lördag 23 november 2013

Prinsar och prinsessor och lite drakar

I dag var Melvin bjuden på kalas till en klasskompis. Jag ville sy något åt henne och Melvins kommentar när jag frågade vad han vill ge var "Nåå, inte vet jag, du kan ju sy något åt henne". För en gångs skull satt jag inte några timmar innan kalaset och paniksydde utan fick den färdig redan i torsdags. Tur var väl det för i går hade jag nog inte varit i skick att sy. Jag vet nog inte vad det skulle ha blivit till med feber och tandvärk efter att ha opererat bort två visdomständer tidigare på dagen.

Jag hade tänkt sy av resttyg och beställde hem ett mönster från Fabriina som jag tänkte skulle vara ett bra "använda upp rester" mönster. Det skulle det säkert vara också, i mindre storlekar, men nu skulle jag sy i stl 128 och insåg att jag inte har så stora rester. Jag letade genom min tyghylla och hittade ett randigt tyg som jag valde att kombinera med Liandlos tyg med prinsar, prinsessor och drakar. Ett riktigt sagotyg som jag beställde redan i våras någongång, men som jag tyckt så mycket om att jag inte velat klippa i det. Nu har jag satt saxen i det för jag kan ju inte spara på tyg hur länge som helst. Det kommer nya fina tyger hela tiden som jag också vill ha.

Framstycket

Mönstret är en lite utsvängd tunika/tröja med lite utställda armar. Enligt mönstret skulle det vara fickor i mittvådens sidsömmar, men jag skippade dem. Det här mönstret kommer jag helt säkert att använda igen. I mindre storlekar är det ett perfekt mönster för rester i lite lappteknikskänsla. Det finns från stl 86/92 - 170/176. Det är kanske lite knepig längd och jag vet inte om jag ska kalla det tunika eller tröja. Den är kanske lite kort att använda med bara leggings under, men för lång för att kallas tröja. Den är nog ett mellanting och skulle säkert vara fin tillsammans med ett par jeans.

Bakstycket är också indelat i våder och där gjorda jag tvärtom så att mittstycket är randigt och sidstyckena mönstrade.

Bakstycket  
Jag funderade ett tag på vilket tyg jag skulle använda till ärmarna då framstycket har randigt tyg närmast ärmarna och bakstycket har mönstrat tyg närmast ärmarna. Jag lekte med tanken att dela ärmen så att det mot bakstycket skulle vara mönstrat och mot framstycket skulle vara randigt. Men sedan tyckte jag att det skulle bli lite omständigt och kanske inte så bekvämt med en söm ovanpå ärmen. Så jag valde randiga ärmar och det kändes nog klokt.

Jag insåg att jag borde beställa hem lappar med skötselråd att sy fast på avigsidan av plagg jag ger bort så vet mottagaren hur de ska sköta om plagget.

Grattis på 7-årsdagen Minéa. Jag hoppas tröjan/tunikan kommer till användning.

Mönster: Clementine tunika-shirt (från farbenmix.de men beställt från Fabriina)
Storlek: 122/128

torsdag 21 november 2013

Ett gåvomaraton

Nu kommer ett inlägg om tre gåvor jag sydde i oktober.

En av Maltes dagklubbkompisar hade kalas. Eller egentligen hade rätt många kalas i oktober, men gåvan blev sydd till en pojke som fyllde 4 år. Jag har ju onekligen ett förråd av pojktyger så Malte fick välja vilket tyg vi skulle ta till kompisen och han valde JNY:s fina racerbilstyg. Inte att undra på då Maltes standardsvar när man frågar vad han gjort i klubben är "Lekt med bilarna med Viggo". Så racerbilströja fick det bli. Mönstret är det vanliga, det beprövade raglanmönstret ur Ottobre 4/2011. 


Den andra gåvan blev sydd till en 2-årig flicka. Hon fick en "Mail-Express" tunika/klänning i Lillestoffs fina "Best Friends"- tyg kombinerat med ett rosa tyg med röda prickar på.

"Best friends"-  tyget har jag så ofta drömt om att få sy i. Jag tycker så mycket om det tyget, men har upplevt det lite för flickigt för mina pojkar. Då jag märkte att hon fyller 2 år beställde jag hem det för att kunna sy det till henne.

Lillestoffs tyg är nog fantastisk kvalitet att sy i. Mönstret är från Ottobre 1/2012.

Till sist sydde jag en body och sparkbyxor till en nyfödd flickbaby. Våra vänner fick sitt tredje barn och jag ville ge dem något.

Bodyn är sydd i Liandlos "Små grodorna"- tyg enligt ett av mina egna mönster. Sparkbyxorna är sydda enligt Meedoms mönster. Kläderna är sydda i stl 68.



lördag 16 november 2013

Mörkt som novembermörkret

Vissa tyg är såna där tyg jag lite avvaktar med. Jag kan tycka att de är väldigt fina, men kan tveka vad jag ska sy av det. Då lämnar jag det oftast och hittar det lite senare som restbit i någon bitsida. Det här jätte fina tyget med drakar och riddare på från Lillestoff  är ett sånt tyg. Jag hade många gånger kikat på det både här och där, men hittade det till slut i Fabriinas "palakankaat" (bittyger) och jag fick en restbit för en relativt billig peng:


Jag tycker om färgerna i tyget. Det passar speciellt så här års när det vissa dagar känns som att det inte blir ljust ute överhuvudtaget. Jag tänkte genast på Milo när jag fick det och såg en body i tyget. Men när jag hade sytt den färdigt började Malte också visa sitt intresse för tyget. Jag har lite kvar, men det räcker knappast till en hel tröja, speciellt inte till en 4-åring. Jag måste se om jag får det kombinerat med något annat tyg så jag skulle få ihop något åt Malte av det också. Jag tycker ju om utmaningen som ligger i att utnyttja ett tyg maximalt och jag kan också tycka om att mixa och matcha med andra rester nu som då. Jag får återkomma när jag har tänkt färdigt och sytt ihop en tröja till Malte också.

Jag klippte till bodyn på syjuntan en gång och vid klippbordet bredvid mig stod en syjuntevän och insåg att velourtygbiten hon hade med inte skulle räcka till ett par byxor i stl 104 som hon skulle ha. Jag såg att den blåa nyansen i velourtyget passade perfekt ihop med draktyget jag höll på att klippa och eftersom hon inte fick det att räcka till det hon skulle ha det till så kom tyget hem med mig och förvandlades till ett par byxor i stl 86/92.  Eftersom velouren var mera elastisk än de jag brukar ha valde jag att sy ett par snäva byxor enligt Meedoms tights mönster, men jag satte resår i bensluten och fick på så sätt ett par snäva, men bekväma vardagsbyxor som passar perfekt ihop med bodyn. Ett ljuvligt litet set i lika mörka färger som novembermörkret.

Mönster:
Body: Eget, storlek 86/92
Byxor: Meedom, form 0, men med mudd. Storlek 86/92

Eget byxmönster

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag tycker det är tråkigt att sy byxor och när jag i början av varje månad listar vilka projekt jag skulle vilja göra den månaden så är det alltid ett eller två par tråkiga byxor som lämnar sist på listan. Det här paret har funnits på min månadslista varje månad sedan augusti då jag fick hem collegetyget som är beställt från Myllymuksut.


Egentligen är det en så simpel sak att sy byxor, och det är väl därför jag tycker det är lite tråkigt. Det håller ungefär samma glädjeklass som att fålla gardiner. En tröja är väl i och för sig ännu lättare att sy, men då är det så roligt att sy av ett färgglatt och roligt tyg. Enfärgade byxor är inte alls det samma som en glad tröja. 

Hur som helst. Nu kan jag äntligen bocka av dessa collegebyxor åt Melvin. De sitter bra på vår smale son och mönstret är ett hopkok lite därifrån och härifrån. Så jag kan kalla mönstret mitt eget. Jag har haft lite svårt att hitta ett bra byxmönster åt Melvin. "High Jump" som jag annars tycker mycket om att använda som bas är lite för brett på honom. Den här basen jag utgått från kommer från ett Sömnadsmagasin där största storleken var för en 4-åring och Melvin fyller snart 7 år. Så jag har varit och ändrat och arbetat om... och nu har jag ett bra basmönster på byxor för Melvin för ett tag i alla fall.

Jag har tänkt göra flera par, men är på collegejakt. Melvin vill inte ha velourbyxor längre, utan vill ha just college. Jag har inte hittat den jag är riktigt nöjd med. Jag hade en gång beställt från Royal-tuote och den var riktigt bra. Mjuk och skön med uppruggad baksida, men den finns bara i svart och turkos. Men hittar jag inget får det duga med de färgerna. Hittar jag ett riktigt bra collegetyg någon annanstans får jag återkomma. Jag måste leta vidare... 


