par fordonsbyxor åt lillkillen, som blev hur söta som helst fastän de var mönstrade. Han har en enfärgad, turkos tröja som kommer att passa perfekt till de nya byxorna.

Storebrors molntröja kördes också genom symaskinen i kväll, så nu har jag två plagg mindre i "tillklippt, men inte ihopsytt" högen. Till näst ska jag nog laga färdigt februarisystrarnas klänningar, för februari är ju snart slut och nästa månad finns det nya födelsedagsflickor att sy presenter åt.

Halvfärdigheter och nödvändigheter

En av de delar jag gillar mest med syprocessen är att klippa till alla delarna i tyget. Jag bara älskar att sätta saxen i ett vackert tyg och veta att det sedan, förhoppningsvis, ska bli ett vackert och unikt plagg. Därför klipper jag till en hel del när jag tittar på tv eller när jag är med pojkarna på dagarna. Varpå resultatet blir flera tillklippta plagg som inte blir sydda direkt. Så innan denna månad är slut borde jag få färdigt en hel del innan jag börjar sätta saxen i ännu något nytt.

Men då finns det den andra sidan också, alla nödvändigheter man också borde få tillverkat. Vår äldste son sliter så på byxorna och jag har lappat tre par byxor de senaste två månaderna. Så han behöver verkligen nya jeans.

Så vad ska jag ta itu med först? Halvfärdiga klänningar som ska som presenter inom denna månad eller att klippa till helt nya byxor åt killen som verkligen skulle behöva dem nu.

Fotografen på besök

Jag är inte så flitig med mitt bloggande, borde få till en förändring. Och förändringen skulle vara att få in fotografier på mina verk. Men jag kommer mig inte för att fotografera och får jag det fotograferat får jag det inte hit. Jag är oteknisk och lat.

Men på måndag kommer fotografen på besök till Melvins dagklubb. Kanske det kan vara startskottet för foton till bloggen också. Jag vill ju nämligen att min son ska få en unik tröja att ha på sig på klubbfotot. Så jag har en på gång. Men jag fick inte på något sätt uttänkt hur sprundet skulle sys. Jag har sytt otaliga sprund i mitt liv, men bara för att detta sprund var något annorlunda stannade hjärnan och jag fick det inte fixat innan en av mina syjuntte-vänner hjälpte mig med tänkandet. Så nu ska den nog bli färdig i tid till fotograferingen.