Ett pojkstarkt släkte

Våra barn har fått en kusin från pappas sida. Nu är de tillsammans 6 st pojkkusiner. För den här pojkens del är han någons förstfödda.

Det var längesedan jag hade sytt bodyn nu, men jag gillar det fortfarande väldigt mycket. Den nya kusinen fick följande färgglada plagg:

Bodyn är sydd av Liandlos "Maskerad"-tyg och sparkbyxorna är sydda av rester från ett tunt stretchcollege. Mönstret på bodyn är mitt eget framarbetade mönster från då vår Milo var liten och byxorna är Meedoms mönster på tajts.

Så kunde jag inte hålla mig från att dyka ner i trikårestlådan och sy ett lapptäcke. De är fortfarande roliga att sy och de blir alla lika färgglada och ändå olika.

På baksidan satte jag en mörkgrön velour och kantningen på den här blev ingen höjdarkantning. Jag vet inte om det var för längesedan jag hade kantat en filt, eller om det var tråden eller resåren det var fel på, men jag kämpade med hoppstygn och besvärliga svängar när tråden inte ville hållas på bandet. Till sist, efter lite sprättande fick jag det någorlunda och filten blev klar för anvädning. Så nu får den värma en ny liten kusin. Välkommen till världen lilla Hector.

Baby i svart och rosa

Det var ett evigt tillverkande av babykläder för ett tag sedan då flera av våra vänner hade prickat in att få baby ungefär samtidigt. Vissa gåvor gav vi nästan direkt och vissa gåvor tar det längre tid att få iväg och jag vill inte skriva inlägg om en gåva som ännu inte nått fram till mottagaren. Men nu har även denna gåva kommit sig fram till de nya föräldrarna.

Min mans kusin och tillika goda barndomsvän blev pappa i mitten av juli. De fick en liten dotter och hon ska nu få klä sig i kombinationen rosa och svart, det är enligt mig en fin kombination.

Hängselbyxor tillverkade jag av metsolas stretchfrotté enligt Heidis mönster och raglanbodyn tillverkade jag enligt eget mönster av en randig jersey jag köpte i Linköping i Sverige i fjol somras.

Stora sydygnet

Förra veckoslutet spenderade jag 24 timmar med syjuntan på ett av våra traditionella sy-lan tillställningar. Den här gången var jag konstigt passiv och inte alls ivrig i början av veckan, men mot slutet av veckan vände det och jag började förbereda. Man skulle kunna kalla det där dygnet för stora byxdygnet för det var byxor i alla de former och storlekar som stod på schemat för min del.

Roligt hade vi, aktiv och produktiv var jag och jag fick färdigt allt jag hade tänkt att jag borde få sytt.

Alla tre pojkarna har växt mycket nu och alla behövde de nya byxor. Några tröjor behövdes också till basgarderoben.

Efter en rätt lång paus återupptäckte jag nu byxmodellen som heter "High jump". Jag sydde åtskilliga byxpar av den modellen för ett par år sedan, jag sydde nog för många så att jag till sist blev väldigt trött på det och la det helt att vila. Det var nu när jag skulle leta fram våra sparade kläder i stl 98 för Milo att ärva som jag hittade ett par och då kom jag på att det mönstret var ju rätt bra. Så jag klippte till och sydde ihop ett par till Milo i stl 98 och ett par till Malte i stl 116. Malte tycker om rött så jag satte röda muddar på hans byxor. Till Milo använde jag mig av limegrönt, en färg som fått vila ett tag nu. Jag använde limegrönt mycket förut, men det har inte blivit så mycket använt den senaste tiden. Jag tänkte att det kunde göra sig ganska bra mot den klarblåa färgen. Milos byxor är gjorda av collegetyg från Buttinette och Maltes velourbyxor är sydda av ett tyg jag köpte i Linköping för mera än ett år sedan och som jag alldeles hade glömt bort att jag ägt.

Milo, som plötsligt blivit så stor pojke, fick också ett par gula velourbyxor, med gröna täcksömmar enligt "Milo-byxan", ett mönster jag arbetat fram själv och som jag tycker passar honom riktigt bra. Det är en rätt vid modell som jag ritat ut i stl 92. Jag blev lat och istället för att rita om hela mönstret i en storlek till förlängde jag det bara i fållen för att få det att motsvara stl 98 och det fungerade för den här gången. Småningom hamnar jag nog att rita om det helt och hållet.

Tröjan består av en brokig skara djur med stjärntyg på ärmarna. Jag hittade djurtyget som en stuvbit på Sampsukkas hemsida och det räckte inte till ärmar, bara till fram och bakstycket. Mönstret är ett beprövat raglanmönster från samma tidning som "High jump" byxan, en välanvänd Ottobre 4/2011.

Melvin känns numera som en utmaning då det gäller att sy kläder. Vår förstödde går redan på andra klassen och fyller 8 år innan detta år är slut. Kläderna får inte vara för gulliga längre, det ska vara lite häftigt och lite spännande. Men heller inga huppare (munkjackor i Sverige) då han inte tycker om huvor. På kestovaippakauppa hittade jag ett trikåtyg med riddare och slott på. Det var "riktiga" riddare med full rustning, svärd och sköldar. Ett slott känns också spännande, speciellt efter vårt besök i Åbo slott i somras då vi gick "lilla riddarrundan"- guidningen och fick se fängelsehålor och leta efter saker en riddare hade tappat i slottet. Det var nog kanske den bästa barnguidning jag varit på någonsin och Melvin var riktigt intresserad. Så med den upplevelsen i minnet hos honom klarade riddatyget Melvins stenhårda granskning. Nuförtiden är det få tyg som får hans godkännande.