Jag är annars överlycklig över hur fint CoverPron samarbetade med mig på de här byxorna. Att man bara kan få en så snygg och jämn täcksöm. CoverPron och jag har samarbetat i lite mera än ett halvår nu och för det mesta fungerar samarbetet riktigt bra. Bandkantningarna fungerar bra och blir snygga. Ibland bråkar den ändå. Samarbetet med viss typ av tråd är inte det bästa, den har lite skillnad på trådkvaliteterna. Den här svarta löper helt smidigt utan att någon klagar.

Till sist en rad med siffror och inställningar för eget kom ihåg: 
Collegetyg är tjockare än trikå och jag borde ha ökat på diffen från 0,5 till 0,75 vid bandkantningen av fickorna. De blev lite för rynkiga.

Ramsan för täcksömsinställningarna för dekorsömmen på fickorna lyder: 7-7-7-5, reglage vänster, diffen: 1,0, stygnlängd: 4 

Mönster: Eget
Storlek: 128

onsdag 13 november 2013

Svårdefinerade färger

I söndags när vi ställde oss till min pappa på farsdagslunch drog Melvin på sig en tröja som jag kom på att jag aldrig berättade om här när den blev sydd i februari. För egen del vill jag har den dokumenterad för att jag i samband med den här tröjan gjorde något knasigt jag aldrig tidigare hade gjort, men kanske kommer att göra igen.

I slutet på februari detta år skulle vi besöka fotostudion med Milo, som hade fyllt 1 år. Samtidigt skulle vi ta syskonfoto och jag ville att syskonen skulle matcha varann på något sätt. Eftersom jag tidigare hade bestämt mig för att sy en randig body åt Milo valde jag att också sy randiga tröjor åt de två äldre pojkarna. Materialet jag ville använda mig av var Hilcos smalrandiga tyger i olika färger. De här tygen rekommenderas varmt. De är mjuka och sköna och fantastiska på så många sätt. Dessutom finns de i otaliga färgkombinationer.



Valet till Maltes tröja var självklart. Mörkblå botten med röda ränder. Röd halskant och ärmslut, rött inne i sprundet och röda knappar. Jag fastnade sedan för en kombination som hette petrolium-aubergine till Melvins tröja. Det är en hopplös kombination för båda de färgerna är så otroligt svårdefinerade färger. Att beställa ett sånt tyg är som bäddat för problem. Petroleum kan i vissa fall vara nästan det samma som turkos, men är ändå inte det. Och det är inte blå heller. Aubergine sedan har en oändligt lång variationsskala, det är inte vinröd, och inte är det plommon heller. Men inte är det rödbrun heller och inte är det lila. Så när jag skulle ha tyg till halskant och ärmslut till Melvins tröja hann jag leta mig galen på den rätta nyansen, den där nyansen som kallas aubergine. Jag beställde hem en färg som hette "rypäle" (druva) från ett ställe, sedan beställde jag hem "luumu" (plommon) från ett annat och "viinipunainen" (vinröd) från ett tredje. Utöver det gick jag till stadens tygbutik och letade samt efterlyste på syjuntan. Men ingenstans fanns den rätta nyansen, den där retfulla färgen aubergine.

Dagarna gick och jag började få panik för vi hade tid till fotografen och jag hade inte Melvins tröja klar.  En morgon när jag skulle klä på mig drog jag på mig en t-skjorta, stannade upp och tittade på den. Jag hämtade tyget som skulle bli Melvins tröja och såg att den där tröjan jag skulle ha på mig var just den där rätta auberginefärgen jag behövde för ärmslut och halskant. Så då gjorde jag det som min mamma hade anat att jag skulle göra en dag. Jag klippte sönder en tröja jag faktiskt använde för att jag behövde tyget ur den. Nöden har ingen lag, men det är nog det knasigaste jag någonsin gjort när det gäller sömnad. Gamla kläder har jag använt otaliga gånger, men att klippa sönder en tröja jag faktiskt har i användning var något nytt och obeprövat. Jag kan medge att det var lite småtokigt. Men jag behövde verkligen tyget och tröjan var hela våren något av en favorit hos Melvin. Den har blivit använd ofta.



onsdag 6 november 2013

Baströjor

Tröjor behövs alltid. När jag besökte Laihela med en vän från syjuntan för ett par veckor sedan hittade jag Lillestoffs tyg med tvättbjörnar på. Eftersom det länge varit slut i de flesta webbutikerna passade jag på att köpa hem det då jag visste att Melvin skulle tycka om det.

Själv tycker jag om det av den orsaken att trädstammarna gör den lite randig på längden.

Den passar så bra åt Melvin för en av tvättbjörnarna läser en bok och läsningen har börjat flyta på riktigt bar för Melvin nu. Det öppnas nog nya möjliheter när han kan börja läsa.

Mönster: "Raide", Ottobre 6/2012
Storlek: 128


Malte fick också en ny tröja. Tyget är beställt från Lillestoff i Tyskland. "Vrrom, Vroom racerbil" sjunger han alltid när han sätter på den.

Den är så behagligt blå och passar bra ihop med ett par av hans favoritbyxor som är röda.

Den röd-vit randiga resåren är beställd från Kestovaippakauppa.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116

måndag 4 november 2013

Enfärgad bekvämlighet

Som i alla sammanhang finns det alltid vissa människor man på något sätt dras mera till än andra. Så är även fallet i syjuntan. Jag kan uppriktigt säga att jag tycker om varenda en av de människor som är där, men vissa av dem hittar man mera gemensamt med och då också, i viss mån, umgås med även utanför syjuntans tillfällen. Heidi är en av dem. Heidi och jag fastnar ofta för samma typer av mönster och har lite liknande kroppsform så det brukar oftast gå att utgå från att det som sitter bra på henne sitter också bra på mig. Det är ofta till Heidi jag går för att få tips och ideer hur jag ska lösa saker och det är också hon som är en av de få som jag kan tänka mig att visa mina misslyckade projekt åt. Ibland kan jag ändå våga mig på att sy något som inte suttit bra på henne och ändå ha en tro på att det ska sitta bra på mig. Onion 2041 är ett sånt mönster.

När jag hälsade på hos Heidi i slutet av sommaren visade hon ett misslyckat projekt och suckade och sa: "Men det sitter inte som det ska". Jag vet inte varför jag där och då bestämde mig för att sy en egen version av samma mönster och få den att sitta. Kanhända var det i hopp om att faktiskt få den att sitta, för det var onekligen något med modellen som kändes som något jag gärna skulle ha på mig. Här är min version av Onion 2041...


Det känns som att den sitter bra på... den blev i alla fall bättre än jag hade vågat hoppas efter Heidis misslyckade variant. Jag förlängde min vana trogen tygdelen över bysten. Jag förkortade sedan själva klänningen rejält och gjorde ett mera tunikaliknande plagg framom en klänning. Jag gillar verkligen den här och har hunnit använda den mycket redan. Jag kommer helt säkert att sy en variant med korta ärmar också. De små rynkorna mitt fram och vid ärmarna gör den lite söt. Jag känner ändå att den saknar något och jag tror att jag får den känslan av att den är enfärgad. Jag tänkte länge sätta en fejk knapplist med några färgglada knappar för att piffa upp det enfärgade, men sedan tänkte jag om. Eller egentligen var det Heidi som tänkte om när jag talade med henne i telefon om saken. Den får vara som den är, men jag kan variera helhetsintrycket med något färgglatt, lite längre halsband. Problemet är att jag inte äger något sådant i nuläget.

Tyget var en positiv erfarenhet. Jag ville ha ett stadigt enfärgat jerseytyg att sy den av och hittade det här bland många andra färger på Kangas-Malla. Meterpriset var några euro högre än på många andra ställen, men jag tänkte att jag ska prova det för att det ändå ofta är så att kvalitet och prishöjning går hand i hand. Och det känns verkligen riktigt bra, blir spännande att se om tyget håller färg och form när jag börjar tvätta.

Jag kan nog tro att det blir flera Onion 2041 för min del. Jag hoppas Heidi vågar ge mönstret en ny chans för det finns mycket potential i det.

Sockerbagaren i vårt hus

Sedan i höstas har vi en sockerbagare i vårt hus. Helt plötsligt började Malte, 4-åringen, be om att få baka med mig och numera är det mera regel än undantag att vi bakar en förmiddag per vecka han och jag.

I dag har han bakat för yle5, före detta fst (finlands svenska television). På våren ska det komma en programserie i Buu-klubben (barnprogrammet i fst), som heter "I mina gummistövlar" där man får följa med en 3-4 åring i ett femminuters program i något de tycker om att göra. Malte filmades i dag medan han bakade rulltårta tillsammans med mig.

Men istället för att spendera gårdagen med att storstäda hela huset inför besöket var det mera min stil att spendera en timme med att sy en bagartröja till huvudpersonen. Jag tvivlar på att buu-klubbens tittare granskar städningen av mitt kök. De är förhoppningsvis mera intresserade av Malte.

Det underbara tyget med sockerbagaren på kommer från Lillestoff. Det var ett av de få tyg jag hade med mig hem från tygloppis för en månad sedan. Jag kunde inte motstå det då det genast fick mig att tänka på Malte, min egen lilla sockerbagare som tycker så mycket om att baka och också tycker om att äta det han bakat. Då jag köpte tyget visste jag inte ens att Malte skulle komma att baka i tv, men då det blev klart kände jag att tröjan måste bli färdigt tills dess.

Jag vet vem det var jag köpte tyget av på loppiset och därför vet jag att detta 2-klass tyg kommer direkt från Lillestoffs lagerbutik i Tyskland som hon besökte i somras. Jag vet inte ens om jag sett det i någon finsk webbutik. Men det är Malte mitt i prick, både med motiv och färger. Att sedan Lillestoffs kvalitet är något av det bästa i kvalitetsväg gör tröjan till en fullträff.

Jag har en bit kvar av det som jag hoppas ska räcka till ett fram och ett bakstycke på en långärmad tröja. Jag har beställt mörkblått tyg med kringlor på att matcha det med då vi alldeles nyligen  satte in en beställning till Lillestoff med syjuntan. Men jag hann inte få det tills i dag, så det fick bli kortärm. Men med tanke på att det kan bli ganska varmt i köket när man bakar kändes det ändå okej att det blev kortärm.

Rulltårtsreceptet hade jag aldrig prövat förut, men det blev supergott. Chokladrulltårta med magofyllning.

Mönster: Ottobre 3/2010
Storlek: 116 (men mönstret är löjligt kort så jag har förlängt fållen med ca 5 cm.)

lördag 2 november 2013

Med gemensamma krafter till en fotbollsbaby



Min systers man spelar i fotbollslag och de har haft en kvinnlig tränare. Denna fotbollstränare har blivit mamma. För några veckor sedan ringde min syster och frågade om jag kunde sy en body i storlek 68 åt en liten baby. Min syster själv skulle virka en filt som såg ut som en fotbollsplan och hon ville ha en body till det. Den skulle exempelvis kunna vara röd sa hon, eftersom lagets fotbollskläder går i rött. Jag tänkte att en röd body kan man plocka upp i vilken affär som helst, en liten baby med fotbollsmamma borde få något mera unikt än så och jag fick en idé som syrran genast nappade på.

Jag kom att tänka på resterna av Melvins fotbollströja. Kunde månne de resterna räcka till en babybody i stl 68? Jag fixade och vände på mönsterdelarna av och till, men hur jag än vände och svängde fick jag en ärm för lite. Jag hann sucka och tänkte att det strandade där, jag skulle bli tvungen att sätta en ärm röd. Men så gick jag till min kära syjunta och undrade om någon annan händelsevis hade beställt av det där tyget och om denne någon skulle råka ha en bit kvar som skulle räcka till en bodyärm i storlek 68 och jag fick napp. Det fanns en och hon hade kvar en hel del av tyget. Så jag fick hela bodyn av fotbollstyget. Eftersom lagets fotbollsdräkt är röd så fick det bli röd mudd och röda tryckknäppen och visst blev det ett sött litet fotbollskit åt en liten babytjej?


Filten har alltså min äldsta syster virkat enligt eget huvud. Hon hade nog inget mönster hon följde utan hade skissat upp den på ett papper bara. Visst är den fin? Hon är duktig på att virka den där systern min.


Till filten sydde jag en body i storlek 68 av liandlos fotbollstyg. Mönstret är mitt eget utarbetade.

Jag tror jag ska hitta på något stickat att få i utbyte mot bodyn. Jag tycker inte om att ta betalt, hon får hellre sticka något åt mig. Det är så roligt att man kan komplettera varann. Tillsammans kan man göra så mycket fint.

Kläder för innejumppa

På innejumppa ska man väl vara rätt klädd för tillfället och Melvin har med följande plagg i jumppapåsen:


En bekväm t-skjorta och bekväma byxor man kan röra sig i.

Tyget till Melvins tröja blev beställt redan på våren, men jag kom aldrig riktigt till skott med att sy ihop den utan fick fart på sömnaden först nu då jag behövde kolla hur mycket tyg jag hade kvar för ett annat projekt. Tyget som ser ut som en fotboll är från Liandlo.

Jag kantade tröjan med klarblå mudd eftersom jag på sy-lan i september sydde de klarblå trikåbyxorna enligt "Chillax"-mönstret. Enkelt och skönt att jumppa i på skolans gymnastiktimmar.

Mönster:

Tröja:
"Raide", Ottobre 6/2012. Jag förkortade den till kortärm, men mönstret är välsittande.
Storlek: 128
Byxor: "Chillax", Ottobre 1/2013
Storlek: 122