Jag tycker om färgerna i tyget. Det passar speciellt så här års när det vissa dagar känns som att det inte blir ljust ute överhuvudtaget. Jag tänkte genast på Milo när jag fick det och såg en body i tyget. Men när jag hade sytt den färdigt började Malte också visa sitt intresse för tyget. Jag har lite kvar, men det räcker knappast till en hel tröja, speciellt inte till en 4-åring. Jag måste se om jag får det kombinerat med något annat tyg så jag skulle få ihop något åt Malte av det också. Jag tycker ju om utmaningen som ligger i att utnyttja ett tyg maximalt och jag kan också tycka om att mixa och matcha med andra rester nu som då. Jag får återkomma när jag har tänkt färdigt och sytt ihop en tröja till Malte också.
Jag klippte till bodyn på syjuntan en gång och vid klippbordet bredvid mig stod en syjuntevän och insåg att velourtygbiten hon hade med inte skulle räcka till ett par byxor i stl 104 som hon skulle ha. Jag såg att den blåa nyansen i velourtyget passade perfekt ihop med draktyget jag höll på att klippa och eftersom hon inte fick det att räcka till det hon skulle ha det till så kom tyget hem med mig och förvandlades till ett par byxor i stl 86/92. Eftersom velouren var mera elastisk än de jag brukar ha valde jag att sy ett par snäva byxor enligt Meedoms tights mönster, men jag satte resår i bensluten och fick på så sätt ett par snäva, men bekväma vardagsbyxor som passar perfekt ihop med bodyn. Ett ljuvligt litet set i lika mörka färger som novembermörkret.
Mönster:
Body: Eget, storlek 86/92
Byxor: Meedom, form 0, men med mudd. Storlek 86/92
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar