Lady in red

Oktober har ganska lång varit en månad då jag satsat på att sy till mig själv. Jag hade hittat självförtroendet, glädjen och lusten att tillverka till mig själv. Men så tog jag itu med detta projekt och hela den inställningen omkullkastades. Den förhatliga tröjan som stötte på problem efter problem. Sprättaren har varit i lika flitig användning som symaskinen om inte mera. Som jag avskytt och varit less på detta numera underbara plagg. För nu tycker jag den är alldeles fantastisk och jag är glad att jag tog mig tid att sprätta och göra om flera gånger om för jag fick den till sist som jag ville. Nu tycker jag om denna röda sak mest av allt i min garderob.

Först börjar vi med tyget: Efter att jag hade sytt min första "Martha" kom jag ihåg att jag sett det här blommiga tyget och jag såg framför mig hur fint det skulle bli. Jag skulle satsa i ett ordentligt kvalitetstyg till mig själv. Tyget med blommor heter "Sakura" och går ton i ton ihop med "Dotties" tyget, båda från Lillestoff. Jag beställde hem det, men drog mig för att sätta igång med rädsla för att göra något fel med det dyra tyget för det här skulle ju bli så bra. En kväll tog jag mod till mig och klippte till och gjorde miss nummer 1. En riktig dundermiss och nybörjarmiss. Jag klippte inte till tyget på det mest fördelaktiga sättet om man säger så, så jag fick för lite och fick beställa till.

Nåja, när jag fick mera tyg skulle jag börja sy. Först sydde jag ihop delarna fel så att yttertyget på framfickan hamnade på baksidan, vet inte hur jag tänkte där. Men det var ju ändå relativt lätt att åtgärda. Jag sydde vidare och kom till det första provningstillfället. Jag drog frimodigt på mig min Sakura och hade alldeles för mycket tyg över bysten så att sömmen som skulle komma under brösten var i midjehöjd istället. Att det ska vara så svårt att få till det, jag hade ju sytt en annan enligt samma mönster förut utan några som helst problem. Nu gick allting fel och det såg bara galet ut. Jag funderade allvarligt på om tyget innehöll någon form av förbannelse för jag höll på att bli riktigt less på hela alltihop. Att det ska vara så svårt, det skulle ju bli så bra. Jag drog av mig den avskyvärda och olycksdrabbade tröjan och slängde den i en hög på golvet. Jag skulle aldrig se på den igen. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan och hade kunnat klippa sönder den på direkten. Melvin uppmanade mig att sätta bort den ett tag och tänka på nåt annat, så jag lugnade ner mig med att läsa en saga för honom.

Men i morse tog jag tag i sprättkniven, sprättade upp i princip allt och klippte bort ca 4 cm av bröstdelen, sydde nya veck och började om på nytt. Jag hamnade att sprätta så mycket eftersom bakstycket är helt, dvs det finns ingen söm där. Jag tog mig genom tillverkningen steg för steg och se så bra det blev!

Jag är så glad att jag orkade bemöda mig om att sprätta och göra om för nu är den alldeles ljuvlig och underbar. När jag började fundera över var det gick fel och hur jag plötsligt kunde ha för mycket tyg över brösten då jag inte hade det problemet med den förra jag sydde kom jag fram till att jag tror att jag efter den förra förlängde själva mönsterdelen på papper med ca 5 cm. Nu förlängde jag bara av gammal vana 5 cm till, varpå jag fick sömmen nästan i midjan i stället och alldeles för mycket tyg.

Note to self: förläng inte bröstdelen på nästa Martha! Men nu blir det nog ingen Martha på ett tag. Jag tror jag ska satsa på busenkla barntröjor och bodyn utan konstigheter. En och annan trikåklänning till mig själv har jag också i högen med tillklippta saker.

Men jag är galet nöjd med den här "Sakura" tröjan min och Melvins kommentar kommer jag att bära med mig då han tittade på mig och  sa: "Mamma, den där är jättefin på dig. Nu fick du nog till det på bästa sätt".

Så enkelt, så snyggt.

Ibland får jag kommenataren "Nog är du duktig att sy". Och med tanke på mitt förra inlägg, så visst, man går framåt och lär sig och visst måste du ha en viss kunskap för att få det snyggt. Men ibland tycker jag att hälften är vunnet bara med ett snyggt tyg. För du kommer långt på ett snyggt tyg.

Den här tröjan har blivit en storfavorit för Melvin. Nosh organics fantastiska skotrar finns i flera färger. I somras fanns tyget med röda skotrar på ljusblått botten och Melvin hade en t-shirt av det tyget. Den blev flitigt använd, men är kortärm. Jag försökte leta efter den tröjan här i bloggen, men den har nog inte blivit dokumenterad. Nu i höst kom det nya färger och jag föll för den här saffransgula med ljusblå skotrar. Egentligen hade jag kunnat köpa hem varenda färg av tygen, men den här fastnade jag mest för i och med att jag tänkte den åt Melvin. Jag faller ofta för gult när det gäller honom. Med ljusblå mudd i halshål och ärmslut är den jätte fin tillsammans med ett par ljusa jeans han har (inte dem på bilden).

Ett beprövat mönster, ett snyggt tyg och en passande mudd och vips har man en snygg tröja. Så enkelt, så snyggt.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116 (bredd) 128 (längd)

Utvecklas i tacksamhet

Jag har ända sedan tonåren varit syintresserad av och till. Mamma lät mig sy så mycket jag ville. Hon lät mig misslyckas och lät mig utvecklas. Hon köpte och betalade de tyg jag ville ha när vi tillsammans besökte tygaffären. Hon lät mig pröva mig fram trots att hon inte alltid tyckte att jag gjorde saker på det lättaste och smidigaste sätten. Men hon uppmuntrade mig alltid och jag minns inte att hon skulle ha använt uttrycket "he de vaar itt ti naa" (där det blir inte till något) en enda gång. Vissa kläder jag sydde såg nog verkligen inte ut som det de borde... men hon lät mig sy dem i alla fall.
Allt det där är saker jag kan känna en så stor tacksamhet över att hon gjorde för mig då. Genom att misslyckas går man framåt och lär sig framöver. Innan jag och min man flyttade till Åbo till vårt första gemensamma hem var det också mamma som var med när jag köpte min första egna symaskin.

Det var då, för mera än 10 år sedan, men jag är ännu tacksam. Jag hade lite paus med sömnaden de första åren i Åbo, men när jag började vänta barn började jag sy lite smått igen. Sedan när barnet växte ur babyavdelningen i klädbutikerna började jag sy för att få gulliga kläder. Och när vi flyttade till Vasa och fick vårt andra barn växte intresset till sig ännu lite till. Den största vändpunkten kom nog egentligen när jag började i min syjunta. I samband med det hittade jag nätbutikernas oändliga tygutbud och med vännerna där växte ivern till sig ännu mera för att man inspirerar varann. Syjuntan är en annan sak jag känner en enorm tacksamhet över för nog har jag gått framåt bara sedan jag började där.

Jag grävde nämligen fram stl 86 åt Milo och då hittade jag en tröja jag hade sytt åt Malte till 1-årsdagen. Jag minns att jag var så nöjd över den där tröjan då för 3,5 år sedan. Men nu då jag tog fram den tittade jag på den och började dra på munnen... den var nog inte så välsydd... Ärmmudden var helt tokig och inte alls spänd, fickan var sned och halskanten var bara en slapp grå resårbit... jag tänkte att jag nog inte kommer att använda den där. Jag insåg att jag gått framåt massor. Jag har fått mera kunskap, bättre kvalitet på tygen och kanske också bättre maskin, tack vare CoverPron. Men det var en trevlig modell på tröjan trots allt och jag tänkte ge mönstret en ny chans att förverkligas och bli något vackert med de kunskaper jag besitter i dag:

Så samtidigt som den gamla åkte i roskis klippte jag till en ny och nu är jag nöjd. "Pii-paa" tyget med utryckningsfordon är från Myllymuksut, därifrån är också den blåa mudden och den prickiga fickan är rester. 

Jag funderade länge om jag borde spara Maltes 1-års present av nostalgiskäl och för att verkligen ha svart på vitt att man går framåt och lär sig bara man håller på. För man lär sig verkligen hela tiden nytt: med rätt inställning, med tillräckligt många misstag och med det rätta sällskapet. 

Tack mamma för att du lät mig hålla på i ditt trånga syrum, jag lärde mig massor! Och tack kära syjunta för att ni finns för råd och visdom och sällskap. Tack vare er lär jag mig ännu och går framåt!

