Vissa dagar blir bara så "sekaisin". I dag har varit en sån dag. Det började så bra, men vartefter dagen framskred blev storebror bara slöare och slöare. Jag mätte feber på honom och fick en förklaring till varför han varit slö. Nåja, lite höstflunssa kan jag väl hantera. Men då det finns en lillebror också, som jag snyter hela tiden och som är smått gnällig blir man lite trött som mamma. Då båda ska upp i famnen just då jag ska koka mat och sedan inte vill äta. Dagar då barnen är krassliga, jag själv blir trött och på dåligt humör tänker jag alltid på kvällen då lugnet lagt sig i huset. Det är de dagarna dragningskraften till symaskinen är extra stark. Tanken på systunden på kvällen gör att jag orkar genom de där lite tyngre dagarna.
De dagarna ser jag extra mycket framemot den där stunden då båda pojkarna sover och diskbänken ser någorlunda tom ut. Då får jag, till ljudet av symaskinens surrande, samla kraft och energi för kommande dagar. I dag känner jag ännu av energin och inspirationen efter helgens sylan, men ändå ser jag framemot systunden extra mycket just i kväll.
Ännu ska det ätas här, diskas, kramas och vårdas sjuka barn och det gör jag så gärna. För sen är det systund uppe på vinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar