Möte med vardagen igen

Efter helgens intensiva och fruktansvärt roliga program kände jag i dag på eftermiddagen mig så tom, dyster och nedstämd. Vi var och sa "hejdå" åt mannens syskon, som skulle återvända till studieorten igen efter påskhelgen. Då insåg jag att det är vardag i morgon igen och mannen ska på jobb och jag ska försöka återgå till nån form av normalt varande. Det blev inte bättre av att jag tycker lillebrors hosta har tilltagit i styrka och att jag alltid bekymrar mig för pojkarnas hälsa.

Men en titt in i tyghyllan får mig alltid på lite bättre humör. Jag kände att jag ikväll ville tröstsy nånting åt mig själv. Att tröstsy har för mig lite samma effekt som att tröstäta godis eller popcorn när jag är nedstämd. (och är ett betydligt hälsosammare alternativ) Jag kom att tänka på min tur till Laihela här om veckan och på ett av de randiga tygen jag hade med mig hem därifrån. Det som var brunt och turkosrandigt. Det skulle få bli en t-skjorta åt mig själv att möta vardagen i.

Jag hade ett välbeprövat mönster, som jag inte använt på många år. En helt "perus" t-skjorta med raglanärm. Jag ritade av det ur Suuri käsityö nr 6 2000 när jag gick på folhögskolan i Vasa och har använt det mycket. Men jag hade inte använt det nu på några år och kom inte ihåg att jag brukar förlänga den med ca 5-6 cm i fållen. Så den blev kanske något kortare än vad jag brukar ha mina tröjor. Jag tänkte inte heller på att jag fött två barn sedan jag använde mönstret senaste gång. Med andra ord så kunde den ha varit större alla vägar. Men den duger... det var skönt med en stund vid symaskinen. Jag klippte till en tröja till som jag gör lite större alla vägar.