Övning ger färdighet

Förra året fick jag kläm på hur jag syr snygga sprund. Jag lovade mig själv att detta år försöka lära mig att sy snygga applikationer. Och övning ger färdighet. Efter Milos brandbilsbyxor insåg jag att det är inte alls är omöjligt att sy snygga applikationer.

Jag tycker så mycket om modellen på hängselbyxorna och beslöt mig för att se till att den väldigt intetsägande cappuccinofärgade velouren som fanns i min låda skulle bli gladare med en applikation. Jag använder den här bodyn väldigt mycket åt honom och det var egentligen utgående från bodyn jag bestämde mig för att det var ett lejon som skulle appliceras på byxorna.

Eftersom jag inte applicerat så mycket tidigare har jag inte tänkt på att spara på små velourbitar och därför har jag fått efterlysa en del av mina syjuntevänner. Den lejongula velouren är från Heidis stuvbitsskåp efter att hon sytt en lejondräkt åt sin dotter. Den mörkbruna är faktiskt ur egna gömmor.

Jag använde mörkbrun mudd till benslut och halskant.


Applikationer är ett väldigt tålamodskrävande arbete med alla trådar som ska
fästas för att den ska hålla användning och tvätt efter tvätt. Jag är inte direkt känd för mitt tålamod, men det är bara att bita i det sura äpplet och ge applikationen den tid den behöver för att få den snygg. För när den sedan sitter där är det väldigt trevligt att man lyckats få dit den.

Lejonbilden hittade jag på internet, men förenklade den lite för att dem skulle bli lite lättare att klippa ut i tyg och applicera.

De svarta pupillerna kändes för pilliga att applicera (ännu) så de är ditmålade med en märkespenna som ska hålla tvätt. Det vita i ögonen är trikå. Nosen är av ljusrosa velour (också ur Heidis gömmor).

Velouren jag använt till byxorna köpte jag av en syjuntevän för ett år sedan. Men den har inte blivit sydd på grund av sin lite tråkiga och intetsägande färg.

Jag är nöjd med den här applikationen och jag känner att jag börjar greppa någorlunda hur de ska sys. Nu syns här ännu lite märkningar för konturer på benen och i ansiktet, men de försvinner i tvätten sedan.

Mönster: Omändrat från en syjunteväns mönster
Storlek: Ca 80

Det föddes en pojke

Ett par bland våra vänner drog västerut i höstas. De tog sitt pick och pack och flyttade till vårt västra grannland. Jag saknar dem på min ort, men facebook har gjort det så lätt att hålla kontakt fast man inte ses. De har nyligen fått sitt andra barn och jag ville förstås sy något personligt och färgglatt åt babypojken.

Jag hade aldrig tänkt tanken att sy ett lapptäcke av trikå innan en av vännerna i syjuntan hade gjort ett och tanken var ju fenomenal. Trikå gör det lätt att töja och dra lite för att få skarven att sitta rätt. Dessutom är det ju så mjukt och skönt. Jag började leta i lådan med resttyg och hittade mängder av trikåtygsbitar som var så små att de inte räckte till något annat än just lappar och nu har jag trikålappar så det räcker till tre täcken. Det här är mitt första:

Varje lapp är 12 x 12 cm (inklusive sömsmån). Filten är inte helt kvadratisk eftersom den är 8 rutor hög, men bara 7 rutor bred. Den är ihopsydd på ovelocksmaskinen. Färgsprakande blev det och jag tänker att det är många klara färger för babyn att titta på. Filten kan användas på golvet och/eller i vagnen. Jag funderade ett tag på vad jag skulle sätta för tyg på baksidan. Velour hade varit bra, men jag valde ändå trikå. Jag tänkte att trikå är tunnare om man vill använda den i vagnen en varm sommardag. Jag kantade med grön mudd och satte en lapp med babyns namn i ena kanten. Alla tyg är resttyg som lämnat, tyg från Liandlo, jofotex, jny, znok, lillestoff osv...

Jag har klippt ut lappar och planerat för ett liknande täcke åt vår egen Milo till sommaren, men då ska jag bara använda rester av liandlos tyg.

Jag sydde också en liten body i storlek 62 enligt det mönster i Ottobre 5/2006 som jag använde mycket åt Milo i de minsta storlekarna. Tyget här är Liandlos "Lilla snigel".

Det är så roligt att ge bort något man har sytt själv.

Klänningen som andas vår

Jag har rätt bra flyt vid symaskinen nu. Jag har sytt en hel del, men har inte orkat bemöda mig om att få alla t-skjortor fotade. Jag får ta och skriva ett inlägg med många t-skjortsbilder någon gång...

Jag hade tänkt sy en påskduk förra veckoslutet, men så blev jag sjuk. Sedan har ett barn i gången haft feber och jag brydde mig inte om att sy någon duk. Istället har jag ägnat mig åt ett länge efterlängtat projekt, nämligen min "Bubble pocket" klänning. Och åh, vad jag gillar den här klänningen och åh, vad den andas vår!

Ibland skapas lite trender i syjuntan. Någon har sytt upp en vacker modell och andra hakar på och syr sina egna varianter. Ingen blir exakt likadan som någon annans för alla sitter vi med olika tyg i våra skåp. Om jag minns rätt var Heidi först ut ifjol i januari med just "bubble pocket" och efter det har flera och flera sytt den. Jag ville också ha en egen, men då Heidi hade gjort sin var jag relativt nyförlöst och min kropp var inte riktigt vad den är i normala fall, så jag gav rätt snabbt upp tanken på att sy en då. I maj då jag gick på loppis hittade jag tyget (en gammal gardin) och nu kom jag alltså äntligen till skott.

Jag fick lite knappt med tyget och hamnade att klippa delarna i lite olika riktningar, men jag tror inte att någon skulle tänka på det. Det är ett lite kraftigare bomullstyg som troligen varit någons gardiner. Tyget räckte inte till infodringar så de är klippta ur ett vanligt vitt, gammalt lakan.

Jag störtgillar fickorna, de är stora och rymliga och dessutom har de rätt snygg design då de är sådär rynkade. Tankearbetet kring hur fickorna skulle sys var det svåraste med hela klänningen, för annars var den rätt lättsydd. Jag blev förvånad att den passade utan större förändringar, men lite större sömsmåner satte till på vissa ställen och tog in på andra ställen.

Det är sällan jag bär jeans, jag har alltid tyckt om att ha kjol eller klänning med tjocka strumpbyxor. Den här modellen är så där passligt vardagsgullig. De rynkade fickorna och gummibandet i fållen ger den ett gulligt intryck och därför fungerar den bra som vardagsklänning. Jag kommer nog att sy en somrigare variant också i lite tunnare tyg. En bra och välsittande klänning.

Mönster: "Bubble pocket" Ottobre 5/2011

För eget kom ihåg: Jag satte inget limtyg på infodringarna för jag var rädd att det skulle bli för styvt då tyget var av kraftigare sorten. Fungerade bra här, men använder jag tunnare tyg kan det vara bra att sätta.

En födelsedagspresent och tankar om vänskap och förändringar

I går var jag på ett 3-års kalas. Det var dottern till en av de hemmamammor jag lärt känna just på grund av att vi båda har varit hemma med barnen som hade födelsedag och jag hade sytt en klänning som present:

Den här färgkombinationen är en av mina favoriter. Jag förknippar födelsedagsbarnet så väldigt med orange. Den här underbara molnvelouren är beställd från Lieblingsstücke för länge sen och jag hade nästan glömt bort att jag hade den. Men jag hittade den då jag funderade på vad jag skulle sälja bort på tygloppis och jag såg en klänning i den direkt. Jag ville kombinera det med rosa, men jag har inte så mycket rosa hemma. Så jag fick en bit rosa velour av en syjunttis till midjelinningen. Den stark rosa resåren hade jag faktiskt hemma. Klänningen blev omtyckt och hon ville sätta på den genast.

Mönster: "Minnie" ur Ottobre 6/2010
Storlek: 104

På vägen hem från kalaset började jag tänka på en massa saker.

Jag har lärt känna många hemmamammor genom församlingens föräldra-barn grupp och vissa har man lärt känna riktigt bra. Denna mamma S är en av dem. Då hon flyttade till mina trakter visste jag namnet på henne genom gemensamma bekanta, men inte mera än så. Småningom växte en djupare vänskap fram och det blev en stor glädje att dela vardagstankar med henne och hennes två barn. Det senaste året har Malte och hennes yngre dotter lekt mycket tillsammans och det blir extra roligt att träffas då man märker att barnen trivs tillsammans. Jag berättar mycket åt henne som jag inte berättar åt så många andra och det har varit så kravlöst att träffas.

Vi har ätit otaliga luncher och druckit massor med kaffekoppar tillsammans och har kunnat träffas på ett väldigt spontant sätt. Det har fått vara lite smutsigt och råddigt och jag har kunnat bjuda på surskorpa till kaffet. Jag har aldrig känt att jag borde ha bakat eller köpt något festligt kaffebröd. Jag har kunnat bjuda på lunch och hon har tagit med potatis eller mjölk om jag varit utan. 

Ifjol började vi också vara ute och löpträna tillsammans och allt det där kommer vi att fortsätta med...

...men dottern fyllde 3 år och hon ska börja jobba igen. Jag är glad för hennes skull, glad att hon har fått ett jobb och jag vet att hon är en sådan som jag kommer att hålla kontakten med ändå, men det blir onekligen på ett annat sätt. Barnen ska till dagis och hon ska till jobbet. Det där kravlösa, spontana "ska vi träffas" blir inte på samma sätt längre. Men så ska det ju vara... man kan bara hoppas att grunden till ett livslångt vänskapsband har lagts dessa år och att vi kommer att löpa många kilometer tillsammans ännu. Och jag är så tacksam för den kravlösa vänskap vi byggt upp.

Redo för barnens OS

Nästa vecka ska Melvin delta i barnens OS som ordnas från förskolan.

Jag fick äntligen ihopsytt en jumppapåse åt honom. En påse jag hade tänkt sy redan i höstas, men projektet strandade någonstans som det så ofta gör för mig då det handlar om raka, tråkiga sömmar och ett fyrkantigt resultat.

Tyget impulsshoppade jag på Eurokangas i september. Det är ett helt vanligt vävt bomullstyg med de välkända arga fåglarna på.

Jag hade inget mönster eller beskrivning utan tänkte bara ut själv en lämplig storlek och hur den skulle sys. Den mäter ungefär 45 x 35 cm och dras ihop med band. Banden kan man sedan ha över axlarna och bära den som en ryggsäck. I sömmen sydde jag fast ett kantband med hans namn på.

I bottnet på påsen slog jag fast öljetter i hörnen där banden fästes med varandra med en knut. Jag hade kunnat sy fast dem i sömmen, men jag ville pröva på att sätta fast öljetter med min tryckknäppstång och det fungerade ju riktigt bra och jag fick ett snyggt resultat.

Nu ska vi fylla påsen med jumppakläder och vattenflaska så är han redo för barnens OS.

Tygloppis

I dag har jag prissatt det sista och har nu packat en stor ikeapåse med tyg som jag hoppas ska få bli någon annans ägodelar i morgon. För i morgon 16.3  kl 10 - 14 ordnar vi i syjuntan tygloppis på Vasa Arbis, (Kyrkoesplanaden 15).

Förutom tyg kan det finnas garn, stickor, handarbetstidningar och annat handarbetsrelaterat.

VARMT VÄLKOMNA!

Pyjamas och inspiration

Hela januari och hela februari har varit en lite tyst och lugn tid symässigt. Jag blev nästan orolig för några veckor sedan då jag inte sytt på så länge, inte ens känt mig inspirerad och inte haft tid. Jag har inte varit så ivrig med syjuntan heller. Och har jag haft tid och/eller inspiration har resultatet ofta blivit rätt dåligt. Jag vet inte vad det har berott på, men jag har känt mig lite trött och oinspirerad. Men nu har något hänt. Antagligen är det solen som inspirerar mig och igår gick jag genom mina tyg för att se vad jag kan och vill sälja bort på tygloppis inkommande helg. Och då plötsligt ville jag inte sälja nästan något för då såg jag plagg i alla möjliga tyg. Inspirationen återvänder, orken återvänder, solen och ljuset återvänder... det börjar gå mot vår gott folk. Nu har jag plockat ihop en påse med tyg jag tänkte sälja vidare. Men jag har också sett "Våriga bubbliga fickor", klänningar och presenter i de tyg jag har. Så nu ska här tillverkas bara tiden räcker till...

Jag började redan i går med att sy en pyjamas åt Malte enligt samma mönster som alltid.

Jag har använt mig av Liandlos tyg. Byxorna och ärmarna är av prickigt tyg och det kom jag nog på bara för att en kudde i det gula "fem små apor" tyget är prickigt.

Till fram och bakstycke har jag alltså använt det söta "Fem små apor"-tyget jag tidigare haft i grönt, men som i höstas kom i en varm gul nyans. I muddvalet tog jag fasta på turkosa detaljer ur tyget. Enkelt och mysigt. Jag älskar att sy pyjamas... och det bästa är ju att jag har mera av aptyget som kan bli vad som helst ännu....

Mönster: Ottobre 6/2009
Storlek: 110