När vi väntade barn visste jag att det fanns två riktigt fina dopklänningar vi kunde använda. Maken Jonathans och den som jag själv är döpt i. Det var inget fel på någondera klänningarna, men jag kände starkt att jag ville sy en egen åt vårt barn. Som en gåva från mig till vår baby.
När jag var alldeles i början av min första graviditet gick jag in till Akademiska bokhandeln i Åbo på väg från jobbet. Jag gick till tidningshyllan och hittade det då senaste numret av "Allt om handarbete". Jag bläddrade i den och hittade mönster på en dopklänning. Jag föll för den direkt och även om jag inte visste om jag skulle få behålla det lilla liv som just börjat växa köpte jag tidningen och tänkte "Bara det här få gå bra ska jag själv sy dopklänningen åt vår bebis".
Månaderna gick och det gick bra. När jag for på mammaledigt var vi till Jätti-rätti i Länsikeskus (jag saknar ibland den tygbutiken) och köpte tyg och jag sydde dopklänningen färdigt.
Det var det knåpigaste jag nånsin sytt. Små ärmar, små delar, litet halshål - allt var smått! Att jag sedan sydde den i siden gjorde den hal och svårarbetad, men färdig blev den. Det blåa sidenbandet köpte jag först i efterhand eftersom jag inte visste om det var en pojke eller flicka vi skulle få.
Själv tycker jag att det är det bästa jag sytt. Det är så mycket omtanke och kärlek satt i arbetet med den. Han var så rysligt efterlängtad vår förstfödde och då jag satt där vid min symaskin på sjätte våningen i ett höghus minns jag att jag längtade efter honom så det nästan värkte i mig. Då visste jag inte vem han var. Jag visste inte hur jag skulle bli som mamma och hurudan förlossning som väntade mig. Jag bara hoppades att allt skulle gå bra, att han skulle få vara frisk, att jag skulle bli en någorlunda hyfsad mamma och att babyn skulle vara ett lättskött barn. Och allt detta hopp sydde jag in i dopklänningens sömmar.
Efter det har jag fått uppleva glädjen i att få barn en gång till och snart är det dags igen. Snart får vi förhoppningsvis ta fram dopklänningen igen en gång och glädjas över ett nytt litet livs ankomst i våra liv. Att få barn är stort.
För min egen del har det fått resultera i två fina pojkar. Att bilda familj är kanske det allra bästa jag gjort!
Mönster: Allt om handarbete nr 3/2006
Storlek: 60
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar