fredag 30 september 2011

Velourtunika

Förra hösten köpte jag en tunika åt mig själv från me&i. Materialet var velour och den är så skön. Jag använder den massor, tvättar emellan och sätter på den igen. Den är så skön att jag från höstens kollektion köpte en till, lite annan modell, men i samma sköna material. Enda nackdelen är att de är så dyra, så jag bestämde mig för att skapa min egen velourtunika.


Jag utgick från ett mönster på en kortärmad tunika som jag har tyckt mycket om. Jag förlängde den lite i både armar och fåll och ärmarna avslutades med ett smalt gummiband för att få dem ihoprynkade. Ärmen klippte jag till med modell av den me&i tunika jag redan hade. På fickorna applicerade jag hjärtan i samma tyg som själva tunikan för att ge den något extra. Färgen känns bra så här på hösten och passar mig rätt bra. Tyget är beställt från Myllymuksut. Fast jag ibland tycker att det blir så dyrt att sy åt mig själv för att jag behöver så stora mängder tyg blev det här ändå bra mycket billigare än att beställa en äkta me&i tunika. Behöver jag ens säga att den är superskön.

Mönster: Ottobre 5/2009 (med längre ärmar och fåll)

Trikåtights

Jag har en lagertömning på gång. Jag försöker använda upp lite tyger som varit i skåpet ett tag. Jag har sparat på ganska mycket små bitar, som egentligen inte räcker så långt. Men vissa större bitar räcker lite längre, så i går tillverkade jag dessa tights åt Malte.

Det blev lite knappt med tygåtgången, så därför är de ganska låga i midjan. Dessutom fick de en svart mudd i bensluten och då fick jag tyget att räcka. De skulle säkert vara supersköna att ha på nå jumppa. Han kommer antagligen mest att få använda dem som långkalsonger i vinter då de är ganska tunna, men säkert sköna.

Tyget har legat så länge i mitt skåp att jag inte riktigt minns varifrån jag skaffat det. Men jag tror att det är köpt på Kangashalli Sutinen i Härmä för ett antal år sedan. Mudden är i alla fall från ikasyr.

Mönster: Ottobre 6/2009 (egentligen pyjamasbyxor)
Storlek: 98

söndag 25 september 2011

Fåglar i rött

Det börjar märkas att det är tredje graviditeten för min del då många av mina mammakläder börjar bli lite nötta och slitna. Då är det roligt att få sy något nytt åt sig. Det finns nu som då mönster på något enstaka mammaplagg i någon Ottobre, men det finns speciellt ett nummer som innehåller flera fina modeller som jag gärna använder.

Den här modellen hade jag aldrig sytt tidigare, men den visade sig vara väldigt bekväm. De små rynkningarna vid oksömmen ger utrymme för magen och är dessutom väldigt snyggt. Egentligen borde jag väl sy långärmat åt mig nu då det blir höst, men kortärmat är bra att ha under någon kofta.

Tyget är inhemska Nansos trikåtyg beställt från Myllymuksut. Den fanns också i svart med vita fåglar och jag är riktigt sugen på att beställa det också. Ganska lättarbetat tyckte jag att det var ända tills jag skulle sy fast halshålsremsan. Att sy en halshålsremsa i jersey är nog krångligt, även om jag gjort det förut. Tygets kanter bara rullade ihop sig och jag tänkte aldrig få det att bli snyggt.

Mönster: Ottobre 2/2008

lördag 24 september 2011

Traktortröja

Nu har jag också sytt i frotté. Det är kanske ännu mera dammigt att jobba med än velour, men ändå roligt att arbeta med. Det blir en del varmare kläder nu då höstrusket börjar vara en ständig gäst utomhus.

Blixtlåströjan klippte jag till redan i maj nångång, men sedan föll den i glömska då jag inte hade rätt gula nyans på mudden. Förra veckan satte jag mörk tråd på overlocksmaskinen och hade fått skaffat den rätta gula mudden så då sydde jag ihop den.

Tyget är alltså en frotté från Metsola, köpt hos Ahkera Liisa i Laihela. Mudden är från myllymuksut.

Frotté är varm och behaglig och pojken tycker om sin traktortröja och tycker att den är skön. Själv tycker jag bättre om velour. Den känns mysigare och mjukare. Efter elefanttröjan blev det nog en ny favorit och mera velourtyg finns här hemma. Det kommer att bli både barnbyxor och vuxenkläder av det ännu ska ni få se.

Mönster: Ottobre 1/2006
Storlek: 116

fredag 16 september 2011

Imse vimse spindel...

