Man kan alltid ändra sig

Jag har tidigare inte förstått mig på mönstrade barnbyxor. Det har känts mera logiskt med enfärgade byxor. Rutiga och randiga har känts okej, men inte med mönster. Men när jag hittade ett fint fordonstyg i velour från en nätbutik där jag brukar handla det mesta av mina trikåtyger tänkte jag att man alltid kan ändra sig. Så nu har jag sytt ihop ett par fordonsbyxor åt lillkillen, som blev hur söta som helst fastän de var mönstrade. Han har en enfärgad, turkos tröja som kommer att passa perfekt till de nya byxorna.

Storebrors molntröja kördes också genom symaskinen i kväll, så nu har jag två plagg mindre i "tillklippt, men inte ihopsytt" högen. Till näst ska jag nog laga färdigt februarisystrarnas klänningar, för februari är ju snart slut och nästa månad finns det nya födelsedagsflickor att sy presenter åt.