The retrolook och vännen Heidi

Efter mycket möda och rätt stort besvär har jag lyckats sy ihop min så kallade "Stitch details" klänning. Den heter så i mönstret där den var uppsydd i grått linnetyg. Jag valde en retrolook på min klänning:

Min vän Heidi från syjuntan har en likadan klänning på gång och jag fick konsultera henne per telefon en gång då jag inte förstod mig på hur fickorna skulle sys. Både hon och jag hade sytt dem på onsdag kväll då ingendera av oss var på syjuntan. Hon hade fått sin färdig medan jag då drunknade i konsten hur fickorna skulle sys och inte hann/orkade sy i ärmarna. På torsdag hade Heidi skrivit på facebook att hon hade sin färdig, men att ärmarna var för smala. Eftersom det var ärmarna och fickorna jag hade kvar blev jag modfälld och tänkte för ett ögonblick ge upp hela projektet. Men i går gav jag den ändå en chans och tänk vad min garderob hade missat om jag inte hade sytt ihop den för den är ju alldeles underbar!


Eftersom Heidi hade meddelat problemet med de smala ärmarna var jag medveten om att de kanske var för smala och sydde med minsta möjliga sömsmån. Det kan ha räddat det eller så var det materialvalet som gjorde att Heidis ärmar kändes för spända för jag tycker att jag kan röra mig obehindrat utan att det spänner nånstans. Men det kan sägas att de kunde vara lite vidare.

Jag ringde Heidi för att förstå hur fickorna skulle sys ihop och eftersom hon först hade gjort samma fel som jag gjort visste hon mitt problem. Men då det i beskrivingen står "kasta samman fickpåsarna hela vägen runt" så förstår jag det som att jag ska sy ihop dem, men det skulle jag alltså inte. Jag skulle bara kasta sömsmånerna, själva fickpåsarna skulle sys ihop i ett senare skede. Nåja, de kom ju på plats till sist.

Så slutligen är jag rätt nöjd med den, men det är längesedan sprättkniven varit så flitigt i användning som den här veckan och nu ser jag så mycket framemot att sy barnkläder i trikå igen. Det kräver inte alls samma typ av tankeverksamhet som att sy i stumt tyg åt sig själv. Det är inte lika tidskrävande heller.

By the way så är det också Heidis förtjänst att jag fick tag i det här tyget. Det var hon som hittade det åt mig då vi i somras var till Purmo på loppisrace tillsammans med två andra från syjuntan. Jag hade gått förbi det, men Heidi tyckte att det var "min typ av tyg" så jag gick tillbaka och köpte två gardinslängder varav det ena blev använt till den här klänningen.

Heidi är en av de fantastiska människor jag nog aldrig hade träffat om det inte var för vårt gemensamma syintresse. Hon är hemma från södra Finland och jag är hemma från en liten by i Österbotten. Sedan har vi hamnat i samma stad på syjunta och plötsligt har hon blivit en viktig och uppskattad vän i min tillvaro. Mitt andra barn och hennes första är födda med tre dagars mellanrum och leker bra tillsammans. Jag åkte hem när hon kom in till BB. Vi har kanske lite samma smak och fastnar ofta för samma modeller och mönster. Hon är godhjärtad och trevlig och är så lätt att umgås med, en vän jag skulle sakna om hon av en eller annan orsak skulle försvinna ur mitt liv. Men ibland känner jag mig lite avundsjuk på henne för hon har något som inte jag har: hennes maskinpark är fullständig då hon nyligen skaffat sig en coverlock.

Hon har också en blogg: http://svipustina.blogspot.fi

Mönster: "Stitch details" Ottobre 5/2012
Storlek: 44, lite insydd i sidsömmarna under bysten.