Byxorna är sydda av "joustocollari" som vi säger i Finland. Alltså ett tunnare collegetyg med lite stretch i. Mönstret är "Chillax", ett av få byxmönster som passar Melvin utan ändringar.

Jag sydde också lite annat, men det har jag inte kommit mig för att fotografera ännu. 

Nu ligger två bytesaffärer och vilar på mitt samvete. Jag har redan fått en sjal som min syster stickat och i utbyte ska hon få en väska av fammos gamla bolstertyg. Jag har också en bytesaffär på gång med min andra syster.

Min bästa väns baby

Jag blev i gymnasiet välsignad med en fantastisk väninna. Innan gymnasiet visste jag nästan bara namnet på henne för att vi hade gemensamma vänner och rörde oss i samma kretsar. Att hon började i mitt gymnasium blev en överraskning för jag visste inte att de hade flyttat. Rätt snabbt hittade vi varann trots att vi gick på olika årskurser, hon är ett år äldre än mig.

Vi är väldigt olika hon och jag, men hon är den där som vet allt om mig och ändå tycker om mig. I gymnasiet visste vi nog inte att vi ca 10 år senare skulle komma att bo ca 300 meter från varandra och träffas så intensivt som vi gjort. Hon är nog en av dem som gjort mina år som hemmamamma så lyckliga. Hon har också varit hemma stora delar av den tiden och många är de luncher vi ätit, de tårar vi gråtit och de ord vi yttrat i allra största förtroende över varandras köksbord. Många är de skratt vi delat, de utflykter vi gjort tillsammans med barnen och otaliga är de kaffekoppar vi druckit. Ibland har vi experimenterat och bryggt kaffe på de mest märkliga sätt med kakao i och allt möjligt. Märkliga maträtter har vi ätit och i bland har vi levt på surskorpor när vi träffats. Vi har alltid funnits där för varann. Och det kommer vi att göra i fortsättningen också fast jag har börjat jobba delar av veckan. Hon fortsätter hemmamammalivet för min andra jobbdag fick hon sitt tredje barn, sin tredje son.

Jag gav ett lapptäcke av trikårester och ett lite kläder till den lilla babyn.

Bodyn är sydd enligt eget mönster och byxorna är sydd enligt ett mönster Heidi från syjuntan tagit fram. Hängselbyxorna är sydda i stretchfrotté beställt från Metsola på rea. Jag beställde det just med tanken att sy hängselbyxor till någon som får baby någon gång. Det underbara tyget verkar slitstark samtidigt som det är mjukt och skönt.

Filten visste hon nog om att hon skulle få för hon hade uttryckt en sådan önskan en gång och jag sa att hon kan nog få en till nästa baby så jag ville hålla mitt löfte.

Trikåfiltar av rester blir så fantastiskt färgglada och trevliga och de är också roliga att sy. Extra roligt är det ju att oberoende av hur många du syr blir varje filt unik på sitt eget sätt. Jag radar aldrig lapparna på samma sätt och då ett tyg tar slut använder jag andra tyger så de blir så fantastiskt olika, men ändå lika färgglada.

Jag har kommit fram till att jag helst använder velour på baksidan. Det ger filten mera stadga och tyngd än om jag använder trikå. Jag har också kommit fram till att helst jag gör filtarna rektangulära och sätter 7x8 lappar istället för 8x8. Det passar bättre i vagnen med ett lite smalare täcke.

Vad jag inte kom så bra underfund med på just detta täcke var kantningen. Jag vet inte om det var fel på tråden, materialet eller inställningarna, men det blev inte så bra som jag hade önskat. CoverPron var inte samarbetsvillig just då. Jag fick massor med hoppstygn och fick sprätta flera gånger. Jag ändrade inställningarna flera gånger och fick det till sist godkänt.

Baksidan på den här filten är prickig velour.

Den här babyn fick också namnet Elliot, precis som babyn i förra inlägget. Tänk så många namn det finns och så väljer båda just Elliot.

Varmt välkommen till denna värld Elliot. Jag ser så framemot att få lära känna dig... Min bön och förhoppning är att du ska få vara lycklig, glad, trygg och älskad. 

Mönster:
Body - eget, storlek 68
Byxor - Heidis, storlek 68

Välkommen till världen Elliot!

Det är lite av babyboom omkring mig, det har varit så hela sommaren.

I juli föddes bland andra en lillebror i en familj. Mamman har blivit en god vän till mig och jag lärde känna henne för ett år sedan. Jag ville komma ihåg dem med en liten present med anledning av deras tredje barn.

Det fick bli en raglanbody enligt eget utritat mönster av resterna från min siksak tröja.

Bodyn kombinerade jag med ett par hängselbyxor sydd enligt en syjunttis framritade mönster. Jag valde stretchfrotté med troll på. Trolltyget beställde jag redan för länge sedan.

Båda plaggen är sydda i storlek 68.

Välkommen till världen lilla Elliot. Jag hoppas ditt liv ska fyllas med glädje, trygghet och värme.

Välkommen till världen lilla vän

Min kusin blev mamma för ett litet tag sedan. Jag hade sytt ett set färdigt, men när vi hade sommarjunta hemma hos en i juntan hade hon lite grejer hon ville bli av med. Bland annat lite tyg och där fanns ett tyg som fick mig att tänka på min kusin. Tyget räckte precis till en body:

Bodytyget är beigefärgat med hästar på. Det finns lite rosa detaljer i tyget så jag valde rosa mudd. Hemma hade jag ett randigt, tunt velourtyg som jag sydde ett par sparkbyxor av.

Det var hästarna som fick mig att tänka på min kusin. Hon red mycket när hon var yngre, jag vet inte när hon senast suttit på hästryggen, men hästar var en stor del av hennes liv när vi växte upp, så därför ville jag sy hästtyget åt just hennes nyfödda dotter.

Det är så vansinnigt roligt att sy bodyn. Och det är ju roligt att jag tycker det just nu då jag har många vänner som just fått eller snart ska få baby. 

Mönster:

Body - eget, storlek 68

Sparkbyxor - Meedom, storlek 68

Milo-byxan

Den här modellen är de mest sydda till Milos garderob just nu. Mönstret ligger i den mapp där jag har de mönster jag använder mest. Det är mitt eget mönster framritat för Milo så därför kallar jag dem "Milo byxan". Mönstret kom till som ett resultat av att det alltid lämnade en viss storleks restbit efter att jag klippt till ett par byxor till Melvin. Med detta mönster fick jag resterna att räcka till ett par byxor åt Milo.

Men nu växer han massor och snart har han växt så att jag behöver rita ut det i en storlek till och då behövs det ju mera tyg så tanken med att få byxan tillklippt efter Melvins resttyg går i stöpet. Men jag har börjat tycka så mycket om den här modellen att jag nog ska rita ut mönstret i nästa storlek också.

Det härliga röda velourtyget är sydd av mina ett par gamla byxor.

Mönster: Eget
Storlek: 92

T-skjortan sydde jag till honom på sy-lan i maj. Jag sydde en hel hög med t-skjortor då som jag inte har satt upp på bloggen. Men när han nu råkade ha på den i dag tog jag bild av den på samma gång.

Mönster: Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008
Storlek: 92

Snygga, sköna byxor

Jag har länge haft en tanke om ett par jeansliknande mjukisbyxor åt äldste sonen. Men eftersom jag inte riktigt hittade det mönster jag hade föreställt mig ritade jag ett eget.

Mönstret är ett hopkok av hur många olika mönster som helst som jag sedan ritat ut till ett mönster jag tänkte skulle passa Melvin. Det blev bättre än jag vågat hoppas, men nästa par får jag göra lite längre. Det finns nog ingen växtmån att prata om i dessa byxor.

Jag ska också flytta upp ficköppningen lite på frambenen på nästa par. Byxorna har gummiband i midjan, så de är mjuka och sköna. Collegetyget är beställt från Buttinette. Ett collegetyg som är både billigt och bra.

Mönster: Eget hopkok
Storlek: Typ 128.

Kusingåva

En av våra barns kusiner är jämnårig med vår Milo, bara 6 veckor yngre. Den kusinen och hans föräldrar flyttade utomlands för en tid i höstas och i månadsskiftet februari-mars var vi och hälsade på dem. Eftersom jag tycker så mycket om att sy och ibland har en ordentlig inspirationsfas då jag syr mera än våra barn behöver hade jag sytt lite kläder åt kusinen. Det är under dessa inspirationsfaser jag syr som mest och bloggar som minst.

Jag tog fram lite tyg ur skåpet och Kusin A fick två par byxor, två kortärmade tröjor och två långärmade tröjor.

Byxorna är sydda enligt ett eget utarbetat mönster åt Milo, men eftersom det bara skiljer 6 veckor borde de passa A också.

Mönster: Eget
Storlek 86/92

T-skjortorna är sydda enligt ett omtyckt mönster, men där jag förstorat halshålet lite.










Jag har tyckt så mycket om det här mönstret att jag också ritat ut ett mönster för en långärm att passa för samma mönster:

Mönster: "Octopus", Ottobre 3/2008
Storlek: 92

Byxor

Att sy byxor är inget jag har prioriterat, jag har tyckt att det är rätt tråkigt. Men nu plötsligt kan jag till och med tycka att det är lite inspirerande att sy byxor, extra roligt blir det då jag framarbetat ett mönster själv. Spännande att se om det passar:

De här byxorna passar rätt bra, men lite förändringar måste jag göra till nästa par. De blev lite för höga i midjan. Annars sitter de bra. Vidden blev tillräckligt smal för vår äldsta, smala son och jag känner mig lite stolt över att jag ritat mönstret själv.

Collegetyget var en positiv överraskning. Melvin vill inte ha velourbyxor utan önskar collegetyg. Jag beställde detta härligt vårgröna collegetyg på vinst och förlust från Buttinette med en syjuntevän och hade nog inga höga förväntningar då meterpriset var så billigt jämfört med många andra, men det var inte alls så dumt. Får se hur det håller mjukhet efter några tvättar...

Mönster: Eget
Storlek: 128 (typ)

Maltes favoritbyxor är utan tvekan "Chillax" jag sydde till honom i somras. Tyvärr har de nu börjat se jätte slitna ut och jag bestämde mig för att testa sy ett par Chillax i stretchfrotté åt honom.

Stretchfrotté är ett material som inte har tilltalat mig överhuvudtaget. Jag associerar alla typer av frotté med badhanddukar, men jag beställde den här biten för att jag tyckte om den blå färgnyansen. Och frotté som byxmaterial var inte alls så tokigt. Malte gillar byxorna och jag  kan tänka mig att köpa mer frotté en annan gång. Jämförbart med velour är det ju inte, för velour är nog fortsättningsvis ett av mina favoritmaterial när jag ska välja tyg till byxor. Fast omväxling förnöjer och det är roligt att sy något annat emellanåt.

Mönster: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 116

Lillgrabbens födelsedagspresent

I går hade vi en liten, men naggande god jubilar i vårt hus. Det var ju första gången han fyllde jämna år när han nu blev 2 år, vår lilla grabb. För tillfället är det bussar som gäller i hans värld. Hans små, klara ögon strålar när vi är ute och går och en lokalbuss åker förbi. Han skulle säkert älska att vistas i London där bussarna är höga, röda och fina. Han fick nog inte åka till London på sin födelsedag, men han fick en tröja med Londonbussar på:

Tyget med bussarna på är beställt från en tysk webbaffär som heter "Königreich der stoffe", (tygens konungarike). Det var en av syjunttisarna som hade hittat den butiken och satte in en beställning. Där fanns allt möjligt fint. Jag beställde det ursprungligen med Malte i åtanke, men sedan då Milo började tycka om bussar tänkte jag om.

Mönstret på tröjan är en långärmad version av ett välsittande t-skjorts mönster som jag tycker har suttit bra på honom. Jag ritade långa ärmar på högt och insåg snabbt att de nog såg för breda ut, så jag ritade om och nu är de kanske lite snäva i ärmsluten istället. De kunde kanske också vara lite, lite längre. Men annars tycker jag om mönstret.

Byxorna är sydda enligt ett eget framarbetat mönster. Jag minskade lite på vidden jämfört med de här och nu blev de riktigt bra. Jag tycker att mjukisbyxor ska få vara lite småpösiga. Jag satte busstyget i fickan på byxorna för att markera att de hör ihop. (Men det syns inte på den här bilden).

Tröja - Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med långa ärmar), storlek 92
Byxa - Eget mönster, storlek 92

Bussen han leker med på bilden är en favorit och har varit det redan ett tag. Jag har köpt den på loppis nästan enbart av nostalgiskäl. Jag hade nämligen en likadan själv när jag var barn. Den är från Tupperware och jag fick en när jag var liten, kanske 4-5 år. Jag minns inte om det var till födelsedag eller jul, men den bussen var nog en av mina favoritleksaker som barn. Den går att "bygga om" till en skola och med bussen följde 4 barn och en fröken. Min buss finns nog kvar i mitt barndomshem, men bussen har gått lite sönder och några av människorna saknas. När jag såg den här på loppis blev jag så glad. Den hade alla delar och människor i behåll, men istället för ett barn var det en "gubbe" som följde med den här bussen. Han är busschaufför och klassfarfar har pojkarna bestämt.

Snabbsydda baskläder

På Sy-lan sydde jag som sagt en hel del. En del lite mer invecklade saker och en del vanliga trikåtröjor som inte kräver så mycket extra tankearbete. Det är väl de sistsnämnda man syr de där sista timmarna någon gång på natten innan man går i säng.

Den här gången hade jag lite "prova på nytt mönster" projekt på gång.

Vår minsting förärades med ett set med byxa och tröja. När jag såg att Liandlo kommit ut med ett "Noas ark" tyg designat av Ahlard blev jag eld och lågor. Jag började dagligen gå in på de få finska återförsäljarna för liandlo och genast det dök upp hos Hanheli beställde jag det tillsammans med "Hjulen på bussen" som kom till försäljning samtidigt. Busstyget sydde jag nästan direkt och nu sydde jag då också "Noas ark". Det blev en helt vanlig raglantröja med resår i ärmsluten. Jag använde faktiskt pyjamaströja - mönstret för en smalare passform.

Byxmönstret är eget framarbetat. Jag har utgått från mönster på en byxa i en Ottobre, men ändrat så pass mycket att jag nog kan kalla det eget. Jag har använt ett par köpta byxor som jag ritat och måttat av.

De sitter rätt bra på Milo. Men jag får ännu minska vidden lite, de är lite väl pösiga.

Den klargröna färgen är alldeles underbar och tyget kommer från ett par av mina gamla collegebyxor. Jag köpte ett par collegebyxor på rea en gång. Jag betalade väl kanske 3-4 euro för dem. Jag köpte dem utan att prova dem och förstod inte hur de kunde sälja så sköna byxor så billigt. Då jag kom hem och drog dem på mig förstod jag. Jag har nog aldrig haft ett par byxor med så dålig passform. De var hopplöst vida och stora trots att jag tagit min rätta storlek. Jag använde dem en gång, men tyget var så fantastiskt skönt att jag tänkte att jag klipper sönder dem och syr något nytt av dem. Och nu får då Milo använda mina gamla reabyxor.

