söndag 26 juli 2015

Tour de France 2015

I fjol skrev jag detta inlägg i juli. Då skrev jag att jag har en cykelintresserad man, för då visste jag nämligen inte att jag själv skulle komma att bli intresserad av att cykla. Vi köpte en ny cykel till mig i april och det resulterade i att löparskorna mest legat på hyllan, medan cykeln har rullat ca 700 km sedan den blev min.

Vi skulle ha semestrat i Dolomiterna i sommar. Vi skulle ha hyrt cyklar och cyklat i bergen, men jag blev så pass sjuk dagarna innan resan att vi inte kunde åka. Jag deppade flera dagar över att inte ha möjlighet att resa på en efterlängtad cykelresa.

Men vi fick ju i lugn och ro stanna hemma och koncentrera oss på årets upplaga av Tour de France som alltid genomförs tre veckor i juli. Historien kring de fyra ledartröjorna får ni gå tillbaka till fjolårets länkade inlägg för att läsa. I fjol sydde jag den prickiga "bergaklänningen" och i år fick jag för mig att sy en grön klänning, en så kallad "poängklänning". Så i dag satt jag i soffan i min gröna "poängklänning" och såg cykeleliten nå Paris och cykla in på Champs Elysees och efter 21 etapper komma i mål och avsluta årets Tour de France. Det var riktigt mysigt att sitta inne och se på finaletappen då det regnade och blåste där ute. Det regnade förresten på cyklisterna i Paris också.


Klänningen har jag sytt i trikå och har experimenterat fram en egen modell från tre olika mönster.

I årets Tour var det cyklisten Peter Sagan som i dag fick ta emot den gröna tröjan. Han är nog den bästa allround cyklisten bland spurtspecialisterna. "En saganlikt bra cyklist" för att låna kommentatorn Roberto Vacchis ord.

Totalsegraren Chris Froome fick gå upp på podiet och ta emot två tröjor, då han vann både bergspristävlingen och totalsegern. (Prickig och gul).

Han som kom på andra plats i totalen, Nairo Quintana, vann ungdomstävlingen och fick med sig den vita tröjan.

Nu får vi vänta på september då den sista av de tre stora tävlingarna drar i gång då det är dags för Spanien runt, Vuelta a Espana. Där figurerar också en grön och en vit tröja.

onsdag 22 juli 2015

Det tog mig ett halvår

Jag har haft en enormt stressig vår och jag har varit väldigt trött. Jag tror att de kvällar jag kommit mig iväg till träffarna med min fina syjunta går att räkna på en hand. De träffarna var nästan livsviktiga för mig tidigare. Det har inte funnits lust, tid eller framför allt ork att ta mig dit.

Men på kvällarna har jag ändå varvat ner med att sticka lite. I min årskrönika 2014 skrev jag följande: "Det är faktiskt bra mycket lättare och mera avkopplande att sitta och sticka på kvällen istället för att sy. Men hittills håller jag nog mig till de små projekten som sockor och vantar. Fast vem vet om jag plötsligt får för mig att sticka en tröja eller kofta av något slag."

Jag fick ju för mig att sätta igång med en kofta och funderade nog om jag någonsin kommer att få den färdig, men det fick jag ju. Det tog mig ett halvår, men nu har jag stickat en kofta till mig själv och jag är barnsligt lycklig över att jag lyckades med det.





För första gången har jag stickat "hål". Spetsmönstret som bildar en bård runt hela koftan var jag rädd att ta mig an, men det var inte svårt alls. Eller först var det lite krångligt, men när jag väl fick grepp om hur det ska stickas gick det bra.

Mönstret har jag hittat i en gammal 70-tals bok jag fått av min svärmor. Jag gillade den tidlösa modellen med det fina spetsmönstret och den sitter helt okej. Fram och bakstycke sitter bra, men ärmarna är lite vida.

Den är stickad i DROPS Nepal med stickor 5,5. 

Jag är så stolt och nöjd att jag fick den färdig så jag tror nog att jag ska sticka mera till mig själv. Behöver hitta ett passligt mönster bara. Ett mönster med lagom svårighetsgrad för just min stickkunskap.

Enligt min syjunta måste jag nu sluta kalla mig för en "ickestickare". För jag kan bara jag vill.

Biltokiga gossar

Vi backar tillbaka till slutet av maj. I slutet av maj har ett våra fadderbarn födelsedag och nu var det dags att fylla 4 år.

Jag tycker om att ge upplevelser i present och jag vill gärna spendera tid tillsammans med mina gudbarn för att lära känna dem. En upplevelse är i och för sig övergående och inte lika bestående som en materiell sak, men förhoppningsvis ger det fina och annorlunda minnen. Jag bestämde mig för att ge både en övergående och en bestående present med fokus på hemgjort. Så i vårt paket fanns det här:


Jag gjorde själv ett presentkort som berättigade den unge herrn till ett besök på stadens bilmuseum tillsammans med oss en dag i sommar. Jag sydde också en tröja med gamla bilar på.

I dag var dagen vi besökte bilmuseet tillsammans med vårt fadderbarn och två av våra egna barn. Och alla tre killarna hade likadana tröjor.


En av syjuntevännerna skulle sätta in en beställning från jonic i våras och de hade fina tyg med digitaltryck och jag visste att tyget med de gamla bilarna på svart botten skulle göra succe både hos mina egna och hos fadderbarnet så jag beställde en meter. Med en hel del pusslande och egentligen inte en enda tygbit till spillo fick jag metern att räcka till tre t-skjortor, en i stl 98, en i stl.104 och en i stl.122.

Jag valde helt olika färger på resåren för det fanns ens hel del färger i tyget att lyfta fram i resårvalet.

De biltokiga gossarna trivdes bland de gamla bilarna och cafébesöket efteråt blev en toppenavslutning på dagen. Och det är helt roligt att turista i sin egen stad också...

Mönster:
Stl. 98 & stl. 104, Ottobre 3/2010
Stl. 122, Ottobre 3/2008

(Bilden av mitt fadderbarn har jag fått tillåtelse att publicera av hans föräldrar)