torsdag 26 november 2015

En svensk charmör

Vi har vänner bosatta i vårt västra grannland. De bodde här länge och väl, men bestämde sig för att pröva vingarna och bo någon annanstans, åtminstone för ett tag, så de flyttade till Sverige. Vi saknar dem, men nutidens sociala medier gör ju att man kan upprätthålla kontakten bra även om man inte träffas.

Jag och Malte hade förmånen att besöka dem för en dryg månad sedan. Vi hade roliga dagar tillsammans och jag fick besöka tygkedjan Stoff & Stils affär. Jag hade kunnat bosätta mig där, allt var så väl ordnat och utbudet på tyg ett helt annat än det är i tygaffären i den stad där jag råkar bo. Jag harmades så otroligt över att jag valt att resa med enbart handbagage... hur tänkte jag riktigt då? På något slags underligt sätt lyckades jag klämma ihop packningen så jag fick 4 meter tyg med mig hem till Finland igen. Ett av de tygen ska bli en klänning till mig själv, men eftersom tid är en bristvara just nu har jag inte hunnit sy något av de tygen ännu så mera om dem en annan gång.

Det var så roligt att spendera tid med denna väninna. Hon och jag diskuterar ofta sömnad eftersom det är ett intresse vi båda delar och kan diskutera rätt ingående för vi förstår vad den andra pratar om. 2 av 3 symaskiner är dessutom likadana både i mitt syrum och i hennes. Och det är så inspirerande att gå in i hennes syrum. Efter att jag var där fick jag fart och inspiration i min egen tillverkning och började med en rejäl storstädning i mitt syutrymme. Jag har faktiskt sytt en hel del de senaste veckorna.

Hon har två barn och den yngre killen är en riktigt charmör. Efter att vi varit där kom jag hem och hittade ett tyg på en webshop som fick tankarna att vandra tillbaka till dem och speciellt pojken i familjen. Dels var det ju traktorer på tyget, det var designat i Finland och till mammans stora förtjusning var tyget av ekologiskt bomull, så jag måste bara ha det. Jag sydde en tröja åt den lilla svenska charmören och skickade den till Sverige som ett tack för gästfriheten under vår vistelse.


Tröjan är sydd i stl 98 och kantat med min favoritresårfärg, poltettu oranssi, som den heter. (Bränd orange på svenska). Jag väljer den väldigt ofta när jag ska kanta.

måndag 2 november 2015

Ett pojkstarkt släkte

Våra barn har fått en kusin från pappas sida. Nu är de tillsammans 6 st pojkkusiner. För den här pojkens del är han någons förstfödda.

Det var längesedan jag hade sytt bodyn nu, men jag gillar det fortfarande väldigt mycket. Den nya kusinen fick följande färgglada plagg:


Bodyn är sydd av Liandlos "Maskerad"-tyg och sparkbyxorna är sydda av rester från ett tunt stretchcollege. Mönstret på bodyn är mitt eget framarbetade mönster från då vår Milo var liten och byxorna är Meedoms mönster på tajts.

Så kunde jag inte hålla mig från att dyka ner i trikårestlådan och sy ett lapptäcke. De är fortfarande roliga att sy och de blir alla lika färgglada och ändå olika.


På baksidan satte jag en mörkgrön velour och kantningen på den här blev ingen höjdarkantning. Jag vet inte om det var för längesedan jag hade kantat en filt, eller om det var tråden eller resåren det var fel på, men jag kämpade med hoppstygn och besvärliga svängar när tråden inte ville hållas på bandet. Till sist, efter lite sprättande fick jag det någorlunda och filten blev klar för anvädning. Så nu får den värma en ny liten kusin. Välkommen till världen lilla Hector.