Jag brukar alltid ha en hög med färdigt tillklippta plagg på lager. Då kan jag sy någonting genast om barnen somnar lite senare än vanligt och jag behöver inte börja med att klippa till. En trikåtröja får jag klar på ca 45 minuter om den är tillklippt färdigt. I går sydde jag den här.

Jag överraskade mig själv med att beställa ett tyg med spindlar på. En av orsakerna till att jag gärna syr själv är att jag inte vill köpa dödskallar, eller svarta spindelmannen kläder. Jag vill ha glada färger i pojkarnas kläder. Ofta tycker jag att pojkkläder i affärerna slutar vara gulliga då jag inte längre kan köpa dem på babyavdelningen. Då ska det plötsligt vara så tufft. Visst finns det undantag, men i alla fall.

Detta tyg kommer från liandlo, men är beställt från ikasyr och föreställer barnsången "Imse vimse spindel". Många av liandlos tyger har motiv föreställande barnsånger, ramsor eller sagor. Jag bara väntar på att få hem mitt "Guldlock"-tyg. Jag är ingen vän av spindlar, men dessa olikfärgade spindlar ser söta och harmlösa ut.

Jag använder ofta muddar i ärmsluten för att det är så enkelt att dra upp ärmarna då händerna ska tvättas eller maten ska ätas. Mudden är Myllymuksut, förstås.

Mönster: Ottobre 1/2010
Storlek: 98

Mysbyxor

Varje höst är det samma sak, jag inser behovet av byxor när hösten kommer. Endera har de växt ur dem eller så är det hål på knäna. Jag skrev i samband med elefanttröjan att jag ville pröva ett byxmönster ur samma tidning.

Det gjorde jag, men någonting gjorde jag fel. Den speciella grejen med byxorna var de mysiga fickorna med muddkantning, men som jag sydde dem fick de jätte liten öppning. Dessa var åt Malte, men jag har klippt till ett par byxor åt Melvin också. Då ska jag sy dem på ett annat sätt tror jag och skippa mudden runt ficköppningarna. Melvin vill nämligen gärna gömma saker i sina fickor och syr jag dem på samma sätt ryms knappt hans hand dit. Man lär sig av sina misstag.

Tyget är en velour, materialet jag nyss förälskat mig i. Det är resterna från elefanttröjan och mudden är från Myllymuksut. Mera velour är inhandlat eller på kommande så mera velour lär det bli. Det enda besvärliga är att det är lite dammigt att klippa och sy i. Men ack så skönt material att bära när plagget är färdigt.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 98

onsdag 14 september 2011

När tyget inte räcker...

... måste man tänka om.

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att sy påslakan åt vår gudson. Han har ett litet täcke, som hans mamma använde när hon var liten. Det är troligen hemsytt för det har lite speciella mått, 62 x 73 cm, och passande påslakan finns inte i butikerna. Ett påslakan är så enkelt att sy att jag dök in i mina tyghyllor och hittade ett vitt tyg med bilar på och ett grönt tyg med flodhästar på, båda från ikea. Jag klippte till biltyget och sydde ihop det, men när jag skulle sätta saxen i flodhästtyget kändes den ljusgröna färgen helt fel. Den kändes inte som Matheo. Matheo skulle ha rött.

Då kom jag ihåg att en av syjunttisarna hade med samma tyg i rött på tygbytarkvällen i våras. Då var jag inte intresserad av det, men nu ville jag ha det. Hon hade det kvar och jag trodde att det skulle räcka. Jag hade helt enkelt tänkt sy ihop två likadana bitar så att det skulle se likadant ut på både fram och bakstycke, men det var ca 12 cm för kort. Jag klippte i alla fall till bakstycket som en helhet och tänkte att jag skarvar lite med en röd kant i övre kanten på framstycket. Tur att jag hade lite rött lankanstyg i mina hyllor. Jag klippte till en röd kant och applicerade två flodhästar på mitten och sydde fast remsan i flodhästtyget. Och den där röda kanten gav lakanet det där lilla extra. Det höjde myshetsfaktorn lite.

Så det blev inte som jag tänkt mig, men den här gången blev det till och med lite bättre än vad jag hade tänkt bara för att tyget inte räckte till. Det gröna tyget har jag ju ännu kvar och jag tror att det får bli ett likadant påslakan med mått som passar täcket som vår baby ska få.

