Välkommen Victoria

Våra barn fick en kusin för någon vecka sedan. I ett ganska pojkstarkt släkte föddes nu en liten flicka. Då storebror Hector föddes var jag ännu i sytagen och han fick lite sydda plagg. Nu stickade jag en liten kofta på något jag tror kan klassas som rekordtid. Det tog bara några dagar för det var ett litet plagg och tjockt garn. Resterna från min egen "Marygenser" räckte precis.

Jag valde att sticka ett gratismönster jag hittade på Ravelry. Mönstret heter "Arches Baby Cardigan". Jag stickade storleken för 6 månader så att det nu inte skulle bli för litet direkt. Till sist toppade jag den med vita små hjärtknappar. Garnet är Dale Cotinga.

Årets första

När 2017 var några dagar gammalt fick jag för mig att jag nog ville sticka en kofta till babyn vi väntar. Impulsiv som jag är ville jag börja genast och fick gå efter principen "man tar vad man har" i garnvalet. Jag råkade ha naturvitt 7 bröder från Novita och en massa restgarn av samma garnmärke i olika färger.

Eftersom jag tyckte om mönster och modell på koftan jag stickade till Milo ifjol fick det bli en till, men i storlek 1-3 mån och med naturvit botten.

Jag började en måndag och hade den färdig på torsdag.

Jag blir allt bättre på att sticka mönsterstickning. Jag kommer numera i håg att inte dra åt trådarna på baksidan så hårt, men i detta fall syns mönsterfärgen under den naturvita huvudfärgen och det blev inte så snyggt.

Roligt att sticka något riktigt smått även om den inte kommer att vara i användning särskilt länge, babysar växer ju så snabbt.

Nu har jag två nya barntröjor på stickorna. Samtidigt som jag längtar efter att få sätta igång med något nytt projekt åt mig själv också. Jag har bland annat garn från min syjuntas projekt "från får till tröja" som jag väntar på att få börja på med. Och så har jag så många andra ideer, men för lite tid. Jag vet med mig själv att jag inte kan ha för många projekt på gång samtidigt. Jag har bestämt mig för att jag får ha högst 3 stickprojekt på gång samtidigt och så nån sockstickning.

Cirkeln sluten

För ungefär 14 år sedan stickade jag mycket, främst till mig själv. Då var jag inne i den kanske mest kreativa perioden någonsin i mitt liv och det är en tid jag minns med glädje. Jag blev student och efter gymnasiet gick jag ett år på en folkhögskola på en linje där jag verkligen fick skapa. Jag bodde på internat, eller så hette det, men jag bodde kanske i praktiken i handarbetssalen. Jag sov i mitt rum, men kvällarna spenderades till största delen i vävstolen eller framför symaskinen.

Det året stickade jag två tröjor inom loppet av 4 månader. Jag tyckte att det skulle vara mysigt om jag och min dåvarande pojkvän, han som numera är min man, skulle ha likadana tröjor. Så jag stickade en brun till honom och en grå till mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag valde storlek till Jonathan. Jag stickade i stl xl. Han är visserligen lång, men han är också väldigt smal. Han använde tröjan bara ett fåtal gånger då för 14 år sedan för att han väl tyckte att han måste då jag satt ner mycket jobb på den. Den där tröjan har flyttats med i varje flytt vi gjort och placerats längst bak i klädskåpet.

I februari städade jag klädskåpet och hittade våra matchande tröjor. Jag visste inte om jag ens skulle våga prova min så här 3 graviditeter senare, men den passade. Sen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta när jag tittade på Jonathans tröja. Den var ju så ofantligt vid och bred att han aldrig skulle använda den. Jag skulle inte låta honom använda den, den var ingen vacker syn. Han hade nog insett att han inte kommer att använda den, men han har velat spara den för att jag stickat den med kärlek till honom.

Det var ju fint av honom i och för sig, men jag sa att jag kan nysta upp den och sticka något nytt av garnet. För jag tyckte om garnet och såg en okstickad kofta i det. Jag tyckte att det skulle vara fint om det där garnet fick nytt liv. Jag ville inte slänga bort det för det där garnet stickade jag in så många förväntningar i. Förväntningar och förhoppningar på vårt kommande gemensamma liv. Ett liv tillsammans som till vissa delar inte alltid har blivit som man hoppats och tänkt sig, men på flera sätt blivit så mycket bättre än man vågade tro.

Det största för oss, förutom att vi faktiskt hållit ihop och ännu trivs tillsammans, har nog varit att vi fått bli föräldrar. För det var inte självklart. Jag fick då, för ungefär 15 år sedan veta att jag kan ha svårt att bli gravid när det blir aktuellt. Min älskade Jonathan valde mig ändå. Därför tyckte jag att det skulle vara fint att sticka en tröja till vår yngsta pojke av det garn jag stickade in så många förhoppningar i till Jonathan en gång.

Senaste veckoslut besökte vi hamnen i våra stickade tröjor. Min är då stickad för 14 år sedan. Det var första gången jag stickade flätor.

Jonathans gamla tröja nystades upp i början på mars, stickades om och klär nu Milo:

Den här koftan har inte kostat något. Garnet är ju som sagt återanvänt och färgerna på oket är restgarn. Knapparna hittade jag i min knappburk.

Jag tycker om när det jag gjort har något att berätta. Jag gillar när det finns en historia bakom en produkt.

Mönster på Milos tröja: Garnstudio (den skulle egentligen ha hög hals, men jag gjorde inte det)
Mönster på min tröja: Veckotidningen Allers nr 4/1993

Garn: Novitas 7-bröder Tweed, köpt för 15 år sedan. Mönstret på Milos kofta är restgarn av 7-bröder.

Snabbfixat

En av mina systerdöttrar ringde mig för nån vecka sedan och undrade om jag kunde sy en superhjältemask till henne. Jag lovade sy en och det här var verkligen snabbfixat syende när det är som bäst.

Jag måttade lite på ett av mina egna barn och ritade ut en mall på papper. Jag valde sedan att göra den i två lager stretchcollege med dubbelhäftande mellanlägg emellan. Jag tänkte att det blir skönare för huden om det är mjukt på baksidan. Jag körde bara siksak runt hela masken för att fästa ihop tyglagren. Sedan klippte jag ut hål för ögonen, körde siksak runt ögonöppningarna och sydde fast ett gummiband och så var det klart.

Melvin fick prova den och satte genast in en beställning på en likadan. Men då ska jag ändra min mall och klippa lite mindre hål för ögonen.

Ett snabbfixat hemmapyssel som gläder.

Prickiga drömmar

Nu då jag bytt jobb och har mera tid och ork har jag hittat syivern igen och börjar känna igen mig själv när jag öppnar tygskåpet och ser vad ett tyg ska bli. Det är så roligt att skapa.
Jag har en hel del tyg hemma för eftersom jag inte visste att syintresset skulle dala här emellan hade jag ju beställt mycket tyg. Nu behöver jag göra något av de där tygen. Jag har också en hel del rester, såna där bitar som räcker till ett halvt plagg och jag får möjlighet att kombinera med något annat för att få en helhet.

När ett prickigt grått tyg mötte en liten bit av ett turkost tyg med olika djur på såg jag direkt att det där borde bli en pyjamas. Så det blev det. En pyjamas till 4-åringen.

Byxorna är ett mönster på långkalsonger från nån Ottobre 4/2004. Jag gillar när pyjamasbyxor som är tajta då hålls de bra på plats under natten. 

Tröjan är en smal modell med så kallad sadelärm ur Ottobre 6/2010.

Storleken på båda är 104.

Den kreativa ådran

Under det senaste året, speciellt våren, som innefattade stora förändringar i livet tappade jag nånstans på vägen lusten och glädjen att skapa. Det fanns plötsligt inte tid och inte heller lust i samma utsträckning som förut. Min kreativitet gavs inget utrymme. Tyg och mönster fanns i mängder hemma, men när jag öppnade tygskåpet såg jag bara material i de tyg jag tidigare alltid såg ett plagg. Nu såg jag inte längre vad ett tyg kunde bli, jag fick inga ideer. Alla planer jag en gång hade med alla de vackra tygen fanns inte längre. Jag vet inte vart alla planer gick och gömde sig, men de gavs inte utrymme i min hjärna. Hjärnan var på nåt sätt full och mätt av allt det nya jag förväntades lära mig och kunna att den gick på övervarv och de kreativa planerna fick kliva åt sidan. Jag orkade inte sy och än mindre skriva blogginlägg om det lilla jag sydde.

Våren gick ut på att lära sig att arbeta och samtidigt vara mamma och fru. Våren gick ut på att lära känna en ny version av mig själv och det var faktiskt jättejobbigt, även om det var oerhört givande. Jag behövde landa i en ny vardag, en vardag där syintresset inte fick plats. Och inflygningen mot landningsbanan tog mera kraft och energi än jag hade kunnat föreställa mig. Den tog inte bara nån dag, inte heller bara några veckor utan ett drygt halvår tog det att landa i den nya vardagen.

Men så hände något för ett par veckor sedan. Jag öppnade tygskåpet och mina ögon stannade på en liten restbit av ett blått trikåtyg och jag såg igen, dvs jag såg vad den där blåa tygbiten skulle bli. Och jag blev alldeles till mig av glädje och iver då jag insåg att jag var tillbaka, blodet hade börjat pumpa ut i min kreativa ådra igen. Jag såg inte bara ett tyg, utan en tröja med en applikation och resultatet ser ni här:

Filmen "Frozen" har inte fått så där alldeles stor genomslagskraft hos oss, jag vet inte om det kanske beror på att jag bor med enbart killar. Vi är inte så prinsessiga av oss, men vi har sett den en gång och favoritfiguren var ju den oerhört charmiga snögubben Olof och det var ju han jag såg som applikation och jag satte igång. Det var jättelängesedan jag hade sytt någon applikation, men den blev riktigt bra. Den är sydd i restbitar av trikå. Den blåa trikån som är själva tröjan är en väldigt tunn trikå så det hade blivit lite "tungt" att sy applikationen i velour.

Jag gillar kombinationen blått och rött så kantningen fick bli av röd mudd. Jag hade passande nog tryckknäppen med snöflingor på så det fick det bli.

Och ja, så här stor är vår minsting numera.

Mönster: Eget hopkok
Storlek:104


Jag hoppas nu att landningsbanan ska vara så pass lång att jag tar mig tid att både sy och skriva blogginlägg om det jag sytt nu igen. Jag har saknat dokumentationen för egen del. Det var roligt att dokumentera vad jag tillverkade.

Vardagspussel och tygbitspussel.

