När tyget inte räcker...

... måste man tänka om.

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att sy påslakan åt vår gudson. Han har ett litet täcke, som hans mamma använde när hon var liten. Det är troligen hemsytt för det har lite speciella mått, 62 x 73 cm, och passande påslakan finns inte i butikerna. Ett påslakan är så enkelt att sy att jag dök in i mina tyghyllor och hittade ett vitt tyg med bilar på och ett grönt tyg med flodhästar på, båda från ikea. Jag klippte till biltyget och sydde ihop det, men när jag skulle sätta saxen i flodhästtyget kändes den ljusgröna färgen helt fel. Den kändes inte som Matheo. Matheo skulle ha rött.

Då kom jag ihåg att en av syjunttisarna hade med samma tyg i rött på tygbytarkvällen i våras. Då var jag inte intresserad av det, men nu ville jag ha det. Hon hade det kvar och jag trodde att det skulle räcka. Jag hade helt enkelt tänkt sy ihop två likadana bitar så att det skulle se likadant ut på både fram och bakstycke, men det var ca 12 cm för kort. Jag klippte i alla fall till bakstycket som en helhet och tänkte att jag skarvar lite med en röd kant i övre kanten på framstycket. Tur att jag hade lite rött lankanstyg i mina hyllor. Jag klippte till en röd kant och applicerade två flodhästar på mitten och sydde fast remsan i flodhästtyget. Och den där röda kanten gav lakanet det där lilla extra. Det höjde myshetsfaktorn lite.

Så det blev inte som jag tänkt mig, men den här gången blev det till och med lite bättre än vad jag hade tänkt bara för att tyget inte räckte till. Det gröna tyget har jag ju ännu kvar och jag tror att det får bli ett likadant påslakan med mått som passar täcket som vår baby ska få.

Tyget har alltså kommit från ikea nån gång till någon okänd människas rum som gardin. Efter det har det hamnat på loppis där Malin hittat det och sedan hamnade det hos mig. Via min tvättmaskin och symaskin till Matheos säng. Sköna drömmar Matheo!