Önskan om och längtan efter en egen täcksömsmaskin har jag haft rätt länge... det är ju tyvärr bara så att symaskiner kostar en hel del pengar och jag har ändå gjort valet att vara hemma med barnen. Hemvårdsstödet och barnbidraget som utbetalas är en fin och bra förmån vi får ha i Finland. Men det är ju inget man blir rik på direkt. Så jag har länge intalat mig att en täcksömsmaskin är en onödig investering. Men så fick jag ett bidrag av mina föräldrar och efter att jag sytt på Heidis en del ville jag verkligen ha en egen. Jag beställde också bandkantaren som tillbehör och en genomskinlig pressarfot och nu står den äntligen där i mitt syrum, min egen CoverPro.
Jag var lite naiv och trodde att det bara skulle vara att sätta sig ner och sy, men så var det inte kan jag säga. Det tar en stund innan man hittar de rätta inställningarna. Speciellt bandkantaren är lite knepig att justera rätt till en början. Skruvar ska flyttas 2 mm hit och dit... och inställningarna är lite svåra att få rätt då jag ännu är ovan. Men jag lär mig och byter de färgglada postit lapparna då jag hittat en inställning jag tycker att blir bra. Småningom börjar hoppeligen inställningarna sitta i handen och då får jag ta bort post-it lapparna.
I och med min nya maskin är jag lite insnöad på trikå t-skjortor för tillfället och syr och kantar för kung och fosterland. Det känns som att jag kantat flera kilometer och jag skär till nya muddvävsremsor och syr mera provlappar, justerar skruvar och syr lite till. Då jag tyckte jag hade en inställning som blev bra råkade jag stöta till bandkantaren innan jag skruvat åt skruvarna och fick börja om igen. Nå, till sist ska jag hitta det som funkar för just mig, min maskin och det sätt jag syr. Jag tycker att det redan går över all förväntan med tanke på hur ny den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar