Festklänning för "två"

Jag och "liten i magen" var på bröllop i går. Ja, mannen var också med, men han har inte så svårt att veta vad han ska ha på sig. Jag hade svårare som skulle ha en klänning som rymmer två. Klänningar som bara jag ska rymmas i fanns nog i klädskåpet, men ingen som rymde oss båda. Så jag började med mina prototyper och efter tredje prototypen hade jag hittat den rätta modellen, men med lite små ändringar.

Den nedre delen har jag hämtat ur en Suuri Käsityö som Säde hade lånat från Biblioteket. Säde är gift med Jonathans bror och det är roligt att hon och jag delar intresset för sömnad. Det var mönster på en festtopp och tanken var att jag bara skulle förlänga den till en klänning. Jag tänkte att modellen kunde passa då den var avskuren under bysten och hade veck på nedre delen. Men övre delen satt inte alls bra på, så jag skippade den.

Det var ingen uttalad "mammamodell" Men de tre vecken på nedre delen gav plats för "liten", så jag ville använda den. Jag prövade en annan överdel som gick omlott, men den spärrade konstigt, så jag skippade den också. Jag bläddrade vidare i mina mönstertidningar och hittade mönster på en västklänning jag tänkte att skulle vara enkel, men ändå stilig. Jag sydde en ny prototyp och var nästan nöjd. Den kändes lite obekväm, men det avhjälptes med längre och bredare hängslen och större sömsmåner på sina ställen.

Jag sydde sedan den slutgiltiga klänningen i ett mörk lila sidentyg. Jag valde ett tillräckligt tjockt tyg för att jag inte skulle behöva fodra den. Men det var rätt tungt och styvt på något sätt, så den blev lite "spärrig". Hade jag valt ett tunnare tyg hade den antagligen fallit sig vackrare. Ett brett sidenband i kontrastfärg gjorde den mera spännande än om den bara varit enfärgad. Och jag blev nöjd. Det var roligt att känna sig fin utan att för den skull ha satsat alltför mycket pengar i en klänning jag kanske bara använder en gång.

Det tog en del tid att pröva sig fram, men det var roligt och lärorikt att tänka om och fundera vad som skulle passa.

Sjalen är förövrigt min mormors sjal, som jag fick låna av mamma. Mommo har stickat den någon gång och mina stickande systrar har tagit sig både en och två tittar på den, men inte lyckats luska ut mönstret. Den är vacker och dessutom väldigt värmande. Jag har fått låna den några gånger och nu var det extra roligt att använda den eftersom min mommo var brudgummens fammo. Och henne har varken jag eller min kusin (brudgummen) träffat.

Mönster: Nedre delen med veck är hämtad ur Suuri Käsityö 10/2008. Egentligen en festtopp, som jag förlängt.
Övre delen är hämtad ur Sömnadsmagasin 10/2009. Men med en del justeringar.