Jag känner ibland att det är där jag befinner mig, högt över molnen. Just nu kan jag känna att livet ler mot mig. Allt är inte rosenrött och skimrande, visst möter jag motgångar dagligen och känner mig besviken på mig själv. Men i det stora hela mår jag bra och trivs med tillvaron. Att jobba 50% var så rätt något kunde bli. Jag trivs på jobbet, men märker att jag njuter extra mycket av att vara med barnen mina lediga dagar och jag tycker mig märka att jag är en gladare mamma och medmänniska än jag var innan och då har jag ändå upplevt mig som en mycket glad kvinna även tidigare.
Med 50% jobb hinner jag också sy en hel del. Jag har redan för ett tag sedan gett upp tanken på att dokumentera allt jag syr, då skulle jag inte göra annat än sy och skriva blogginlägg. Så jag väljer lite.
Jag beställde någon gång ett turkos molntyg. Igen ett sånt där tygköp som var billigt, men utan plan. Jag tog fram det ur min hylla en varm sommardag och jag fick en plan för tyget. En applikationsplan...
Och planen var ett plan. Jag tänkte mig att planet skulle flyga bland molnen. Det var mellansonen som skulle få tröjan och då fanns det bara ett specifikt plan som kunde komma på tal, Dusty Spridenfält från "Planes"-filmen som är den stora favoriten just nu.
Jag använde trikårester till applikationen. Sedan valde jag att ta fasta på planets orange färg till muddkantningen och sydde täcksöm med orange tråd.
Pojken blev nöjd och såg att det var Dusty trots att jag förenklat honom lite.
Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 116
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar