Ibland skulle jag bara vilja stanna tiden. Det kändes märkligt att förra veckan skicka in anmälan för Melvin till förskolan till hösten. Min lilla pojke blir så stor, vilken tur att jag har flera som är yngre. Malte fyller 3 år i april - de åren har också gått i rasande fart och ett uns av besvikelse kom över mig då jag i morse insåg att Milo inte har den där samma nyfödda doften längre, han är ju ändå två veckor i morgon.
Men med min hobby känns det ibland så roligt att de växer. Jag inser att Maltes byxor snart börjar vara för korta, så det blir dags att rita av nästa storlek och sy ett lager byxor. För från och med nästa storlek finns det inte många par att ärva av storebror, han har slitit hål på knäna på dem. Vilken glädje för mig att jag har orsak att köpa tyg och sy för behovets skull och inte bara för att det är så roligt. Det bästa är ju när man kan förena nytta med nöje. Sedan vet jag att då det gäller Malte kommer han att behöva typ alla t-skjortor nya inför sommarsäsongen. Och plöstligt känner jag ren glädje över att de växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar