Svårdefinerade färger

I söndags när vi ställde oss till min pappa på farsdagslunch drog Melvin på sig en tröja som jag kom på att jag aldrig berättade om här när den blev sydd i februari. För egen del vill jag har den dokumenterad för att jag i samband med den här tröjan gjorde något knasigt jag aldrig tidigare hade gjort, men kanske kommer att göra igen.

I slutet på februari detta år skulle vi besöka fotostudion med Milo, som hade fyllt 1 år. Samtidigt skulle vi ta syskonfoto och jag ville att syskonen skulle matcha varann på något sätt. Eftersom jag tidigare hade bestämt mig för att sy en randig body åt Milo valde jag att också sy randiga tröjor åt de två äldre pojkarna. Materialet jag ville använda mig av var Hilcos smalrandiga tyger i olika färger. De här tygen rekommenderas varmt. De är mjuka och sköna och fantastiska på så många sätt. Dessutom finns de i otaliga färgkombinationer.

Valet till Maltes tröja var självklart. Mörkblå botten med röda ränder. Röd halskant och ärmslut, rött inne i sprundet och röda knappar. Jag fastnade sedan för en kombination som hette petrolium-aubergine till Melvins tröja. Det är en hopplös kombination för båda de färgerna är så otroligt svårdefinerade färger. Att beställa ett sånt tyg är som bäddat för problem. Petroleum kan i vissa fall vara nästan det samma som turkos, men är ändå inte det. Och det är inte blå heller. Aubergine sedan har en oändligt lång variationsskala, det är inte vinröd, och inte är det plommon heller. Men inte är det rödbrun heller och inte är det lila. Så när jag skulle ha tyg till halskant och ärmslut till Melvins tröja hann jag leta mig galen på den rätta nyansen, den där nyansen som kallas aubergine. Jag beställde hem en färg som hette "rypäle" (druva) från ett ställe, sedan beställde jag hem "luumu" (plommon) från ett annat och "viinipunainen" (vinröd) från ett tredje. Utöver det gick jag till stadens tygbutik och letade samt efterlyste på syjuntan. Men ingenstans fanns den rätta nyansen, den där retfulla färgen aubergine.

Dagarna gick och jag började få panik för vi hade tid till fotografen och jag hade inte Melvins tröja klar.  En morgon när jag skulle klä på mig drog jag på mig en t-skjorta, stannade upp och tittade på den. Jag hämtade tyget som skulle bli Melvins tröja och såg att den där tröjan jag skulle ha på mig var just den där rätta auberginefärgen jag behövde för ärmslut och halskant. Så då gjorde jag det som min mamma hade anat att jag skulle göra en dag. Jag klippte sönder en tröja jag faktiskt använde för att jag behövde tyget ur den. Nöden har ingen lag, men det är nog det knasigaste jag någonsin gjort när det gäller sömnad. Gamla kläder har jag använt otaliga gånger, men att klippa sönder en tröja jag faktiskt har i användning var något nytt och obeprövat. Jag kan medge att det var lite småtokigt. Men jag behövde verkligen tyget och tröjan var hela våren något av en favorit hos Melvin. Den har blivit använd ofta.