onsdag 28 november 2012

Blått

Antalet inlägg den här månaden kunde tyda på att jag inte fått något gjort, men så är inte fallet. Tystnaden på denna blogg beror på den här tidens hemlighetsmakeri, som alltid den här tiden på året. Symaskinen har inte varit det minsta tyst utan varit i nästan daglig användning. Och vid sidan av hemligheterna har jag sytt lite åt vår minsting. Jag har fått gräva fram nästa storlek åt honom då speciellt byxorna började vara alltför korta. Då insåg jag till min stora glädje att de två äldre inte lämnat så många par byxor att ärva. Vi har tagit steget in i krypåldern och jag antar att Malte slet ut rätt många byxor. Visst fanns det några par, men jag vill ju så gärna sy själv åt Milo, så i helgen fick han två par nya byxor.

 Jag sydde i velour som jag ju på nåt sätt fastnat för när det kommer till mjuka sköna barnbyxor. Den här härliga molnvelouren är beställd från Lieblinsstücke för länge sen. Jag har använt den till något annat förut och nu klippte jag upp den sista biten. Nu finns det bara små stuvbitar kvar

Ottobre 1/2012 innehöll en hel del bra basmönster för babyplagg och alla modeller har något namn. Den här byxan kallas "Little rabbit". En helt enkel basbyxa utan finesser och detaljer.

Mönstret på de andra byxorna är hämtade ur samma tidning, men heter "Little Houses". Jag har sytt det mönstret förut och tyckte mycket om modellen. Den har bra passform och ger så bra utrymme för en blöjbak tack vare kilen på baken. Milo verkar vara rätt normalbyggd och kan bra ha lite snävare byxor. Den här velouren är beställd från Buttinette och är bra mycket tunnare än den vanliga jag brukar köpa från de finska webshopparna. Den har ju då istället en helt annan elastisitet och passar därför utmärkt till snävare byxor. Istället för att sätta resår i bensluten valde jag att sätta jofotex trikå med elefanter. Byxan blev lite extra rolig på det sättet.

Men varför jag tyckte om velour? Mörkblå velour på en baby som kryper, hur tänkte jag riktigt där? En rundtur på vårt golv och byxorna är inte så rena längre.

Mönster: Ottobre 1/2012
Storlek: 80

fredag 16 november 2012

The retrolook och vännen Heidi

Efter mycket möda och rätt stort besvär har jag lyckats sy ihop min så kallade "Stitch details" klänning. Den heter så i mönstret där den var uppsydd i grått linnetyg. Jag valde en retrolook på min klänning:

Min vän Heidi från syjuntan har en likadan klänning på gång och jag fick konsultera henne per telefon en gång då jag inte förstod mig på hur fickorna skulle sys. Både hon och jag hade sytt dem på onsdag kväll då ingendera av oss var på syjuntan. Hon hade fått sin färdig medan jag då drunknade i konsten hur fickorna skulle sys och inte hann/orkade sy i ärmarna. På torsdag hade Heidi skrivit på facebook att hon hade sin färdig, men att ärmarna var för smala. Eftersom det var ärmarna och fickorna jag hade kvar blev jag modfälld och tänkte för ett ögonblick ge upp hela projektet. Men i går gav jag den ändå en chans och tänk vad min garderob hade missat om jag inte hade sytt ihop den för den är ju alldeles underbar!


Eftersom Heidi hade meddelat problemet med de smala ärmarna var jag medveten om att de kanske var för smala och sydde med minsta möjliga sömsmån. Det kan ha räddat det eller så var det materialvalet som gjorde att Heidis ärmar kändes för spända för jag tycker att jag kan röra mig obehindrat utan att det spänner nånstans. Men det kan sägas att de kunde vara lite vidare.

Jag ringde Heidi för att förstå hur fickorna skulle sys ihop och eftersom hon först hade gjort samma fel som jag gjort visste hon mitt problem. Men då det i beskrivingen står "kasta samman fickpåsarna hela vägen runt" så förstår jag det som att jag ska sy ihop dem, men det skulle jag alltså inte. Jag skulle bara kasta sömsmånerna, själva fickpåsarna skulle sys ihop i ett senare skede. Nåja, de kom ju på plats till sist.

Så slutligen är jag rätt nöjd med den, men det är längesedan sprättkniven varit så flitigt i användning som den här veckan och nu ser jag så mycket framemot att sy barnkläder i trikå igen. Det kräver inte alls samma typ av tankeverksamhet som att sy i stumt tyg åt sig själv. Det är inte lika tidskrävande heller.

By the way så är det också Heidis förtjänst att jag fick tag i det här tyget. Det var hon som hittade det åt mig då vi i somras var till Purmo på loppisrace tillsammans med två andra från syjuntan. Jag hade gått förbi det, men Heidi tyckte att det var "min typ av tyg" så jag gick tillbaka och köpte två gardinslängder varav det ena blev använt till den här klänningen.

Heidi är en av de fantastiska människor jag nog aldrig hade träffat om det inte var för vårt gemensamma syintresse. Hon är hemma från södra Finland och jag är hemma från en liten by i Österbotten. Sedan har vi hamnat i samma stad på syjunta och plötsligt har hon blivit en viktig och uppskattad vän i min tillvaro. Mitt andra barn och hennes första är födda med tre dagars mellanrum och leker bra tillsammans. Jag åkte hem när hon kom in till BB. Vi har kanske lite samma smak och fastnar ofta för samma modeller och mönster. Hon är godhjärtad och trevlig och är så lätt att umgås med, en vän jag skulle sakna om hon av en eller annan orsak skulle försvinna ur mitt liv. Men ibland känner jag mig lite avundsjuk på henne för hon har något som inte jag har: hennes maskinpark är fullständig då hon nyligen skaffat sig en coverlock.

Hon har också en blogg: http://svipustina.blogspot.fi

Mönster: "Stitch details" Ottobre 5/2012
Storlek: 44, lite insydd i sidsömmarna under bysten.

måndag 12 november 2012

Ett papperspyssel tips

Dagens inlägg har inget att göra med sömnad och min blogg är i första hand tänkt att vara en dokumentation av mina syalster och det är fortfarande min allra största hobby. Men jag tycker också om att tillverka kort och annars hålla på med lite pysslande och i dag tänkte jag då ge er ett sånt tips inför adventstiden.

För några år sedan började jag ge en adventsgåva åt mina egna föräldrar och min man Jonathans föräldrar, alltså barnens mor- och farföräldrar och den gåvan har blivit så uppskattad och omtyckt att den återkommer varje år. De vet alltid vad gåvan är även om innehållet aldrig är det samma. Nu vill jag ge tipset vidare:

Gåvan till mina föräldrar ser i år ut så här:


Det är deras kylskåp ni ser i bild. Vi väljer varje år ut 24 bilder av barnen från det gågna året och framkallar dem i små kvadrater 6x6 cm. (Jonathan beställer dem på större fotoark, 6 bilder på varje ark som jag sedan klipper till kvadrater).
Jag limmar sedan upp varje bild på större kvadrater jag klipper ut i kartong 7x7 cm. Så då har jag till sist 24 kvadrater med ett foto på varje.

På andra sidan av kartongen, alltså den gröna sidan, sätter jag en klisterbild och numrerar bilderna från 1-24. Jag försöker ordna fotona i kronologisk ordning även om det inte alltid blir så. 1 december är alltid tillägnad Melvin eftersom han har födelsedag då. 6 december försöker jag hitta antingen en blå-vit bild eller någon bild som annars är festlig på grund av Finlands självständighetsdag. Julafton brukar innehålla en bild från förra julen.

Sedan sätter jag upp bilderna med magneter på kylskåpet och så får de en adventskalender där de får vända fram en ny bild varje dag från 1 december fram till julafton.

Orsaken till att jag redan satt upp den hos mina föräldrar är att vi inte åker dit mera innan första december så jag brukar sätta upp den på farsdag. Och jag tänkte att om jag sätter upp det på bloggen redan nu hinner någon ännu fixa en kalender innan 1 decmber om någon nappar på idén. För kalendern har varit väldigt omtyckt.

söndag 4 november 2012

Att ha syskon

Jag har sytt en hel del, men det mesta är beställda julklappar och kan därför inte ännu dokumenteras. Men jag har också sytt åt egna barn.

Maltes tröja fick jag färdig i mitten på veckan. Jag har länge, länge tänkt sy den eftersom tyget blev beställt redan i somras, men det har av en eller annan orsak inte blivit gjort. En orsak är att han inte egentligen har haft något skriande behov av tröjor då han är andra barnet och har en hel del tröjor efter Melvin. Men tillika vill jag också att han ska få något nytt och inte bara ärva. Jag är själv yngst i en syskonskara på 3 systrar och jag minns hur roligt det var att få något som jag inte hade sett på de äldre syskonen, nånting som var bara mitt, gjort eller köpt för just mig.

