"En sån pyjamas som Alfons har"

Ibland är den där tidsperioden från tanke till handling väldigt lång. För snart 2 år sedan då vi ordnade tygloppis hittade jag ett tyg på en syjunttis bord. Ett stumt, ganska tunt bomullstyg jag genast såg en kragpyjamas i. Jag köpte tyget, men hittade på en massa andra saker att sy emellanåt. Jag besitter förmågan att skjuta fram sånt som kräver onödigt mycket tankearbete. Nu som då har jag haft fram det där tyget och tänkte att jag skulle börja rita av mönstret, men kommit på att jag ska sy något annat i stället.

När jag förra veckan läste "God natt, Alfons Åberg" för Malte började han leka att han var Alfons med allt vad det innebar vid läggdags. Han var törstig och kissnödig och så vidare och i samma veva pekade han på Alfons i boken och sa "Jag skulle vilja ha en sån pyjamas som Alfons har". I boken har Alfons en kragpyjamas med knäppning och krage och det var den kommentaren som satte fart på mig. Så medan han somnade ritade jag av mönstret och bestämde mig för att den här pyjamasen skulle bli ett av mina Sy-lan projekt.

Så i packningen i fredags hade jag bland en massa andra tillklippta saker också med Maltes pyjamas. Och under några av de 24 timmarna vi hade till vårt förfogande för vårt sy-lan sydde jag den.

Jag tänkte nog för mig själv många gånger att det kändes smått onödigt att sätta så mycket tid på en pyjamas. Men på samma gång har jag sytt så pass länge och så pass mycket nu att jag alltmera börjar tycka om att utmana mig själv lite och inte alltid sy det enklaste som jag vet att jag kan. Det här blev en riktigt rolig utmaning för mig. Jag suckade bara lite när jag hamnade att sprätta. Att sy den i så trevligt sällskap gjorde också sitt för att suckarna inte kändes så tunga.

På lördag efter frukosten gick jag in till den lilla knappbutiken i stan och hittade de sötaste små spindelknappar som passade så bra till pyjamasen. Malte blev så lycklig när jag kom hem med hans nya pyjamas. "Det är ju nästan en sån som Alfons har"!

Mönster: Ottobre 4/2003
Storlek: 116

Efter att jag klippt till Maltes pyjamas tyckte jag att det lämnat så mycket tyg att det skulle räcka till en pyjamas åt Milo också, men hur jag än vände och vred fick jag inte tyget att räcka till en likadan pyjamas som Maltes. Jag bestämde mig då för att sy byxorna av samma tyg och sy en trikåtröja med applikationer ur byxtyget att använda som pyjamaströja.

Det ljusgråa trikåtyget var ett tyg jag hittade bland mina enfärgade trikårester och jag vet inte alls varifrån det kommer från början. Jag applicerade en uggla och ett spindelnät på tröjan och så fick även Milo en ny pyjamas.

Mönster:
Byxor - Ottobre 4/2003, storlek 92
Tröja - Ottobre 6/2009, storlek 92



Sy-lan börjar vara ett tillfälle man börjar se framemot mera och mera för varje gång. Vi har kört konceptet så många gånger nu att det börjar gå på rutin. Vi "Checkar in" med våra maskiner och vår packning runt kl 17 en fredag kväll och 24 timmar senare "checkar vi ut" igen och då har många meter tyg förvandlats till fina plagg eller väskor eller annat vackert och kreativt. Vi äter middagen på pizzerian, som finns alldeles nära stället där vi huserar. Vi bokar in oss på morgonmål på något matställe inne i stan och lunchen brukar vi ordna med att några har bakat pajer och någon annan har gjort sallad. Annars kör vi knytkalas koncept då det gäller dricka, kaffe, godis, sötsaker och chips.

Jag har börjat förbereda mig bättre och bättre varenda gång. Jag klipper ut färdigt, planerar vilka resårer, trådar och andra tillbehör jag behöver ha med mig och packar i god tid. Alla tre symaksinerna brukar jag vilja ha med och jag har lika mycket packning för bara mig för ett dygn med syjuntevännerna som jag har när vi åker hela familjen någonstans flera dagar. Någon ställde en gång frågan om jag tycker att det är värt det. Och mitt svar var absolut! Det där konceptet vi har fungerar och det är verkligen något jag försöker kunna vara med på. Det gör så gott för mig att få åka bort, glömma allt vad hushåll, tvätt och matlagning heter. Att inte behöva vara tillgänglig för barnen hela tiden och få vara bara jag, inte vara mamma just då, utan vara den jag är. Jag är alla gånger lika glad att komma hem till barnen igen för det är med dem jag verkligen känner att jag vill vara. Men det gör så gott att komma bort lite ibland, bort från det där vanliga.

Jag hann ju sy så mycket mera än de här pyjamasarna och undan för undan vill jag nog dokumentera de sakerna här.