Den amningsvänliga tunikan

Det där med amning är en hel vetenskap tycker jag. Skönt att det funkar, men jag är lite känslig med var och hur jag gör det. En del mammor ammar var som helst och hur som helst, drar bara upp tröjan och sitter och ammar. Jag har inget emot att andra gör så, men för mig känns det inte bra att sitta på ett café och bara dra upp tröjan. När jag ammar i allmänna utrymmen vill jag ha lämpliga plagg för ändamålet och en trasa att kasta över babyn - då känner jag mig betydligt mera bekväm. Annars har jag absolut inget emot att amma min baby, den stunden känns för mig som en "helig" stund mellan mig och babyn.

Medan han ännu var i magen sydde jag två amningsplagg åt mig, den ena har jag fått fotograferat - en senapsgul tunika med "lock" över brösten. Det övre framstycket knäpps ihop med det undre med en knapp mitt fram på avigsidan. Då jag ska amma är det enkelt att knäppa upp knappen och lyfta det övre framstycket. På det sättet slipper jag att behöva sitta med magen i vädret. En amningstunika är ett bekvämt och skönt plagg.

Tyget är en gul jersey köpt på Eurokangas kilosida i oktober någongång. Jag förälskade mig i färgen och köpte det fastän jag inte då visste vad jag skulle sy av det. I december då jag började titta igenom de amningskläder jag hade från förr insåg jag att en del av dem var rätt nötta och då ville jag använda tyget till en ny amningstunika åt mig själv. För att få den lite mera speciell applicerade jag två blommor på den. Blommorna är utklippta från ett dynvar jag köpte på loppis. Den kunde ha varit längre, men tyget räckte inte till nå längre.

Nu ska ni komma ihåg när ni ser bilden att det är mindre än vecka sedan jag födde barn och därför har jag en rätt ordentlig postgravid mammamage. Men en klok människa jag känner kallar det "familjemage" istället, det låter rätt bra. Själv skulle jag vilja kalla det "lyckomage".

Mönster: "Allt om handarbete Ingelise" nr. 8/2004