Jag har sytt väldigt lite de senaste månaderna. I förhållande till många andra syr jag väl rätt mycket, men jämfört med mig själv i fjol vid samma tidpunkt har jag sytt lite. Och det jag har sytt har jag inte fått dokumenterat, tyvärr. Jag vill nämligen gärna för min egen skull dokumentera så mycket som möjligt av det jag tillverkar, men nu när jag jobbar 4 dagar/vecka tänker jag lite annorlunda. Jag syr fortfarande det mesta av barnens kläder själv, men jag väljer att inte stressa med dokumentationen. Allt har sin tid och nu är det en annan tid än det var för ett år sedan.

Det är en tid med jobb dagtid och på kvällarna är det tid för barnamys, läxläsning och planerande för nästa dag: vem för, vem hämtar, vem behöver bil, vem cyklar och vem åker buss? Det är en tid att lägga vardagspussel på ett annat sätt än då man var hemmamamma. Jag klagar inte för jag tycker om mitt jobb och försöker njuta för jag vet att det är ett gästspel jag gör på den arbetsstol jag sitter på varje dag.

Men det är ju onekligen ett helt annat liv än den vardagslunk jag traskade omkring i för ett år sedan och det har tagit tid att vänja sig. Jag har behövt tid att sätta mig in i helt nya saker för mig, tid att inse att jag omöjligt hinner med allt på samma sätt som förut. Tid att inse att stunder att umgås med bästa vännen behöver planeras och bokas in på ett annat sätt än tidigare. Allt ska planeras på ett helt annat sätt än tidigare och det kan vara irriterande, men hälsosamt. Jag kan sakna livet som hemmamma för jag tyckte att det var de klart bästa åren i mitt liv, men jag tycker också om utmaningen att hitta mig själv i en ny roll som arbetstagare. Jag vill försöka hitta balansen mellan jobb och fritid, hem och familj och ibland känns det lite små kaotiskt. Men mitt i det vardagskaos som råder hittar jag ännu en enorm njutning i att sitta vid mina symaskiner och ibland skapar jag något som blir bättre än jag först hade föreställt mig och de sakerna väljer jag i nuläget att lyfta fram här på min syblogg.

Melvin fick en ny tröja för några veckor sedan. En tröja som blev en stor favorit och det gör mig så glad. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - Min stora utmaning inom sömnaden just nu är att skapa kläder som vår äldsta vill ha på sig. Jag vill så gärna sy till honom fortfarande, för nu har vi kommit till ett skede då man kanske till och med sparar en slant med att sy till honom. När ett barn växer ur den där småbarnsavdelningen i klädbutikerna och vi börjar röra oss i storlek 128 - 134 blir priserna nästan de samma som vuxenkläder. Och det duger ju inte med vad som helst längre heller. Det får absolut inte vara barnsligt utan så där lagom coolt.

Jag hittade ett rött trikåtyg med smala svarta ränder på i mina gömmor, ett tyg jag köpt av en syjunttis för ett tag sedan och jag skarvade i med rester av enfärgat svart till ärmarna. Jag ansåg att det ännu saknades något så det blev en liten svart ficka på framstycket och sedan ännu ett sprund. Sprundet kom till mest bara för att jag är lite rädd att glömma bort hur de ska sys och vill hålla sprundkunskapen vid liv. Och Melvin var jättenöjd. Vi tänker tillsammans numera när det gäller kläder till honom. För jag ids inte sy kläder han sedan inte vill använda så då är det bättre att han själv får vara med i planeringen och själv säga hur han vill ha det.

Mönster: Villi Viikinki, Ottobre 6/2010, har lagt till sprund och ficka.
Storlek: 128 (bredd) 134 (längd)

Pussel av rester

Vi har snö och vinter och jag fick lust att sy bort lite rester. Ifjol beställde jag en liten bit av några vintertyger för att sy sittunderlägg. Jag hade ännu kvar lite rester och en hel del andra små rester av andra tyg så jag började pussla ihop de olika tygen för att få en ny helhet.

 "Colour blocking" mönstret ur Ottobre 2/2005 är ett bra mönster för restbitslekar av lite större tygbitar. Det har också visat sig vara ett bra mönster för Malte och det var han som ville ha pingviner på en tröja. Den bit jag hade kvar av pingvintyget räckte till en ärm och till mittpartiet på framstycket. För andra ärmen och den smala lilla delen på framstycket valde jag hilcos smalrandiga tyg. Samma tyg räckte till det mesta av bakstycket. Till de sista delarna valde jag vit trikå. Jag klippte ut en pingvin på ett isflak ur det sista av pingvintyget och applicerade den på bakstycket. Med svart resår och svarta täcksömmar blev tröjan lite av en favorit för Malte. Den är ju lite säsongsbetonad med pingviner på isflak så jag tvivlar att jag kommer att använda den i sommar. Men den passar ju nu i alla fall.

Mönster: "Colour blocking", Ottobre 2/2005
Storlek: 122

Min bästa väns baby

Jag blev i gymnasiet välsignad med en fantastisk väninna. Innan gymnasiet visste jag nästan bara namnet på henne för att vi hade gemensamma vänner och rörde oss i samma kretsar. Att hon började i mitt gymnasium blev en överraskning för jag visste inte att de hade flyttat. Rätt snabbt hittade vi varann trots att vi gick på olika årskurser, hon är ett år äldre än mig.

Vi är väldigt olika hon och jag, men hon är den där som vet allt om mig och ändå tycker om mig. I gymnasiet visste vi nog inte att vi ca 10 år senare skulle komma att bo ca 300 meter från varandra och träffas så intensivt som vi gjort. Hon är nog en av dem som gjort mina år som hemmamamma så lyckliga. Hon har också varit hemma stora delar av den tiden och många är de luncher vi ätit, de tårar vi gråtit och de ord vi yttrat i allra största förtroende över varandras köksbord. Många är de skratt vi delat, de utflykter vi gjort tillsammans med barnen och otaliga är de kaffekoppar vi druckit. Ibland har vi experimenterat och bryggt kaffe på de mest märkliga sätt med kakao i och allt möjligt. Märkliga maträtter har vi ätit och i bland har vi levt på surskorpor när vi träffats. Vi har alltid funnits där för varann. Och det kommer vi att göra i fortsättningen också fast jag har börjat jobba delar av veckan. Hon fortsätter hemmamammalivet för min andra jobbdag fick hon sitt tredje barn, sin tredje son.

Jag gav ett lapptäcke av trikårester och ett lite kläder till den lilla babyn.

Bodyn är sydd enligt eget mönster och byxorna är sydd enligt ett mönster Heidi från syjuntan tagit fram. Hängselbyxorna är sydda i stretchfrotté beställt från Metsola på rea. Jag beställde det just med tanken att sy hängselbyxor till någon som får baby någon gång. Det underbara tyget verkar slitstark samtidigt som det är mjukt och skönt.

Filten visste hon nog om att hon skulle få för hon hade uttryckt en sådan önskan en gång och jag sa att hon kan nog få en till nästa baby så jag ville hålla mitt löfte.

Trikåfiltar av rester blir så fantastiskt färgglada och trevliga och de är också roliga att sy. Extra roligt är det ju att oberoende av hur många du syr blir varje filt unik på sitt eget sätt. Jag radar aldrig lapparna på samma sätt och då ett tyg tar slut använder jag andra tyger så de blir så fantastiskt olika, men ändå lika färgglada.

Jag har kommit fram till att jag helst använder velour på baksidan. Det ger filten mera stadga och tyngd än om jag använder trikå. Jag har också kommit fram till att helst jag gör filtarna rektangulära och sätter 7x8 lappar istället för 8x8. Det passar bättre i vagnen med ett lite smalare täcke.

Vad jag inte kom så bra underfund med på just detta täcke var kantningen. Jag vet inte om det var fel på tråden, materialet eller inställningarna, men det blev inte så bra som jag hade önskat. CoverPron var inte samarbetsvillig just då. Jag fick massor med hoppstygn och fick sprätta flera gånger. Jag ändrade inställningarna flera gånger och fick det till sist godkänt.

Baksidan på den här filten är prickig velour.

Den här babyn fick också namnet Elliot, precis som babyn i förra inlägget. Tänk så många namn det finns och så väljer båda just Elliot.

Varmt välkommen till denna värld Elliot. Jag ser så framemot att få lära känna dig... Min bön och förhoppning är att du ska få vara lycklig, glad, trygg och älskad. 

Mönster:
Body - eget, storlek 68
Byxor - Heidis, storlek 68

En helhet av rester

På syjuntans sy-lan i höstas hoppade en del av syjuntevännerna i en bil och åkte till ett tygloppis i grannkommunen. Jag valde att inte åka med för jag ville sy det projekt jag hade på gång och ansåg att jag inte hade behov av mera tyg just då. Jag tänkte att om jag åker med kommer jag säkert hem med något också. När de kom tillbaka hade den ena av dem köpt ett tyg med cowboyhattar på som hon skulle ha till sina pojkar. Hon började genast klippa och jag tyckte om tyget. Melvin var inne i en cowboy period just då och då hon hade klippt färdigt frågade hon om jag ville ha resterna. Jag fick det och på så sätt fick jag tyg utan att behöva åka nånstans. Tack för det. Tyget var lite missfärgat så jag tänkte att det behöver nog pusslas en del för att få ihop det till en hel tröja åt Melvin. Jag tog hem det och har nu som då haft fram det och försökt tänka ut en smidig plan för just det tyget. Men det har alltid bara lämnat. 

Nu har jag verkligen på gång ett försök att få uppanvänt en del av mina tyg. Efter att jag sytt "Höna-pöna" tröjan till Milo kom jag på hur jag skulle använda cowboyhattarna. Hilcos smalrandiga tyg i kombination med ett annat tyg och en applikation var ju ett fungerande koncept så jag bestämde mig för att köra samma stil igen. 

Det fick bli en Cowboy applikation, en sheriff. En av de mest invecklade applikationer jag har gjort tror jag. Det var så många små delar och färger att hålla reda på. Det tog mig hela semifinal 1 i Eurovision Song Contest att fästa applikationens trådar. 

I applikationen har jag blandat material rätt friskt. Ansikte och armar är velour, skjortan är rester av rutig trikå, jag använde mina söndriga jeans till byxor och väst. Hatt och stövlar är gjorda av brun trikå. Kronan på verket blev den lilla stjärnan. Det var den som gjorde den här killen till en sheriff. Stjärnniten är tagen ur min mammas gamla sygömmor. Jag minns att jag hade likadana stjärnnitar på en jeansjacka när jag var barn.

Melvin tyckte om sin tröja och den kommer nog att bli en sommarfavorit tror jag.

Mönster: "Raide", Ottobre 6/2012 (med korta ärmar)

Storlek: 128

När rester möter rester...

...kan det uppstå kärlek.

Jag har så oerhört svårt att kasta tyg. Jag tänker att varje liten restbit kan räcka till något ännu, om inte till annat så till en liten lapp i ett lapptäcke. Resttygerna samlas på hög vartfefter det kommer ännu mera rester. Högen fylls på utan att det minskar något i den. Men så en dag möter ett resttyg ett annat i högen och plötsligt ser jag vad som ska skapas av två tyg som passar ihop.

Det randiga tyget har legat ett bra tag i min restlåda. Det var en rätt stor restbit, men inte tillräckligt stor för att få en hel tröja av det.

När jag satte resterna från min påskklänning i restlådan träffades prickarna och ränderna och jag såg framför mig kärleksfulla hönor. (Det har ju just varit påsk). Ena sidan blev prickig och den andra randig. Baksidan är helt av det randiga tyget.

Det var ett tag sedan jag sytt applikationer nu igen och det är ju på riktigt roligt att sy dem, om än lite pilligt. Applikationen är gjord av stuvbitar av velour.

"Öna Pöna töjan" som lilleman själv kallar den hittade snabbt sin plats som en av hans favorittröjor. Tänk att vissa tyg och kläder kan tilltala en människa mer än andra tyg, till och med för en sån här liten människa.

Mönster: "Octopus", Ottobre 3/2008
Storlek: 92

Julfesttider

Vi lever i december. Jag tycker att dagarna bara rinner iväg, den ena efter den andra passerar och plötsligt har det gått flera veckor sedan senaste blogginlägget. Men så är ju också december för en hobbysömmerska i vissa avseenden en tid för hemlighetsmakeri. Jag har sytt en del julklappar och egentligen borde jag nog kunna sätta upp bilder på klapparna här eftersom jag tvivlar på att någon som ska få klapparna läser min blogg särskilt noga. Men jag ska ändå låta bli att sätta upp de bilderna innan jul utifall någon skulle se dem.

Men december innebär också en tid för julfester. Vi har söndagsskolans julfest, dagklubbens julfest, skolans julfest och alla möjliga andra julfester som ordnas i sammanhang vi rör oss i.

Jag tog den enkla vägen i år och valde att sy en prickig klänning av trikå enligt ett mönster jag vet att sitter bra på. Det blev Onion 2035.

Min tanke var att sätta ett rött bälte under bystsömmen, men det såg bara för tokigt ut så jag beslöt mig rätt snabbt för att tänka om då det gällde den lilla detaljen. Eftersom jag gjorde kortärmad har jag använt en röd kofta ovanpå för att få till lite julfeelis. Enkelt, lättsytt och passande eftersom jag använt mönstret förut.

Men då började jag titta i mina tyghyllor och märkte att jag hade kvar en del av det prickiga tyget. Jag hade också en bit av ett lite kraftigare enfärgat svart trikåtyg jag någon gång plockat med mig från Eurokangas bitsida och jag började se en tvådelad klänning framför mig. Så det blev en klänning till. Nu har jag två att välja mellan när jag ställer mig för julfest.

Jag tycker om dem båda. Den här tvådelade modellen känns lite flickaktig, på ett positivt sätt och jag använder den väldigt gärna. Hittills har jag haft den på flera julfester än den första.

Mönstret är "Matisse" ur Ottobre 2/2013. Men jag minskade vidden i kjoldelen rejält eftersom tyget inte räckte till för att få så många rynkor som det var i mönstret. Jag gjorde dessutom min variant kortärmad, i brist på tyg. Enligt mönstret skulle det vara trekvartsärm. Jag är så nöjd med den så här och jag tycker så mycket om att använda den.

Ännu lite siffror och inställningar för eget kom ihåg:
Jag bandkantade med det svarta tyget i halshålsöppningen och i ärmsluten kantade jag med prickigt tyg. Diffen körde jag på 0,75. Inställningarna: 5-5-3.

Att... Tattu Arthur

Förra veckan fick jag ett meddelande av min svägerska och hon undrade om Milo hade några pyjamas han inte använder. De använder numera samma storlek då det bara skiljer 6 veckor mellan dem. Arthur hade behov av pyjamas och jag fick för mig att sy en till honom. En blev två och en extra tröja.

Det prickiga tyget har hon själv betalat eftersom det är resterna från den klänning jag sydde till henne i somras. Det blåa enfärgade trikåtyget hade jag hemma och det gröna tyget med utryckningsfordon är resterna efter en tröja jag sydde till Milo (sätter den hit i ett senare skede). Nu blev det ju två tröjor som passar ihop med byxorna, men jag ville gärna bli av med tygerna och hon kan ju använda den ena som helt vanlig tröja. I tyghyllan hade jag också ett blått tyg med stjärnor på. Ett tyg jag länge velat få slut på och nu fick jag det uppanvänt också. Jag kombinerade stjärnorna med JNY:s "Bunny Day" tyg med små kaniner på. Och vips fick Arthur två nya pyjamasar. Milo kallar honom "Att" och Arthur själv hallar sig "Tattu".

I samma inlägg sätter jag in ett set jag sydde till honom tidigare i höst, men som förblivit obloggat. Då vi skulle beställa tyg till svägerskans klänning hittade hon också det gråa tyget med maskiner på och kombinerade det med svart/vit randigt tyg. Resultatet blev ett set med tröja och byxor.

Tröjan är ett avritat mönster jag hittade på botten i lådan med mönster. Det stod bara "Raglantröja stl 86" på det så jag vet inte från vilken tdining eller bok jag hittat det, men det sitter bra på. Det är samma jag använt till pyjamaströjorna och till en tröja åt Milo. Jag kan tycka det är synd att jag inte skrivit varifrån jag hämtat det då jag gärna skulle rita av följande storlek sedan då det blir aktuellt.

De randiga byxorna är "Little houses" ur Ottobre 1/2012 i stl 86.
Pyjamasbyxorna är Meedoms tajt, men med resår i bensluten.

Semesterminnen i höstrusket

Jag har åter hittat såväl lusten som självförtroendet att sy till mig själv. Medan höstlöven virvlar omkring där ute och mörkret verkar komma tidigare och tidigare varje kväll hittar jag ljuset och glädjen vid symaskinernas små tända lampor. Att sedan sy kläder som påminner om en underbart rolig sommarsemester gör att man kan orka och trivas även i höstmörkret.

Båda dessa randiga tyg är köpta på vår sommarsemester i två olika tygbutiker i Linköping, Sverige. Jag köper ofta tyg om det ges möjlighet när jag är på resa. Det blir lite som ett reseminne och sedan när jag sätter mig ner för att sy ihop något av tygen tänker jag på allt det roliga vi fick göra på resan.

Det gråa tyget är köpt i en affär som kort och gott hette "Tygaffär". Jag tyckte det var ett billigt meterpris så jag köpte hela 1,5 meter för att sy något åt mig själv av det. Det lämnade sedan passligt mycket så att också Milo kunde få en tröja att matcha sin mor med.

Mönstret till min tröja är ur Ottobre 5/2013, men knapplisten i raglanskärningen har jag gjort själv. Det var inte så på mönstret, men jag hade en idé om orange knappar för att piffa upp det gråa och för att matcha med ett par orange byxor jag använder rätt ofta. Jag har också ett par orange strumpbyxor jag brukar använda med jeanskjol så de orange knapparna ville jag ha med på plagget. Annars ett välsittande mönster jag helt säkert kommer att använda igen.

Av resterna sydde jag alltså ihop en tröja åt Milo och han fick mörkgrön mudd och mörkgröna knappar på sin tröja. Hans mönster är hämtat ur Ottobre 4/2010 (Loikka heter modellen). Fungerar bra, men är lite lågt i nacken, så jag har höjt halshålet i nacken med 1-1,5 cm (för eget kom ihåg). Storlek 86.

Det lilarandiga tyget är köpt på Ohlssons tyger i Linköping. Det är underbart mjukt och behagligt att ha på sig. Jag fick till en riktigt fin modell av det också då jag råkade se att en av mina syjuntevänner satt och bläddrade i en "Suuri Käsityö" på syjuntan en gång. Jag tyckte om den tidlösa modellen med det lilla vecket mitt på framstycket så jag lånade tidningen för att rita av mönstret. Jag gjorde några små ändringar på mönstret och det här blev då verkligen en modell att tycka om. Jag ska helt säkert sy flera...  Mönstret är hämtat ur "Suuri Käsityö" nr 9/2011.

Varje gång jag klär på mig något av dessa plagg känner jag stolthet över min man som trampade 300 km runt Vättern medan jag shoppade tyg.

Ett litet barn sett världens ljus...

Våra goda vänner fick ett barn, sitt andra i ordningen. En liten babypojke har sett världens ljus och vi var och hälsade nykomlingen till världen. En fin och välskapt liten människa vilade i sin mammas trygga famn...

En present fick han av oss. Jag hade sytt ett lapptäcke av restbitar med många vackra färger att titta på för de nyfikna små ögonen. Jag sydde också en sjöhäst av orange velour för de små fingrarna att pilla på. Jag dubbelkollade alla sömmar så att den säkert skulle vara babysäker och den blev så söt. Jag hade tänkt sy fast svansstumpen i kroppen, men då tyckte min svärmor att det är ju intressantare att peta på den om svansstumpen snurrar sig som den gör på bilden och jag tyckte att hon hade en fin infallsvinkel där.

Gåvan gladde mamman och pappan. De har en flicka från förut och alla tunnare filtarna var rosa. Jag vill nog kalla täcket könsneutralt, men eftersom jag själv har pojkar samlas det mest rester av kläder jag sytt till dem, dvs i den blåa - gröna - turkosa färgskalan. Jag har nog inte så mycket rosa - lila rester att jag skulle få ihop ett "flicktäcke" faktiskt.

Jag har sytt tre lapptäcken i samma storlek nu, men den här gången satte jag velour på baksidan istället för trikå. Jag tänkte att den blir varmare så och den blev faktiskt bättre än de andra två. Den känns varmare och det är mera tyngd i den. Och nog blir kantningen snygg med CoverProns bandkantare.

Jag klipper bitarna 12 x 12 cm och syr ihop 7 lappar på bredden, 8 lappar på längden.

Jag har en till baby att välkomna till världen och har något på gång åt den babyn också. Men med detta täcke välkomnade vi Zacharias till världen!

