torsdag 26 juli 2012

Den långa vägen till en klänning

I kväll har jag äntligen fått en efterlängtad klänning åt mig själv färdig.


Klänningens historia börjar redan på hösten 2010 då jag satt hos en av mina systrar och bläddrade i hennes Sömnadsmagasin. Hon kom med en tidning åt mig och sa att hon fått dubletter av några nummer och jag får ta den andra då jag ändå är ännu mera syintresserad än vad hon är. Genast föll mina ögon på en klänning som jag där och då bestämde att jag ska sy åt mig. Tanken var att jag skulle sy den förra sommaren, men då var jag gravid och tyckte att det var lite onödigt att sy en klänning som inte skulle passa.

Modellen stannade i mitt minne och hela våren har jag letat efter rätt tyg för modellen men inte hittat tyget med den rätta känslan. De två knapparna hittade jag i Laihela redan i höstas och bara måste köpa dem även om jag inte hade nå tyg. Jag tyckte om den rosa färgen på dem. Så då blev det lite så att tyget skulle väljas till knapparna och i maj när jag var på loppis hade jag turen på min sida och hittade det rätta tyget för både knapparna och modellen. Det blev en härlig retrostil i brunt och rosa. Någons gamla påslakan har fått bli min så efterlängtade klänning.

Jag tycker om den runda halsringningen med de två knapparna och jag trodde att jag skulle få problem med syendet just där. Men den var lättsydd. Däremot stötte jag på problem med blixtlåset i ryggen och när jag förra helgen hade tänkt sy den färdig trasslade jag in mig i blixtlåset och det slutade med att blixtlåset gick sönder och jag hamnade att skaffa ett nytt.

Så efter många långa svängar i tillverkningen har jag äntligen fått den färdig, lagom tills sommarvärmen anlände med andra ord. Det är nog bara att konstatera att det är bra mycket mera omständigt att sy en klänning åt mig själv än att sy en trikåtröja eller mjukisbyxor åt barnen. Det tar så mycket mera tid och så är det också noggrannare med passformen att sy i ett stumt tyg än att sy i trikå. Mitt problem med klänningar är att jag inte alls ligger på nå vanliga storlekskurvor. Jag behöver en storlek för vissa delar av kroppen och en helt annan på andra. Så den här klänningen har jag fått sy in rejält på vissa ställen för hade jag gjort en storlek mindre från början hade den blivit för liten på andra ställen. Då jag syr åt mig själv får jag ju sy in tills den passar och sitter bra på och det gör den här nu.... äntligen!

Tack Annika för mönstertidningen!

Mönster: Sömnadsmagasin nr 8/2010

fredag 20 juli 2012

De sista astronauterna...

...har kommit till användning.

Ett av mina favorittyger från Liandlo är det svarta astronauttyget jag beställde en meter av strax innan jul. Jag tillverkade först en långärmad tröja åt Melvin eftersom tyget blev beställt med honom i åtanke. Men jag behövde ju inte hela biten åt honom. Jag tillverkade sedan en kortärmad body åt Milo tills vi åkte till Italien. Och efter det lämnade det ännu en bit av den ursprungliga metern och Malte hade inte fått något av tyget så jag ville sy något åt honom. Jag insåg snabbt att jag inte får en hel tröja av det. Det är ju ändå inget problem för mig eftersom jag fastnat i "raglanträsket". Jag klippte till ett fram och ett bakstycke av det som fanns kvar av astronauterna och funderade vad jag skulle sy ärmarna av. Jag ville sy den färdig en kväll när lusten föll på och ville inte beställa nytt tyg för ärmarna så jag tog en av mina avlagda tröjor och klippte sönder den till ärmarna.

Det är inte riktigt samma gula nyans som i tyget, men jag tyckte att det var tillräckligt bra. Jag kantade sedan både ärmslut och halshål med grå mudd och helheten blev helt ok. Han använder den med glädje i alla fall.

Jag var lite inne på att sy ärmarna av grått tyg, men det hade nog blivit för tråkigt. Det gula piggar upp helheten eftersom astronauttyget är så mörkt.

Nu har jag slut på svarta astronauterna, men kvar en liten bit av den lila varianten. Jag tror att det får bli något raglanaktigt åt vår lilleman eller så syr jag något att ge bort av det.

Däremot har jag en hel meter av astronauterna på blått botten som jag får börja sy något av nu snart. Faktum är att den tröja jag sydde åt Melvin i januari börjar bli på kortare sidan. Han har växt mycket det senaste halvåret och nu har han förskolestarten att rustas för.

Jag borde bara sy undan lite innan jag kan börja på något nytt. Jag har ett spännande, utmanande och roligt beställningjobb på gång. Jag har dessutom lovat min systerson en hatt då han kommer hem från Thailand med lillasyster. Och den lillasystern ska också få ett startpaket sytt av moster.

Jag håller dessutom på med en klänning åt mig själv som aldrig tycks bli klar. Det är bara sååå mycket omständigare att sy en klänning än en trikåtröja.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 104

onsdag 18 juli 2012

Sommarglädje


I går var vi på en dagsutflykt till Ähtäri. Vi hade tur med vädret, det var uppehåll, lite sol, men absolut inte för varmt. Väder för kortärmat var det i alla fall största delen av tiden och jag hade förra veckan sedan sytt likadana kläder åt dem. Varsin t-skjorta av Znoks "Sommarglädje"-tyg. Det är nog kanske ett av mina favorittyger, men som ändå känns rätt begränsat i användning. Hela tyget säger sommarglädje med simmande barn, luftballonger, blommor och solar och jag vet inte hur roligt det är att använda det sedan i oktober/november då höststormarna viner i knutarna och kvällarna är mörka. Tur att det kommer att komma ett "Vinterglädje"-tyg också. Själv är jag barnsligt förtjust i vintern så det tyget kommer jag absolut att behöva skaffa.

Sommartröjorna bestämde jag mig för att sy medan det ännu är sommar och jag valde att kanta dem med olika muddfärger. Melvins tröja är sydd enligt samma slim-fit mönster jag använt tidigare och det sitter bra på honom. Jag valde gul mudd i halshålet och fållade bara ärmsluten utan muddkantning.

Maltes tröja är sydd enligt ett nytt mönster jag ritade av just för den här tröjan och det satt väldigt bra på honom, mera sådana borde jag sy. Jag kantade både ärmslut och halshål med röd mudd åt honom för att få dem lite olika och båda tröjorna drog jag ut på längden för att de förhoppningsvis också ska passa nästa sommar då jag fick dem så sent färdiga i år.

Vad jag inte tänkte på när jag sydde var att de har likadana skor, men olika färger. Melvins är gula och Maltes är röda.

På vägen hem från Ähtäri svängde vi in via det stora köpcentret i Tuuri. Eller svängde in kan jag ju inte påstå för det är inget varuhus man besöker om man bara ska ha något smått och det ska gå snabbt. Först tar det ett tag att hitta parkering, sen tar det ett tag att gå genom hela varuhuset och sen kan du ju inte räkna med att du är genom kassan på 3 minuter heller. Suck vad där är mycket folk samlade, men vi klarade besöket med förståndet och humöret någorlunda i behåll och de hade en rätt trevlig tyg avdelning. Min förstående make lät mig gå ensam bland borden och hyllorna och jag tyckte själv att jag kunde behärska mig rätt så bra. Några vansinnesmängder hade jag inte med mig därifrån, bara prickigt klänningtyg åt mig själv och en trikåbit som Melvin ska få något av. Utöver det handlade jag bara några trådrullar jag ändå behövde och ett blixtlås till klänningen. Lite billigare meterpriser var det kanske, men inte så att jag tänkte att det var så billigt att jag borde handla upp halva avdelningen. Ett trevligt minne blir det ju i alla fall att få sytt en klänning av ett tyg köpt någon annanstans än i hemorten eller på nätet.

Storlek och mönster:
Melvin, stl 122 - Ottobre 3/2007
Malte, stl 104 - Ottobre 3/2008


söndag 15 juli 2012

Innehåller spår av rester


Det här lilla barnet har halvårsdag i dag. Jag fattar liksom inte vart tiden tar vägen. Ett halvt år har han funnits hos oss och jag som tycker att jag just var gravid.

Jag ville utmana mig själv lite då jag städade lite bland resttygerna och jag hittade en bit här och en annan liten bit där och sedan en tredje bit av ett annat tyg och tänkte att jag ska göra något roligt av det här. Till fram och bakstycket använde jag mig av "Sommarglädje-tyget" från Znok, beställt via Sampsukka. Jag beställde en meter av det i våras, men det föll lite i glömska. Förra veckan fick jag ögonen på det och tänkte att om tyget heter "Sommarglädje" borde det ju få bli till sommarkläder så jag klippte till varsin t-skjorta åt de två äldsta och det lämnade en liten bit. Jag hade helst sytt en body, men tygbiten var för kort så det fick bli en tröja istället.

Jag hittade en bit röd jersey från jofotex, men det räckte bara till en ärm så jag tänkte att jag ska sy den andra ärmen av gul jersey från Royal-tuote. Sedan kastade jag om ärmmuddarna så den gula ärmen fick röd resår och den röda ärmen fick gul resår och lilla babyn vår fick en riktigt trevlig och rolig tröja.

Mönster: Ottobre 6/2008
Storlek: 74


Beställningsjobb

...kan ta lång tid. Ibland tar jag emot en och annan beställning, men det är väldigt varierande leveranstid. Är jag på humör kan det gå jätte snabbt och jag har en färdig produkt redan nästa dag, ibland tar det månader. Man kan ju fråga sig varför det är så?

Jag tror mig veta att det beror på vem som frågar. En av mina bästa väninnor bor löljligt nära och då hon pratade om att hon ville ha en pyjamas lämnade det med frasen. "Inte är det så bråttom, vi träffas ju så ofta." Varpå hon fick vänta flera månader på pyjamasen till sonen. Men nu är den levererad också.



En annan god vän ringde för ca 2 veckor sedan och ville ha t-skjortor åt båda pojkarna och vi bestämde att jag ska ha dem färdigt 1½ vecka senare då vi skulle träffas. Vi träffas inte så ofta nämligen. Jag hade sytt t-skjortor åt dem till födelsedagarna och hon tyckte om passformen och tyckte att de satt bra på. Så hon ville besälla två till. Nu har jag lovat mig själv att aldrig godta frasen "Inte är det så bråttom" utan alltid ge ett leveransdatum inom rimlig tid beroende på hur mycket jag har på gång.

Mönster:
Pyjamas - Ottobre 6/2009
T-skjortor - Ottobre  3/2008

Storlek:
Pyjamas - 110
T-skjortor - 86 och 110

Made for Ronja

Det här med att vara mamma har många fina sidor. En av de saker jag kommit att värdesätta mest är den kontakt jag fått med nya människor, andra mammor och deras små barn, genom föräldragrupper eller genom att barnen har gått i klubben tillsammans. Fina människor jag aldrig lärt känna om det inte var för barnen.

En av de fina mammorna är Ebbas och Ronjas mamma. I början av juli var det Ronjas tur att fira födelsedag och jag ville sy något åt henne. Jag tänker nästan alltid i tunika-banor när det kommer till flickkläder, men den här gången fick det bli en tröja. Liandlos "Tummelisa"- tyg har jag tyckt om och spanat in från ikasyr ett tag men inte kommit mig för att beställa det då jag inte riktigt vetat vad jag ska sy av det. Nu i sommar hade ikasyr rabatt på Liandlos tyger och då tänkte jag att det är nu eller aldrig jag ska beställa det och tur var det väl för dagen efter att jag hade beställt var det slut och jag har inte stött på det någon annanstans heller. Det fick bli en tröja åt Ronja.

Först tänkte jag sy en t-skjorta, men vi har inte haft så varmt i sommar och syr jag en med lång ärm kan den användas hela vintern också. Jag gillar den rundade fållen skarpt och mönstret är överlag välsittande.

Grattis på 4-års dagen Ronja!

Mönster: Ottobre 1/2006
Storlek: 110


onsdag 4 juli 2012

Efterlängtade systerdotter...

...vad du är väntad.
 
När vår äldsta pojke Melvin var rätt så nyfödd berättade min syster att de har en tredje och sista adoptionsprocess på gång. Jag skulle få bli moster igen en gång och nu först ska det ske. Vilket betyder att de väntat på sitt barn i 5 år. Många långa år har passerat innan de får träffa sitt barn. Då kan vi prata om lång graviditet. Jag har hunnit föda fram två barn medan hon väntat på sitt. Som jag tänkt på henne och lidit med henne. Hela våren har hon varit en höggravid kvinna som nekas igångsättning. Hon har inte haft någon tung mage att bära, men nog ett tungt hjärta.

Just innan midsommar fick de barnbesked och om en knapp vecka lyfter hon med sin familj och vår mamma och pappa mot Bangkok, Thailand, och då de kommer hem är de en till, då har de med sig en dotter till familjen. Jag väntar på henne, längtar efter att få träffa henne, se vem hon är, se henne le, se henne växa till sig i det bästa hemmet en dotter kan få. Jag visste bara inte hur mycket jag väntat på henne innan det kom så här nära. Då de kommit hem med de två äldre pojkarna har min andra syster stått på flygplatsen med mamma och pappa och välkomnat dem. Jag har inte haft möjlighet att närvara då jag då varit bosatt i Åbo. Men den här gången ska jag minsann också stå där vid flygplatsen med pirr i hela kroppen och välkomna dem hem och träffa min systerdotter för första gången.

Då jag packade min bb-väska packade jag kläder för babyn bara att ha på sig då vi åker hem efter 2-3 dygn. Hon ska packa för 4 veckor och ha med kläder åt dottern som inte ens reser med dem dit, bara hem. Eftersom hon har pojkar från förut tänkte jag att hon behöver något flickigt så jag satte mig ner och sydde en liten tunika och caprileggings att ta med på resan. Hon ska nog få ett annat "Välkommen hem" paket sedan men något ska hon ha på sig i Thailand också. Då de fick barnbesked fick de också veta storleken på flickan, så jag hade något att utgå från.

