Nu hade jag mycket tyg och medan jag sydde pojkarnas tröjor fick jag en rosa vision. Jag bara var tvungen att kombinera detta tyg med rosa mudd, jag bara måste. Och jag kom att tänka på en dotter till en nyfunnen vän. Jag ville sy en body för att jag älskar att sy dem och syr inga bodyn åt Milo längre då han blivit så stor.
Mamman till den här lilla flickan har blivit min vän i polarnatten, hon är min morgonväninna. Vi träffas en kort stund så gott som varje morgon när vi för våra barn till skolan för att vi delvis går samma väg och hon har blivit en människa jag kommit att tycka mycket om. Vissa människor känner man bara att man fungerar med och också känner att man vill bjuda in i sitt liv och också delge de saker man upplevt som inte varit så roliga. Det är en intressant känsla som infinner sig när man plötsligt bara märker att man pratat på i nästan en halvtimme om allt möjligt och inte ens tänkt på att man för ett par månader sedan inte ens kände den här kvinnan annat än till namnet och vems mamma hon var. En fin människa som jag en tidig morgon kan bjuda in på spontankaffe och tårtrester fastän hemmet inte är i toppskick. En människa som gjort mitt liv mycket rikare. Jag är glad och tacksam över att våra vägar korsats.
Tröjorna:
- Octopus t-shirt, Ottobre 3/2008 (men med lång ärm), storlek 92
- Bat T-shirt, Ottobre 3/2008 (med lång ärm), storlek 116
Bodyn: Eget mönster, storlek 80
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar