24 h effektivitet

I går kväll strax innan kl. 17.00 var jag taggad till tusen. Min man hade ännu inte kommit hem från jobbet och barnen hade farit iväg till sin farmor och faster och jag bara väntade och väntade på min väninna som skulle ta mig till stan och till sy-lan. Väskorna var packade med färdigklippta projekt, symaskiner, trådar och nålar, mönstertidningar, måttband och alla möjliga tillbehör samt en madrass och sovsäck. Nu väntade 24 timmars effektiv sytid med bästa gänget, utan barn, borta hemifrån. I dag, ca 24 timmar senare kom jag hem igen med mycket färdiga barnkläder.

Pyjamasbehovet har gjort sig påmint igen en gång. Melvin hade en pyjamas som inte hade hål på knäna eller var för liten. Så jag uppgraderade honom med två nya pyjamasar.

Eftersom Malte inte har just några pyjamasar alls att ärva efter storebror fick han också en ny.

Eftersom Melvins favoritfärg är lila tog jag ordentligt i och båda hans pyjamasar går i lila toner. På frågan vad han ska bli när han blir stor kan du få olika svar olika dagar allt beroende på vad som är aktuellt i hans värld just då. Ibland ska han bli polis, ibland byggplatsarbetare och i dag skulle han bli cirkusartist, så det varierar. Men om du frågar vad som är hans favoritfärg har han gett samma svar i ett års tid nu - lila.

Maltes favoritfärg är inte grön, men han fick en grön pyjamas nu i alla fall. En pyjamas med söta, snälla små dinosaurier på.

Mönster: Ottobre 6/2009
Storlek: 110 och 116/122

Här skymtar Melvins andra pyjamas i lila och rött. Det är dinosaurier också på den, men de ser inte lika snälla ut. Men så vill han ju inte heller ha för söta kläder längre.

Jag valde att våga lite med Melvins stjärntröja. I somras sydde jag den här tröjan åt Milo där jag satte en ärm av varje färg och jag tyckte om den. Så då jag hade beställt Liandlos stjärntyg med både röda, turkosa och vita stjärnor tänkte jag att jag skulle följa samma princip här. Ena ärmen är röd, den andra är turkos och så satte jag vit resår i halshålet. Ett helt lyckat koncept att variera en baströja med.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116/122


Milo fick en body i samma dinosaurietyg jag använde till Maltes pyjamas.

Mönster: Eget
Storlek: 80

Nu fick jag också sytt Melvins underställ i merinoull som jag beställde tyg till redan i oktober för att säkert hinna få den sydd innan det blev kallt. Första köldknäppen kom redan i december och tyget var fortfarande i lådan. Nu har jag den färdig ifall det kommer flera köldknäppar i vinter. Jag tog ordentligt i med längden här för att merinoull är rätt så dyrt tyg och då vill jag vara säker på att han kan använda den mera än en vinter. Merinoullen är beställd från Myllymuksut och känns så skön och varm att jag överväger att beställa tyg och sy ett par långkalsonger åt mig själv också.

Mönster:

Tröja - Ottobre 6/2010
Kalsonger - Ottobre 4/2004

Storlek: 122/128

Jag sydde också två saker till, men de ska ges bort så jag vill inte sätta dem hit innan mottagarna har fått dem.

Så man hinner ganska mycket då man får sy ostört i 24 timmar. Lite sov jag väl nog också, men betydligt mindre än jag annars gör. Jag brukar se mig som en människa som är beroende av tillräckligt med sömn, jag har alltid varit sån. Men på ett sy-lan är man på något konstigt sätt så hög på sydamm och godis att adrenalinet rusar fram i kroppen och man får inte avslutat för man ska bara göra en sak till och sen ska man bara laga det här färdigt också och alla andra sitter ju upp och syr och man vill inte lämna det trevliga sällskapet.

Min syjunta är en fantastisk samling människor som samlas kring ett gemensamt intresse och diskuterar också allt möjligt mellan himmel och jord. Många av de där människorna skulle jag aldrig haft att göras med om jag inte vågat mig på syjunta den där dagen i januari för snart 2 år sedan. Jag minns att jag tänkte att vad ska jag nu dit och göra. Alla känner varann från förut och de kommer att iaktta mig och döma ut mig på direkten. Jag stod där inför en samling människor och skulle presentera mig och jag iakttog dem säkert lika intensivt som de iakttog mig där jag stod i min prickiga tunika. Ögonen föll först på en stor gravidmage och kvinnan bakom magen, som jag då aldrig kunde tro att skulle bli en så fin och godhjärtad vän. En mörkhårig kvinna frågade mig om det är en "Bohemian tunika" jag har på mig och oj vad hon gett mig många goda råd under åren. En lång dam satt bredvid kvinnan med gravidmagen och det fanns en värme i hennes ögon som gjorde att jag kände en enorm tillit till henne, en tillit som växt.

En annan hade jag sett på församlingens mamma-barn grupp och en hängde jag en del med under Åbotiden. En var så pratglad och sprallig att jag blev alldeles glad i hela hjärtat och en fjärde satt och koncentrerade sig hårt på nå petroleum blå stickning.

Jag kunde räkna upp fina egenskaper hos dem alla, men jag tror att det är vi alla tillsammans med våra unika egenskaper som gör syjuntan till vad den är, världens bästa syjunta. Många har kommit och många har gått, men vi är kvar för att det blivit en livsstil, en plats vi inte vill lämna bort för då lämnar vi också bort en del av oss själva och mister den unika gemenskapen vi har bland garn och tyg och a cup of coffe: Cold and dusty Sy-lan coffe.

Tvärtom lika

JNY:s fordonsjersey är ett tyg jag liksom inte tröttnar på. Jag har haft det i många olika färger och i flera månader har jag haft dessa två färger i skåpet. Jag visste från början att jag ville sy just såna här sprundtröjor av det, men då var jag ännu lite osäker, för att inte säga rädd, att sy sprund så det blev inte uppklippt.

Det sista jag gjorde i fjol var att sy ihop dem innan jag satte mig i tv-soffan med min man för att äta chips och se en film fram till tolvslaget. De blev färdiga så när som på två orange tryckknäppen. Jag hade slut på orange tryckknäppen, men får av en syjunttis på inkommande helgs Sy-lan. Maltes tröja är nu bara ihopknäppt med en säkerhetsnål.

De sitter bra på och jag har gjort dem tvärtom. Melvins favoritfärg är lila och hans tröja kantade jag med orange resår och satte orange på baksidan av sprundet. Jag vet inte om Maltes favoritfärg är orange, men jag tyckte att det kunde passa honom. Hans tröja är då kantad med lila resår och har lila i sprundet. På det sättet blev tröjorna "tvärtom lika".

Mönster: "Buttoned-Up", Ottobre 1/2012
Storlek: 110 (rätt och slätt) och 116/122. (116 på bredden, 122 lång)

Kusiner och färgval

Gott nytt år!

Jag tror och hoppas att 2013 blir ett lika inspirerande år som 2012. Jag sydde mycket ifjol och jag har gått framåt och lärt mig mera. Förra året fick jag grepp om att sy snygga sprund. I år hoppas jag bli bättre på applikationer och att jag ska ha lust att sy alltmera till mig själv också.

Här kommer ännu ett inlägg om ett projekt som blev klappar åt två kusiner.

 

Den här krabaten känner ni igen vid det här laget. Jag inledde 2012 med att vara höggravid, svullen och i full förväntan över att träffa det barn jag då bar. Om två veckor blir typen som då bodde i magen 1 år. Han som kom att bli vår fina lilla Milo. I julklapp fick han en ny pyjamas av liandlos tandtrollstyg. Jag sydde åt de två äldsta redan i maj, men ville vänta med att sy åt Milo tills han skulle uppnå en storlek han inte växer ur på två månader. Nu kände jag att den tiden var inne. Jag använde samma mönster jag använde åt honom för ett par dagar sedan också.

En annan krabat som också fyller 1 år detta år är pojkarnas kusin Arthur. Det skiljer bara ca 6 veckor mellan Milo och Arthur. Passande nog är Arthurs mamma tandläkare och därför fick också han en tandtrollspyjamas till julklapp. (Även om mammans uppgift egentligen är att utrota tandtrollen, men de här är ju bara för söta). Jag fick slut på den gräsgröna mudden och satte en limegrön istället och blev förvånad över vilken avgörande roll valet av muddfärg spelar för helheltsintrycket.

Jag borde läsa in mig lite mera på färglära. Milos pyjamas, till höger, med mörkare mudd känns på något sätt varmare än Arthurs med limegrön mudd. Jag tyckte att det var intressant att se hur olika de kom att bli även om jag använde samma tyg till båda. Hela Milos pyjamas ser mörkare ut för att jag använde mörkgrönt muddtyg.

Jag brukar tänka att det egentligen inte löns att sy egna kläder sådär pengamässigt tänkt. Jag gör ju det för nöjet och tillfredsställelsen det ger mig att skapa unika kläder åt mina barn. Det är min hobby och utan mina systunder skulle jag inte må lika bra. Men tyg är inte billigt, meterpriset rör sig ofta mellan 18 - 25 euro per meter. Fast å andra sidan är det så att om jag planerar den där metern bra får jag ganska mycket ur en meter och då känns det inte så farligt dyrt utan priset landar ungefär på det samma jag skulle sätta ut på en stadsrunda om jag skulle gå och köpa kläder i butiken. Den här metern tandtrollstyg räckte nu till två pyjamasar i storlek 80 och det jag använde till Maltes pyjamas i storlek 104. Tre barn har alltså fått kläder ur den där metern jag beställde. Dessutom fick jag utlopp för min kreativitet i processen, fick lugna stunder vid symaskinen och slapp stressa till stan.

Mönster: Ändrat från "Jetro overall", Ottobre 4/2008
Storlek: 74/80

Nyservad syinspiration

Är man inspirerad från förr blir sylusten inte mindre av att ha en nyservad overlockare. Det är ett rent nöje att sätta sig ner vid en overlockare som fungerar smärtfritt och spinner som om den aldrig fungerat bättre. Det är verkligen roligt att sy på en maskin som fungerar nästintill perfekt. Tanken på en ny overlockare har slagit mig många gånger, men i dag bara njöt jag av att sy på en helt bra maskin:

Jag har två bodymönster jag framarbetat själv. Det ena är det här och det andra är med raglanärmar, som jag ännu inte hade arbetat fram i storlek 80. Men nu har jag gjort det också. Den här med lejon på är den första raglanbodyn i storlek 80 och är ännu lite för stor. Tyget har legat länge i min låda, men jag tycker ändå om det. Jag satte senapsgula muddar i den och väntar på att han ska växa in i den ordentligt.

Mönster: Eget
Storlek: 80

Jag sydde också ett par velourbyxor åt honom av tyg jag bytte till mig på en av syjuntans tygbytarkvällar. Ett par basbyxor är aldrig fel och inte kan man få för många av dem heller. Och velour är ju bara för härligt.

Mönster: Ottobre 1/2012
Storlek: 80

En ny pyjamas fick han också enligt samma mönster jag sydde åt Natalie till julen. Jag gillar den här modellen mycket, speciellt efter att jag gjort lite ändringar i mönstret. Jag har gjort den smalare, skippat knäpplisten i grenen och satt mudd i ärm och benslut. Jag använde mig av Hilcos fantastiskt mjuka randiga trikå.

Jag börjar ha så många olika resårfärger jag beställer härifrån och därifrån så nu måste jag för eget kom ihåg börja skriva upp vad färgerna heter och varifrån jag köpt dem. Både den senapsgula jag använde till bodyn och den här tycker jag är väldigt fina färger beställda från Hannan Kangas och heter "Sinapinkeltainen" och "Poltettu oranssi".

Mönster: Ottobre 4/2008
Storlek: 74/80

...efter sprund

En av mina systerdöttrar, den yngsta, var i desperat behov av en pyjamas så det fixade jag åt henne till julklapp. Jag känner mig inte rädd för att sy sprund längre så här kommer nu ett till, men ett annorlunda än det förra.

Tyget är Znoks fina elefanttyg som jag beställde en bit 2:dra klass av från Sampsukka i höstas. Tanken var nog att sy något annat av det, men jag tyckte att det skulle passa Natalie så det fick bli en pyjamas till julen.

Det är alltid lite spännande att beställa 2:dra klass för att man inte riktigt vet om felet på tyget är märkbart eller om man lyckas klippa runt det på nåt sätt. Med den här biten tänkte det bli problem. Det var ett skarv över tyget och hade jag sytt en tröja hade det inte varit något problem, men på en heldräkts pyjamas behövs det rätt mycket tyg på längden och det blev väldigt knappt i axelsömmarna. Men jag fick det att räcka för att jag bestämde mig för att göra en bredare mudd i bensluten istället för bara en smal remsa. Jag kortade då också av ärmarna och satte bred mudd där också för att få det enhetligt.

Modellen är snygg, men lite onödigt bred. Enligt mönstret skulle det vara knapplist i grensömmen, men det struntade jag i för det har jag gjort på Milos också. Man ryms nog i den i alla fall, knäpplisten skulle bara förenkla blöjbytet. Men med Milo byter vi ingen blöja på natten så då ska ha ändå ha av sig alla kläder på morgonen för att få dagkläder på. På en pytteliten baby ser jag vitsen med knapplisten bättre. Men Natalie är dryga 1½ år och sover hela natten.

Den uppmärksamme kanske noterar att jag försökt få till det med färgvalet här. Med röd mudd blev det samma färger som i thailändska flaggan... Röd, vit och blå (även om det heter mörkturkos)

Mönster: "Jetro overall", Ottobre 4/2008
Storlek: 86

Sprund efter sprund...

Nu när jag äntligen har fått kläm på det här med att sy sprund är det ingen hejd på mig,  något vårt fadderbarn fick erfara i sin julkapp.

Han blev ägare till den här tröjan i storlek 92, så den är ännu för stor åt honom, men han har ju något att växa in i då också.

Jag visste att min bästa kompis tyckte mycket om liandlos tyg med barn från alla barnens hörn så jag ville gärna använde det åt hennes son. (Är man bara 1½ år har man inte själv så mycket att säga till om.) Jag har använt tyget förut både åt min ena systerdotter och till en tröja åt Melvin och den här gången ville jag lyfta fram det gula i tyget och satte därför gul mudd och enfärgad gul trikå på insidan av sprundet. Matheo känns som en pojke som passar i gult.

En enkel baströja att kombinera med otaliga färger på byxorna.

Mönster: "Buttoned-up", Ottobre 1/2012
Storlek: 92

I dag har jag förresten fört min overlockare på service, inte för att den har något fel, men för att det är vettigt att serva den med jämna mellanrum. Vettigt att ha en kunnig typ som ser över den, oljar den och ser till att livslängden förlängs.

En sällsynt art

Av alla julklappar jag sydde är jag kanske allra mest nöjd med den här tröjan, samtidigt som det var den gåvan som var den mest spännande att ge för att jag visste att mottagaren endera älskar den eller dissar den totalt.

Det är min egen son som agerar modell, men det är han 8-åriga kusin som fått den därför ser den lite stor ut på Melvin. Det är kanske den gåva jag satt ner mest tid på, men också den jag är allra nöjdast med för att jag är en så naiv nybörjare när det kommer till applikationer.

Jag tänkte att det var ett "wild card" för att jag tänker mig att en 8-årig pojke kanske inte jublar över mjuka paket, men det randiga tyget från JNY-design skrek "Anton" varje gång jag såg på det. För att göra tröjan lite extra speciell bestämde jag mig för att se min applikationsrädsla i vitögat och applicera en tokig spindel på tröjan. Och jag lär mig, även om det inte alls ännu sitter perfekt det där med applikationer.

Spindelbilden hittade jag på internet och förenklade den lite för att få det lite lättare för egen del. I den processen tog jag bort ett par ben även om jag vet att en spindel har åtta ben. Min tokiga spindel har bara sex ben och blev därför en väldigt sällsynt art, kanhända det här är den enda. Spindeln är utklippt i svart velour och munnen och ögonen är av vit trikå.

För att sedan göra tröjan ännu mera speciell ritade jag själv upp ett spindelnät som jag bara sydde på med vanlig raksöm. Jag placerade nätet under högra armen i skarvet mellan fram och bakstycke så att det syns också bakifrån. Här ser man tyvärr tydligt att jag inte riktigt lyckades med att få ränderna justerade, men det får nu duga så här.

I muddvalet tog jag fasta på den svarta spindeln och satte svart halskant och ärmslut.

Helheten blev riktigt lyckad och mottagaren hade tyckt om den... puh... Melvin som fick prova den satte in en beställning på en likadan. Så kanske blir det en lite liknande nån gång igen. Exakt likadan blir den knappast. Dels har jag inte mera av det randiga tyget och dels blir det svårt att få exakt likadan då man syr själv. Men det är ju just det som gör begreppet "handmade" så unikt, att det inte finns en exakt likadan.

Och ja, jag fick mersmak av applikationer...

Mönster: Ottobre 1/2006
Storlek: 128