Min bästa väns baby

Jag blev i gymnasiet välsignad med en fantastisk väninna. Innan gymnasiet visste jag nästan bara namnet på henne för att vi hade gemensamma vänner och rörde oss i samma kretsar. Att hon började i mitt gymnasium blev en överraskning för jag visste inte att de hade flyttat. Rätt snabbt hittade vi varann trots att vi gick på olika årskurser, hon är ett år äldre än mig.

Vi är väldigt olika hon och jag, men hon är den där som vet allt om mig och ändå tycker om mig. I gymnasiet visste vi nog inte att vi ca 10 år senare skulle komma att bo ca 300 meter från varandra och träffas så intensivt som vi gjort. Hon är nog en av dem som gjort mina år som hemmamamma så lyckliga. Hon har också varit hemma stora delar av den tiden och många är de luncher vi ätit, de tårar vi gråtit och de ord vi yttrat i allra största förtroende över varandras köksbord. Många är de skratt vi delat, de utflykter vi gjort tillsammans med barnen och otaliga är de kaffekoppar vi druckit. Ibland har vi experimenterat och bryggt kaffe på de mest märkliga sätt med kakao i och allt möjligt. Märkliga maträtter har vi ätit och i bland har vi levt på surskorpor när vi träffats. Vi har alltid funnits där för varann. Och det kommer vi att göra i fortsättningen också fast jag har börjat jobba delar av veckan. Hon fortsätter hemmamammalivet för min andra jobbdag fick hon sitt tredje barn, sin tredje son.

Jag gav ett lapptäcke av trikårester och ett lite kläder till den lilla babyn.

Bodyn är sydd enligt eget mönster och byxorna är sydd enligt ett mönster Heidi från syjuntan tagit fram. Hängselbyxorna är sydda i stretchfrotté beställt från Metsola på rea. Jag beställde det just med tanken att sy hängselbyxor till någon som får baby någon gång. Det underbara tyget verkar slitstark samtidigt som det är mjukt och skönt.

Filten visste hon nog om att hon skulle få för hon hade uttryckt en sådan önskan en gång och jag sa att hon kan nog få en till nästa baby så jag ville hålla mitt löfte.

Trikåfiltar av rester blir så fantastiskt färgglada och trevliga och de är också roliga att sy. Extra roligt är det ju att oberoende av hur många du syr blir varje filt unik på sitt eget sätt. Jag radar aldrig lapparna på samma sätt och då ett tyg tar slut använder jag andra tyger så de blir så fantastiskt olika, men ändå lika färgglada.

Jag har kommit fram till att jag helst använder velour på baksidan. Det ger filten mera stadga och tyngd än om jag använder trikå. Jag har också kommit fram till att helst jag gör filtarna rektangulära och sätter 7x8 lappar istället för 8x8. Det passar bättre i vagnen med ett lite smalare täcke.

Vad jag inte kom så bra underfund med på just detta täcke var kantningen. Jag vet inte om det var fel på tråden, materialet eller inställningarna, men det blev inte så bra som jag hade önskat. CoverPron var inte samarbetsvillig just då. Jag fick massor med hoppstygn och fick sprätta flera gånger. Jag ändrade inställningarna flera gånger och fick det till sist godkänt.

Baksidan på den här filten är prickig velour.

Den här babyn fick också namnet Elliot, precis som babyn i förra inlägget. Tänk så många namn det finns och så väljer båda just Elliot.

Varmt välkommen till denna värld Elliot. Jag ser så framemot att få lära känna dig... Min bön och förhoppning är att du ska få vara lycklig, glad, trygg och älskad. 

Mönster:
Body - eget, storlek 68
Byxor - Heidis, storlek 68