När vår äldsta pojke Melvin var rätt så nyfödd berättade min syster att de har en tredje och sista adoptionsprocess på gång. Jag skulle få bli moster igen en gång och nu först ska det ske. Vilket betyder att de väntat på sitt barn i 5 år. Många långa år har passerat innan de får träffa sitt barn. Då kan vi prata om lång graviditet. Jag har hunnit föda fram två barn medan hon väntat på sitt. Som jag tänkt på henne och lidit med henne. Hela våren har hon varit en höggravid kvinna som nekas igångsättning. Hon har inte haft någon tung mage att bära, men nog ett tungt hjärta.
Just innan midsommar fick de barnbesked och om en knapp vecka lyfter hon med sin familj och vår mamma och pappa mot Bangkok, Thailand, och då de kommer hem är de en till, då har de med sig en dotter till familjen. Jag väntar på henne, längtar efter att få träffa henne, se vem hon är, se henne le, se henne växa till sig i det bästa hemmet en dotter kan få. Jag visste bara inte hur mycket jag väntat på henne innan det kom så här nära. Då de kommit hem med de två äldre pojkarna har min andra syster stått på flygplatsen med mamma och pappa och välkomnat dem. Jag har inte haft möjlighet att närvara då jag då varit bosatt i Åbo. Men den här gången ska jag minsann också stå där vid flygplatsen med pirr i hela kroppen och välkomna dem hem och träffa min systerdotter för första gången.
Då jag packade min bb-väska packade jag kläder för babyn bara att ha på sig då vi åker hem efter 2-3 dygn. Hon ska packa för 4 veckor och ha med kläder åt dottern som inte ens reser med dem dit, bara hem. Eftersom hon har pojkar från förut tänkte jag att hon behöver något flickigt så jag satte mig ner och sydde en liten tunika och caprileggings att ta med på resan. Hon ska nog få ett annat "Välkommen hem" paket sedan men något ska hon ha på sig i Thailand också. Då de fick barnbesked fick de också veta storleken på flickan, så jag hade något att utgå från.
Jag ville kombinera det med caprileggings och hade väldig beslutsångest vid valet av tyg till dem. Jag hade tänkt grön och vit randig, men något sånt tyg hade jag inte hemma. Sedan var jag lite inne på prickigt ett tag eftersom det, enligt vissa syjunttisar, passar med allt. Sedan var jag inne på gult ett tag, men hade inte lämpligt tyg till det heller. Det närmaste gula jag kom var Hilcos smalrandiga jersey i orange och gult så det fick det bli. För att visa att de hör ihop kantade jag tunikans halshål och ärmslut med samma tyg som leggingsen. Och det blev helt bra. Nu är det bara att hoppas att det passar på tösen som vi väntar på.
Mönster:
Tunikan är Ulla Welinders mönster som jag ritat av en syjunttis
Leggings: Meedom&Meedom (den från 2001)
Storlek: 74
härligt! :)
SvaraRaderaNina D