Malte passar så väldigt bra i blått och Melvin har haft väldigt lite blåa kläder. Jag har aldrig känt att blå är Melvins färg medan jag upplever att det är väldigt mycket Maltes färg. Jag kantade halshål och ärmslut med en klar blå resår. Tyget är tillverkat av Lillestoff och är fullt med vikingar.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 110


Det är roligt att se hur den där broderskärleken varierar från dag till dag. Vissa dagar leker de så bra tillsammans och vissa dagar tycker jag att de bara bråkar.Men för det mesta tycker de så mycket om varann.

Melvin är ju äldst så han får nästan allting nytt. Melvins tröja har jag längtat efter att få sy. Det är ju bara så att det finns vissa tyg som helt enkelt är mitt i prick vad det gäller min smak. Tyg jag bara älskar, men som många andra kanske inte alls fastnar för. LiandLos "Ekorrn satt i granen" hör numera till ett av mina favoriter genom tiderna. Jag älskar färgerna i det här tyget.

Tyget beställde jag redan i början på oktober, genast när det dök upp i en finsk webshop och det sålde slut nästan genast. Jag ville pröva ett nytt mönster den här gången, så jag sköt upp tillverkningen för att jag inte visste hur mönstret skulle sitta på pojken. Men i går kväll kom inspirationen över mig så jag svängde ihop den. Och ja, den är helt ljuvlig. Tyvärr var mönstret nog i kortare laget för tröjan kunde ha varit lite längre för att förlänga användningstiden. Men å andra sidan har jag mera av det här tyget så jag kan sy en i nästa storlek sedan. Man vet ju aldrig hur ett mönster sitter på kroppen innan man har sytt det första gången och i det här fallet så måste jag nog förlänga fållen lite så jag har skrivit + 5 cm i fållen på mönstret. Annars sitter den helt bra på och i ärmsluten är den inte för kort. En "slim fit" modell som passar på vår smale son så jag kommer helt säkert att använda det igen.

Mönster: Ottobre 6/2010
Storlek: 122

lördag 3 november 2012

102 inlägg i år

Jag nämnde ju i något skede att jag tänkte ha en liten utlottning när jag passerat 100 inlägg det här året och det här blir inlägg 102 för i år.

Och utlottning ska det bli. Du kan delta i utlottningen genom att lämna en kommentar på detta inlägg eller skicka ett mail med ditt namn till mailadressen frufingerborg@gmail.com

Utlottningen håller på till den 11.11 kl.18. Vinnaren dras samma kväll och vinsten skickas per post lagom till lillajul.

torsdag 1 november 2012

Lycka

Så har vi november. Årets kanske mörkaste månad är här. Förut tyckte jag att november var så dyster och mörk, jag var lite höstdeppad. Men det ändrade lite 2006 då jag väntade mitt första barn just till november, månaden blev då fylld med en positiv förväntan och längtan efter att få sitt barn. Han väntade sedan till den 1 december innan han kom ut, men november har ändå blivit en ljusare månad för min del.

I dag har jag ändå känt mig lite nere. Den redan nämnde förstfödde fyller snart 6 år och eftersom han hoppade över det där med 3-års trots tar han både 3-, och 6 års trotset på samma gång och ibland är han lite svår att resonera med. Men det blev bättre och bättre och vi var bästisar då han gick i säng och jag satte mig vid symaskinen med frid i hjärtat.

Jag känner ett enormt lyckorus när jag får sätta mig där på min lite knarrande stol. Jag känner lyckan falla över mig som nån form av tunt glitter, egentligen är det väl sydamm som faller över mig, (det där eviga velourdammet) men det känns bra. Lyckan jag känner över att få skapa är svår att förklara. Att sätta saxen i ett vackert tyg och förvandla det till en fin tröja eller ett par byxor ger mig en enorm glädje och livslust. Min kompis uttryckte det så bra då hon framhöll att det är en underdrift att säga att jag är intresserad av att sy. Det är mera en passion än ett intresse. Blir symaskinen att stå oanvänd många dagar känner jag mig rastlös och irriterad.

Och vissa dagar är euforin total. I dag ringde det på dörren 17-tiden och där ute stod en budbärare med ett liandlopaket i sin famn. Jag kände lyckoruset ramla över mig så hastigt att jag nästan kunde ha gett den stackars trötta budbäraren en kram. Men det gjorde jag inte, jag bara önskade honom en god fortsättning på kvällen och sa tusen tack.

Efter det slet jag upp paketet och kände doften av 10 meter nya tyger... Jag tog en stunds time out och bara kände på alla fina nya tyg. Fantastiskt vilken glädje en stackars budbärare kommer med. Lycka känner jag, LYCKA!!!



Nu ska jag ännu bara påpeka att alla 10 metrarna inte är mina. Det ska bara stanna 2,5 meter tyg hemma hos mig. Det är frågan om en av många sambeställningar från syjuntan.