Mönstret är "Muksis" ur Ottobre 1/2009

Att... Tattu Arthur

Förra veckan fick jag ett meddelande av min svägerska och hon undrade om Milo hade några pyjamas han inte använder. De använder numera samma storlek då det bara skiljer 6 veckor mellan dem. Arthur hade behov av pyjamas och jag fick för mig att sy en till honom. En blev två och en extra tröja.

Det prickiga tyget har hon själv betalat eftersom det är resterna från den klänning jag sydde till henne i somras. Det blåa enfärgade trikåtyget hade jag hemma och det gröna tyget med utryckningsfordon är resterna efter en tröja jag sydde till Milo (sätter den hit i ett senare skede). Nu blev det ju två tröjor som passar ihop med byxorna, men jag ville gärna bli av med tygerna och hon kan ju använda den ena som helt vanlig tröja. I tyghyllan hade jag också ett blått tyg med stjärnor på. Ett tyg jag länge velat få slut på och nu fick jag det uppanvänt också. Jag kombinerade stjärnorna med JNY:s "Bunny Day" tyg med små kaniner på. Och vips fick Arthur två nya pyjamasar. Milo kallar honom "Att" och Arthur själv hallar sig "Tattu".

I samma inlägg sätter jag in ett set jag sydde till honom tidigare i höst, men som förblivit obloggat. Då vi skulle beställa tyg till svägerskans klänning hittade hon också det gråa tyget med maskiner på och kombinerade det med svart/vit randigt tyg. Resultatet blev ett set med tröja och byxor.

Tröjan är ett avritat mönster jag hittade på botten i lådan med mönster. Det stod bara "Raglantröja stl 86" på det så jag vet inte från vilken tdining eller bok jag hittat det, men det sitter bra på. Det är samma jag använt till pyjamaströjorna och till en tröja åt Milo. Jag kan tycka det är synd att jag inte skrivit varifrån jag hämtat det då jag gärna skulle rita av följande storlek sedan då det blir aktuellt.

De randiga byxorna är "Little houses" ur Ottobre 1/2012 i stl 86.
Pyjamasbyxorna är Meedoms tajt, men med resår i bensluten.

Som en tapet

Majapuus "tapettiprintti" - tyg är ett tyg jag varit in och kikat på nu som då. Det är något med tyget som tilltalar mig, men jag har tvekat för att jag varit lite osäker på färgen... jag vet inte om turkos är rätt färg för mig och dessutom blir tyg rätt dyrt då man ska ha till en vuxen. Mängderna är så mycket större än 60 cm för en barntröja och eftersom jag varit så osäker har jag inte velat sätta ut pengar på det. Men för nån vecka sedan meddelade en syjuntevän att hon tänkte sätta in en beställning till Majapuu och jag gick in och kikade på det igen och till min stora glädje var normalpriset överstruket och priset var nedsatt och jag bestämde mig för att det fick bära eller brista... nu skulle tyget bli mitt. Och jag ångrar mig inte alls.

Jag lyckades få till en riktigt fin tunika av mitt tapettyg. Jag klippte till den på syjuntan en gång och försökte få smakråd bland syjuntevännerna för tygvalet till ärmslut och halskant. Jag hade så gärna velat våga sätta någon helt annan kontrastfärg, typ stark rosa eller röd eller brun. Men en syjunttis sa att hon nog skulle hålla sig till färgerna i tyget. När jag skulle sätta igång höll jag i ett stark rosa tyg jag var inställd på att sätta saxen i för att använda just i ärmslut och halskant. Jag skulle vara modig, men någonstans på vägen tappade jag bort modet och beslöt mig ändå för att hålla mig till de turkosa nyanser som fanns i tapettyget. Och det var nog bra trots allt. Jag var ändå så pass djärv att jag valde bort enfärgat och tog istället ett turkosrutigt tyg jag hade bland mina resttyg. Och jag är nöjd att det blev den i alla fall. Rosa hade kanske varit ett modigt val, men det här rutiga tyget kändes som ett väldigt säkert val fast ändå lite annorlunda.

Mönstret är detsamma som den här lila tunikan, men utan avvikande färg i fållen. Jag valde att bara fålla den på vanligt sätt. Slutresultatet blev ett stilrent, enkelt klädesplagg jag vet att jag kommer att använda mycket. Jag är glad att jag beställde tyget trots allt. Att modellen är snabbsytt gör tunikan ännu bättre, det tog mig 40 minuter att sy den. Då hade jag den färdigt tillklippt så där sparade ju mycket tid.

Semesterminnen i höstrusket

Jag har åter hittat såväl lusten som självförtroendet att sy till mig själv. Medan höstlöven virvlar omkring där ute och mörkret verkar komma tidigare och tidigare varje kväll hittar jag ljuset och glädjen vid symaskinernas små tända lampor. Att sedan sy kläder som påminner om en underbart rolig sommarsemester gör att man kan orka och trivas även i höstmörkret.

Båda dessa randiga tyg är köpta på vår sommarsemester i två olika tygbutiker i Linköping, Sverige. Jag köper ofta tyg om det ges möjlighet när jag är på resa. Det blir lite som ett reseminne och sedan när jag sätter mig ner för att sy ihop något av tygen tänker jag på allt det roliga vi fick göra på resan.

Det gråa tyget är köpt i en affär som kort och gott hette "Tygaffär". Jag tyckte det var ett billigt meterpris så jag köpte hela 1,5 meter för att sy något åt mig själv av det. Det lämnade sedan passligt mycket så att också Milo kunde få en tröja att matcha sin mor med.

Mönstret till min tröja är ur Ottobre 5/2013, men knapplisten i raglanskärningen har jag gjort själv. Det var inte så på mönstret, men jag hade en idé om orange knappar för att piffa upp det gråa och för att matcha med ett par orange byxor jag använder rätt ofta. Jag har också ett par orange strumpbyxor jag brukar använda med jeanskjol så de orange knapparna ville jag ha med på plagget. Annars ett välsittande mönster jag helt säkert kommer att använda igen.

Av resterna sydde jag alltså ihop en tröja åt Milo och han fick mörkgrön mudd och mörkgröna knappar på sin tröja. Hans mönster är hämtat ur Ottobre 4/2010 (Loikka heter modellen). Fungerar bra, men är lite lågt i nacken, så jag har höjt halshålet i nacken med 1-1,5 cm (för eget kom ihåg). Storlek 86.

Det lilarandiga tyget är köpt på Ohlssons tyger i Linköping. Det är underbart mjukt och behagligt att ha på sig. Jag fick till en riktigt fin modell av det också då jag råkade se att en av mina syjuntevänner satt och bläddrade i en "Suuri Käsityö" på syjuntan en gång. Jag tyckte om den tidlösa modellen med det lilla vecket mitt på framstycket så jag lånade tidningen för att rita av mönstret. Jag gjorde några små ändringar på mönstret och det här blev då verkligen en modell att tycka om. Jag ska helt säkert sy flera...  Mönstret är hämtat ur "Suuri Käsityö" nr 9/2011.

Varje gång jag klär på mig något av dessa plagg känner jag stolthet över min man som trampade 300 km runt Vättern medan jag shoppade tyg.

"Hjulen på bussen..."

Det slår aldrig fel, Liandlo gör tyg i min smak. Designern Johanna Ahlard kommer att göra mig fattig en vacker dag. "Hjulen på bussen" - tyget var helt enkelt ännu ett "måste ha" tyg. Och det var helt klart Malte som skulle få det. Malte som tycker om att sjunga och som tidigt lärde sig just sången "Hjulen på bussen"...

Den limegröna färgen, som är rätt typisk Liandlo, kändes som ett lite otippat val åt Malte. Han har väldigt lite gröna kläder, jag dras åt det turkosa och blåa hållet när det gäller kläder till honom, men inte är grönt helt fel heller. Han tyckte om den och har väntat på att jag skulle få den sydd i flera veckor. Han har gått och gnolat på "Hjulen på bussen" hela dagen i dag.

Tyvärr tycks det vara så att Liandlos återförsäljare minskar i Finland samtidigt som frakten från Sverige stiger. De få webbshopar som tar in Liandlos tyg har också ett rätt saftigt meterpris på dem. På ett sätt är det bra att det inte bara slentrianmässigt blir så att jag beställer hem en meter och sedan ser vad jag ska sy av det utan att jag måste tänka efter vad jag ska sy redan innan jag betsäller. Nu tog jag 60 cm för att jag ville sy en tröja till Malte av det. Så mera av det här tyget har jag inte. Bara småbitar som räcker till lappar i ett lapptäcke. Det här tyget har jag bara sett på Hanheli.

Men och andra sidan ploppar det upp nya tyger hela tiden. Speciellt Lillestoff verkar ha en ständigt pågående process att få ut nya tyger på marknaden.

Mönster: Ottobre 4/2011
Storlek: 116