tisdag 31 december 2013

Nyårstankar

Jag ska i kväll i väg med min familj till goda vänner för att äta en bit mat tillsammans med dem denna nyårsafton. Nyår är nog inte längre vad det en gång var. För egentligen är det bara en kväll som alla andra, speciellt för barnen. De ska i vilket fall som helst i säng den där samma tiden oavsett om det är årets sista dag eller inte. Så vi äter tillsammans, men sedan går vi nog hem tills det blir nattdags för barnen. Det är mysigt på sitt sätt det också, att sitta i soffan tillsammans med min man efter att barnen tystnat. Äta lite chips, kanske få en kopp av mannens goda cappucino och ta en chokladbit till det.

Men jag tycker ändå om nyår. Jag tycker om tanken på att lämna det gamla bakom sig och ta emot något nytt. Se bakåt, vända blad och blicka framåt.
Den här bloggen vill jag hålla som en syblogg så de bakslag jag upplevt detta år och de förhoppningar jag har inför nästa år på det privata planet får förbli osagda. Men några saker kan nämnas.

2013 blev året då min man cyklade runt Vättern och jag fick se det riktiga "Villa Villekulla" på Gotland. Det blev också året jag plötsligt var mamma till en skolpojke med allt vad det innebär med läxläsning och föräldrakontakter. Och med tanke på temat för denna blogg fick jag ju min efterlängtade och omtyckta CoverPro detta år.

Det blev året då jag sydde en hel del och utvecklades på det område jag vill dokumentera här.

Under 2014 önskar jag inom det området att jag ska få utvecklas ännu mera. Jag har ännu förhoppningen att bli en riktig "mästerapplikant" (få till riktigt snygga applikationer). Jag vill lära mig mera om hur jag kan rita egna mönster, ändra mönster på bästa sätt och hoppas sy mera till mig själv också. Jag ser framemot att pröva nya mönster till den som kommer att fylla 8 år nästa år som inte vill ha för barnsliga kläder längre.

Jag hoppas också att jag ska våga mig på att sy mera byxor. Då tänker jag närmast på jeans, inte mjukisbyxor. Men i första hand till barnen.

Jag kommer att få delta i syjuntans Sy-lan redan om några dagar så förberedelserna för vad jag ska sy då är redan i full gång.

En tillbakablick är på sin plats denna kväll och jag ska här lista de tre saker jag är mest nöjd med av allt jag sytt under 2013.

Tredje plats:

Med motiveringen att det var mycket sprättande och massor med problem under arbetets gång, men jag trots det hade tålamodet att göra om och använder den massor nu måste det nog bli min "Sakura Martha". Jag älskar tyget och modellen.

Men jag måste nästan göra en delad tredje plats för jag är nog också väldigt nöjd med Klas Klättermus som jag sydde till svärmor. Den blev så mycket bättre än jag hade föreställt mig när jag började.


Andra plats:

I min eftersträvan att börja behärska och förstå mig på hur applikationer ska sys måste jag nog säga att jag blev ruskigt nöjd med de här hängselbyxorna med det applicerade lejonet. Perfekt är det inte, men det är tillräckligt snyggt för att jag ska kunna vara riktigt nöjd. Tyvärr är byxorna numera för små.

Första plats:

Jag är nog jättenöjd med kragbodyn jag sydde till Milo när vi skulle på 1-års fotografering. Det var mycket jobb med att pröva sig fram för att få fram mönstret, men det blev så bra och sömnaden stötte inte på några problem heller. Den blev nog det närmaste perfektion jag kom detta år. Tyvärr är också den för liten numera.

ETT KREATIVT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG MIG SJÄLV OCH MINA LÄSARE!


Sista klappen ut

Årets sista dag och här kommer sista klappen som jag sytt.


Mottagaren var vår 2-åriga gudson som tycker om traktorer. Det fina traktortyget kommer från Znokdesign och tyget är återigen designat av fantastiska Johanna Ahlard. Det blev en helt enkel och snabbsydd, långärmad tröja enligt ett fungerande mönster. Jag hade gärna vågat ta ut svängarna lite mera i valet av halskant och ärmslut och satt rött eller brunt eller vad som helst, men svart kändes onekligen som det säkraste valet så det fick bli det.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 104

måndag 30 december 2013

Riktigt nöjd

En av mina bekanta frågade om jag kunde tänka mig att sy en tröja till hennes 8-åriga gudson. Jag lovade att göra det och såg samtidigt en möjlighet att utforska lite nya mönster. Melvin har just fyllt 7 år och jag märker att han börjar ha lite större skillnad på vad han klär på sig. En del tyger tycker han är för barnsliga och jag ser framemot att pröva mig fram lite bland mönster för större pojkar de kommande åren.

Den här modellen jag sydde som ett beställningsjobb är definitivt ett mönster jag kommer att återgå till en annan gång. Mönstret börjar från stl 128 och snart är Melvin där. Jag hittade så fint tyg också, ett tyg som igen en gång kommer från liandlo, men som jag beställt via en finsk återförsäljare.


Skatetyget är alltså liandlos tyg och det svart-vit randiga är det samma som jag använde till Emmas tröja. Alla former av randiga tyg är en oerhört bra bas att ha i skåpet då det är så enkelt att kombinera med de flesta tyg.

Jag gillade modellen där det delade framstycket gör den lite spännande och de olika tygen på ärmarna ger den lite variation. Trots att det var ett beställningsjobb vågade jag mig på att sy täcksömmen synlig med svart tråd på skärningssömmarna. Efter samarbetssvårigheterna med CoverPron i förra inlägget var jag så glad att den här sömmen blev som den skulle och maskinen gjorde det den skulle göra.



Mönster: "Literature", Ottobre 4/2011
Storlek: 134

Till mina systerdöttrar

Jag tänkte uppdatera med de sista klapparna så jag får dem dokumenterade på den här sidan året.

Jag har två systerdöttrar, en som är 9 år och en som är 2 år. Jag är glad att de finns i mitt liv för det gör att jag ibland kan beställa hem ett tyg som jag tycker är vansinnigt fint, men som är kanske mera åt flicksidan än pojksidan. Ett tyg som det är roligt att sy och skapa i och som man blir glad av. För de som läst min blogg kommer det knappast som någon överraskning att många av de tygen kommer från svenska liandlo och är designade av Johanna Ahlard. Ahlard är en av mina absoluta favoriter när det kommer till tygdesigners, det beror nog helt enkelt på att hon designar tyg i en smak jag gillar: lekfullt och färgglatt. Till systerdöttrarnas klappar hade jag beställt hem en restbit på 90 cm bit av ponnytyget.


Till 9-åriga Emma blev det en tröja enligt samma mönster hon fick en tröja av tidigare i höst. Jag visste ju att det mönstret passade. Jag ville den här gången kombinera med randigt så det blev med Hilcos fenomenalt mjuka smalrandiga tyg, vita ränder på svart botten. Jag valde att sätta grön mudd i halshålet. Det var samma gröna nyans som träden i tyget.

Mönster: "Fancy Mix" Ottobre 4/2012
Storlek: 146


Till 2-åriga Natalie blev det också en tröja av samma tyg. Men här stötte jag på problem. Först fick jag för lite tyg. Min tanke var att sy en långärmad tröja av ponnytyget och inte alls kombinera det med prickigt. Men tyget räckte bara till korta ärmar vilket jag anade redan då jag bara fick tag i 90 cm av tyget. Så då började jag blanda in prickigt tyg för att få långa ärmar. Först tänkte jag göra hela ärmen dubbel så att det skulle vara dubbelt tyg vid de korta ärmarna. Men eftersom modellen har raglanärm och rynkning vid halshålet blev det för tjockt att rynka ihop båda tyglagren. Så jag måste fixa det på ett annat sätt. Nu är de korta ärmarna bara enkla och det prickiga tyget är sytt fast i kantningen av de korta ärmarna.

När jag sedan skulle kanta halshålet blev jag riktigt arg och fick bittert erfara att bandkantaren på min CoverPro inte alls tycker om framilonband. Jag hade först sytt framilonband i halskanten för att få jämna rynkor, men när jag sedan skulle kanta  blev det bara hoppstygn, lösa trådar och elände av alltihop... Jag rattade på inställningar och skruvar, ändrade pressarfotstryck och bytte nålar, men ingenting hjälpte. Jag kan godkänna hoppstygn då jag syr åt mina egna för ifall tråden börjar släppa är det ju bara att sy ihop igen. Men då jag syr något som ska ges bort vill jag inte godkänna hoppstygn, då känns det som slarvgöra om halshålskantningen plötsligt börjar släppa trådar omkring sig. Jag sprättade flera gånger om och till sist sprättade jag bort framilonbandet. Jag sydde en vanlig hederlig rynktråd på min vanliga maskin istället och försökte få rynkorna så jämnt fördelade som möjligt och kantade med bandkantaren som nu fungerade felfritt. Det var alltså framilonbandet den inte tyckte om. 
Jag sydde i en kattknapp och Natalie tyckte så mycket om sin tröja. Hon vet ju inte hur många gånger jag sprättat och hur arg jag varit. Huvudsaken är ju att slutresultatet blev bra och att mottagaren blev glad och nöjd.

Mönster: "Dreamland" Ottobre 4/2011
Storlek: 104

lördag 28 december 2013

Tygtrycks comeback

För ca 10 år sedan. Då jag ännu bodde i Åbo och vi inte ännu hade några barn hade jag en period då jag dels stickade väldigt mycket, vem hade trott det, men också sysslade en del med tygtryck. Nu fick tygtrycket en comeback. Kanske stickandet också kommer att få göra en comeback nångång...

Hur som helst. Malte hade önskat sig kalsonger med en ren på. Jag ville tillmötesgå denna enkla, lite oväntade önskan. Jag hade kunnat gå in i vilken klädaffär som helst och leta efter kalsonger eller köpt ett par enfärgade och tryckt renen på. Men nu fungerar ju inte jag så utan jag väljer ju förstås att först sy ett par kalsonger av ett skönt tyg. Det är en egenskap jag ibland kan irritera mig på hos mig själv, det att jag ibland gör saker så invecklat och inte ids köpa det som jag ju faktiskt kan sy själv även om det ibland skulle spara rejält med tid att gå in i i en affär och komma ut ett par minuter senare med det jag skulle ha. Att jag sedan inte kunde nöja mig med att faktiskt bara sy ett par kalsonger utan fick för mig att sy två par kan ju också tyckas lite onödigt. Men här är de nu:


Och faktum är att dessa kalsonger verkar sitta nästintill perfekt på Malte. Lite bättre än köpta kalsonger faktiskt. Då man märker att de passar så bra känns det faktiskt inte onödigt att sy kalsongerna själv. Jag tog vad jag hade ur min restbitslåda och sydde ihop. Sedan tog jag bokplast och svart textilfärg och tryckte en ren på det ena paret och en uggla på det andra. Kanske jag till och med kommer att sy flera par för vad är bättre än ett par välsittande kalsonger.

Mönster: Ottobre 4/2004
Storlek: 116

En glad elefant

Ett par dagar innan jul insåg jag att jag hann bli färdig med alla "måste"- klappar och med ens satte jag igång med att sy något åt någon av mina egna också. Jag började med en klapp till min glada nästan tvååring. Då kunde jag ju inte bara sy en tröja rätt och slätt utan då började jag hålla på med applikationer också.

Jag hade kvar en bit av jofotex elefanttyg. Ett tyg jag haft i så många färgställningar att jag numera faktiskt blivit lite trött på det fastän jag tidigare hållit hårt på åsikten att man inte kan bli trött på just det tyget. Jag har haft det i limegrönt, i blått, i rött, i turkos, i svart och i gult. Hade jag haft en flicka hade jag säkert haft det i rosa också. Det var en bit gult jag hade kvar i mitt skåp. En bit jag faktiskt sparat med tanke på en tröja åt Milo. Jag tycker om den varmgula färgen.


Eftersom tyget är fullt av elefanter tänkte jag dra elefanttemat till sin spets och applicerade en glad elefant på tröjan. Jag hade tänkt kanta med samma gråa resår, men jag hade inte rätt nyans och det kändes bara fel att sätta en resår som var "nästan rätt". Så jag steg ur den gråa zonen och klev in i en mörklila zon istället. Jag kan tycka att gult och lila är så snyggt ihop. Mönstret "Little lamb" fick jag prövat nu också. Milo har varit för liten för det mönstret då det börjar från 92, men nu då vi småningom börjar vara förbi bodyåldern är jag på jakt efter nya välsittande tröjmönster och det här mönstret var inte alls så dumt. Använder det gärna på nytt.

Jag hade förhoppningar i början av detta år att lära mig göra snygga applikationer och visst har jag lärt mig en del, men jag får dem ännu inte lika snygga som många andra får dem. Ibland undrar jag om min maskin inte kan sy tillräckligt tät siksak. För här finns definitivt mera att lära ännu nästa år. Men jag är glad och nöjd att jag kommit så här långt. Det här med applikationer är lite väl tålamodsprövande ibland. Och så finns det så många fina tyg som är finast bara i sig själv.

Den här elefanten är jag i alla fall helt nöjd med.

Mönster: "Little lamb", Ottobre 4/2012
Storlek: 92


torsdag 19 december 2013

Julfesttider

Vi lever i december. Jag tycker att dagarna bara rinner iväg, den ena efter den andra passerar och plötsligt har det gått flera veckor sedan senaste blogginlägget. Men så är ju också december för en hobbysömmerska i vissa avseenden en tid för hemlighetsmakeri. Jag har sytt en del julklappar och egentligen borde jag nog kunna sätta upp bilder på klapparna här eftersom jag tvivlar på att någon som ska få klapparna läser min blogg särskilt noga. Men jag ska ändå låta bli att sätta upp de bilderna innan jul utifall någon skulle se dem.

Men december innebär också en tid för julfester. Vi har söndagsskolans julfest, dagklubbens julfest, skolans julfest och alla möjliga andra julfester som ordnas i sammanhang vi rör oss i.

Jag tog den enkla vägen i år och valde att sy en prickig klänning av trikå enligt ett mönster jag vet att sitter bra på. Det blev Onion 2035.


Min tanke var att sätta ett rött bälte under bystsömmen, men det såg bara för tokigt ut så jag beslöt mig rätt snabbt för att tänka om då det gällde den lilla detaljen. Eftersom jag gjorde kortärmad har jag använt en röd kofta ovanpå för att få till lite julfeelis. Enkelt, lättsytt och passande eftersom jag använt mönstret förut.

Men då började jag titta i mina tyghyllor och märkte att jag hade kvar en del av det prickiga tyget. Jag hade också en bit av ett lite kraftigare enfärgat svart trikåtyg jag någon gång plockat med mig från Eurokangas bitsida och jag började se en tvådelad klänning framför mig. Så det blev en klänning till. Nu har jag två att välja mellan när jag ställer mig för julfest.


Jag tycker om dem båda. Den här tvådelade modellen känns lite flickaktig, på ett positivt sätt och jag använder den väldigt gärna. Hittills har jag haft den på flera julfester än den första.

Mönstret är "Matisse" ur Ottobre 2/2013. Men jag minskade vidden i kjoldelen rejält eftersom tyget inte räckte till för att få så många rynkor som det var i mönstret. Jag gjorde dessutom min variant kortärmad, i brist på tyg. Enligt mönstret skulle det vara trekvartsärm. Jag är så nöjd med den så här och jag tycker så mycket om att använda den.

Ännu lite siffror och inställningar för eget kom ihåg:
Jag bandkantade med det svarta tyget i halshålsöppningen och i ärmsluten kantade jag med prickigt tyg. Diffen körde jag på 0,75. Inställningarna: 5-5-3.

torsdag 5 december 2013

Lillajulspaket

Förra helgen firade vi både lillajul och vår äldsta son Melvin som blev sju år den 1:a december.

På lillajulskvällen, lagom till läggdags, hittade barnen varsitt paket på trappan. Lillajulspaketen i år innehöll varsin pyjamas.


Alla tröjorna ser ut på samma sätt. Liandlos "När trollmor har lagt de elva små trollen" fick det bli. Ett tyg jag haft förut, för två år sedan. Det är något med det här tyget som trollbinder mor i detta hus. Först när det kom tyckte jag att det var på tok för rörigt, för många färger och för kaotiskt. Men när jag fick hem det och började sy av det första gången började jag tycka mera och mera om det. Så när det kom i tryck igen ville jag ha mera av det. 

 Jag kantade alla tröjorna med svart mudd. Svart mudd blev det också i bensluten, men alla tre fick olika färger på pyjamasbyxorna. Melvins blev svarta, Maltes röda och Milos senapsgula.

Att sedan få alla tre att sitta stilla och få dem att titta åt samma håll för att kunna ta en bild var ett projekt i sig. Ett nästintill omöjligt projekt.

Mönster: Ottobre 6/2009
Storlek: 92, 116 och 122/128

tisdag 3 december 2013

Jag vill byta två pepparkakor mot en pyttipanna

Jag och mina systrar idkar nu som då byteshandel. De är båda två duktiga stickerskor, men ingendera av dem kommer särskilt bra överens med symaskiner av olika slag. Jag igen känner mig inte särskilt bekväm i stickornas sällskap. Jag har till exempel en strumpa som jag stickade för två vintrar sedan som fortfarande lever ett änkeliv eftersom den andra sockan ännu inte är stickad. Kanske jag skulle få den stickad den här vintern.

Vi brukar nu som då byta något sytt mot något stickat. Med min äldsta syster har jag nu bytt en julfestklänning till hennes 2,5-åriga dotter mot en sjal.


När jag tillsammans med en syjuntevän besökte tygbutiken "Ahkera Liisa" i Laihela i oktober fastnade mina ögon på det här röda trikåtyget med vita hjärtan på. Jag visste inte då vad jag skulle sy av det, men jag visste att jag inte kunde lämna det i butiken. Jag köpte det sista som fanns på rullen och tog hem det. Efter någon vecka började jag se en klänning i tyget. En julklänning med bruna detaljer och jag slog en signal till syrran och frågade om Natalie behövde någon julfestklänning och det behövde hon eller så lyckades jag övertala syrran att hennes dotter nog behövde en. Hur som helst.

Jag ville hålla modellen enkel, men effektfull och utgick från Welinders tunikamönster som jag fick tips om att var ett bra mönster av flickmammorna på syjuntan. Jag är lite av en novis då det gäller fungerande klänningsmönster. Jag klippte av fram och bakstycket en bit under ärmhålen och satte in en brun tygbit. För att ännu öka på julkänslan applicerade jag en pepparkaksgubbe och en pepparkaksgumma i det ena hörnet.

Mönster: Welinders tunika.
Storlek: 98/104

I utbyte fick jag en så kallad "Pyttipanna"- sjal. Eller halsduk eller scarf eller vad det nu är. Jag tycker om den i vilket fall som helst. Jag kan tycka hon är lite småtokig den där systern min, men på ett positiv sätt. Hon har nu inom loppet av några veckor stickat 8 pyttipannor. Jag vet inte om jag borde bli orolig då det vekar ha blivit ett beroende.

Fina är de i alla fall och de lär vara lättstickade, men den saken ska nog inte jag uttrycka mig om. Jag, som inte ens får två strumpor stickade. Vilken tur att man är olika och kan komplettera varann.

På återseende!

Det finns några ord jag får lite obehag av. Ett ord jag inte tycker om är ordet avsked. Det har en så vemodig klang över sig. Det är så definitivt och så sorgset. Därför undviker jag det. Det känns bättre att använda "adjö" eller "På återseende".

En av de sista dagarna i november fick vi säga adjö till en av barnens kusiner. Han som är sex veckor yngre än Milo flyttade utomlands för några år. Vi var och sa "hejdå" till honom och hans mamma och pappa. Det dröjer ett tag innan vi träffar dem igen och eftersom Arthur är under 2 år ännu kommer han att ha hunnit ändra en hel del tills vi ses igen.

Vi ville ge en liten avfärdspresent innan de åkte och hade köpt en barnbok om fordonskillen Halvan eftersom de inte får tag i svenska barnböcker där de nu befinner sig. Jag sydde också en tröja med Finlands djur på åt honom. Så att han kan lära sig vem björnen, älgen, ekorren och många andra djur är medan han vistas i miljonstaden.


Det blev en tröja med sprund. Det har blivit lite av en specialitet för mig. Men det här tyget var konstigt tunt och mjukt att sprunbottnet inte blev helt perfekt. Det var som om det skulle ha blivit för stor skillnad på tjockleken på de båda tygena då jag satte limtyg på det enfärgade som blev baksida i sprundet. Samtidigt som jag tänkte att limtyget behövs för att få stadga och för att inte själv tyget skall gå sönder vid knapphålen.

Jag tänkte sätta bruna tryckknäppen i sprundet, men när jag såg de söta knapparna med ugglor på hos "Hanheli" tänkte jag att de skulle passa bra ihop med tyget och valde dem framom tryckknäppen. Arthurs mamma tyckte det var söta knappar, så jag tror jag gjorde rätt val.

Jag sydde i storlek 86 på bredden och 92 på längden så den var i större laget nu när de åkte iväg, men innan de kommer hem nästa gång passar den säkert.

Nu har vi sagt "hejdå" för en tid åt dem, men vi får också säga "På återseende" för troligen kommer de hem på semester till sommaren sedan.

Mönster: "Buttoned-Up", Ottobre 1/2012
Storlek: 86/92

lördag 23 november 2013

Prinsar och prinsessor och lite drakar

I dag var Melvin bjuden på kalas till en klasskompis. Jag ville sy något åt henne och Melvins kommentar när jag frågade vad han vill ge var "Nåå, inte vet jag, du kan ju sy något åt henne". För en gångs skull satt jag inte några timmar innan kalaset och paniksydde utan fick den färdig redan i torsdags. Tur var väl det för i går hade jag nog inte varit i skick att sy. Jag vet nog inte vad det skulle ha blivit till med feber och tandvärk efter att ha opererat bort två visdomständer tidigare på dagen.

Jag hade tänkt sy av resttyg och beställde hem ett mönster från Fabriina som jag tänkte skulle vara ett bra "använda upp rester" mönster. Det skulle det säkert vara också, i mindre storlekar, men nu skulle jag sy i stl 128 och insåg att jag inte har så stora rester. Jag letade genom min tyghylla och hittade ett randigt tyg som jag valde att kombinera med Liandlos tyg med prinsar, prinsessor och drakar. Ett riktigt sagotyg som jag beställde redan i våras någongång, men som jag tyckt så mycket om att jag inte velat klippa i det. Nu har jag satt saxen i det för jag kan ju inte spara på tyg hur länge som helst. Det kommer nya fina tyger hela tiden som jag också vill ha.

Framstycket

Mönstret är en lite utsvängd tunika/tröja med lite utställda armar. Enligt mönstret skulle det vara fickor i mittvådens sidsömmar, men jag skippade dem. Det här mönstret kommer jag helt säkert att använda igen. I mindre storlekar är det ett perfekt mönster för rester i lite lappteknikskänsla. Det finns från stl 86/92 - 170/176. Det är kanske lite knepig längd och jag vet inte om jag ska kalla det tunika eller tröja. Den är kanske lite kort att använda med bara leggings under, men för lång för att kallas tröja. Den är nog ett mellanting och skulle säkert vara fin tillsammans med ett par jeans.

Bakstycket är också indelat i våder och där gjorda jag tvärtom så att mittstycket är randigt och sidstyckena mönstrade.

Bakstycket  
Jag funderade ett tag på vilket tyg jag skulle använda till ärmarna då framstycket har randigt tyg närmast ärmarna och bakstycket har mönstrat tyg närmast ärmarna. Jag lekte med tanken att dela ärmen så att det mot bakstycket skulle vara mönstrat och mot framstycket skulle vara randigt. Men sedan tyckte jag att det skulle bli lite omständigt och kanske inte så bekvämt med en söm ovanpå ärmen. Så jag valde randiga ärmar och det kändes nog klokt.

Jag insåg att jag borde beställa hem lappar med skötselråd att sy fast på avigsidan av plagg jag ger bort så vet mottagaren hur de ska sköta om plagget.

Grattis på 7-årsdagen Minéa. Jag hoppas tröjan/tunikan kommer till användning.

Mönster: Clementine tunika-shirt (från farbenmix.de men beställt från Fabriina)
Storlek: 122/128

torsdag 21 november 2013

Ett gåvomaraton

Nu kommer ett inlägg om tre gåvor jag sydde i oktober.

En av Maltes dagklubbkompisar hade kalas. Eller egentligen hade rätt många kalas i oktober, men gåvan blev sydd till en pojke som fyllde 4 år. Jag har ju onekligen ett förråd av pojktyger så Malte fick välja vilket tyg vi skulle ta till kompisen och han valde JNY:s fina racerbilstyg. Inte att undra på då Maltes standardsvar när man frågar vad han gjort i klubben är "Lekt med bilarna med Viggo". Så racerbilströja fick det bli. Mönstret är det vanliga, det beprövade raglanmönstret ur Ottobre 4/2011. 


Den andra gåvan blev sydd till en 2-årig flicka. Hon fick en "Mail-Express" tunika/klänning i Lillestoffs fina "Best Friends"- tyg kombinerat med ett rosa tyg med röda prickar på.

"Best friends"-  tyget har jag så ofta drömt om att få sy i. Jag tycker så mycket om det tyget, men har upplevt det lite för flickigt för mina pojkar. Då jag märkte att hon fyller 2 år beställde jag hem det för att kunna sy det till henne.

Lillestoffs tyg är nog fantastisk kvalitet att sy i. Mönstret är från Ottobre 1/2012.

Till sist sydde jag en body och sparkbyxor till en nyfödd flickbaby. Våra vänner fick sitt tredje barn och jag ville ge dem något.

Bodyn är sydd i Liandlos "Små grodorna"- tyg enligt ett av mina egna mönster. Sparkbyxorna är sydda enligt Meedoms mönster. Kläderna är sydda i stl 68.



lördag 16 november 2013

Mörkt som novembermörkret

Vissa tyg är såna där tyg jag lite avvaktar med. Jag kan tycka att de är väldigt fina, men kan tveka vad jag ska sy av det. Då lämnar jag det oftast och hittar det lite senare som restbit i någon bitsida. Det här jätte fina tyget med drakar och riddare på från Lillestoff  är ett sånt tyg. Jag hade många gånger kikat på det både här och där, men hittade det till slut i Fabriinas "palakankaat" (bittyger) och jag fick en restbit för en relativt billig peng:


Jag tycker om färgerna i tyget. Det passar speciellt så här års när det vissa dagar känns som att det inte blir ljust ute överhuvudtaget. Jag tänkte genast på Milo när jag fick det och såg en body i tyget. Men när jag hade sytt den färdigt började Malte också visa sitt intresse för tyget. Jag har lite kvar, men det räcker knappast till en hel tröja, speciellt inte till en 4-åring. Jag måste se om jag får det kombinerat med något annat tyg så jag skulle få ihop något åt Malte av det också. Jag tycker ju om utmaningen som ligger i att utnyttja ett tyg maximalt och jag kan också tycka om att mixa och matcha med andra rester nu som då. Jag får återkomma när jag har tänkt färdigt och sytt ihop en tröja till Malte också.

Jag klippte till bodyn på syjuntan en gång och vid klippbordet bredvid mig stod en syjuntevän och insåg att velourtygbiten hon hade med inte skulle räcka till ett par byxor i stl 104 som hon skulle ha. Jag såg att den blåa nyansen i velourtyget passade perfekt ihop med draktyget jag höll på att klippa och eftersom hon inte fick det att räcka till det hon skulle ha det till så kom tyget hem med mig och förvandlades till ett par byxor i stl 86/92.  Eftersom velouren var mera elastisk än de jag brukar ha valde jag att sy ett par snäva byxor enligt Meedoms tights mönster, men jag satte resår i bensluten och fick på så sätt ett par snäva, men bekväma vardagsbyxor som passar perfekt ihop med bodyn. Ett ljuvligt litet set i lika mörka färger som novembermörkret.

Mönster:
Body: Eget, storlek 86/92
Byxor: Meedom, form 0, men med mudd. Storlek 86/92

Eget byxmönster

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag tycker det är tråkigt att sy byxor och när jag i början av varje månad listar vilka projekt jag skulle vilja göra den månaden så är det alltid ett eller två par tråkiga byxor som lämnar sist på listan. Det här paret har funnits på min månadslista varje månad sedan augusti då jag fick hem collegetyget som är beställt från Myllymuksut.


Egentligen är det en så simpel sak att sy byxor, och det är väl därför jag tycker det är lite tråkigt. Det håller ungefär samma glädjeklass som att fålla gardiner. En tröja är väl i och för sig ännu lättare att sy, men då är det så roligt att sy av ett färgglatt och roligt tyg. Enfärgade byxor är inte alls det samma som en glad tröja. 

Hur som helst. Nu kan jag äntligen bocka av dessa collegebyxor åt Melvin. De sitter bra på vår smale son och mönstret är ett hopkok lite därifrån och härifrån. Så jag kan kalla mönstret mitt eget. Jag har haft lite svårt att hitta ett bra byxmönster åt Melvin. "High Jump" som jag annars tycker mycket om att använda som bas är lite för brett på honom. Den här basen jag utgått från kommer från ett Sömnadsmagasin där största storleken var för en 4-åring och Melvin fyller snart 7 år. Så jag har varit och ändrat och arbetat om... och nu har jag ett bra basmönster på byxor för Melvin för ett tag i alla fall.

Jag har tänkt göra flera par, men är på collegejakt. Melvin vill inte ha velourbyxor längre, utan vill ha just college. Jag har inte hittat den jag är riktigt nöjd med. Jag hade en gång beställt från Royal-tuote och den var riktigt bra. Mjuk och skön med uppruggad baksida, men den finns bara i svart och turkos. Men hittar jag inget får det duga med de färgerna. Hittar jag ett riktigt bra collegetyg någon annanstans får jag återkomma. Jag måste leta vidare... 


Jag är annars överlycklig över hur fint CoverPron samarbetade med mig på de här byxorna. Att man bara kan få en så snygg och jämn täcksöm. CoverPron och jag har samarbetat i lite mera än ett halvår nu och för det mesta fungerar samarbetet riktigt bra. Bandkantningarna fungerar bra och blir snygga. Ibland bråkar den ändå. Samarbetet med viss typ av tråd är inte det bästa, den har lite skillnad på trådkvaliteterna. Den här svarta löper helt smidigt utan att någon klagar.

Till sist en rad med siffror och inställningar för eget kom ihåg: 
Collegetyg är tjockare än trikå och jag borde ha ökat på diffen från 0,5 till 0,75 vid bandkantningen av fickorna. De blev lite för rynkiga.

Ramsan för täcksömsinställningarna för dekorsömmen på fickorna lyder: 7-7-7-5, reglage vänster, diffen: 1,0, stygnlängd: 4 

Mönster: Eget
Storlek: 128

onsdag 13 november 2013

Svårdefinerade färger

I söndags när vi ställde oss till min pappa på farsdagslunch drog Melvin på sig en tröja som jag kom på att jag aldrig berättade om här när den blev sydd i februari. För egen del vill jag har den dokumenterad för att jag i samband med den här tröjan gjorde något knasigt jag aldrig tidigare hade gjort, men kanske kommer att göra igen.

I slutet på februari detta år skulle vi besöka fotostudion med Milo, som hade fyllt 1 år. Samtidigt skulle vi ta syskonfoto och jag ville att syskonen skulle matcha varann på något sätt. Eftersom jag tidigare hade bestämt mig för att sy en randig body åt Milo valde jag att också sy randiga tröjor åt de två äldre pojkarna. Materialet jag ville använda mig av var Hilcos smalrandiga tyger i olika färger. De här tygen rekommenderas varmt. De är mjuka och sköna och fantastiska på så många sätt. Dessutom finns de i otaliga färgkombinationer.



Valet till Maltes tröja var självklart. Mörkblå botten med röda ränder. Röd halskant och ärmslut, rött inne i sprundet och röda knappar. Jag fastnade sedan för en kombination som hette petrolium-aubergine till Melvins tröja. Det är en hopplös kombination för båda de färgerna är så otroligt svårdefinerade färger. Att beställa ett sånt tyg är som bäddat för problem. Petroleum kan i vissa fall vara nästan det samma som turkos, men är ändå inte det. Och det är inte blå heller. Aubergine sedan har en oändligt lång variationsskala, det är inte vinröd, och inte är det plommon heller. Men inte är det rödbrun heller och inte är det lila. Så när jag skulle ha tyg till halskant och ärmslut till Melvins tröja hann jag leta mig galen på den rätta nyansen, den där nyansen som kallas aubergine. Jag beställde hem en färg som hette "rypäle" (druva) från ett ställe, sedan beställde jag hem "luumu" (plommon) från ett annat och "viinipunainen" (vinröd) från ett tredje. Utöver det gick jag till stadens tygbutik och letade samt efterlyste på syjuntan. Men ingenstans fanns den rätta nyansen, den där retfulla färgen aubergine.

Dagarna gick och jag började få panik för vi hade tid till fotografen och jag hade inte Melvins tröja klar.  En morgon när jag skulle klä på mig drog jag på mig en t-skjorta, stannade upp och tittade på den. Jag hämtade tyget som skulle bli Melvins tröja och såg att den där tröjan jag skulle ha på mig var just den där rätta auberginefärgen jag behövde för ärmslut och halskant. Så då gjorde jag det som min mamma hade anat att jag skulle göra en dag. Jag klippte sönder en tröja jag faktiskt använde för att jag behövde tyget ur den. Nöden har ingen lag, men det är nog det knasigaste jag någonsin gjort när det gäller sömnad. Gamla kläder har jag använt otaliga gånger, men att klippa sönder en tröja jag faktiskt har i användning var något nytt och obeprövat. Jag kan medge att det var lite småtokigt. Men jag behövde verkligen tyget och tröjan var hela våren något av en favorit hos Melvin. Den har blivit använd ofta.



onsdag 6 november 2013

Baströjor

Tröjor behövs alltid. När jag besökte Laihela med en vän från syjuntan för ett par veckor sedan hittade jag Lillestoffs tyg med tvättbjörnar på. Eftersom det länge varit slut i de flesta webbutikerna passade jag på att köpa hem det då jag visste att Melvin skulle tycka om det.

Själv tycker jag om det av den orsaken att trädstammarna gör den lite randig på längden.

Den passar så bra åt Melvin för en av tvättbjörnarna läser en bok och läsningen har börjat flyta på riktigt bar för Melvin nu. Det öppnas nog nya möjliheter när han kan börja läsa.

Mönster: "Raide", Ottobre 6/2012
Storlek: 128


Malte fick också en ny tröja. Tyget är beställt från Lillestoff i Tyskland. "Vrrom, Vroom racerbil" sjunger han alltid när han sätter på den.

Den är så behagligt blå och passar bra ihop med ett par av hans favoritbyxor som är röda.

Den röd-vit randiga resåren är beställd från Kestovaippakauppa.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116

måndag 4 november 2013

Enfärgad bekvämlighet

Som i alla sammanhang finns det alltid vissa människor man på något sätt dras mera till än andra. Så är även fallet i syjuntan. Jag kan uppriktigt säga att jag tycker om varenda en av de människor som är där, men vissa av dem hittar man mera gemensamt med och då också, i viss mån, umgås med även utanför syjuntans tillfällen. Heidi är en av dem. Heidi och jag fastnar ofta för samma typer av mönster och har lite liknande kroppsform så det brukar oftast gå att utgå från att det som sitter bra på henne sitter också bra på mig. Det är ofta till Heidi jag går för att få tips och ideer hur jag ska lösa saker och det är också hon som är en av de få som jag kan tänka mig att visa mina misslyckade projekt åt. Ibland kan jag ändå våga mig på att sy något som inte suttit bra på henne och ändå ha en tro på att det ska sitta bra på mig. Onion 2041 är ett sånt mönster.

När jag hälsade på hos Heidi i slutet av sommaren visade hon ett misslyckat projekt och suckade och sa: "Men det sitter inte som det ska". Jag vet inte varför jag där och då bestämde mig för att sy en egen version av samma mönster och få den att sitta. Kanhända var det i hopp om att faktiskt få den att sitta, för det var onekligen något med modellen som kändes som något jag gärna skulle ha på mig. Här är min version av Onion 2041...


Det känns som att den sitter bra på... den blev i alla fall bättre än jag hade vågat hoppas efter Heidis misslyckade variant. Jag förlängde min vana trogen tygdelen över bysten. Jag förkortade sedan själva klänningen rejält och gjorde ett mera tunikaliknande plagg framom en klänning. Jag gillar verkligen den här och har hunnit använda den mycket redan. Jag kommer helt säkert att sy en variant med korta ärmar också. De små rynkorna mitt fram och vid ärmarna gör den lite söt. Jag känner ändå att den saknar något och jag tror att jag får den känslan av att den är enfärgad. Jag tänkte länge sätta en fejk knapplist med några färgglada knappar för att piffa upp det enfärgade, men sedan tänkte jag om. Eller egentligen var det Heidi som tänkte om när jag talade med henne i telefon om saken. Den får vara som den är, men jag kan variera helhetsintrycket med något färgglatt, lite längre halsband. Problemet är att jag inte äger något sådant i nuläget.

Tyget var en positiv erfarenhet. Jag ville ha ett stadigt enfärgat jerseytyg att sy den av och hittade det här bland många andra färger på Kangas-Malla. Meterpriset var några euro högre än på många andra ställen, men jag tänkte att jag ska prova det för att det ändå ofta är så att kvalitet och prishöjning går hand i hand. Och det känns verkligen riktigt bra, blir spännande att se om tyget håller färg och form när jag börjar tvätta.

Jag kan nog tro att det blir flera Onion 2041 för min del. Jag hoppas Heidi vågar ge mönstret en ny chans för det finns mycket potential i det.

Sockerbagaren i vårt hus

Sedan i höstas har vi en sockerbagare i vårt hus. Helt plötsligt började Malte, 4-åringen, be om att få baka med mig och numera är det mera regel än undantag att vi bakar en förmiddag per vecka han och jag.

I dag har han bakat för yle5, före detta fst (finlands svenska television). På våren ska det komma en programserie i Buu-klubben (barnprogrammet i fst), som heter "I mina gummistövlar" där man får följa med en 3-4 åring i ett femminuters program i något de tycker om att göra. Malte filmades i dag medan han bakade rulltårta tillsammans med mig.

Men istället för att spendera gårdagen med att storstäda hela huset inför besöket var det mera min stil att spendera en timme med att sy en bagartröja till huvudpersonen. Jag tvivlar på att buu-klubbens tittare granskar städningen av mitt kök. De är förhoppningsvis mera intresserade av Malte.

Det underbara tyget med sockerbagaren på kommer från Lillestoff. Det var ett av de få tyg jag hade med mig hem från tygloppis för en månad sedan. Jag kunde inte motstå det då det genast fick mig att tänka på Malte, min egen lilla sockerbagare som tycker så mycket om att baka och också tycker om att äta det han bakat. Då jag köpte tyget visste jag inte ens att Malte skulle komma att baka i tv, men då det blev klart kände jag att tröjan måste bli färdigt tills dess.

Jag vet vem det var jag köpte tyget av på loppiset och därför vet jag att detta 2-klass tyg kommer direkt från Lillestoffs lagerbutik i Tyskland som hon besökte i somras. Jag vet inte ens om jag sett det i någon finsk webbutik. Men det är Malte mitt i prick, både med motiv och färger. Att sedan Lillestoffs kvalitet är något av det bästa i kvalitetsväg gör tröjan till en fullträff.

Jag har en bit kvar av det som jag hoppas ska räcka till ett fram och ett bakstycke på en långärmad tröja. Jag har beställt mörkblått tyg med kringlor på att matcha det med då vi alldeles nyligen  satte in en beställning till Lillestoff med syjuntan. Men jag hann inte få det tills i dag, så det fick bli kortärm. Men med tanke på att det kan bli ganska varmt i köket när man bakar kändes det ändå okej att det blev kortärm.

Rulltårtsreceptet hade jag aldrig prövat förut, men det blev supergott. Chokladrulltårta med magofyllning.

Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 116 (men mönstret är löjligt kort så jag har förlängt fållen med ca 5 cm.)

lördag 2 november 2013

Med gemensamma krafter till en fotbollsbaby



Min systers man spelar i fotbollslag och de har haft en kvinnlig tränare. Denna fotbollstränare har blivit mamma. För några veckor sedan ringde min syster och frågade om jag kunde sy en body i storlek 68 åt en liten baby. Min syster själv skulle virka en filt som såg ut som en fotbollsplan och hon ville ha en body till det. Den skulle exempelvis kunna vara röd sa hon, eftersom lagets fotbollskläder går i rött. Jag tänkte att en röd body kan man plocka upp i vilken affär som helst, en liten baby med fotbollsmamma borde få något mera unikt än så och jag fick en idé som syrran genast nappade på.

Jag kom att tänka på resterna av Melvins fotbollströja. Kunde månne de resterna räcka till en babybody i stl 68? Jag fixade och vände på mönsterdelarna av och till, men hur jag än vände och svängde fick jag en ärm för lite. Jag hann sucka och tänkte att det strandade där, jag skulle bli tvungen att sätta en ärm röd. Men så gick jag till min kära syjunta och undrade om någon annan händelsevis hade beställt av det där tyget och om denne någon skulle råka ha en bit kvar som skulle räcka till en bodyärm i storlek 68 och jag fick napp. Det fanns en och hon hade kvar en hel del av tyget. Så jag fick hela bodyn av fotbollstyget. Eftersom lagets fotbollsdräkt är röd så fick det bli röd mudd och röda tryckknäppen och visst blev det ett sött litet fotbollskit åt en liten babytjej?


Filten har alltså min äldsta syster virkat enligt eget huvud. Hon hade nog inget mönster hon följde utan hade skissat upp den på ett papper bara. Visst är den fin? Hon är duktig på att virka den där systern min.


Till filten sydde jag en body i storlek 68 av liandlos fotbollstyg. Mönstret är mitt eget utarbetade.

Jag tror jag ska hitta på något stickat att få i utbyte mot bodyn. Jag tycker inte om att ta betalt, hon får hellre sticka något åt mig. Det är så roligt att man kan komplettera varann. Tillsammans kan man göra så mycket fint.

Kläder för innejumppa

På innejumppa ska man väl vara rätt klädd för tillfället och Melvin har med följande plagg i jumppapåsen:


En bekväm t-skjorta och bekväma byxor man kan röra sig i.

Tyget till Melvins tröja blev beställt redan på våren, men jag kom aldrig riktigt till skott med att sy ihop den utan fick fart på sömnaden först nu då jag behövde kolla hur mycket tyg jag hade kvar för ett annat projekt. Tyget som ser ut som en fotboll är från Liandlo.

Jag kantade tröjan med klarblå mudd eftersom jag på sy-lan i september sydde de klarblå trikåbyxorna enligt "Chillax"-mönstret. Enkelt och skönt att jumppa i på skolans gymnastiktimmar.

Mönster:

Tröja:
"Raide", Ottobre 6/2012. Jag förkortade den till kortärm, men mönstret är välsittande.
Storlek: 128
Byxor: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 122






lördag 26 oktober 2013

Lady in red

Oktober har ganska lång varit en månad då jag satsat på att sy till mig själv. Jag hade hittat självförtroendet, glädjen och lusten att tillverka till mig själv. Men så tog jag itu med detta projekt och hela den inställningen omkullkastades. Den förhatliga tröjan som stötte på problem efter problem. Sprättaren har varit i lika flitig användning som symaskinen om inte mera. Som jag avskytt och varit less på detta numera underbara plagg. För nu tycker jag den är alldeles fantastisk och jag är glad att jag tog mig tid att sprätta och göra om flera gånger om för jag fick den till sist som jag ville. Nu tycker jag om denna röda sak mest av allt i min garderob.


Först börjar vi med tyget: Efter att jag hade sytt min första "Martha" kom jag ihåg att jag sett det här blommiga tyget och jag såg framför mig hur fint det skulle bli. Jag skulle satsa i ett ordentligt kvalitetstyg till mig själv. Tyget med blommor heter "Sakura" och går ton i ton ihop med "Dotties" tyget, båda från Lillestoff. Jag beställde hem det, men drog mig för att sätta igång med rädsla för att göra något fel med det dyra tyget för det här skulle ju bli så bra. En kväll tog jag mod till mig och klippte till och gjorde miss nummer 1. En riktig dundermiss och nybörjarmiss. Jag klippte inte till tyget på det mest fördelaktiga sättet om man säger så, så jag fick för lite och fick beställa till.

Nåja, när jag fick mera tyg skulle jag börja sy. Först sydde jag ihop delarna fel så att yttertyget på framfickan hamnade på baksidan, vet inte hur jag tänkte där. Men det var ju ändå relativt lätt att åtgärda. Jag sydde vidare och kom till det första provningstillfället. Jag drog frimodigt på mig min Sakura och hade alldeles för mycket tyg över bysten så att sömmen som skulle komma under brösten var i midjehöjd istället. Att det ska vara så svårt att få till det, jag hade ju sytt en annan enligt samma mönster förut utan några som helst problem. Nu gick allting fel och det såg bara galet ut. Jag funderade allvarligt på om tyget innehöll någon form av förbannelse för jag höll på att bli riktigt less på hela alltihop. Att det ska vara så svårt, det skulle ju bli så bra. Jag drog av mig den avskyvärda och olycksdrabbade tröjan och slängde den i en hög på golvet. Jag skulle aldrig se på den igen. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan och hade kunnat klippa sönder den på direkten. Melvin uppmanade mig att sätta bort den ett tag och tänka på nåt annat, så jag lugnade ner mig med att läsa en saga för honom.

Men i morse tog jag tag i sprättkniven, sprättade upp i princip allt och klippte bort ca 4 cm av bröstdelen, sydde nya veck och började om på nytt. Jag hamnade att sprätta så mycket eftersom bakstycket är helt, dvs det finns ingen söm där. Jag tog mig genom tillverkningen steg för steg och se så bra det blev!

Jag är så glad att jag orkade bemöda mig om att sprätta och göra om för nu är den alldeles ljuvlig och underbar. När jag började fundera över var det gick fel och hur jag plötsligt kunde ha för mycket tyg över brösten då jag inte hade det problemet med den förra jag sydde kom jag fram till att jag tror att jag efter den förra förlängde själva mönsterdelen på papper med ca 5 cm. Nu förlängde jag bara av gammal vana 5 cm till, varpå jag fick sömmen nästan i midjan i stället och alldeles för mycket tyg.

Note to self: förläng inte bröstdelen på nästa Martha! Men nu blir det nog ingen Martha på ett tag. Jag tror jag ska satsa på busenkla barntröjor och bodyn utan konstigheter. En och annan trikåklänning till mig själv har jag också i högen med tillklippta saker.

Men jag är galet nöjd med den här "Sakura" tröjan min och Melvins kommentar kommer jag att bära med mig då han tittade på mig och  sa: "Mamma, den där är jättefin på dig. Nu fick du nog till det på bästa sätt".




Så enkelt, så snyggt.

Ibland får jag kommenataren "Nog är du duktig att sy". Och med tanke på mitt förra inlägg, så visst, man går framåt och lär sig och visst måste du ha en viss kunskap för att få det snyggt. Men ibland tycker jag att hälften är vunnet bara med ett snyggt tyg. För du kommer långt på ett snyggt tyg.


Den här tröjan har blivit en storfavorit för Melvin. Nosh organics fantastiska skotrar finns i flera färger. I somras fanns tyget med röda skotrar på ljusblått botten och Melvin hade en t-shirt av det tyget. Den blev flitigt använd, men är kortärm. Jag försökte leta efter den tröjan här i bloggen, men den har nog inte blivit dokumenterad. Nu i höst kom det nya färger och jag föll för den här saffransgula med ljusblå skotrar. Egentligen hade jag kunnat köpa hem varenda färg av tygen, men den här fastnade jag mest för i och med att jag tänkte den åt Melvin. Jag faller ofta för gult när det gäller honom. Med ljusblå mudd i halshål och ärmslut är den jätte fin tillsammans med ett par ljusa jeans han har (inte dem på bilden).

Ett beprövat mönster, ett snyggt tyg och en passande mudd och vips har man en snygg tröja. Så enkelt, så snyggt.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116 (bredd) 128 (längd)

lördag 19 oktober 2013

Utvecklas i tacksamhet

Jag har ända sedan tonåren varit syintresserad av och till. Mamma lät mig sy så mycket jag ville. Hon lät mig misslyckas och lät mig utvecklas. Hon köpte och betalade de tyg jag ville ha när vi tillsammans besökte tygaffären. Hon lät mig pröva mig fram trots att hon inte alltid tyckte att jag gjorde saker på det lättaste och smidigaste sätten. Men hon uppmuntrade mig alltid och jag minns inte att hon skulle ha använt uttrycket "he de vaar itt ti naa" (där det blir inte till något) en enda gång. Vissa kläder jag sydde såg nog verkligen inte ut som det de borde... men hon lät mig sy dem i alla fall.
Allt det där är saker jag kan känna en så stor tacksamhet över att hon gjorde för mig då. Genom att misslyckas går man framåt och lär sig framöver. Innan jag och min man flyttade till Åbo till vårt första gemensamma hem var det också mamma som var med när jag köpte min första egna symaskin.

Det var då, för mera än 10 år sedan, men jag är ännu tacksam. Jag hade lite paus med sömnaden de första åren i Åbo, men när jag började vänta barn började jag sy lite smått igen. Sedan när barnet växte ur babyavdelningen i klädbutikerna började jag sy för att få gulliga kläder. Och när vi flyttade till Vasa och fick vårt andra barn växte intresset till sig ännu lite till. Den största vändpunkten kom nog egentligen när jag började i min syjunta. I samband med det hittade jag nätbutikernas oändliga tygutbud och med vännerna där växte ivern till sig ännu mera för att man inspirerar varann. Syjuntan är en annan sak jag känner en enorm tacksamhet över för nog har jag gått framåt bara sedan jag började där.

Jag grävde nämligen fram stl 86 åt Milo och då hittade jag en tröja jag hade sytt åt Malte till 1-årsdagen. Jag minns att jag var så nöjd över den där tröjan då för 3,5 år sedan. Men nu då jag tog fram den tittade jag på den och började dra på munnen... den var nog inte så välsydd... Ärmmudden var helt tokig och inte alls spänd, fickan var sned och halskanten var bara en slapp grå resårbit... jag tänkte att jag nog inte kommer att använda den där. Jag insåg att jag gått framåt massor. Jag har fått mera kunskap, bättre kvalitet på tygen och kanske också bättre maskin, tack vare CoverPron. Men det var en trevlig modell på tröjan trots allt och jag tänkte ge mönstret en ny chans att förverkligas och bli något vackert med de kunskaper jag besitter i dag:


Så samtidigt som den gamla åkte i roskis klippte jag till en ny och nu är jag nöjd. "Pii-paa" tyget med utryckningsfordon är från Myllymuksut, därifrån är också den blåa mudden och den prickiga fickan är rester. 

Jag funderade länge om jag borde spara Maltes 1-års present av nostalgiskäl och för att verkligen ha svart på vitt att man går framåt och lär sig bara man håller på. För man lär sig verkligen hela tiden nytt: med rätt inställning, med tillräckligt många misstag och med det rätta sällskapet. 

Tack mamma för att du lät mig hålla på i ditt trånga syrum, jag lärde mig massor! Och tack kära syjunta för att ni finns för råd och visdom och sällskap. Tack vare er lär jag mig ännu och går framåt!

Mönstret är "Muksis" ur Ottobre 1/2009

onsdag 16 oktober 2013

Att... Tattu Arthur

Förra veckan fick jag ett meddelande av min svägerska och hon undrade om Milo hade några pyjamas han inte använder. De använder numera samma storlek då det bara skiljer 6 veckor mellan dem. Arthur hade behov av pyjamas och jag fick för mig att sy en till honom. En blev två och en extra tröja.



Det prickiga tyget har hon själv betalat eftersom det är resterna från den klänning jag sydde till henne i somras. Det blåa enfärgade trikåtyget hade jag hemma och det gröna tyget med utryckningsfordon är resterna efter en tröja jag sydde till Milo (sätter den hit i ett senare skede). Nu blev det ju två tröjor som passar ihop med byxorna, men jag ville gärna bli av med tygerna och hon kan ju använda den ena som helt vanlig tröja. I tyghyllan hade jag också ett blått tyg med stjärnor på. Ett tyg jag länge velat få slut på och nu fick jag det uppanvänt också. Jag kombinerade stjärnorna med JNY:s "Bunny Day" tyg med små kaniner på. Och vips fick Arthur två nya pyjamasar. Milo kallar honom "Att" och Arthur själv hallar sig "Tattu".

I samma inlägg sätter jag in ett set jag sydde till honom tidigare i höst, men som förblivit obloggat. Då vi skulle beställa tyg till svägerskans klänning hittade hon också det gråa tyget med maskiner på och kombinerade det med svart/vit randigt tyg. Resultatet blev ett set med tröja och byxor.

Tröjan är ett avritat mönster jag hittade på botten i lådan med mönster. Det stod bara "Raglantröja stl 86" på det så jag vet inte från vilken tdining eller bok jag hittat det, men det sitter bra på. Det är samma jag använt till pyjamaströjorna och till en tröja åt Milo. Jag kan tycka det är synd att jag inte skrivit varifrån jag hämtat det då jag gärna skulle rita av följande storlek sedan då det blir aktuellt.

De randiga byxorna är "Little houses" ur Ottobre 1/2012 i stl 86.
Pyjamasbyxorna är Meedoms tajt, men med resår i bensluten.

Som en tapet

Majapuus "tapettiprintti" - tyg är ett tyg jag varit in och kikat på nu som då. Det är något med tyget som tilltalar mig, men jag har tvekat för att jag varit lite osäker på färgen... jag vet inte om turkos är rätt färg för mig och dessutom blir tyg rätt dyrt då man ska ha till en vuxen. Mängderna är så mycket större än 60 cm för en barntröja och eftersom jag varit så osäker har jag inte velat sätta ut pengar på det. Men för nån vecka sedan meddelade en syjuntevän att hon tänkte sätta in en beställning till Majapuu och jag gick in och kikade på det igen och till min stora glädje var normalpriset överstruket och priset var nedsatt och jag bestämde mig för att det fick bära eller brista... nu skulle tyget bli mitt. Och jag ångrar mig inte alls.


Jag lyckades få till en riktigt fin tunika av mitt tapettyg. Jag klippte till den på syjuntan en gång och försökte få smakråd bland syjuntevännerna för tygvalet till ärmslut och halskant. Jag hade så gärna velat våga sätta någon helt annan kontrastfärg, typ stark rosa eller röd eller brun. Men en syjunttis sa att hon nog skulle hålla sig till färgerna i tyget. När jag skulle sätta igång höll jag i ett stark rosa tyg jag var inställd på att sätta saxen i för att använda just i ärmslut och halskant. Jag skulle vara modig, men någonstans på vägen tappade jag bort modet och beslöt mig ändå för att hålla mig till de turkosa nyanser som fanns i tapettyget. Och det var nog bra trots allt. Jag var ändå så pass djärv att jag valde bort enfärgat och tog istället ett turkosrutigt tyg jag hade bland mina resttyg. Och jag är nöjd att det blev den i alla fall. Rosa hade kanske varit ett modigt val, men det här rutiga tyget kändes som ett väldigt säkert val fast ändå lite annorlunda.


Mönstret är detsamma som den här lila tunikan, men utan avvikande färg i fållen. Jag valde att bara fålla den på vanligt sätt. Slutresultatet blev ett stilrent, enkelt klädesplagg jag vet att jag kommer att använda mycket. Jag är glad att jag beställde tyget trots allt. Att modellen är snabbsytt gör tunikan ännu bättre, det tog mig 40 minuter att sy den. Då hade jag den färdigt tillklippt så där sparade ju mycket tid.



måndag 14 oktober 2013

Semesterminnen i höstrusket

Jag har åter hittat såväl lusten som självförtroendet att sy till mig själv. Medan höstlöven virvlar omkring där ute och mörkret verkar komma tidigare och tidigare varje kväll hittar jag ljuset och glädjen vid symaskinernas små tända lampor. Att sedan sy kläder som påminner om en underbart rolig sommarsemester gör att man kan orka och trivas även i höstmörkret.



Båda dessa randiga tyg är köpta på vår sommarsemester i två olika tygbutiker i Linköping, Sverige. Jag köper ofta tyg om det ges möjlighet när jag är på resa. Det blir lite som ett reseminne och sedan när jag sätter mig ner för att sy ihop något av tygen tänker jag på allt det roliga vi fick göra på resan.

Det gråa tyget är köpt i en affär som kort och gott hette "Tygaffär". Jag tyckte det var ett billigt meterpris så jag köpte hela 1,5 meter för att sy något åt mig själv av det. Det lämnade sedan passligt mycket så att också Milo kunde få en tröja att matcha sin mor med.

Mönstret till min tröja är ur Ottobre 5/2013, men knapplisten i raglanskärningen har jag gjort själv. Det var inte så på mönstret, men jag hade en idé om orange knappar för att piffa upp det gråa och för att matcha med ett par orange byxor jag använder rätt ofta. Jag har också ett par orange strumpbyxor jag brukar använda med jeanskjol så de orange knapparna ville jag ha med på plagget. Annars ett välsittande mönster jag helt säkert kommer att använda igen.