(För eget kom ihåg: CoverProns inställningar var här fyravikt mudd, 4 cm bred. 5,5-5,5-4 och diffen på lite mera än 1)

Så omtyckta LiandLo

I dag hade jag för avsikt att besöka LiandLos affär i Jönköping. Men det blev inhiberat med kort varsel. Det kändes surt, verkligen SÅ surt att inte ha möjlighet att besöka den affär därifrån de flesta av mina tyger kommer. Det är ju inte precis så att jag har vägarna förbi Jönköping så ofta. Jag var riktigt ledsen först, men nu har jag på vårt nya hotell haft möjlighet att surfa runt på internet och googlat fram två tygbutiker i den stad där jag befinner mig nu så de ska jag försöka ta en sväng förbi i morgon.

Innan vi åkte på resa hade jag sytt ihop ett lapptäcke åt Milo, ett täcke jag börjat kalla för Liandlo-täcket eftersom jag bara använt rester av Liandlos tyg:

När jag ser det här täcket fascineras jag lite av hur många av Liandlos tyg jag haft i mitt skåp i något skede och då har jag inte alls använt alla jag haft, men här finns: Krokodilen i bilen, Ekorrn satt i granen, I ett hus vid skogens slut, Bä, bä, vita lamm, Hej sa Petronella, Mästerkatten i stövlar, Astronaut, Tandtroll, Majorna, Blinka lilla stjärna, Alla fåglar, Ovdaskog, Världens barn, Svart rand, Retroblommor, Guldlock, Tummelisa.

Att sedan kanta hela filten med CoverProns bandkantare var ju pricken över i:et. Underbar filt av underbara tyg med en snygg kantning. Mycket bättre än så blir det inte.

Jag har hur mycket rester som helst ännu och jag kommer att sy flera filtar att ha som presenter åt nyfödda babysar.

Sommarlovschill

Vi har sommarlov hos oss nu. Eller barnen har sommarlov från förskola och klubb. Själv har jag väl egentligen aldrig sommarlov då hem, hushåll och barn ska skötas i vilket fall som helst. Fast jag brukar ändå tycka att jag har semseter då min man har det för då är vi alltid två om barnen och kan dela tiden på ett annat sätt än då jag är ensam med dem. 

Jag har sytt varsitt par av vad jag tror måste vara världens skönaste pojkbyxor åt de två äldsta. Den minsta pojken skulle säkert också ha fått ett par om mönstret funnits i så små storlekar. Jag pratar om "Chillax"-byxan ur Ottobre 1/2013. Fantastiskt mönster, en smal passform som på något konstigt sätt ändå verkar lyckas med konststycket att sitta bra på dem båda. De är sydda i trikå och passar därför perfekt som svala sköna sommarbyxor.

Melvin fick ett helt sommarset med både byxa och t-skjorta som passar ihop. Byxorna är sydda i en denimfärgad trikå från JNY. Jag satte stjärntyg i fickorna för att få det att matcha tröjan. Jag sydde sömmarna med täcksömsmaskinen och kontrastfärg.

Tröjan är sydd av lite tyg härifrån och därifrån som legat i min hylla ett tag redan och nu syddes bort. Samma tyg som byxorna finns där, JNY:s stjärntyg finns där och nån enfärgad blå trikå jag inte vet varifrån jag skaffat då det legat så länge i min hylla. Pojken var nöjd och jag själv var nöjd. Det har blivit lite mera krävande att sy åt Melvin nuförtiden. Han börjar skolan till hösten och kläderna får inte vara för barnsliga och fjantiga längre. Då använder han dem inte och jag vill sy kläder som används. Han fick här sin egen variant av "Colour blocking" mönstret jag redan prövat sy åt Malte och det blev bra när jag kom ihåg att rita mönster enligt 116 på bredden och 128 på längden.

Maltes "Chillax"-byxor är sydda av en grön trikå, också från JNY och den är riktigt fin och behaglig mörk grön. I fickorna satte jag randigt trikåtyg. Som trådfärg använde jag mörkblå och lade också mörkblå mudd i ficköppningarna.

Underbart mönster som det helt klart ska bli flera par byxor av.

Mönster:
Byxor: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 122 och 110

Melvins t-skjorta: "Colour blocking" 2/2005
Storlek: 116 (bredden), 128 (längden)

Lite godis, lite saga och lite cirkus

Jag köpte en meter av Lillestoffs "Hans och Greta"- tyg för ett bra tag sedan. Jag sydde en t-skjorta till födelsedagspresent åt en av Maltes kompisar och så sydde jag en body i storlek 86 åt Milo. (Den ska få ett eget inlägg en annan dag) och så lämnade en bit som inte räckte riktigt till en hel t-skjorta åt Malte. Men det räckte en bit och jag kom mig äntligen för att prova mönstret "Colour Blocking" ur en gammal Ottobre.

Bakifrån

Malte tycker om sötsaker och godis och därför kändes det som att jag ville göra det som var kvar av tyget just åt honom. Men det räckte alltså inte till en hel tröja. Jag fick en idé om att ta fasta på de randiga polkagrisarna i det gröna tyget och kombinera det med vit och rödrandigt tyg. Jag visste att jag hade sett det randiga tyget på Eurokangas och bad vänligen min make att svänga in dit på väg hem från jobbet, Han har blivit en hejare på att handla tyg eller alla andra möjliga sytillbehör i stadens tygbutik och är säkert en av få manliga stamgäster där. Jag har inte vänt trådriktningen fel utan det här tyget är tänkt att vara randigt just på det här ledet.