Mönster:
Tröja - Ottobre 6/2009, storlek 92
Byxor - Eget, storlek 92

Jag provade också sy upp ett nygammalt mönster åt Malte. Gammalt av den orsaken att det är det bästa t-skjortmönstret jag har åt Malte. Nytt av den orsaken att jag sydde långärm och nu har jag ett mönster som sitter riktigt bra på honom.

Förra sommaren insåg jag att jag hittat ett t-skjortsmönster som sitter bra på Malte och jag sydde upp flera av just det mönstret. När det blev höst slogs jag av tanken att använda samma mönster som bas och bara förlänga ärmarna. Så jag ritade ut ett mönster med långa ärmar, men den första fick alldeles för spända och smala ärmar. Så jag klippte bort det långa och sydde om den till kortärm.

Nu försökte jag igen och nu sitter den bra. Tygen är från Lillestoff (det mörka) och Liandlo.

Mönster: "Bat T-shirt" Ottobre 3/2008 (men med långa ärmar)
Storlek: 116

Ett gåvomaraton

Nu kommer ett inlägg om tre gåvor jag sydde i oktober.

En av Maltes dagklubbkompisar hade kalas. Eller egentligen hade rätt många kalas i oktober, men gåvan blev sydd till en pojke som fyllde 4 år. Jag har ju onekligen ett förråd av pojktyger så Malte fick välja vilket tyg vi skulle ta till kompisen och han valde JNY:s fina racerbilstyg. Inte att undra på då Maltes standardsvar när man frågar vad han gjort i klubben är "Lekt med bilarna med Viggo". Så racerbilströja fick det bli. Mönstret är det vanliga, det beprövade raglanmönstret ur Ottobre 4/2011. 

Den andra gåvan blev sydd till en 2-årig flicka. Hon fick en "Mail-Express" tunika/klänning i Lillestoffs fina "Best Friends"- tyg kombinerat med ett rosa tyg med röda prickar på.

"Best friends"-  tyget har jag så ofta drömt om att få sy i. Jag tycker så mycket om det tyget, men har upplevt det lite för flickigt för mina pojkar. Då jag märkte att hon fyller 2 år beställde jag hem det för att kunna sy det till henne.

Lillestoffs tyg är nog fantastisk kvalitet att sy i. Mönstret är från Ottobre 1/2012.

Till sist sydde jag en body och sparkbyxor till en nyfödd flickbaby. Våra vänner fick sitt tredje barn och jag ville ge dem något.

Bodyn är sydd i Liandlos "Små grodorna"- tyg enligt ett av mina egna mönster. Sparkbyxorna är sydda enligt Meedoms mönster. Kläderna är sydda i stl 68.

Mörkt som novembermörkret

Vissa tyg är såna där tyg jag lite avvaktar med. Jag kan tycka att de är väldigt fina, men kan tveka vad jag ska sy av det. Då lämnar jag det oftast och hittar det lite senare som restbit i någon bitsida. Det här jätte fina tyget med drakar och riddare på från Lillestoff  är ett sånt tyg. Jag hade många gånger kikat på det både här och där, men hittade det till slut i Fabriinas "palakankaat" (bittyger) och jag fick en restbit för en relativt billig peng:

Jag tycker om färgerna i tyget. Det passar speciellt så här års när det vissa dagar känns som att det inte blir ljust ute överhuvudtaget. Jag tänkte genast på Milo när jag fick det och såg en body i tyget. Men när jag hade sytt den färdigt började Malte också visa sitt intresse för tyget. Jag har lite kvar, men det räcker knappast till en hel tröja, speciellt inte till en 4-åring. Jag måste se om jag får det kombinerat med något annat tyg så jag skulle få ihop något åt Malte av det också. Jag tycker ju om utmaningen som ligger i att utnyttja ett tyg maximalt och jag kan också tycka om att mixa och matcha med andra rester nu som då. Jag får återkomma när jag har tänkt färdigt och sytt ihop en tröja till Malte också.

Jag klippte till bodyn på syjuntan en gång och vid klippbordet bredvid mig stod en syjuntevän och insåg att velourtygbiten hon hade med inte skulle räcka till ett par byxor i stl 104 som hon skulle ha. Jag såg att den blåa nyansen i velourtyget passade perfekt ihop med draktyget jag höll på att klippa och eftersom hon inte fick det att räcka till det hon skulle ha det till så kom tyget hem med mig och förvandlades till ett par byxor i stl 86/92.  Eftersom velouren var mera elastisk än de jag brukar ha valde jag att sy ett par snäva byxor enligt Meedoms tights mönster, men jag satte resår i bensluten och fick på så sätt ett par snäva, men bekväma vardagsbyxor som passar perfekt ihop med bodyn. Ett ljuvligt litet set i lika mörka färger som novembermörkret.

Mönster:
Body: Eget, storlek 86/92
Byxor: Meedom, form 0, men med mudd. Storlek 86/92

Eget byxmönster

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag tycker det är tråkigt att sy byxor och när jag i början av varje månad listar vilka projekt jag skulle vilja göra den månaden så är det alltid ett eller två par tråkiga byxor som lämnar sist på listan. Det här paret har funnits på min månadslista varje månad sedan augusti då jag fick hem collegetyget som är beställt från Myllymuksut.