Tyget har alltså kommit från ikea nån gång till någon okänd människas rum som gardin. Efter det har det hamnat på loppis där Malin hittat det och sedan hamnade det hos mig. Via min tvättmaskin och symaskin till Matheos säng. Sköna drömmar Matheo!

onsdag 7 september 2011

Elefanttröja

Ibland kommer ett projekt på mig och då bara måste jag lämna allt vad halvfärdigt heter och sy det där roliga, nya projektet istället. Då senaste barnnumret av Ottobre damp ner i min postlåda fanns där två modeller jag bara måste sy. Ett par byxor och en tröja. Med hösten framför har jag orsak att sy varmare kläder åt barnen. Byxorna är ännu inte färdiga, men tröjan kunde jag inte låta bli att sy då den är ju bara så mysig. Med raglanärmar och allt:
Jag är ingen expert på applikationer, men det var inte alls så svårt. Jag gjorde ett varmare materialval än den vanliga trikån jag annars mest syr i. Jag valde en velour i två olika färger som jag köpte på Eurokangas. Jag har inte sytt så mycket i velour och två saker kan jag konstatera. Det är dammigt och besvärligt att klippa i då klippkanten rullar ihop sig, men det är så otroligt skönt att ha på. Jag kommer att använda det igen och känner på mig att jag kommer att förälska mig i det materialet under hösten.

Modellen i tidningen var också sydd i velour, men där använde de randig velour till elefanten. Men jag ville ha en elefant som såg ut som en elefant och valde därför enfärgad grå. Vänster ärm bildar snabeln och egentligen skulle den vara snabelformad i ärmslutet och den skulle gå långt upp på handryggen. Det skippade jag för det skulle bara bli besvärligt att hela tiden behöva gå och dra upp ärmen.

Jag blev genast på bättre humör i går kväll då jag insåg att jag kommer att få den färdig. Och den här dagen har varit mycket bättre än i går. Både för mig och för pojkarna.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 98


tisdag 6 september 2011

Symaskinskraft

Vissa dagar blir bara så "sekaisin". I dag har varit en sån dag. Det började så bra, men vartefter dagen framskred blev storebror bara slöare och slöare. Jag mätte feber på honom och fick en förklaring till varför han varit slö. Nåja, lite höstflunssa kan jag väl hantera. Men då det finns en lillebror också, som jag snyter hela tiden och som är smått gnällig blir man lite trött som mamma. Då båda ska upp i famnen just då jag ska koka mat och sedan inte vill äta. Dagar då barnen är krassliga, jag själv blir trött och på dåligt humör tänker jag alltid på kvällen då lugnet lagt sig i huset. Det är de dagarna dragningskraften till symaskinen är extra stark. Tanken på systunden på kvällen gör att jag orkar genom de där lite tyngre dagarna.

De dagarna ser jag extra mycket framemot den där stunden då båda pojkarna sover och diskbänken ser någorlunda tom ut. Då får jag, till ljudet av symaskinens surrande, samla kraft och energi för kommande dagar. I dag känner jag ännu av energin och inspirationen efter helgens sylan, men ändå ser jag framemot systunden extra mycket just i kväll.

Ännu ska det ätas här, diskas, kramas och vårdas sjuka barn och det gör jag så gärna. För sen är det systund uppe på vinden.

söndag 4 september 2011

Långsamt projekt

Ibland tar det länge att få något färdigt. Den här tunikan klippte jag till i slutet av april. Men sedan lämnade den att ligga i korgen och varje gång jag tog i den satte jag bort den tillbaka, för att jag inte orkade börja på med den. Vet inte varför faktiskt, jag gillar ju prickigt.

I helgen tänkte jag sy den färdig och i kväll blev den det. Den är bekväm och skön. Jag sydde en klänning i vintras enligt samma mönster, men nu kortade jag av den lite till en tunika. Jag lämnade också bort bältet i midjan tillsvidare. Kanske sätter jag dit det efter babyns ankomst. Men i nuläget visste jag inte om jag skulle placera bältet ovanför eller under magen och det kändes bara märkligt att ha det. Något blixtlås i ryggen satte jag inte heller då den ändå går bra att trä över huvudet. Mönstret är ingen "mammamodell", men en tunika med vidd passar både med mage och utan.

Tyget är en gammal gardin jag hittade på Röda korsets loppis i våras.

Det är riktigt roligt att sy något åt sig själv också. Och nu då jag snart har tömt "tillklippt, men inte ihopsytt korgen" får jag ju börja klippa till nya saker. Det blir säkert en del åt mig själv också. Lite lappteknik tänkte jag att jag skulle ägna mig åt också under hösten.

Mönster: Ottobre 5/2008

Jurassic Park

Jag hann också med något annat än Herr Triceratops under mina 20 timmar på sylan. En del lämnade halvfärdigt, men det får jag laga färdigt vartefter. Jag fortsatte på dino-temat då Melvin också fick denna dinosaurietröja.
Jag valde en raglantröja, men använde ett nytt mönster. Den verkade smalare än det jag brukar använda och det passar ju min pojke bra. Den sitter faktiskt bra på.

Jag valde igen en gång att spara på det lite dyrare "Jurassic"-tyget och gjorde därför armarna i enfärgad, billigare trikå. Det orange tyget passade bra ihop med en orange dinosaurie i tyget och färgen kändes varm och höstlig. En tredje färg fick jag in med att sätta en brun mudd i halshålet. Samma bruna som trädens stammar.

Jurassic-tyget är Znok design. Det figurerar en massa dinosaurier bland träden, Tyrannosaurus Rexar, Triceratopsar, Stegosaurusar, Diplodocusar om varandra. Men alla ser snälla och söta ut, utom Tyrannosaurus då kanske. Jag visste att det fanns ett sånt tyg, men det hann ta slut i flera webshoppar innan jag kom över det på Sampsukka. Det är knappast bara jag som har en 4,5 åring som intresserar sig för dessa kreaturer. Det verkar vara ett vanligt fenomen.

Det orange tyget är köpt vid Kangashalli Sutinen i Härmä. Och mudden är myllymuksut.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 110

lördag 3 september 2011

Herr Triceratops

Jag har nöjet att presentera min sons nya vän, Herr Triceratops...


Pötsligt, utan förvarning, blev Melvin intresserad av dinosaurier. Intresset kom med en bok på posten för någon månad sedan. En dinosauriebok jag glömde att avbeställa från barnens bokklubb. Han blev speciellt fascinerad av en dino med tre horn, en Triceratops. Intresset har hållit i sig och för någon vecka sedan kom han på att han ville ha ett dinomjukisdjur. Jag har en bok från 1970-talet som jag fått av min svärmor och i den fanns mönster på en Stegosaurus. Jag föreslog ivrigt att jag kunde sy den. Men pojken ville ha en Triceratops, förstås. Han tyckte att lillebror kunde få en Stegosaurus.

I samma bok hittade jag mönster på en noshörning och tänkte att jag kunde utgå från den. Kroppsformen var lite liknande, men jag behövde omarbeta det lite. Den måste få en mera "dinosaurielik" svans och det som förbryllade mig mest var hur jag skulle få skölden snygg och stadig. En noshörning har ju ingen sköld.

Så detta blev mitt sylan projekt. Skölden behövde jag lite tankehjälp med och jag hade ju inget mönster på den, så den klippte jag på högt. För att få den stadig satte jag ett tjockare lager mellanlägg mitt mellan delarna, ungefär lika tjockt som hobbyfilt. Jag sydde den sida som kom mot ansiktet på maskin, räta mot räta, men baksidan sydde jag sedan fast för hand.

Svansen klippte jag också bara till på högt enligt bästa förmåga och jag fick det att se rätt så bra ut. Istället för noshörningens två horn har han tre horn som jag sytt fast för hand. Till ögon använde jag knappar.

Tyget är ett tyg jag fått från Kenya. Jag tyckte att det passade så bra till en dinosaurie.

Det är roligt att sy något annat än kläder som omväxling och boken jag använt innehåller en hel del fina modeller, så jag tar säkert fram den igen. Kanske för att sy en Stegosaurus-kompis till Herr Triceratops.

Mönster: Boken "Mjuka djur"

Mitt livs första sy-lan

Jag minns när jag var yngre att pojken i granngården någon gång ordnade lan-party hemma hos sig. Jag förstod att det handlade om att koppla ihop datorerna och spela dataspel hela natten och jag tyckte att det var en dum idé.

Nu i helgen har jag varit med om mitt första sylan. Det vill säga att vi från syjuntan samlades i 24 timmar för att sy tillsammans med övernattning. Vi var nu inte vakna hela natten, men satt och sydde rätt sent i alla fall. Vi pratade, skrattade och hade husmorsvila, bara mammor. Det var så roligt och annorlunda och inte alls någon dum idé. Jag var inte själv där alla 24 timmarna, men närapå i alla fall. Och det gav en så enorm energi-kick att det känns som att jag orkar flera veckor. Jag blev inte alls trött på att sy utan skulle helst ha fortsatt hemma genast, för jag blev ju inte färdig med allt.

Vasabladet besökte oss också på fredag kväll, jag undrar om någon tidning besökte pojkarna i granngården?