Min syster är inte alls den "rosa" typen så jag tänkte att jag ska undvika det. Jag hade en bit av Liandlos klöverjersey i mitt skåp och fick en idé med en klöver applikation på en tunika. Jag är ju ingen expert på applikationer, en riktig nybörjare bara, men den blev helt lyckad. Klövern har jag själv ritat delarna till.

Jag ville kombinera det med caprileggings och hade väldig beslutsångest vid valet av tyg till dem. Jag hade tänkt grön och vit randig, men något sånt tyg hade jag inte hemma. Sedan var jag lite inne på prickigt ett tag eftersom det, enligt vissa syjunttisar, passar med allt. Sedan var jag inne på gult ett tag, men hade inte lämpligt tyg till det heller. Det närmaste gula jag kom var Hilcos smalrandiga jersey i orange och gult så det fick det bli. För att visa att de hör ihop kantade jag tunikans halshål och ärmslut med samma tyg som leggingsen. Och det blev helt bra. Nu är det bara att hoppas att det passar på tösen som vi väntar på.

Mönster:

Tunikan är Ulla Welinders mönster som jag ritat av en syjunttis
Leggings: Meedom&Meedom (den från 2001)

Storlek: 74

måndag 2 juli 2012

Att aldrig säga aldrig

I helgen levererade jag två tunikor åt min mamma. Det var ett beställningsarbete och jag tycker fortfarande det känns lite konstigt att sy åt mamma. Mamma kan ju sy själv och har varit precis lika syintresserad som jag en gång. Jag har inget emot att sy åt henne, tvärtom, så mycket som hon har lärt mig känns det bara bra att få betala tillbaka med att sy lite åt henne. Det känns bara lite konstigt för att jag vet att hon kan om hon vill. Nåja...

Jag sydde den här tunikan åt henne i höstas och hon tyckte så mycket om modellen. Det gör jag ju själv också eftersom jag vid det här laget hunnit sy hela åtta stycken varianter av Ottobres "Bohemian tunika". Nu valde jag att göra ännu en variant av den och bytte ut ärmarna till en fladdrigare modell. Det gjorde jag för att tyget jag avskydde under tillverkningprocessen trots allt hade ett sällsynt vackert fall. Och just tyget är ju en historia för sig.

Det här blåa tyget jag både hatat och älskat är köpt på Kangashalli Sutinen i Härmä för kanske 12-13 år sedan. Jag var dit med mamma medan jag ännu bodde hemma och då köpte mamma det och skulle sy något åt sig själv av det. Jag tror att ursprungsplanen var en klänning. Men av någon orsak sydde hon aldrig något av det och det har legat på samma ställe så länge jag kan minnas. När mitt syintresse växte till sig för något år sedan började jag med jämna mellanrum fråga av mamma om hon fortfarande tänkt sy något av det där tyget eller om jag får ta det. Jag fick aldrig ta det för hon skulle ju nog sy något av det i alla fall. Förra våren sa jag att "Mamma, du syr aldrig något av det där tyget och jag tycker det är så harmt att det ligger där då jag gärna skulle sy upp det". Men hon ville ändå inte ge bort det och jag tänkte att det där tyget aldrig kommer att få chansen att komma till sin rätt.

Nu i vår tog jag saken till tals igen, men nä, hon ville nog ha det själv, men jag får sy det åt henne. Och jag tänkte att ja, nog kan jag sy något av det där fastän jag inte får det själv bara det blir använt.

Och nu efter många långa år har detta vackra tyg äntligen fått komma ut ur skåpgömmorna. Det är en tunn, riktigt tunn trikå och det är helt säkert medblandat alla möjliga konstfiber för det var fruktansvärt eländigt att jobba med. Det var både halt och tunt men ack så vackert och det har verkligen ett jätte fint fall. De fladdriga ärmarna är pricken över i:et.

Snart reser den här tunikan iväg på en 4 veckors adoptionsresa till Thailand då min syster äntligen fått adoptionsbesked och mamma och pappa åker med. Jag kan tänka mig att den är extra skön att ha på sig i de varma breddgraderna för någon sommarvärme att tala om har vi inte fått hit ännu.


I kappsäcken får den också sällskap av en annan "Bohemian" tunika. Jag sydde nämligen en till av ett annat tyg köpt vid samma tillfälle som det blåa. Den är bara rätt och slätt sydd enligt mönstret, men utan fickor. Det tyget är också en riktigt tunn, vit trikå med blommor på och den känns betydligt mera "bomullig" än det blåa och är mjukt och skönt utan konstiga medel som gjort det halt och svårarbetat. Riktigt fin blev den också. Roligare är det i alla fall att tygerna används än att de ligger på hög i något skåp.

Mönster: "Bohemian" tunika ur Ottobre 5/2009

Fladderärmarna är från "Stream" klänning ur Ottobre 2/2009