När jag började sy ihop tröjan kom den där känslan av att det här såg sååå mycket bättre ut i mitt huvud än vad det började se ut i verkligheten. Men när den var klar började jag ändå tycka att den blev lite häftig. Jag får lite "cirkusclown" känsla av den, det är säkert det randiga som gör det. Men det behöver kanske inte vara en dålig sak. Den kommer att passa perfekt i sommar när vi besöker polkagrisorten Gränna. Jag kan se framför mig fotot när han sitter i solen och äter polkagris med sin polkagriströja.

Jag är glad att jag sydde mönstret åt Malte först för det är en bred modell. Jag tyckte att den var bred på honom så på Melvin skulle det se ut som en säck. Jag har redan ritat av mönster i Melvins storlek också, men jag behöver nog inte tillsätta sömsmåner när jag börjar klippa.

Jag börjar bli riktigt god vän med bandkantaren till min CoverPro och jag känner att muddkantningen nästan börjar gå som en dans. Jag har sytt många t-skjortor och rätt många bodyn. Jag har bara inte kommit mig för att sätta allt hit.

Mönster: "Colour blocking" Ottobre 2/2005
Storlek: 110

Övning ger färdighet

Förra året fick jag kläm på hur jag syr snygga sprund. Jag lovade mig själv att detta år försöka lära mig att sy snygga applikationer. Och övning ger färdighet. Efter Milos brandbilsbyxor insåg jag att det är inte alls är omöjligt att sy snygga applikationer.

Jag tycker så mycket om modellen på hängselbyxorna och beslöt mig för att se till att den väldigt intetsägande cappuccinofärgade velouren som fanns i min låda skulle bli gladare med en applikation. Jag använder den här bodyn väldigt mycket åt honom och det var egentligen utgående från bodyn jag bestämde mig för att det var ett lejon som skulle appliceras på byxorna.

Eftersom jag inte applicerat så mycket tidigare har jag inte tänkt på att spara på små velourbitar och därför har jag fått efterlysa en del av mina syjuntevänner. Den lejongula velouren är från Heidis stuvbitsskåp efter att hon sytt en lejondräkt åt sin dotter. Den mörkbruna är faktiskt ur egna gömmor.

Jag använde mörkbrun mudd till benslut och halskant.


Applikationer är ett väldigt tålamodskrävande arbete med alla trådar som ska
fästas för att den ska hålla användning och tvätt efter tvätt. Jag är inte direkt känd för mitt tålamod, men det är bara att bita i det sura äpplet och ge applikationen den tid den behöver för att få den snygg. För när den sedan sitter där är det väldigt trevligt att man lyckats få dit den.

Lejonbilden hittade jag på internet, men förenklade den lite för att dem skulle bli lite lättare att klippa ut i tyg och applicera.

De svarta pupillerna kändes för pilliga att applicera (ännu) så de är ditmålade med en märkespenna som ska hålla tvätt. Det vita i ögonen är trikå. Nosen är av ljusrosa velour (också ur Heidis gömmor).

Velouren jag använt till byxorna köpte jag av en syjuntevän för ett år sedan. Men den har inte blivit sydd på grund av sin lite tråkiga och intetsägande färg.

Jag är nöjd med den här applikationen och jag känner att jag börjar greppa någorlunda hur de ska sys. Nu syns här ännu lite märkningar för konturer på benen och i ansiktet, men de försvinner i tvätten sedan.

Mönster: Omändrat från en syjunteväns mönster
Storlek: Ca 80

Det föddes en pojke

Ett par bland våra vänner drog västerut i höstas. De tog sitt pick och pack och flyttade till vårt västra grannland. Jag saknar dem på min ort, men facebook har gjort det så lätt att hålla kontakt fast man inte ses. De har nyligen fått sitt andra barn och jag ville förstås sy något personligt och färgglatt åt babypojken.

Jag hade aldrig tänkt tanken att sy ett lapptäcke av trikå innan en av vännerna i syjuntan hade gjort ett och tanken var ju fenomenal. Trikå gör det lätt att töja och dra lite för att få skarven att sitta rätt. Dessutom är det ju så mjukt och skönt. Jag började leta i lådan med resttyg och hittade mängder av trikåtygsbitar som var så små att de inte räckte till något annat än just lappar och nu har jag trikålappar så det räcker till tre täcken. Det här är mitt första:

Varje lapp är 12 x 12 cm (inklusive sömsmån). Filten är inte helt kvadratisk eftersom den är 8 rutor hög, men bara 7 rutor bred. Den är ihopsydd på ovelocksmaskinen. Färgsprakande blev det och jag tänker att det är många klara färger för babyn att titta på. Filten kan användas på golvet och/eller i vagnen. Jag funderade ett tag på vad jag skulle sätta för tyg på baksidan. Velour hade varit bra, men jag valde ändå trikå. Jag tänkte att trikå är tunnare om man vill använda den i vagnen en varm sommardag. Jag kantade med grön mudd och satte en lapp med babyns namn i ena kanten. Alla tyg är resttyg som lämnat, tyg från Liandlo, jofotex, jny, znok, lillestoff osv...

Jag har klippt ut lappar och planerat för ett liknande täcke åt vår egen Milo till sommaren, men då ska jag bara använda rester av liandlos tyg.

Jag sydde också en liten body i storlek 62 enligt det mönster i Ottobre 5/2006 som jag använde mycket åt Milo i de minsta storlekarna. Tyget här är Liandlos "Lilla snigel".

Det är så roligt att ge bort något man har sytt själv.