Egentligen är det en så simpel sak att sy byxor, och det är väl därför jag tycker det är lite tråkigt. Det håller ungefär samma glädjeklass som att fålla gardiner. En tröja är väl i och för sig ännu lättare att sy, men då är det så roligt att sy av ett färgglatt och roligt tyg. Enfärgade byxor är inte alls det samma som en glad tröja. 

Hur som helst. Nu kan jag äntligen bocka av dessa collegebyxor åt Melvin. De sitter bra på vår smale son och mönstret är ett hopkok lite därifrån och härifrån. Så jag kan kalla mönstret mitt eget. Jag har haft lite svårt att hitta ett bra byxmönster åt Melvin. "High Jump" som jag annars tycker mycket om att använda som bas är lite för brett på honom. Den här basen jag utgått från kommer från ett Sömnadsmagasin där största storleken var för en 4-åring och Melvin fyller snart 7 år. Så jag har varit och ändrat och arbetat om... och nu har jag ett bra basmönster på byxor för Melvin för ett tag i alla fall.

Jag har tänkt göra flera par, men är på collegejakt. Melvin vill inte ha velourbyxor längre, utan vill ha just college. Jag har inte hittat den jag är riktigt nöjd med. Jag hade en gång beställt från Royal-tuote och den var riktigt bra. Mjuk och skön med uppruggad baksida, men den finns bara i svart och turkos. Men hittar jag inget får det duga med de färgerna. Hittar jag ett riktigt bra collegetyg någon annanstans får jag återkomma. Jag måste leta vidare... 

Jag är annars överlycklig över hur fint CoverPron samarbetade med mig på de här byxorna. Att man bara kan få en så snygg och jämn täcksöm. CoverPron och jag har samarbetat i lite mera än ett halvår nu och för det mesta fungerar samarbetet riktigt bra. Bandkantningarna fungerar bra och blir snygga. Ibland bråkar den ändå. Samarbetet med viss typ av tråd är inte det bästa, den har lite skillnad på trådkvaliteterna. Den här svarta löper helt smidigt utan att någon klagar.

Till sist en rad med siffror och inställningar för eget kom ihåg: 

Collegetyg är tjockare än trikå och jag borde ha ökat på diffen från 0,5 till 0,75 vid bandkantningen av fickorna. De blev lite för rynkiga.

Ramsan för täcksömsinställningarna för dekorsömmen på fickorna lyder: 7-7-7-5, reglage vänster, diffen: 1,0, stygnlängd: 4 

Mönster: Eget

Storlek: 128

Kläder för innejumppa

På innejumppa ska man väl vara rätt klädd för tillfället och Melvin har med följande plagg i jumppapåsen:

En bekväm t-skjorta och bekväma byxor man kan röra sig i.

Tyget till Melvins tröja blev beställt redan på våren, men jag kom aldrig riktigt till skott med att sy ihop den utan fick fart på sömnaden först nu då jag behövde kolla hur mycket tyg jag hade kvar för ett annat projekt. Tyget som ser ut som en fotboll är från Liandlo.

Jag kantade tröjan med klarblå mudd eftersom jag på sy-lan i september sydde de klarblå trikåbyxorna enligt "Chillax"-mönstret. Enkelt och skönt att jumppa i på skolans gymnastiktimmar.

Mönster:

Tröja:
"Raide", Ottobre 6/2012. Jag förkortade den till kortärm, men mönstret är välsittande.
Storlek: 128
Byxor: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 122

Välkommen lilla vän

Min jämnåriga kusin blev pappa för första gången för några veckor sedan. Jag ville ge deras baby något eftersom jag insett när jag tänkt efter att den här kusinen varit mera speciell för mig än någon annan kusin varit. Vi har växt upp i samma by, gått i samma klass och lekt tillsammans mycket som barn...

I gymnasiet var han väl nog en av mina bästa vänner. Många var de kvällar jag hoppade på cykeln och trampade iväg till honom för att tillsammans plugga matematik. Han behövde knappast hjälp, men jag har aldrig haft något sinne för matematik och var glad att han ville hjälpa mig. Jag skrev sedan matte i studenten så frivilligt som möjligt, men blev godkänd och jag är ännu skyldig honom en kaffekopp på ett café i den lilla staden där vi gick i gymnasiet. Dealen var att om jag skrev de två sämsta vitsorden i matte skulle han bjuda mig på kaffe, skrev jag bättre än så skulle jag bjuda honom. Han trodde på mig mera än jag trodde på mig själv. Den där kaffekoppen bjöd jag honom aldrig på... tiden går och man vandrar åt lite olika håll. Men ibland kan jag sakna gymnasietiden och den täta kontakt man hade då. Snällare människa än honom får man leta efter. Han bryr sig om, tar hand om, är ansvarsfull och pålitlig. Ett litet gossebarn har fått en jättebra pappa.

Han bor numera rätt långt ifrån mig, men jag tänker på honom alltid nu som då och tycker alltid det är roligt att träffa honom även om det blir rätt sällan. Jag träffade honom en dryg månad innan deras beräknande nedkomstdatum. Han berättade då att de skulle få en pojke och för första gången tror jag att hade sytt presenten innan babyn faktiskt var här. Eller ja, bodyn hade jag färdigt. Byxorna sydde jag senare...

Tyget med elefanterna är köpt från Eurokangas. Jag råkade vara in dit med en vän från syjuntan och fastnade genast för det. Det gjorde också vännen som i dagarna går på mammaledigt, så vi delade på det sista som fanns kvar på rullen. Det fanns också i andra färgsättningar, men jag tyckte bäst om den här mörkblåa och visste ju att det skulle bli till en liten babypojke.

Den limegröna trikån hade jag hemma och det räckte precis till ett par snäva byxor. Jag satte elefanttyget i bensluten för att få ett set. Jag sydde storlek 68 och kläderna är mottagna, men passar ju inte ännu på ett tag. Jag brukar ofta ge storlek 68 eller 74 för att vi oftast fått storlek 62 åt våra barn. Det brukar vara roligt att ha någon lite större storlek att vänta i lådan att ta fram när babyn växt.

Mönster:
Bodyn: Eget
Byxorna: Meedoms tajts.

Storlek: 68

Kusin C: Vad sägs om vi skulle ta den där kaffekoppen nästa gång vi råkas? Så skulle jag få bort den från mitt samvete... ;)

Sy-lan resultatet

Jag tillfrisknade så pass att jag kunde delta i sy-lan fredag till lördag. 24 timmar ostörd sytid gör ju en frisk även om man skulle råka vara sjuk. Jag hade på grund av förkylningen inte hunnit förbereda mig i samma utsträckning som jag brukar. Jag brukar nämligen klippa till allt färdigt så jag bara behöver tuta och köra. Den här gången fick jag ta med lite av varje och bara se vad jag kände för att göra. Och jag hann med en hel del trots allt. Här kommer ett litet urval:

Vår lilleman behövde pyjamas så jag sydde ihop en pyjamaströja av Liandlos tyg "Haren och sköldpaddan". Mönstret jag använt var helt enkelt mönster på en baströja jag hittade i min mönsterlåda. Jag hade inte skrivit på mönsterdelarna varifrån jag hämtat det, men jag antar att det är från någon Ottobre. Byxorna är Meedoms tajts, men med mudd nertill. Tyget till byxorna fyndade jag på tygloppis, men eftersom jag vet vem som sålde det vet jag att det ursprungligen kommer från Buttinette.

Jag tycker om att sy pyjamas och är så glad att de två äldsta också behöver nya pyjamasar.

Storlek: 86

Milo behövde också nya basbyxor och jag sköt min vana trogen upp att sy dem. Av någon orsak jag inte ens själv känner till har jag stagnerat i ett tänkande kring att jag inte tycker om att sy byxor. Egentligen är det inte svårt och inte tar det särskilt länge heller, men jag tycker att det är på något sätt lite tråkigt. Den här gången prövade jag ett nytt mönster också och drog mig lite för att sy upp dem då jag helt enkelt inte visste hur det mönstret skulle passa. Men de sitter rätt bra. Enligt mönstret skulle de inte ha mudd i bensluten, men eftersom få saker så irriterande som när barnet trampar på fållen satte jag mudd så de skulle hållas på och uppe. Byxorna var också märkvärdigt låga i midjan och hade mudd istället för fålltillägg och gummiband, så nästa par ska jag höja i midjan. Jag sydde fast bokstäver som bildar hans namn och är glad åt att han har ett så kort namn. Världens bästa velour köper man från Kestovaippakauppa och den är underbart mjuk och härlig och behåller mjukheten tvätt efter tvätt. Nuförtiden vill jag nästan bara ha deras velour.

Mönstret är från Sömnadsmagasin 8/2012 och det kan irritera mig att de numrerar barnkläder enligt ålder istället för storlek. Dessa sydde jag nu efter mönstret för en 1-åring, men jag undrar om jag borde ha använt mönstret för 2 år i stället. Kanhända att det hade hjälpt upp den låga midjan lite, men benlängden var ok för en 1-åring. Milo är drygt 1½ år. Jag föredrar alla gånger numreringen 86... 92... 98 osv...

När jag insåg att det inte alls behöver vara tråkigt att sy byxor sydde jag också upp ett par velourbyxor enligt samma mönster till Milos 6 veckor yngre kusin Arthur. Arthurs byxor blev bruna med limegröna bokstäver som skulle matcha bodyn han fick. Den här velouren är inte Kestovaippakauppas utan en bit jag bytte till mig på en tygbytarkväll en gång.

Bodyn är sydd i Liandlos "10 små indianer"- tyg enligt mitt eget mönster. Jag sydde två likadana bodyn, så Milo har en likadan och med setet följde också ett löfte. Arthur ska flytta utomlands med sin mamma och pappa för några år och löftet jag gav är att varje gång jag klär på Milo hans "10 små indianer" body  ska be för dem eftersom jag vet att Arthur har en likadan.

Jag sydde också en annan body till Milo, men den har jag inte fått fotograferat ännu. Jag sydde också ett par byxor åt Malte, ett par åt Melvin och en tröja till min 9-åriga systerdotter. Byxorna har jag inte fotograferat och tröjan har systerdottern ännu inte fått så därför sätter jag det inte hit ännu. Men en jumppapåse fick jag sytt:

Malte har börjat gå på jumppaskoj en kväll i veckan och behövde en jumppapåse för tossor och vattenflaska. Så jag sydde en enligt samma mått (ca 45 x 35 cm) som den jag sydde till Melvin i våras. Enkelt med några raka sömmar och ett band.