Av resterna sydde jag alltså ihop en tröja åt Milo och han fick mörkgrön mudd och mörkgröna knappar på sin tröja. Hans mönster är hämtat ur Ottobre 4/2010 (Loikka heter modellen). Fungerar bra, men är lite lågt i nacken, så jag har höjt halshålet i nacken med 1-1,5 cm (för eget kom ihåg). Storlek 86.

Det lilarandiga tyget är köpt på Ohlssons tyger i Linköping. Det är underbart mjukt och behagligt att ha på sig. Jag fick till en riktigt fin modell av det också då jag råkade se att en av mina syjuntevänner satt och bläddrade i en "Suuri Käsityö" på syjuntan en gång. Jag tyckte om den tidlösa modellen med det lilla vecket mitt på framstycket så jag lånade tidningen för att rita av mönstret. Jag gjorde några små ändringar på mönstret och det här blev då verkligen en modell att tycka om. Jag ska helt säkert sy flera...  Mönstret är hämtat ur "Suuri Käsityö" nr 9/2011.

Varje gång jag klär på mig något av dessa plagg känner jag stolthet över min man som trampade 300 km runt Vättern medan jag shoppade tyg.





tisdag 8 oktober 2013

"Hjulen på bussen..."

Det slår aldrig fel, Liandlo gör tyg i min smak. Designern Johanna Ahlard kommer att göra mig fattig en vacker dag. "Hjulen på bussen" - tyget var helt enkelt ännu ett "måste ha" tyg. Och det var helt klart Malte som skulle få det. Malte som tycker om att sjunga och som tidigt lärde sig just sången "Hjulen på bussen"...


Den limegröna färgen, som är rätt typisk Liandlo, kändes som ett lite otippat val åt Malte. Han har väldigt lite gröna kläder, jag dras åt det turkosa och blåa hållet när det gäller kläder till honom, men inte är grönt helt fel heller. Han tyckte om den och har väntat på att jag skulle få den sydd i flera veckor. Han har gått och gnolat på "Hjulen på bussen" hela dagen i dag.

Tyvärr tycks det vara så att Liandlos återförsäljare minskar i Finland samtidigt som frakten från Sverige stiger. De få webbshopar som tar in Liandlos tyg har också ett rätt saftigt meterpris på dem. På ett sätt är det bra att det inte bara slentrianmässigt blir så att jag beställer hem en meter och sedan ser vad jag ska sy av det utan att jag måste tänka efter vad jag ska sy redan innan jag betsäller. Nu tog jag 60 cm för att jag ville sy en tröja till Malte av det. Så mera av det här tyget har jag inte. Bara småbitar som räcker till lappar i ett lapptäcke. Det här tyget har jag bara sett på Hanheli.

Men och andra sidan ploppar det upp nya tyger hela tiden. Speciellt Lillestoff verkar ha en ständigt pågående process att få ut nya tyger på marknaden.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116


Emma och Donna

Jag har en 9-årig systerdotter som heter Emma. Jag tycker att det är väldigt roligt att sy till henne och när jag såg tyget som heter "Ystävykset" på Sampsukka i somras såg jag att flickan och hunden på bilden var så lik Emma och deras hund Donna att jag bara måste klicka hem det. Det tog ett tag innan jag fick den sydd då jag inte kunde bestämma mig för vilket mönster jag skulle använda. När jag bläddrade i mina tidningar såg jag en modell jag tyckte om och när jag såg att tyget med flickan och hunden skulle passa bra ihop med gul, prickig trikå från Eurokangas föll alla bitarna på plats och jag skred till verket:


Jag tänkte mig inte riktigt för då jag klippte så flickan blev tyvärr halshuggen på framstycket där det prickiga oket möter det laxrosa tyget. Och det lämnade att störa mig. Knappast skulle någon annan tänka på att jag klippt tyget så tokigt, men det stör mig. Men jag får så lov att leva med det eftersom jag inte hade tillräckligt med tyg att klippa till ett nytt framstycke. Jag kantade med ljusrosa mudd för att plocka upp det rosa i flickans klänning.

Jag tycker att den här modellen var rolig att sy och blev fin. Jag tycker om att blanda olika tyg och den här kombinationen blev riktigt lyckad. Emma gillade den stort och det finns inget bättre än att höra att det man sytt verkligen används.

Mönster: "Fancy Mix" Ottobre 4/2012
Storlek: 146

måndag 7 oktober 2013

Tygloppis på gång

Jag har de senaste dagarna spenderat en del tid med att klippa till projekt av tyg ur mina skåp. Dels tycker jag om att ha tillklippta projekt färdiga att bara ta fram en kväll när klockan redan är mycket, men jag hinner sy lite innan jag själv ska i säng. Då är det skönt att inte behöva börja från början utan bara får göra det roliga.

Men mitt mål med denna tillklippningiver är att få bortklippt de tyg jag verkligen vill använda till något och sälja bort resten av den tygbiten. Inkommande lördag är det nämligen tygloppis på gång. Arbis syjunta, som är min syjunta, ordnar tygloppis i Arbis lokaler:

                      

Passa på och kom dit och sälja bort sånt du själv tröttnat på och istället fynda något nytt. Förutom tyg brukar det finnas mycket garn, en del mönstertidningar och böcker. Jag brukar alltid tycka att det är så synd att mina garntokiga systrar bor så långt från Vasa för de skulle helt säkert fynda fina garn.

Jag kommer att sälja bort en del jag inte behöver, men som ännu räcker till något annat och hoppas kunna hitta nya skatter i stället. Jag hoppas få se dig där och då. Varmt, varmt välkommen!

fredag 4 oktober 2013

Välkommen lilla vän

Min jämnåriga kusin blev pappa för första gången för några veckor sedan. Jag ville ge deras baby något eftersom jag insett när jag tänkt efter att den här kusinen varit mera speciell för mig än någon annan kusin varit. Vi har växt upp i samma by, gått i samma klass och lekt tillsammans mycket som barn...

I gymnasiet var han väl nog en av mina bästa vänner. Många var de kvällar jag hoppade på cykeln och trampade iväg till honom för att tillsammans plugga matematik. Han behövde knappast hjälp, men jag har aldrig haft något sinne för matematik och var glad att han ville hjälpa mig. Jag skrev sedan matte i studenten så frivilligt som möjligt, men blev godkänd och jag är ännu skyldig honom en kaffekopp på ett café i den lilla staden där vi gick i gymnasiet. Dealen var att om jag skrev de två sämsta vitsorden i matte skulle han bjuda mig på kaffe, skrev jag bättre än så skulle jag bjuda honom. Han trodde på mig mera än jag trodde på mig själv. Den där kaffekoppen bjöd jag honom aldrig på... tiden går och man vandrar åt lite olika håll. Men ibland kan jag sakna gymnasietiden och den täta kontakt man hade då. Snällare människa än honom får man leta efter. Han bryr sig om, tar hand om, är ansvarsfull och pålitlig. Ett litet gossebarn har fått en jättebra pappa.

Han bor numera rätt långt ifrån mig, men jag tänker på honom alltid nu som då och tycker alltid det är roligt att träffa honom även om det blir rätt sällan. Jag träffade honom en dryg månad innan deras beräknande nedkomstdatum. Han berättade då att de skulle få en pojke och för första gången tror jag att hade sytt presenten innan babyn faktiskt var här. Eller ja, bodyn hade jag färdigt. Byxorna sydde jag senare...


Tyget med elefanterna är köpt från Eurokangas. Jag råkade vara in dit med en vän från syjuntan och fastnade genast för det. Det gjorde också vännen som i dagarna går på mammaledigt, så vi delade på det sista som fanns kvar på rullen. Det fanns också i andra färgsättningar, men jag tyckte bäst om den här mörkblåa och visste ju att det skulle bli till en liten babypojke.

Den limegröna trikån hade jag hemma och det räckte precis till ett par snäva byxor. Jag satte elefanttyget i bensluten för att få ett set. Jag sydde storlek 68 och kläderna är mottagna, men passar ju inte ännu på ett tag. Jag brukar ofta ge storlek 68 eller 74 för att vi oftast fått storlek 62 åt våra barn. Det brukar vara roligt att ha någon lite större storlek att vänta i lådan att ta fram när babyn växt.

Mönster:
Bodyn: Eget
Byxorna: Meedoms tajts.

Storlek: 68

Kusin C: Vad sägs om vi skulle ta den där kaffekoppen nästa gång vi råkas? Så skulle jag få bort den från mitt samvete... ;)