Välkommen Victoria

Våra barn fick en kusin för någon vecka sedan. I ett ganska pojkstarkt släkte föddes nu en liten flicka. Då storebror Hector föddes var jag ännu i sytagen och han fick lite sydda plagg. Nu stickade jag en liten kofta på något jag tror kan klassas som rekordtid. Det tog bara några dagar för det var ett litet plagg och tjockt garn. Resterna från min egen "Marygenser" räckte precis.

Jag valde att sticka ett gratismönster jag hittade på Ravelry. Mönstret heter "Arches Baby Cardigan". Jag stickade storleken för 6 månader så att det nu inte skulle bli för litet direkt. Till sist toppade jag den med vita små hjärtknappar. Garnet är Dale Cotinga.

Från får till tröja

Min syjunta har haft ett intressant projekt det senaste året. Ett projekt vi kallar "från får till tröja" där vi följer ullens väg från fåren till färdiga produkter.

Vi började i september med att själva vara med och klippa får. Ullen från fåren fick vi ta hand om och den fördes till ett spinneri i Ylistaro där det spanns. Sedan delade vi upp garnhärvorna mellan alla medlemmar och var och en har fått sticka vad de velat. En del av det vita garnet blev färgat och vi har försökt komma överens om färgerna.

När jag började fundera vad jag ville sticka blev det svårt. Det finns så ofantliga mängder vackra mönster på ravelry. Jag har tänkt på fyra olika modeller, börjat på med två av dem innan jag rivit upp och ångrat mig och till sist fastnade jag för mönstret som kallas "Aftur" som ironiskt nog var ett gratis mönster och jag vid det laget redan hade betalat för två andra.

Garnet som vi fick från fåren fanns förutom i naturvitt i två olika bruna nyanser. En gråaktig och en riktigt mörkbrun. Av det färgade garnet ville jag ha grön, orange, cerise och mörklila.

Jag blev riktigt nöjd med min tröja och nu har jag ju färdigt köpt två mönster som jag kan sticka av nåt annat garn. för modellerna var det inget fel på.

Jag ville sedan också sticka en liten babykofta av det mörkaste garnet till min pojke. Med små mängder färgat garn på oket blev den riktigt söt. Det mönstret köpte jag också på ravelry och det var roligt, lätt och snabbstickat. Så det mönstret kommer jag helt säkert att använda igen.

Vill man se mera av syjuntans projekt "Från får till tröja" kan man följa oss på instagram där vi går under namnet @stitchedsisters och taggen #frånfårtilltröja Där finns bilder från hela processen samlade.

Årets första

När 2017 var några dagar gammalt fick jag för mig att jag nog ville sticka en kofta till babyn vi väntar. Impulsiv som jag är ville jag börja genast och fick gå efter principen "man tar vad man har" i garnvalet. Jag råkade ha naturvitt 7 bröder från Novita och en massa restgarn av samma garnmärke i olika färger.

Eftersom jag tyckte om mönster och modell på koftan jag stickade till Milo ifjol fick det bli en till, men i storlek 1-3 mån och med naturvit botten.

Jag började en måndag och hade den färdig på torsdag.

Jag blir allt bättre på att sticka mönsterstickning. Jag kommer numera i håg att inte dra åt trådarna på baksidan så hårt, men i detta fall syns mönsterfärgen under den naturvita huvudfärgen och det blev inte så snyggt.

Roligt att sticka något riktigt smått även om den inte kommer att vara i användning särskilt länge, babysar växer ju så snabbt.

Nu har jag två nya barntröjor på stickorna. Samtidigt som jag längtar efter att få sätta igång med något nytt projekt åt mig själv också. Jag har bland annat garn från min syjuntas projekt "från får till tröja" som jag väntar på att få börja på med. Och så har jag så många andra ideer, men för lite tid. Jag vet med mig själv att jag inte kan ha för många projekt på gång samtidigt. Jag har bestämt mig för att jag får ha högst 3 stickprojekt på gång samtidigt och så nån sockstickning.

Baby i svart och rosa

Det var ett evigt tillverkande av babykläder för ett tag sedan då flera av våra vänner hade prickat in att få baby ungefär samtidigt. Vissa gåvor gav vi nästan direkt och vissa gåvor tar det längre tid att få iväg och jag vill inte skriva inlägg om en gåva som ännu inte nått fram till mottagaren. Men nu har även denna gåva kommit sig fram till de nya föräldrarna.

Min mans kusin och tillika goda barndomsvän blev pappa i mitten av juli. De fick en liten dotter och hon ska nu få klä sig i kombinationen rosa och svart, det är enligt mig en fin kombination.

Hängselbyxor tillverkade jag av metsolas stretchfrotté enligt Heidis mönster och raglanbodyn tillverkade jag enligt eget mönster av en randig jersey jag köpte i Linköping i Sverige i fjol somras.

En ny kusin

Våra barn fick en ny kusin för några veckor sedan. Det verkar bli ett pojkstarkt släkte då kusin Arthur fick en lillebror och vi har tre pojkar.

Jag skar ut mera trikålappar och sydde ett lapptäcke åt den här babyn också. Jag hade alltså inom loppet av en vecka sammanfogat över 100 trikålappar till två olika lapptäcken. Jag tycker om att sy de här lapparna och filtarna uppskattas verkligen, men nu behöver jag nog en liten paus från trikålappar. Jag drömde för någon vecka sedan att jag badade i färgglada trikålappar.

Då den här filten skulle kantas hade CoverPron en bättre dag för kantningen blev så mycket snyggare än den förra filten. Jag kan tycka att det är så konstigt att det kan vara så olika från gång till gång. Det måste ju vara en kombination av materialval och trådval som gör att maskinen beter sig lite olika.

Jag satte en svagt ljusgrön velour som baksida och den här velouren var underbart mjuk och skön. Det är Hilcos velour jag beställt från någon bortslumpning någon gång. Just den här färgen känns kanske inte som ett byxtyg, men det är ju bra att veta att velouren är av bra kvalitet tills jag ska ha byxtyg åt någon av pojkarna någon gång.

 

När vi överräckte filten hade kusinen inte ännu något namn så jag kunde inte sätta en "Made for..." lapp som jag satte på Elliots filt den här gången. Jag sydde istället fast en "handmade" lapp över muddskarvet.

Förutom filten hade jag sytt och tryckt en tröja och en body till bröderna.

 

En till storebror i stl 92 och en till lillebror i stl 62. 

Så hittade jag så tjusiga tryckknäppen när jag tittade in på käpynens webshop en gång. Det är alltså en stjärna på den. Den där lilla knappen gör en stor insats på en annars väldigt enkel tröja.

Min bästa väns baby

Jag blev i gymnasiet välsignad med en fantastisk väninna. Innan gymnasiet visste jag nästan bara namnet på henne för att vi hade gemensamma vänner och rörde oss i samma kretsar. Att hon började i mitt gymnasium blev en överraskning för jag visste inte att de hade flyttat. Rätt snabbt hittade vi varann trots att vi gick på olika årskurser, hon är ett år äldre än mig.

Vi är väldigt olika hon och jag, men hon är den där som vet allt om mig och ändå tycker om mig. I gymnasiet visste vi nog inte att vi ca 10 år senare skulle komma att bo ca 300 meter från varandra och träffas så intensivt som vi gjort. Hon är nog en av dem som gjort mina år som hemmamamma så lyckliga. Hon har också varit hemma stora delar av den tiden och många är de luncher vi ätit, de tårar vi gråtit och de ord vi yttrat i allra största förtroende över varandras köksbord. Många är de skratt vi delat, de utflykter vi gjort tillsammans med barnen och otaliga är de kaffekoppar vi druckit. Ibland har vi experimenterat och bryggt kaffe på de mest märkliga sätt med kakao i och allt möjligt. Märkliga maträtter har vi ätit och i bland har vi levt på surskorpor när vi träffats. Vi har alltid funnits där för varann. Och det kommer vi att göra i fortsättningen också fast jag har börjat jobba delar av veckan. Hon fortsätter hemmamammalivet för min andra jobbdag fick hon sitt tredje barn, sin tredje son.

Jag gav ett lapptäcke av trikårester och ett lite kläder till den lilla babyn.

Bodyn är sydd enligt eget mönster och byxorna är sydd enligt ett mönster Heidi från syjuntan tagit fram. Hängselbyxorna är sydda i stretchfrotté beställt från Metsola på rea. Jag beställde det just med tanken att sy hängselbyxor till någon som får baby någon gång. Det underbara tyget verkar slitstark samtidigt som det är mjukt och skönt.

Filten visste hon nog om att hon skulle få för hon hade uttryckt en sådan önskan en gång och jag sa att hon kan nog få en till nästa baby så jag ville hålla mitt löfte.

Trikåfiltar av rester blir så fantastiskt färgglada och trevliga och de är också roliga att sy. Extra roligt är det ju att oberoende av hur många du syr blir varje filt unik på sitt eget sätt. Jag radar aldrig lapparna på samma sätt och då ett tyg tar slut använder jag andra tyger så de blir så fantastiskt olika, men ändå lika färgglada.

Jag har kommit fram till att jag helst använder velour på baksidan. Det ger filten mera stadga och tyngd än om jag använder trikå. Jag har också kommit fram till att helst jag gör filtarna rektangulära och sätter 7x8 lappar istället för 8x8. Det passar bättre i vagnen med ett lite smalare täcke.

Vad jag inte kom så bra underfund med på just detta täcke var kantningen. Jag vet inte om det var fel på tråden, materialet eller inställningarna, men det blev inte så bra som jag hade önskat. CoverPron var inte samarbetsvillig just då. Jag fick massor med hoppstygn och fick sprätta flera gånger. Jag ändrade inställningarna flera gånger och fick det till sist godkänt.

Baksidan på den här filten är prickig velour.

Den här babyn fick också namnet Elliot, precis som babyn i förra inlägget. Tänk så många namn det finns och så väljer båda just Elliot.

Varmt välkommen till denna värld Elliot. Jag ser så framemot att få lära känna dig... Min bön och förhoppning är att du ska få vara lycklig, glad, trygg och älskad. 

Mönster:
Body - eget, storlek 68
Byxor - Heidis, storlek 68

Välkommen till världen Elliot!

Det är lite av babyboom omkring mig, det har varit så hela sommaren.

I juli föddes bland andra en lillebror i en familj. Mamman har blivit en god vän till mig och jag lärde känna henne för ett år sedan. Jag ville komma ihåg dem med en liten present med anledning av deras tredje barn.

Det fick bli en raglanbody enligt eget utritat mönster av resterna från min siksak tröja.

Bodyn kombinerade jag med ett par hängselbyxor sydd enligt en syjunttis framritade mönster. Jag valde stretchfrotté med troll på. Trolltyget beställde jag redan för länge sedan.

Båda plaggen är sydda i storlek 68.

Välkommen till världen lilla Elliot. Jag hoppas ditt liv ska fyllas med glädje, trygghet och värme.

Välkommen till världen lilla vän

Min kusin blev mamma för ett litet tag sedan. Jag hade sytt ett set färdigt, men när vi hade sommarjunta hemma hos en i juntan hade hon lite grejer hon ville bli av med. Bland annat lite tyg och där fanns ett tyg som fick mig att tänka på min kusin. Tyget räckte precis till en body:

Bodytyget är beigefärgat med hästar på. Det finns lite rosa detaljer i tyget så jag valde rosa mudd. Hemma hade jag ett randigt, tunt velourtyg som jag sydde ett par sparkbyxor av.

Det var hästarna som fick mig att tänka på min kusin. Hon red mycket när hon var yngre, jag vet inte när hon senast suttit på hästryggen, men hästar var en stor del av hennes liv när vi växte upp, så därför ville jag sy hästtyget åt just hennes nyfödda dotter.

Det är så vansinnigt roligt att sy bodyn. Och det är ju roligt att jag tycker det just nu då jag har många vänner som just fått eller snart ska få baby. 

Mönster:

Body - eget, storlek 68

Sparkbyxor - Meedom, storlek 68

Ett gåvomaraton

Nu kommer ett inlägg om tre gåvor jag sydde i oktober.

En av Maltes dagklubbkompisar hade kalas. Eller egentligen hade rätt många kalas i oktober, men gåvan blev sydd till en pojke som fyllde 4 år. Jag har ju onekligen ett förråd av pojktyger så Malte fick välja vilket tyg vi skulle ta till kompisen och han valde JNY:s fina racerbilstyg. Inte att undra på då Maltes standardsvar när man frågar vad han gjort i klubben är "Lekt med bilarna med Viggo". Så racerbilströja fick det bli. Mönstret är det vanliga, det beprövade raglanmönstret ur Ottobre 4/2011. 

Den andra gåvan blev sydd till en 2-årig flicka. Hon fick en "Mail-Express" tunika/klänning i Lillestoffs fina "Best Friends"- tyg kombinerat med ett rosa tyg med röda prickar på.

"Best friends"-  tyget har jag så ofta drömt om att få sy i. Jag tycker så mycket om det tyget, men har upplevt det lite för flickigt för mina pojkar. Då jag märkte att hon fyller 2 år beställde jag hem det för att kunna sy det till henne.

Lillestoffs tyg är nog fantastisk kvalitet att sy i. Mönstret är från Ottobre 1/2012.

Till sist sydde jag en body och sparkbyxor till en nyfödd flickbaby. Våra vänner fick sitt tredje barn och jag ville ge dem något.

Bodyn är sydd i Liandlos "Små grodorna"- tyg enligt ett av mina egna mönster. Sparkbyxorna är sydda enligt Meedoms mönster. Kläderna är sydda i stl 68.

Med gemensamma krafter till en fotbollsbaby

Min systers man spelar i fotbollslag och de har haft en kvinnlig tränare. Denna fotbollstränare har blivit mamma. För några veckor sedan ringde min syster och frågade om jag kunde sy en body i storlek 68 åt en liten baby. Min syster själv skulle virka en filt som såg ut som en fotbollsplan och hon ville ha en body till det. Den skulle exempelvis kunna vara röd sa hon, eftersom lagets fotbollskläder går i rött. Jag tänkte att en röd body kan man plocka upp i vilken affär som helst, en liten baby med fotbollsmamma borde få något mera unikt än så och jag fick en idé som syrran genast nappade på.

Jag kom att tänka på resterna av Melvins fotbollströja. Kunde månne de resterna räcka till en babybody i stl 68? Jag fixade och vände på mönsterdelarna av och till, men hur jag än vände och svängde fick jag en ärm för lite. Jag hann sucka och tänkte att det strandade där, jag skulle bli tvungen att sätta en ärm röd. Men så gick jag till min kära syjunta och undrade om någon annan händelsevis hade beställt av det där tyget och om denne någon skulle råka ha en bit kvar som skulle räcka till en bodyärm i storlek 68 och jag fick napp. Det fanns en och hon hade kvar en hel del av tyget. Så jag fick hela bodyn av fotbollstyget. Eftersom lagets fotbollsdräkt är röd så fick det bli röd mudd och röda tryckknäppen och visst blev det ett sött litet fotbollskit åt en liten babytjej?

Filten har alltså min äldsta syster virkat enligt eget huvud. Hon hade nog inget mönster hon följde utan hade skissat upp den på ett papper bara. Visst är den fin? Hon är duktig på att virka den där systern min.

Till filten sydde jag en body i storlek 68 av liandlos fotbollstyg. Mönstret är mitt eget utarbetade.

Jag tror jag ska hitta på något stickat att få i utbyte mot bodyn. Jag tycker inte om att ta betalt, hon får hellre sticka något åt mig. Det är så roligt att man kan komplettera varann. Tillsammans kan man göra så mycket fint.

Att... Tattu Arthur

Förra veckan fick jag ett meddelande av min svägerska och hon undrade om Milo hade några pyjamas han inte använder. De använder numera samma storlek då det bara skiljer 6 veckor mellan dem. Arthur hade behov av pyjamas och jag fick för mig att sy en till honom. En blev två och en extra tröja.

Det prickiga tyget har hon själv betalat eftersom det är resterna från den klänning jag sydde till henne i somras. Det blåa enfärgade trikåtyget hade jag hemma och det gröna tyget med utryckningsfordon är resterna efter en tröja jag sydde till Milo (sätter den hit i ett senare skede). Nu blev det ju två tröjor som passar ihop med byxorna, men jag ville gärna bli av med tygerna och hon kan ju använda den ena som helt vanlig tröja. I tyghyllan hade jag också ett blått tyg med stjärnor på. Ett tyg jag länge velat få slut på och nu fick jag det uppanvänt också. Jag kombinerade stjärnorna med JNY:s "Bunny Day" tyg med små kaniner på. Och vips fick Arthur två nya pyjamasar. Milo kallar honom "Att" och Arthur själv hallar sig "Tattu".

I samma inlägg sätter jag in ett set jag sydde till honom tidigare i höst, men som förblivit obloggat. Då vi skulle beställa tyg till svägerskans klänning hittade hon också det gråa tyget med maskiner på och kombinerade det med svart/vit randigt tyg. Resultatet blev ett set med tröja och byxor.

Tröjan är ett avritat mönster jag hittade på botten i lådan med mönster. Det stod bara "Raglantröja stl 86" på det så jag vet inte från vilken tdining eller bok jag hittat det, men det sitter bra på. Det är samma jag använt till pyjamaströjorna och till en tröja åt Milo. Jag kan tycka det är synd att jag inte skrivit varifrån jag hämtat det då jag gärna skulle rita av följande storlek sedan då det blir aktuellt.

De randiga byxorna är "Little houses" ur Ottobre 1/2012 i stl 86.
Pyjamasbyxorna är Meedoms tajt, men med resår i bensluten.

Välkommen lilla vän

Min jämnåriga kusin blev pappa för första gången för några veckor sedan. Jag ville ge deras baby något eftersom jag insett när jag tänkt efter att den här kusinen varit mera speciell för mig än någon annan kusin varit. Vi har växt upp i samma by, gått i samma klass och lekt tillsammans mycket som barn...

I gymnasiet var han väl nog en av mina bästa vänner. Många var de kvällar jag hoppade på cykeln och trampade iväg till honom för att tillsammans plugga matematik. Han behövde knappast hjälp, men jag har aldrig haft något sinne för matematik och var glad att han ville hjälpa mig. Jag skrev sedan matte i studenten så frivilligt som möjligt, men blev godkänd och jag är ännu skyldig honom en kaffekopp på ett café i den lilla staden där vi gick i gymnasiet. Dealen var att om jag skrev de två sämsta vitsorden i matte skulle han bjuda mig på kaffe, skrev jag bättre än så skulle jag bjuda honom. Han trodde på mig mera än jag trodde på mig själv. Den där kaffekoppen bjöd jag honom aldrig på... tiden går och man vandrar åt lite olika håll. Men ibland kan jag sakna gymnasietiden och den täta kontakt man hade då. Snällare människa än honom får man leta efter. Han bryr sig om, tar hand om, är ansvarsfull och pålitlig. Ett litet gossebarn har fått en jättebra pappa.

Han bor numera rätt långt ifrån mig, men jag tänker på honom alltid nu som då och tycker alltid det är roligt att träffa honom även om det blir rätt sällan. Jag träffade honom en dryg månad innan deras beräknande nedkomstdatum. Han berättade då att de skulle få en pojke och för första gången tror jag att hade sytt presenten innan babyn faktiskt var här. Eller ja, bodyn hade jag färdigt. Byxorna sydde jag senare...

Tyget med elefanterna är köpt från Eurokangas. Jag råkade vara in dit med en vän från syjuntan och fastnade genast för det. Det gjorde också vännen som i dagarna går på mammaledigt, så vi delade på det sista som fanns kvar på rullen. Det fanns också i andra färgsättningar, men jag tyckte bäst om den här mörkblåa och visste ju att det skulle bli till en liten babypojke.

Den limegröna trikån hade jag hemma och det räckte precis till ett par snäva byxor. Jag satte elefanttyget i bensluten för att få ett set. Jag sydde storlek 68 och kläderna är mottagna, men passar ju inte ännu på ett tag. Jag brukar ofta ge storlek 68 eller 74 för att vi oftast fått storlek 62 åt våra barn. Det brukar vara roligt att ha någon lite större storlek att vänta i lådan att ta fram när babyn växt.

Mönster:
Bodyn: Eget
Byxorna: Meedoms tajts.

Storlek: 68

Kusin C: Vad sägs om vi skulle ta den där kaffekoppen nästa gång vi råkas? Så skulle jag få bort den från mitt samvete... ;)

Benvenuti bambina

Jag satte ett paket på posten i måndags. Det skulle söderut, ända ner till Italien och redan i går (onsdag) fick jag ett tackmeddelande av mottagaren. Snacka om snabb leverans.

Min i Italien bosatta väninna fick sitt andra barn i början på sommaren och även om jag hade klippt till allt färdigt medan babyn ännu var inne i magen fick jag det inte ihopsytt förrän förra veckoslutet.

Den här gången blev det en body och sparkbyxor åt den nyfödda lilla dottern. Det fick bli Liandlos underbara "Guldlock" - tyg som blev föremål för detta projekt. Jag störtgillar det här tyget och jag tänkte att björnarna är lite små exotiska i Italien och får påminna om de finska rötterna. För här i skogarna finns det björnar.
Jag använde ett bodymönster jag använde mycket åt Milo i de minsta storlekarna. (Ottobre 5/2006) Jag matchade sedan bodyn med prickiga sparkbyxor.

Byxorna är sydda enligt Meedoms basmönster som är lika välsittande som de är snabbsydda.




För att sedan få en fin slutfinish på det hela satte jag en liten lapp i sidömmen där jag skrev "Fatto per Stella". (Alltså made for Stella på italienska)

Det blev också en lapp med texten "Fatto per Leo" för i familjen finns en pojke från förut och jag ville också skicka något åt den nyblivna storabrodern. Jag valde igen ett liandlo tyg och fick lite Leo - vibbar av "Hans och Greta" tyget.

Jag sydde en t-skjorta helt rätt och slätt utan märkvärdigheter och använde ett raglanmönster jag använt åtskilliga gånger förut.

Jag tycker så mycket om Liandlos mönster och tyg. Jag blir bara så fantastiskt glad av dem. Det finns en liten bit "Hans och Greta" kvar i min hylla och det tror jag är reserverat för endera Malte eller Milo. Jag har inte ännu bestämt mig för vem av dem som ska få det.


Med detta inlägg får jag hälsa till mina italienska vänner som bor på en av de vackraste platserna jag sett. Jag kan förstå att hon stannade där då hon mötte kärleken för det är underbart vackert där nere "Under the Tuscan sun". Och vad roligt att de fått ett nytt litet knytte att älska och ta hand om.
Benvenuti nel mondo bambina!

                                                               

Beställning med misstag

Nu som då händer det att jag får förfrågan om jag kan sy något på beställning åt såna jag känner. Ibland syr jag gladeligen, ibland säger jag nej... allt beroende på ork och lust.

En av mina vänner har flera gånger anlitat mig och nu senast i april fick jag i uppdrag att sy body och sparkbyxor till en nyfödd baby i hennes bekantskapskrets. Jag tycker riktigt mycket om att sy bodyn, speciellt sedan jag fick hem CoverPron och kan använda bandkantaren. Det blir så snyggt resultat med den. Det är också bodyn jag helst syr då jag själv känner någon som har fått en baby.

Det här gröna setet tycker jag så mycket om. Lillestoffs "Tre små grisar" tyg är så behagligt grön och kvaliteten är så bra att det är en fröjd att sy i det. Milo har också fått en body av det.

Den gröna enfärgade trikån jag använt till sparkbyxorna vet jag inte helt säkert varifrån jag beställt, men jag tror den är från JNY.

Tyvärr blev bodyn inte helt perfekt. CoverPron var relativt ny då jag sydde det här. Jag var ännu ganska ovan med inställningarna och den ena nålen kom lite utanför resåren på två ställen så det kom en gul tråd på själva tyget. Hade jag sytt till nån av mina egna barn hade jag inte tagit det så hårt, men jag visste ju att de här skulle ges bort och ville göra det bra. Jag sprättade en gång, men vågade inte sprätta en annan gång då jag var rädd att få hål på själva tyget.

Så som kompensation fick hon en body till med fruktgubbar på. Och här blev kantningen som den skulle. Tyget är Liandlos beställt via Royal-tuote nån gång på våren då de hade nån kampanj så det var nedsatt.