Tyget med de så välkända och omtyckta bilarna från filmerna om Blixten McQueen är beställt från Kangastukku för länge sedan, men är lika aktuellt nu som då det blev köpt. Jag köpte 3,5 meter band (anoraksnodd) eftersom de löper dubbelt, men banden blev ändå kanske lite onödigt långa då han ska bära den på ryggen.

Så visst hann jag med en hel del på ett dygn trots allt. Och jag fick en insikt även detta sy-lan. Insikten den här gången var att det inte alls är så förhatligt att sy byxor. Jag sydde 4 par byxor under dygnet med maskinerna och vännerna i världens bästa syjunta.

Nu har symaskinerna stått så gott som orörda sedan helgen och jag måste medge att det känns frustrerande att ha så många ideer jag vill förverkliga, men så lite tid att genomföra alla planer. Jag har kläder till mig själv i tankarna, en och annan pyjamas och några applikationer jag skulle vilja ta itu med. Det är ju inget jag måste jag göra, men något jag så gärna vill göra. Allt har sin tid...

Melvins design

För ett tag sedan sydde jag upp den 60 cm bit jag hade i skåpet av tyget som har lite olika namn. På svenska nätbutiker heter det ofta "Huset". På finska heter det på ett ställe "kortteli" (kvarteret) och på ett annat "kaupunki" (staden). Det må nu heta vad det vill, jag tycker om det i vilket fall som helst. Tyget blev beställt i våras från Kestovaippakauppa och tanken tror jag ursprungligen var en tröja till Malte, eftersom hans favoritfärg är röd. Men trots den röda färgen fick jag inga Malte-vibbar av det så det lämnade i skåpet. När jag tog fram det för ett par veckor sedan kom Melvin in i syrummet och frågade om tyget var hans. Han tyckte om det, men hade lite åsikter om hur det skulle sys. Han ville ha ärmarna av ett annat tyg så jag lät honom titta i tyghyllan och planera tröjan själv och han gjorde det riktigt bra och förklarade också varför han valde som han gjorde.

Till ärmarna valde han Liandlos limegröna stjärntyg för att träden i det röda tyget är limegröna. Sedan finns det ju också stjärnor i det röda tyget, så då passar det ju med stjärnor, resonerade han. Svart mudd var sedan det självklara valet. Han ville ha mudd i ärmsluten för att det lättare hålls på plats när man ska dra upp ärmarna.

Jag frågade innan jag sydde täcksömmen med svart tråd på raglansömmen så det fick jag göra. Och jag bara älskar när CoverPron samarbetar. Sömmen satt som en smäck och jag vågar allt mera ta ut svängarna med CoverPron när jag ser att resultatet blev bra.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116/128 (bredden/längden)



Melvin undrade sedan vad jag skulle göra av biten som blev kvar av det röda tyget. Och eftersom han var på hugget att hitta på frågade jag vad han tyckte jag skulle göra med den. Han tyckte att den skulle bli en body åt Milo. Så det blev det:

Den här gången använde jag ett av de mönster jag själv arbetat fram, den första i storlek 86 av den här bodymodellen. Och jag gjorde tydligen en miss i mönsterkonstruktionen för ärmarna känns snäppet för korta. Nästa body måste jag förlänga ärmarna eller sätta breda muddar i ärmsluten. Men i övrigt sitter bodyn så bra på.


Till bodyn sydde jag ett par byxor av det omtyckta snäva byxmönstret "Little Houses". Det limegröna collegetyget fyndade jag på tygloppis i våras och betalde hela 80 cent för det... billigt och bra.

Mönster och storlek:
Body - eget stl 86
Byxor - "Little houses" Ottobre 1/2012, stl 86

Nä, det var inte bra

Även om jag har ett mönster jag vet att sitter bra på något av barnen känner jag ibland bara att jag vill variera mig. Efter att ha arbetat fram fungerande bodymönster tänkte jag nu ta ett mönster rätt och slätt ur en tidning, så jag bläddrade genom några tidningar och fastnade för "Kisuliini"-bodyn i Ottobre 6/2012, men nä, det sitter inte bra, så är det bara.

Modellen är hopplöst bred, speciellt i ärmarna. Jag vet inte om det är för att bodyn saknar knappöppning i halsöppningen som den måste vara så bred, men den sitter inte lika bra som de andra mönstren jag jobbat fram själv. Det lilla hålet var inte på mönstret utan det la jag till som en egen liten detalj. Jag kantade inte med mudd utan med 4-vikt jersey i bandkantaren. (inställningarna 5-5-3, diffen på 0,5, för eget kom ihåg).

Rävtyget och prickarna är båda från Eurokangas. Jag köpte rävarna redan i våras med tanken var sy en höstbody till honom. Jag tycker mycket om tyget, men tycker att det är synd att jag använde det till en body som inte sitter så bra på.

I fortsättningen håller jag nog mig till mina egna utabetade mönster.

Milos byxor är också nya. En lite omarbetad variant av "Litttle rabbit"-byxan ur Ottobre 1/2012. Velouren är beställd från Seliashop.