Kjolar är min grej

Jag har använt jeans i dag och jag tycker inte om det, jag kommer inte överens med jeans. Jag känner mig obekväm med jeans. Det känns som att det inte ens existerar ett par jeans som skulle sitta perfekt på mig. Så i dag när jag kom hem från jobbet drog jag på mig min nya favoritkjol istället och det kan inte bli mera "jag" än så här. En rutig kjol med veck som går lite omlott.

Mönstret är hämtat från "Suuri käsityölehti" 11-12/2002. Det är alltså ingen ny tidning, men vad gör det när modellen fortsättninvis fungerar. Flera kjolar lär det bli, men den gör jag nog lite längre för den här är i kortare laget. Den assymetriska skärningen kommer inte till sin rätt när kjolen är så kort. Men omlottdelen ska hänga lite "snett" så att fållen blir lite sned, det var sytt så i tidningen och det var det jag föll för med modellen, men det kommer inte riktigt fram när kjolen är så kort.

The "butter-case" closed

För en tid sedan blev en bytesaffär med min ena syster avslutad. Jag började kalla byteshandeln för "the Butter-case" för väskan jag sydde till henne heter "Buttercap bag" och den stickade sjalen hon stickade i byte heter "Butterfly dream". Eftersom båda orden innehåller ordet butter fick det bli Butter-case.

Ofta uppstår en byteshandel helt spontant. Den här gången blev byteshandeln aktuell när vår mamma hade födelsedag och jag gav henne den här väskan. När min syster kom dit sa hon att hon också behöver en väska och hon ville gärna ha en likadan. Jag sa att jag ville ha en sjal. Så här blev bytet denna gång:

Jag sydde en väska av vår farmors gamla bolstertyg enligt samma mönster som väskan jag sydde till mamma. Eftersom jag skulle få en handstickad sjal satte jag mera tid och omsorg på insidan av väskan än mammas väska. Insidan kom jag mig inte för att fotografera innan jag gav bort den. Men det finns ett inre fack med blixtlås inne i väskan.

Jag tycker om färgkombinationen rosa och grå och det här gamla bolstertyget är oerhört välhållet.

Och titta vad jag fick för en sjal i byte. Hon är duktig med stickorna den där systern min.

Nu har jag nästa sticka-sy byte på gång med min andra syster. Det är helt onödigt att jag ska sitta och irritera mig på stickorna när jag har två fina systrar som kan. Jag kan så gärna sy till dem om de ser till att hålla mig varm i vinter.

Tack Nilla! Vi gör ett nytt byte snart igen!

Tack också till min fina vän Maria för sjalbilderna som hon fotograferat!

Musikens självklara plats

Det känns som att barnen har blivit stora den här hösten. De har börjat dagis och de har börjat visa intressen för olika saker. Ett intresse som jag väntat på börjar ta mera plats i deras och hela familjens liv, nämligen musiken. Jag har väntat på att musiken ska få en självklar plats i vårt hem. För det är väntat. Musik i olika former har alltid varit en viktig del både i mitt och min man Jonathans liv redan när vi båda två var barn och inte kände varandra. Så det hade varit lite konstigt om inget av våra barn hade fått det intresset med sig. Nu verkar det som att alla tre har fått musiken och rytmen i kroppen. Det sjungs i hemmet dagligen och Jonathans gitarrer får inte längre vara ifred. Vår mellanson Malte dras som en magnet till pappas elgitarr och det var givet att han skulle få en tröja av tyget med elgitarrer från majapuu.

Tyget kunde inte vara mera Malte mitt i prick. Den är röd och den har elgitarrer på sig. Ett mönster som innefattar en huva och vi har en tröja Malte helst ockå sover i.

Modellen var ett nytt mönster jag länge velat prova och den sitter ritktigt bra på Malte. Det är nämligen så bra ställt att Malte älskar att ha huvtröjor av olika slag medan Melvin som är äldre inte har tyckt om huvtröjor. Det finns därför inte huvtröjor att ärva vilket sätter mig i en position där jag får sy mycket nytt och detta mönster kommer jag att återgå till en annan gång.

Ingen av barnen har ännu gjort anspråk på att försöka spela på min klarinett. Pappas gitarrer och hans bas är bra mycket mera intressanta. Och vårt piano spelas det ofta på också.

Mönster: "Beagle Boy", Ottobre 4/2013
Storlek; 116

Baby i svart och rosa

Det var ett evigt tillverkande av babykläder för ett tag sedan då flera av våra vänner hade prickat in att få baby ungefär samtidigt. Vissa gåvor gav vi nästan direkt och vissa gåvor tar det längre tid att få iväg och jag vill inte skriva inlägg om en gåva som ännu inte nått fram till mottagaren. Men nu har även denna gåva kommit sig fram till de nya föräldrarna.

Min mans kusin och tillika goda barndomsvän blev pappa i mitten av juli. De fick en liten dotter och hon ska nu få klä sig i kombinationen rosa och svart, det är enligt mig en fin kombination.

Hängselbyxor tillverkade jag av metsolas stretchfrotté enligt Heidis mönster och raglanbodyn tillverkade jag enligt eget mönster av en randig jersey jag köpte i Linköping i Sverige i fjol somras.

Onödiga knappar - en trevlig detalj

Jag syr när jag hinner och det är rätt skönt att behovet av basplagg är täckt för tillfället när det gäller alla tre pojkarna. Jag har inte riktigt samma sytid som tidigare nu när jag jobbar och dag efter dag fylls med program. Att dessutom skriva blogginlägg om allt jag syr skulle ta massor med tid, så jag väljer lite.

För det är ju ändå så att syintresset har växt sig så pass starkt att jag behöver få sy med jämna mellanrum för mitt eget välbefinnande. För några veckor sedan tillverkade jag en tröja till Malte av ett mönster jag länge tänkt att jag skulle vilja prova sy.

Tyget med astronauterna på beställde jag från tyg.se med en syjuntevän i somras. Mönstret hade jag spanat in i en Ottobre rätt länge, men inte hittat rätt tyg för. Nu bestämde jag mig för att förverkliga modellen av detta tyg i kombination med ett vitt tyg med gula ränder på. Han har alltså inte en t-skjorta under utan det randiga tyget i halsöppningen är fastsydd i rymdtyget. Som dekoration, helt utan användningmöjlighet har jag satt fast tre stjärntryckknäppen, svarta stjärnor på gul knapp. Det kan upplevas som onödigt i allra högsta grad eftersom knäppena inte går att knäppa, men det blev en trevlig detalj och dekoration.

Jag gillade den här modellen och mönstret passade Malte riktigt bra.

Mönster: "Snap button", Ottobre 1/2013
Storlek: 116

Stora sydygnet

Förra veckoslutet spenderade jag 24 timmar med syjuntan på ett av våra traditionella sy-lan tillställningar. Den här gången var jag konstigt passiv och inte alls ivrig i början av veckan, men mot slutet av veckan vände det och jag började förbereda. Man skulle kunna kalla det där dygnet för stora byxdygnet för det var byxor i alla de former och storlekar som stod på schemat för min del.

Roligt hade vi, aktiv och produktiv var jag och jag fick färdigt allt jag hade tänkt att jag borde få sytt.

Alla tre pojkarna har växt mycket nu och alla behövde de nya byxor. Några tröjor behövdes också till basgarderoben.

Efter en rätt lång paus återupptäckte jag nu byxmodellen som heter "High jump". Jag sydde åtskilliga byxpar av den modellen för ett par år sedan, jag sydde nog för många så att jag till sist blev väldigt trött på det och la det helt att vila. Det var nu när jag skulle leta fram våra sparade kläder i stl 98 för Milo att ärva som jag hittade ett par och då kom jag på att det mönstret var ju rätt bra. Så jag klippte till och sydde ihop ett par till Milo i stl 98 och ett par till Malte i stl 116. Malte tycker om rött så jag satte röda muddar på hans byxor. Till Milo använde jag mig av limegrönt, en färg som fått vila ett tag nu. Jag använde limegrönt mycket förut, men det har inte blivit så mycket använt den senaste tiden. Jag tänkte att det kunde göra sig ganska bra mot den klarblåa färgen. Milos byxor är gjorda av collegetyg från Buttinette och Maltes velourbyxor är sydda av ett tyg jag köpte i Linköping för mera än ett år sedan och som jag alldeles hade glömt bort att jag ägt.

Milo, som plötsligt blivit så stor pojke, fick också ett par gula velourbyxor, med gröna täcksömmar enligt "Milo-byxan", ett mönster jag arbetat fram själv och som jag tycker passar honom riktigt bra. Det är en rätt vid modell som jag ritat ut i stl 92. Jag blev lat och istället för att rita om hela mönstret i en storlek till förlängde jag det bara i fållen för att få det att motsvara stl 98 och det fungerade för den här gången. Småningom hamnar jag nog att rita om det helt och hållet.

Tröjan består av en brokig skara djur med stjärntyg på ärmarna. Jag hittade djurtyget som en stuvbit på Sampsukkas hemsida och det räckte inte till ärmar, bara till fram och bakstycket. Mönstret är ett beprövat raglanmönster från samma tidning som "High jump" byxan, en välanvänd Ottobre 4/2011.

Melvin känns numera som en utmaning då det gäller att sy kläder. Vår förstödde går redan på andra klassen och fyller 8 år innan detta år är slut. Kläderna får inte vara för gulliga längre, det ska vara lite häftigt och lite spännande. Men heller inga huppare (munkjackor i Sverige) då han inte tycker om huvor. På kestovaippakauppa hittade jag ett trikåtyg med riddare och slott på. Det var "riktiga" riddare med full rustning, svärd och sköldar. Ett slott känns också spännande, speciellt efter vårt besök i Åbo slott i somras då vi gick "lilla riddarrundan"- guidningen och fick se fängelsehålor och leta efter saker en riddare hade tappat i slottet. Det var nog kanske den bästa barnguidning jag varit på någonsin och Melvin var riktigt intresserad. Så med den upplevelsen i minnet hos honom klarade riddatyget Melvins stenhårda granskning. Nuförtiden är det få tyg som får hans godkännande.

Byxorna är sydda av "joustocollari" som vi säger i Finland. Alltså ett tunnare collegetyg med lite stretch i. Mönstret är "Chillax", ett av få byxmönster som passar Melvin utan ändringar.

Jag sydde också lite annat, men det har jag inte kommit mig för att fotografera ännu. 

Nu ligger två bytesaffärer och vilar på mitt samvete. Jag har redan fått en sjal som min syster stickat och i utbyte ska hon få en väska av fammos gamla bolstertyg. Jag har också en bytesaffär på gång med min andra syster.

En ny kusin

Våra barn fick en ny kusin för några veckor sedan. Det verkar bli ett pojkstarkt släkte då kusin Arthur fick en lillebror och vi har tre pojkar.

Jag skar ut mera trikålappar och sydde ett lapptäcke åt den här babyn också. Jag hade alltså inom loppet av en vecka sammanfogat över 100 trikålappar till två olika lapptäcken. Jag tycker om att sy de här lapparna och filtarna uppskattas verkligen, men nu behöver jag nog en liten paus från trikålappar. Jag drömde för någon vecka sedan att jag badade i färgglada trikålappar.

Då den här filten skulle kantas hade CoverPron en bättre dag för kantningen blev så mycket snyggare än den förra filten. Jag kan tycka att det är så konstigt att det kan vara så olika från gång till gång. Det måste ju vara en kombination av materialval och trådval som gör att maskinen beter sig lite olika.

Jag satte en svagt ljusgrön velour som baksida och den här velouren var underbart mjuk och skön. Det är Hilcos velour jag beställt från någon bortslumpning någon gång. Just den här färgen känns kanske inte som ett byxtyg, men det är ju bra att veta att velouren är av bra kvalitet tills jag ska ha byxtyg åt någon av pojkarna någon gång.

 

När vi överräckte filten hade kusinen inte ännu något namn så jag kunde inte sätta en "Made for..." lapp som jag satte på Elliots filt den här gången. Jag sydde istället fast en "handmade" lapp över muddskarvet.

Förutom filten hade jag sytt och tryckt en tröja och en body till bröderna.

 

En till storebror i stl 92 och en till lillebror i stl 62. 

Så hittade jag så tjusiga tryckknäppen när jag tittade in på käpynens webshop en gång. Det är alltså en stjärna på den. Den där lilla knappen gör en stor insats på en annars väldigt enkel tröja.