Jag tänkte att den här bodyn också passar helt bra med de gröna sparkbyxorna då det finns en del grönt i tyget.

Den här gången blev mina missar till mottagarens fördel då hon fick två bodyn istället för en.

Mönster:
Body - Ottobre 5/2006
Sparkbyxor - Meedom & Meedoms barnkläder

Storlek: 62

"Tre små grisar"

Tack vare min nya maskin har kantningarna börjat gå som en dans. Nu om någonsin är det roligt att sy bodyn, Fast å andra sidan har bodyn blivit lite min grej oavsett CoverPron. Sen jag fick framarbetat ett par mönster jag tycker sitter bra på har det varit ett sant nöje att sy bodyn. På en body är det rätt mycket resårkantande och det är nu extra roligt med CoverProns bandkantare för nog kan det ge ett snyggt resultat!

Det var dags för lite sommarkläder och Milo fick en body av Lillestoffs "tre små grisar". Jag föll för den behagligt gröna färgen i det här tyget och Lillestoffs kvalitet är ut över det vanliga. Till bodyn gör det sig riktigt bra för det behåller spänstighet tvätt efter tvätt. Jag tycker mig inte heller ha märkt att det skulle ha tappat så mycket färg.

Mönstret fick jag arbeta fram i en större storlek. Han ligger just nu i skarvet mellan stl 80 och 86 och den här är nu sydd i stl 86. Kanske i större laget ännu, men vem vet hur mycket han hinner växa under sommarmånaderna. Det här är med raglanärmar och knäppningen finns i raglansömmen på vänster framstycke. Samma mönster jag arbetat fram förut, men en större storlek nu då. Den här versionen fick korta ärmar.

Mönster: Eget
Storlek: 86

Övning ger färdighet

Förra året fick jag kläm på hur jag syr snygga sprund. Jag lovade mig själv att detta år försöka lära mig att sy snygga applikationer. Och övning ger färdighet. Efter Milos brandbilsbyxor insåg jag att det är inte alls är omöjligt att sy snygga applikationer.

Jag tycker så mycket om modellen på hängselbyxorna och beslöt mig för att se till att den väldigt intetsägande cappuccinofärgade velouren som fanns i min låda skulle bli gladare med en applikation. Jag använder den här bodyn väldigt mycket åt honom och det var egentligen utgående från bodyn jag bestämde mig för att det var ett lejon som skulle appliceras på byxorna.

Eftersom jag inte applicerat så mycket tidigare har jag inte tänkt på att spara på små velourbitar och därför har jag fått efterlysa en del av mina syjuntevänner. Den lejongula velouren är från Heidis stuvbitsskåp efter att hon sytt en lejondräkt åt sin dotter. Den mörkbruna är faktiskt ur egna gömmor.

Jag använde mörkbrun mudd till benslut och halskant.


Applikationer är ett väldigt tålamodskrävande arbete med alla trådar som ska
fästas för att den ska hålla användning och tvätt efter tvätt. Jag är inte direkt känd för mitt tålamod, men det är bara att bita i det sura äpplet och ge applikationen den tid den behöver för att få den snygg. För när den sedan sitter där är det väldigt trevligt att man lyckats få dit den.

Lejonbilden hittade jag på internet, men förenklade den lite för att dem skulle bli lite lättare att klippa ut i tyg och applicera.

De svarta pupillerna kändes för pilliga att applicera (ännu) så de är ditmålade med en märkespenna som ska hålla tvätt. Det vita i ögonen är trikå. Nosen är av ljusrosa velour (också ur Heidis gömmor).

Velouren jag använt till byxorna köpte jag av en syjuntevän för ett år sedan. Men den har inte blivit sydd på grund av sin lite tråkiga och intetsägande färg.

Jag är nöjd med den här applikationen och jag känner att jag börjar greppa någorlunda hur de ska sys. Nu syns här ännu lite märkningar för konturer på benen och i ansiktet, men de försvinner i tvätten sedan.

Mönster: Omändrat från en syjunteväns mönster
Storlek: Ca 80

Det föddes en pojke

Ett par bland våra vänner drog västerut i höstas. De tog sitt pick och pack och flyttade till vårt västra grannland. Jag saknar dem på min ort, men facebook har gjort det så lätt att hålla kontakt fast man inte ses. De har nyligen fått sitt andra barn och jag ville förstås sy något personligt och färgglatt åt babypojken.

Jag hade aldrig tänkt tanken att sy ett lapptäcke av trikå innan en av vännerna i syjuntan hade gjort ett och tanken var ju fenomenal. Trikå gör det lätt att töja och dra lite för att få skarven att sitta rätt. Dessutom är det ju så mjukt och skönt. Jag började leta i lådan med resttyg och hittade mängder av trikåtygsbitar som var så små att de inte räckte till något annat än just lappar och nu har jag trikålappar så det räcker till tre täcken. Det här är mitt första:

Varje lapp är 12 x 12 cm (inklusive sömsmån). Filten är inte helt kvadratisk eftersom den är 8 rutor hög, men bara 7 rutor bred. Den är ihopsydd på ovelocksmaskinen. Färgsprakande blev det och jag tänker att det är många klara färger för babyn att titta på. Filten kan användas på golvet och/eller i vagnen. Jag funderade ett tag på vad jag skulle sätta för tyg på baksidan. Velour hade varit bra, men jag valde ändå trikå. Jag tänkte att trikå är tunnare om man vill använda den i vagnen en varm sommardag. Jag kantade med grön mudd och satte en lapp med babyns namn i ena kanten. Alla tyg är resttyg som lämnat, tyg från Liandlo, jofotex, jny, znok, lillestoff osv...

Jag har klippt ut lappar och planerat för ett liknande täcke åt vår egen Milo till sommaren, men då ska jag bara använda rester av liandlos tyg.

Jag sydde också en liten body i storlek 62 enligt det mönster i Ottobre 5/2006 som jag använde mycket åt Milo i de minsta storlekarna. Tyget här är Liandlos "Lilla snigel".

Det är så roligt att ge bort något man har sytt själv.

Fotografbodyn

Nu är vi hemkomna från fjällen och försöker landa i vardagen igen och det innebär att tvättkorgen blir överfull samtidigt som kappsäckar packas upp, sakta men säkert. Vi hade tyvärr med oss en förkylning i packningen hem. Ingen har feber, men både jag själv, Malte och Milo är snuviga och lite småhostiga.

Veckan innan vi åkte iväg norrut var vi till fotografen och tog 1-års fotografi av Milo. Vi tog också syskonbild så i januari och i februari sydde jag tröjor åt alla barnen. Mest tid och energi satte jag ju ändå ner på Milos body. Och den blev bra, den blev riktigt bra och jag var nöjd, riktigt nöjd.

Mönstret har jag arbetat fram själv. Jag gjorde lite ändringar från min första variant och den här satt faktiskt lite bättre på. Jag gjorde ärmarna lite smalare än den förra. Eller egentligen gjorde jag väl hela vidden lite smalare än den med stjärnor på.

Tyget är det fantastiskt mjuka, smalrandiga trikåtyget från Hilco beställt från Fabriina. Det är ljusblått botten med smala lila ränder och krage, ärsmslut och sprundbaksida är enfärgade lila. I det här sprundet satte jag "riktiga" knappar istället för tryckknäppen. Den började kännas lite finare på det sättet.

De större pojkarnas tröjor skriver jag om en annan dag. Jag stötte på mera problem med dem än vad jag gjorde med den här.

Mönster: Eget
Storlek: 80

Stjärnor åt en 1-årig stjärna

I dag har det gått ett år sedan jag blev mamma för tredje gången och vi fick vår envisa Milo. Han tänkte aldrig börja komma ut nå och jag tycker att han visar prov på samma envishet ännu i dag.

Vi har varit på 1-års fotografering med alla barnen och skall småningom boka en tid för Milos 1-års fotografering också. Vi har de två äldsta barnens foton i samma stil och vill använda oss av samma även åt Milo. De två äldsta har haft olika randiga bodyn med krage på sig och jag såg ett tyg jag ville använda åt Milo också för att det var så väldigt mycket hans färger, men ett problem hade jag - jag hade inget mönster. Så jag började konstruera ett eget ännu en gång och det här är nog så ihopplockat både härifrån och därifrån att det verkligen är ett eget.

Jag ville inte sy i det rätta, randiga tyget direkt då jag inte visste hur det skulle sitta på så jag skulle sy i något annat tyg. Då fungerar jag så att jag inte kan sy i vilket tyg som helst bara för om det verkligen blir bra vill jag kunna använda det så det fick bli stjärnor. Och det fick bli med vit krage.

Och den här kommer vi verkligen att använda. Lite småsaker ska jag justera tills jag syr den randiga han ska ha på fotograferingen. Ärmmuddarna känns onödigt långa och lite får jag ännu ta in i vidden, speciellt i ärmhålen för ärmarna blev onödigt breda. Men annars blev den helt bra, med sprund och krage. Jag behöver ju inte nämna hur många gånger jag sprättade och gjorde om kragen, men till sist fick jag den att passa. 

Så nu fick vår lilla 1-åriga stjärna en stjärnbody och jag säger bara grattis på 1-årsdagen älskade lilla Milo! 

Mönster: Eget

Storlek: ca 80

24 h effektivitet

I går kväll strax innan kl. 17.00 var jag taggad till tusen. Min man hade ännu inte kommit hem från jobbet och barnen hade farit iväg till sin farmor och faster och jag bara väntade och väntade på min väninna som skulle ta mig till stan och till sy-lan. Väskorna var packade med färdigklippta projekt, symaskiner, trådar och nålar, mönstertidningar, måttband och alla möjliga tillbehör samt en madrass och sovsäck. Nu väntade 24 timmars effektiv sytid med bästa gänget, utan barn, borta hemifrån. I dag, ca 24 timmar senare kom jag hem igen med mycket färdiga barnkläder.

Pyjamasbehovet har gjort sig påmint igen en gång. Melvin hade en pyjamas som inte hade hål på knäna eller var för liten. Så jag uppgraderade honom med två nya pyjamasar.

Eftersom Malte inte har just några pyjamasar alls att ärva efter storebror fick han också en ny.

Eftersom Melvins favoritfärg är lila tog jag ordentligt i och båda hans pyjamasar går i lila toner. På frågan vad han ska bli när han blir stor kan du få olika svar olika dagar allt beroende på vad som är aktuellt i hans värld just då. Ibland ska han bli polis, ibland byggplatsarbetare och i dag skulle han bli cirkusartist, så det varierar. Men om du frågar vad som är hans favoritfärg har han gett samma svar i ett års tid nu - lila.

Maltes favoritfärg är inte grön, men han fick en grön pyjamas nu i alla fall. En pyjamas med söta, snälla små dinosaurier på.

Mönster: Ottobre 6/2009
Storlek: 110 och 116/122

Här skymtar Melvins andra pyjamas i lila och rött. Det är dinosaurier också på den, men de ser inte lika snälla ut. Men så vill han ju inte heller ha för söta kläder längre.

Jag valde att våga lite med Melvins stjärntröja. I somras sydde jag den här tröjan åt Milo där jag satte en ärm av varje färg och jag tyckte om den. Så då jag hade beställt Liandlos stjärntyg med både röda, turkosa och vita stjärnor tänkte jag att jag skulle följa samma princip här. Ena ärmen är röd, den andra är turkos och så satte jag vit resår i halshålet. Ett helt lyckat koncept att variera en baströja med.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116/122


Milo fick en body i samma dinosaurietyg jag använde till Maltes pyjamas.

Mönster: Eget
Storlek: 80

Nu fick jag också sytt Melvins underställ i merinoull som jag beställde tyg till redan i oktober för att säkert hinna få den sydd innan det blev kallt. Första köldknäppen kom redan i december och tyget var fortfarande i lådan. Nu har jag den färdig ifall det kommer flera köldknäppar i vinter. Jag tog ordentligt i med längden här för att merinoull är rätt så dyrt tyg och då vill jag vara säker på att han kan använda den mera än en vinter. Merinoullen är beställd från Myllymuksut och känns så skön och varm att jag överväger att beställa tyg och sy ett par långkalsonger åt mig själv också.

Mönster:

Tröja - Ottobre 6/2010
Kalsonger - Ottobre 4/2004

Storlek: 122/128

Jag sydde också två saker till, men de ska ges bort så jag vill inte sätta dem hit innan mottagarna har fått dem.

Så man hinner ganska mycket då man får sy ostört i 24 timmar. Lite sov jag väl nog också, men betydligt mindre än jag annars gör. Jag brukar se mig som en människa som är beroende av tillräckligt med sömn, jag har alltid varit sån. Men på ett sy-lan är man på något konstigt sätt så hög på sydamm och godis att adrenalinet rusar fram i kroppen och man får inte avslutat för man ska bara göra en sak till och sen ska man bara laga det här färdigt också och alla andra sitter ju upp och syr och man vill inte lämna det trevliga sällskapet.

Min syjunta är en fantastisk samling människor som samlas kring ett gemensamt intresse och diskuterar också allt möjligt mellan himmel och jord. Många av de där människorna skulle jag aldrig haft att göras med om jag inte vågat mig på syjunta den där dagen i januari för snart 2 år sedan. Jag minns att jag tänkte att vad ska jag nu dit och göra. Alla känner varann från förut och de kommer att iaktta mig och döma ut mig på direkten. Jag stod där inför en samling människor och skulle presentera mig och jag iakttog dem säkert lika intensivt som de iakttog mig där jag stod i min prickiga tunika. Ögonen föll först på en stor gravidmage och kvinnan bakom magen, som jag då aldrig kunde tro att skulle bli en så fin och godhjärtad vän. En mörkhårig kvinna frågade mig om det är en "Bohemian tunika" jag har på mig och oj vad hon gett mig många goda råd under åren. En lång dam satt bredvid kvinnan med gravidmagen och det fanns en värme i hennes ögon som gjorde att jag kände en enorm tillit till henne, en tillit som växt.

En annan hade jag sett på församlingens mamma-barn grupp och en hängde jag en del med under Åbotiden. En var så pratglad och sprallig att jag blev alldeles glad i hela hjärtat och en fjärde satt och koncentrerade sig hårt på nå petroleum blå stickning.

Jag kunde räkna upp fina egenskaper hos dem alla, men jag tror att det är vi alla tillsammans med våra unika egenskaper som gör syjuntan till vad den är, världens bästa syjunta. Många har kommit och många har gått, men vi är kvar för att det blivit en livsstil, en plats vi inte vill lämna bort för då lämnar vi också bort en del av oss själva och mister den unika gemenskapen vi har bland garn och tyg och a cup of coffe: Cold and dusty Sy-lan coffe.