I går avslutade jag ett projekt som blev något mer utdraget än jag nånsin anat. Men så blev det också mycket roligare än jag trott och MYCKET lärorikt. Jag bara väntar på att få sätta upp bilden, men det får jag och ni snällt vänta på i en vecka.
Nästa söndag ska vi nämligen på dop. Min systerdotter Natalie ska bli döpt och hon får en specialdesignad klänning. Inte dopklänningen, men en festklänning. Eftersom hon är nästan 1,5 år och har mycket spring i benen tror jag att det kan vara svårt att få dopklänningen att hållas på längre än nödvändigt. Så resten av festen ska hon ha en festklänning.
Min syster ringde redan i augusti och frågade om jag kunde tänka mig att sy en klänning åt Natalie. Syrran hade köpt ett tyg i Thailand som hon skulle ha en kjol av själv. Men hon sa att om det räcker får jag gärna använda det tyget någonstans i klänningen. När jag fick tyget i min hand hade jag en tanke om vilken modell det kunde passa till. När jag sen klev in på Eurokangas för att hitta ett tyg att kombinera det med fanns inte något sånt tyg jag hade tänkt mig. Jag måste ta ett annat tyg och då dök en ny modell upp i mina tankar. Jag började rita av mönster och redan då tyckte jag att det inte stämde riktigt, men jag sydde i alla fall. När den var nästan färdig såg det fel ut och jag bad min kompis komma hit med sin son Matheo som är lika gammal som Natalie så jag kunde få prova den. Det såg inte alls bra ut.
Jag brukar aldrig vara så noga med att följa beskrivningarna till punkt och pricka, men den här gången gjorde jag det. Jag hade ritat in alla nödvändiga markeringar på mönstret och tyget och ändå blev det fel. Efter att jag kollat igenom det många gånger kunde jag konstatera att mönstret var felkonstruerat från början, en miss från tidningens sida. Jag hade med min misslyckade klänning till syjuntan och frågade råd av de andra och jag hade kanske kunnat rädda upp det på något sätt, men det hade inte blivit snyggt. Och nu skulle jag sy en festklänning åt en annan och jag ville att det skulle bli bra. Jag tänkte att jag får bita i det sura äpplet och sprätta upp och konstruera om just den mönsterdelen. Men vid laget hade jag fått nog av den modellen och jag funderade hur jag skulle gå vidare. Jag bläddrade genom alla mina mönstertidningar, men hittade ingen modell jag fastnade för.
På väg med Melvin till förskolan i torsdags fick jag en snilleblixt och såg en klänning framför mig som jag aldrig sett mönster på, men som jag tänkte att det skulle bli bra. Så jag ritade av lite härifrån och lite därifrån, ändrade om, klippte fel och konstruerade om. Och till sist hade jag ritat ett helt eget mönster och designat en klänning åt Natalie alldeles själv. Jag sydde ihop en klänning av ett gammalt påslakan och sprang över till Matheos hus och prövade modellen. Den behövde ändras lite, men den satt ändå rätt bra på och nu har jag den färdig.
Jag kallar modellen för "Yada-klänningen" för Natalies thailändska namn är Yada och hela klänningen känns lite thai-inspirerad. Och jag är faktiskt ganska stolt att jag gjort allting själv, till och med designat och konstruerat mönstret själv. Natalie har inte kunnat prova den ännu, men Matheo är bara några veckor yngre så storleksmässigt borde de vara ungefär likadana.
Mer än så kan jag inte berätta just nu för Natalies mamma har inte ens sett den ännu, den hänger ännu på en galg hemma hos mig. Så bildbeviset får ni vänta på till nästa söndag då den varit i användning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar